Minnesvärda högtider i Israels historia

”Tre gånger om året skall allt mankön hos dig visa sig inför Jehova, din Gud, på den plats som han kommer att utvälja ... , och ingen får visa sig inför Jehova tomhänt.” — 5 MOSEBOKEN 16:16.

1. Vad kan sägas om högtiderna på Bibelns tid?

VAD tänker du på, när du hör ordet högtid? Vissa högtider i forna tider kännetecknades av omåttlighet och omoraliskhet, och detsamma gäller vissa nutida högtider. Men de högtider som beskrivs i Guds lag till Israel var annorlunda. De var glädjerika tillfällen, och de kunde också beskrivas som ”heliga sammankomster”. — 3 Moseboken 23:2.

2. a) Vad skulle israelitiska män göra tre gånger om året? b) Vad är en ”högtid”, så som ordet används i 5 Moseboken 16:16?

² Trogna israelitiska män fann glädje och vederkvickelse i att vid de tre stora högtiderna och ofta i sällskap med sina familjer färdas till Jerusalem, ”den plats” som Jehova hade utvalt. De bidrog också frikostigt till dessa högtider. (5 Moseboken 16:16) Boken Old Testament Word Studies definierar det hebreiska ord som i 5 Moseboken 16:16 översätts med ”högtid” som ett ”tillfälle av stor glädje ... , då man genom att frambära offer och glädja sig firade vissa framträdande exempel på Guds ynnest”.a

Värdet av de stora högtiderna

3. Vilka välsignelser påmindes israeliterna om vid de tre årliga högtiderna?

³ Eftersom israeliterna var ett jordbrukande folk, var de beroende av att Gud välsignade dem med regn. De tre stora högtiderna i den mosaiska lagen sammanföll med kornskörden tidigt på våren, veteskörden på senvåren och resten av skörden på sensommaren. Detta var tillfällen då man kunde känna stor glädje och tacksamhet mot honom som upprätthöll regncykeln och som danat det fruktbara landet. Men högtiderna inbegrep mycket mer. — 5 Moseboken 11:11–14.

4. Vilken historisk händelse firades vid den första högtiden?

⁴ Den första högtiden inföll i den första månaden enligt den forntida bibliska kalendern, från den 15 till den 21 nisan, vilket nu motsvaras av slutet av mars eller början av april. Den kallades de ojästa kakornas högtid, och på grund av att den följde omedelbart efter påsken den 14 nisan kallades den också ”påskhögtiden”. (Lukas 2:41; 3 Moseboken 23:5, 6) Denna högtid påminde israeliterna om deras befrielse från betrycket i Egypten, och de ojästa kakorna kallades ”betryckets bröd”. (5 Moseboken 16:3) Det påminde dem om att de hade flytt med sådan hast från Egypten att de inte hade haft tid att tillsätta surdeg till sin deg och vänta på att den skulle jäsa. (2 Moseboken 12:34) Under denna högtid fick det inte finnas något syrat bröd i israelitiska hem. Om någon under högtiden, också en bofast främling, åt syrat bröd, skulle denne straffas med döden. — 2 Moseboken 12:19.

5. Vilket privilegium kan den andra högtiden ha påmint om, och vilka skulle dela glädjen vid detta tillfälle?

⁵ Den andra högtiden ägde rum sju veckor (49 dagar) efter den 16 nisan och inföll på den sjätte dagen i den tredje månaden, sivan, som nu motsvaras av senare delen av maj. (3 Moseboken 23:15, 16) Den hade namnet veckohögtiden (på Jesu tid kallades den också pingst, som betyder ”femtionde” på grekiska), och den inföll nära den tid på året då israeliterna trädde in i lagförbundet vid berget Sinai. (2 Moseboken 19:1, 2) Under den högtiden kanske trogna israeliter mediterade över det privilegium det innebar att få vara avskilda som Guds heliga nation. De var Guds speciella folk, vilket krävde att de lydde Guds lag, inbegripet befallningen att visa kärleksfull omtanke mot de mindre lyckligt lottade, så att dessa också skulle kunna glädja sig åt högtiden. — 3 Moseboken 23:22; 5 Moseboken 16:10–12.

6. Vad påmindes Guds folk om vid den tredje högtiden?

⁶ Den sista av de tre stora årliga högtiderna kallades insamlingshögtiden eller lövhyddohögtiden. Den ägde rum från den 15:e till 21:a dagen i den sjunde månaden, tishri eller etanim, som nu motsvaras av början av oktober. (3 Moseboken 23:34) Under den tiden vistades Guds folk utanför sina hus eller på sina hustak i tillfälliga skydd (hyddor) tillverkade av blad och trädgrenar. Detta påminde dem om deras 40-åriga vandring från Egypten till det utlovade landet, då nationen måste lära sig att förtrösta på att Gud skulle sörja för deras dagliga behov. — 3 Moseboken 23:42, 43; 5 Moseboken 8:15, 16.

7. Vilken nytta har vi av att betrakta de högtider som firades i det forntida Israel?

⁷ Låt oss betrakta några högtider som visade sig bli minnesvärda i Guds forntida folks historia, något som bör vara till uppmuntran för oss i våra dagar, eftersom vi också uppmanas att församlas regelbundet varje vecka och tre gånger om året till stora sammankomster. — Hebréerna 10:24, 25.

Högtider under kungar i Davids släktlinje

8. a) Vilket historiskt firande skedde på kung Salomos tid? b) Vilken storslagen höjdpunkt av den motbildliga lövhyddohögtiden kan vi se fram emot?

⁸ Under Davids sons, kung Salomos, blomstrande regering firade man en historisk lövhyddohögtid. ”En mycket stor församling” församlades från det utlovade landets yttersta gränser till lövhyddohögtiden och överlämnandet av templet. (2 Krönikeboken 7:8) När det hela var över skickade Salomo i väg dem, och ”de började välsigna kungen och gå till sina hem, medan de gladde sig och var väl till mods i hjärtat över allt det goda som Jehova hade gjort för sin tjänare David och för sitt folk Israel”. (1 Kungaboken 8:66) Detta var verkligen en minnesvärd högtid. Guds tjänare ser nu fram emot den motbildliga lövhyddohögtidens storslagna höjdpunkt vid slutet av den större Salomos, Jesu Kristi, tusenåriga regering. (Uppenbarelseboken 20:3, 7–10, 14, 15) Då kommer människor över hela jorden, både de som har uppväckts och de som har överlevt Harmageddon, att vara förenade i en glädjefull tillbedjan av Jehova Gud. — Sakarja 14:16.

9–11. a) Vad var bakgrunden till firandet av den minnesvärda högtiden på kung Hiskias tid? b) Hur handlade många i det norra tiostammarsriket föredömligt, och om vad i våra dagar påminner det oss?

⁹ Den högtid som därefter får ett speciellt omnämnande i Bibeln är den som ägde rum under den gode kung Hiskias regering. Han efterträdde den onde kung Ahas, som hade stängt templet och fått Judas rike att avfalla från sann tillbedjan. Vid 25 års ålder, under det första året av sin regering, satte kung Hiskia i gång med ett stort återställelse- och reformprogram. Han öppnade omedelbart templet och ordnade med att det blev reparerat. Därefter sände han brev till de israeliter som bodde i det fientliga tiostammarsriket Israel i norr och inbjöd dem att komma och fira påsken och de ojästa kakornas högtid. Många kom, trots hån från andra israeliter. — 2 Krönikeboken 30:1, 10, 11, 18.

¹⁰ Blev den högtiden lyckad? Bibeln berättar: ”Så firade Israels söner som befann sig i Jerusalem de ojästa kakornas högtid i sju dagar med stor glädje; och leviterna och prästerna frambar lovprisning till Jehova dag efter dag med kraftigt ljudande instrument.” (2 Krönikeboken 30:21) Vilket gott föredöme var inte dessa israeliter för Guds nutida tjänare, vilka många gånger måste uthärda motstånd och resa långa vägar för att vara med vid sammankomster!

¹¹ Tänk exempelvis på de tre områdessammankomster, med temat ”Gudaktig hängivenhet”, som hölls i Polen år 1989. Bland de 166.518 närvarande fanns stora grupper från det tidigare Sovjetunionen och andra östeuropeiska länder, där Jehovas vittnens verksamhet då var förbjuden. I boken Jehovas vittnen — förkunnare av Guds kungarikeb heter det: ”För en del av dem som var med vid dessa sammankomster var det första gången någonsin som de var tillsammans med en så stor grupp av Jehovas tjänare; tidigare hade de som mest varit 15 till 20 samlade på en gång. Deras hjärtan flödade över av tacksamhet, när de tittade ut över dessa tiotusentals som satt på stadion, förenade sig med dem i bön och tillsammans sjöng lovsånger till Jehova.” — Sidan 279.

12. Vad var bakgrunden till firandet av den minnesvärda högtiden på kung Josias tid?

¹² Efter Hiskias död avföll judéerna återigen till falsk tillbedjan under kungarna Manasse och Amon. Därefter kom en annan god kung, den unge Josia, som modigt återställde den sanna tillbedjan. Vid 25 års ålder befallde Josia att templet skulle repareras. (2 Krönikeboken 34:8) Under reparationsarbetet i templet fann man den lag som Mose hade skrivit. Kung Josia blev djupt rörd av det som han läste i Guds lag och ordnade med att den skulle läsas för allt folket. (2 Krönikeboken 34:14, 30) Därefter ordnade han, i enlighet med det skrivna, så att man firade påsken. Kungen var också ett gott föredöme i fråga om att själv bidra frikostigt till denna högtid, och Bibeln berättar: ”Det hade aldrig firats en påsk lik denna i Israel sedan profeten Samuels dagar.” — 2 Krönikeboken 35:7, 17, 18.

13. Vad påminner firandet av högtiderna på Hiskias och Josias tid oss om?

¹³ De reformer som genomfördes av Hiskia och Josia har sin motsvarighet i den fantastiska återställelse av sann tillbedjan som har skett bland de sanna kristna sedan Jesus Kristus blev satt på tronen år 1914. Denna nutida återställelse har, så som i synnerhet var fallet med Josias reformer, varit grundad på det som är skrivet i Guds ord. Och den nutida återställelsen har i likhet med återställelsen på Hiskias och Josias tid kännetecknats av sammankomster, vid vilka spännande förklaringar av Bibelns profetior och aktuell tillämpning av Bibelns principer har framförts. Något som har bidragit till glädjen vid dessa lärorika tillfällen har varit det stora antalet som har blivit döpta. Dessa nydöpta har i likhet med de ångerfulla israeliterna på Hiskias och Josias tid upphört med de onda sedvänjorna i kristenheten och resten av Satans värld. År 1997 blev över 375.000 personer, eller i medeltal över 1.000 om dagen, döpta som ett tecken på att de hade överlämnat sig åt den helige Guden, Jehova.

Efter landsflykten

14. Vad var bakgrunden till det historiska firandet av lövhyddohögtiden år 537 f.v.t.?

¹⁴ Efter Josias död återgick nationen till fördärvbringande falsk tillbedjan. År 607 f.v.t. straffade Jehova så slutligen sitt folk genom att föra Babylons härar mot Jerusalem. Staden och dess tempel förstördes, och landet blev ödelagt. Sedan följde 70 år av judisk fångenskap i Babylon, men därefter återupplivade Gud en ångerfull judisk kvarleva, som återvände till det utlovade landet för att återupprätta den sanna tillbedjan. I den sjunde månaden år 537 f.v.t. anlände de till staden Jerusalem som låg i ruiner. Det första de gjorde då de kom dit var att bygga ett altare för att där frambära de dagliga offer som lagförbundet föreskrev. Därefter inträffade ännu ett historiskt firande. ”Sedan firade de lövhyddohögtiden i enlighet med vad som är skrivet.” — Esra 3:1–4.

15. Vilket arbete väntade den återförda kvarlevan år 537 f.v.t., och vilken liknande situation rådde år 1919?

¹⁵ Det var ett stort arbete som väntade dessa återvändande landsflyktiga, nämligen återuppbyggandet av Guds tempel och Jerusalem med dess murar. Dessa som återvände mötte stort motstånd från avundsjuka grannar. När templet byggdes var det ”de små tingens dag”. (Sakarja 4:10) De trogna smorda kristna var i en liknande situation år 1919. Detta minnesvärda år blev de befriade ur sin andliga fångenskap i det stora Babylon, världsväldet av falsk religion. De uppgick då till bara några tusen och mötte en fientlig värld. Skulle Guds fiender kunna hejda utbredningen av den sanna tillbedjan? Svaret på den frågan får oss att tänka på de två sista högtider som finns beskrivna i de hebreiska skrifterna.

16. Vad var det speciella med högtiden år 515 f.v.t.?

¹⁶ I månaden adar år 515 f.v.t. var så slutligen templet återuppbyggt, lagom till vårhögtiden i månaden nisan. Bibeln berättar: ”De övergick till att fira de ojästa kakornas högtid i sju dagar med glädje; ty Jehova fick dem att glädja sig, och han hade vänt Assyriens kungs hjärta till dem för att stärka deras händer i arbetet på den sanne Gudens, Israels Guds, hus.” — Esra 6:22.

17, 18. a) Vilken minnesvärd högtid firades år 455 f.v.t.? b) I vilken liknande situation befinner vi oss nu?

¹⁷ Sextio år senare, år 455 f.v.t., då man hade återuppbyggt Jerusalems murar, firade man ännu en minnesvärd högtid — lövhyddohögtiden. Bibeln berättar: ”Hela församlingen av dem som hade kommit tillbaka från fångenskapen [gjorde] lövhyddor och började bo i lövhyddorna; Israels söner hade nämligen inte gjort så från Josuas, Nuns sons, dagar ända till den dagen, så det blev mycket stor glädje.” — Nehemja 8:17.

¹⁸ Vilken minnesvärd återställelse av Guds sanna tillbedjan, och det trots våldsamt motstånd! Nu råder en liknande situation. Trots vågor av förföljelse och motstånd har det storslagna verket med att predika de goda nyheterna om Guds kungarike nått ut till jordens ändar, och Guds domsbudskap har förkunnats vitt och brett. (Matteus 24:14) Nu närmar sig den tid då de kvarvarande av de 144.000 smorda slutgiltigt förses med sigill. Över fem miljoner av den smorda kvarlevans följeslagare av ”andra får” har församlats ur alla nationer till att bilda ”en hjord” tillsammans med den. (Johannes 10:16; Uppenbarelseboken 7:3, 9, 10) Vilken underbar uppfyllelse av den profetiska bild som lövhyddohögtiden utgör! Och detta storslagna församlande verk kommer att fortsätta in i den nya världen, då miljarder uppväckta kommer att uppmanas att vara med vid firandet av den motbildliga lövhyddohögtiden. — Sakarja 14:16–19.

Högtider under det första århundradet v.t.

19. Vad var det som gjorde lövhyddohögtiden år 32 v.t. så framträdande?

¹⁹ Till de mest framträdande högtiderna i Bibeln hör utan tvivel de som Guds Son, Jesus Kristus, var med vid. Tänk till exempel på hur Jesus, när han var med vid lövhyddohögtiden år 32 v.t., utnyttjade det tillfället till att med stöd av citat från de hebreiska skrifterna undervisa om viktiga sanningar. (Johannes 7:2, 14, 37–39) Ett återkommande inslag i denna högtid var seden att tända fyra stora kandelabrar i en av templets inre förgårdar. Detta bidrog till att höja feststämningen under de aktiviteter som pågick till in på natten. Jesus alluderade tydligen på dessa stora ljus, när han sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte alls vandra i mörker utan skall äga livets ljus.” — Johannes 8:12.

20. Varför var påsken år 33 v.t. så enastående?

²⁰ Därefter kom påsken och de ojästa kakornas högtid det betydelsefulla året 33 v.t. Den påskdagen avrättades Jesus av sina fiender och blev det motbildliga påskalammet som dog för att ta bort ”världens synd”. (Johannes 1:29; 1 Korinthierna 5:7) Tre dagar senare, den 16 nisan, uppväckte Gud Jesus med en odödlig andlig kropp. Detta sammanföll med offrandet av förstlingen av kornskörden enligt Lagens föreskrifter. Därigenom blev den uppväckte Herren Jesus Kristus ”förstlingen av dem som har somnat in”. — 1 Korinthierna 15:20.

21. Vad hände vid pingsten år 33 v.t.?

²¹ Pingsten år 33 v.t. var en i sanning enastående högtid. Den dagen var många judar och proselyter församlade i Jerusalem, däribland omkring 120 av Jesu lärjungar. Under högtidens gång utgöt den uppståndne Herren Jesus Kristus Guds heliga ande över de 120. (Apostlagärningarna 1:15; 2:1–4, 33) De blev därigenom smorda och blev den nya nation som Gud nu hade utvalt genom det nya förbundet med Jesus Kristus som medlare. Under den högtiden frambar den judiske översteprästen två syrade bröd av förstlingen av veteskörden. (3 Moseboken 23:15–17) Dessa syrade bröd utgör en bild av de 144.000 ofullkomliga människor som Jesus har ”köpt” åt Gud till att tjäna som ”ett kungarike och präster”, vilka skall ”härska som kungar över jorden”. (Uppenbarelseboken 5:9, 10; 14:1, 3) De två syrade bröden kan också vara en bild av att dessa himmelska härskare kommer från två grenar av det syndiga människosläktet, nämligen judar och icke-judar.

22. a) Varför firar inte de kristna de högtider som förekom under lagförbundet? b) Vad skall vi begrunda i följande artikel?

²² När det nya förbundet trädde i kraft vid pingsten år 33 v.t., hade det gamla lagförbundet inte längre något värde i Guds ögon. (2 Korinthierna 3:14; Hebréerna 9:15; 10:16) Detta innebär inte att smorda kristna är utan lag. De kom under den gudomliga lag som Jesus Kristus undervisade om och som är skriven i deras hjärta. (Galaterna 6:2) Därför firar inte de kristna de tre årliga högtider som var en del av det gamla lagförbundet. (Kolosserna 2:16, 17) Men vi kan lära mycket av Guds förkristna tjänares inställning till sina högtider och andra möten för tillbedjan. I följande artikel skall vi begrunda exempel som utan tvivel kommer att motivera oss alla att inse vikten av att regelbundet vara med vid kristna möten och sammankomster.

[Fotnoter]

Repetitionsfrågor

◻ Vilket syfte tjänade Israels tre stora högtider?

◻ Vad kännetecknade högtiderna på Hiskias och Josias tid?

 Vilken minnesvärd högtid firades år 455 f.v.t., och varför är detta till uppmuntran för oss?

 Vad var betydelsefullt med påsken och pingsten år 33 v.t.?

[Ruta på sidan 12]

En lärdom för oss när det gäller högtider

Alla som skall få bestående nytta av Jesu syndförsonande offer måste leva i enlighet med det som de ojästa kakornas högtid var en bild av. I motbilden är denna högtid de smorda kristnas glädjerika firande av sin befrielse från den onda världen och från fördömelsen under synden genom Jesu lösenoffer. (Galaterna 1:4; Kolosserna 1:13, 14) Den bokstavliga högtiden varade i sju dagar — talet sju används i Bibeln för att beteckna andlig fullständighet. Den motbildliga högtiden varar så länge som den smorda kristna församlingen finns kvar på jorden och måste firas med ”uppriktighet och sanning”, vilket innebär att man ständigt är på sin vakt mot bildlig surdeg. Surdeg används i Bibeln som en bild av fördärvad lära, skrymteri och uselhet. Jehovas sanna tillbedjare måste visa att de hatar sådan surdeg, och de får inte låta den fördärva vare sig deras eget liv eller renheten i den kristna församlingen. — 1 Korinthierna 5:6–8; Matteus 16:6, 12.

[Bild på sidan 9]

En kärve av den nya kornskörden offrades varje år den 16 nisan, det datum då Jesus blev uppväckt

[Bild på sidan 10]

Jesus kan ha alluderat på ljusen vid lövhyddohögtiden, när han kallade sig själv ”världens ljus”