Gudaktig respekt för blodet
”Jag [kallar] er till vittnen nu i dag att jag är ren från allas blod.” — APOSTLAGÄRNINGARNA 20:26.
1. Hur återspeglar Paulus’ ord i Apostlagärningarna 20:26 Jehovas syn på blodet?
DESSA ord av den kristne aposteln Paulus återspeglar hans hälsosamma respekt för blodet, livsvätskan. Längre fram i detta dryftande skall vi se vad Paulus menade med detta påstående. Men låt oss först begrunda vad Skaparen av djur- och människosjälar säger om blodet. Vi har redan konstaterat att Jehova Gud betraktar blodet, såsom representerande livet, som heligt. De som godtyckligt eller vårdslöst utgjuter blod, och framför allt då människoblod, blir skyldiga till blodskuld inför Gud. Men kan inte blodet på några sätt användas till gagn för mänskligheten?
2. a) Varför var det belagt med dödsstraff för dem som levde i Israel att äta blod? b) Vilken nytta hade israeliterna av att hålla den lagen?
2 I Guds lag till Israel angående blodet hette det uttryckligen: ”Ni får inte äta blodet av något slags kött, ty varje slags kötts själ [liv, H. M. Melins svenska översättning] är dess blod. Vilken som helst som äter det skall bli avskuren.” Det var belagt med dödsstraff för israeliterna och för de fast boende främlingarna bland dem att förtära blod; det var så, även om de var i behov av näring. Innan de åt kött måste de låta blodet rinna av och täcka över det med jord och därigenom i symbolisk bemärkelse lämna tillbaka livet till Gud. (3 Moseboken 17:13, 14, NW) Detta var en gudomlig lag. Genom att hålla den bevarade dessa israeliter ett sunt andligt förhållande till Jehova, livets källa. De åtnjöt också underordnade fördelar på så sätt att de bevarade sin fysiska hälsa.
Kristi blod
3. a) Varför är Jesu blod enastående ”dyrbart”? b) Hur pekar de hebreiska skrifterna fram emot Jesu offer?
3 Men Jehova hade ett enastående bruk av blodet i tankarna. Det var att återlösa mänskligheten från synd och död genom Kristi Jesu ”dyrbara blod”. Jehova visste redan före ”världens grundläggning” (som bestod i att det syndiga människoparet, Adam och Eva, fick en återlösningsbar avkomma) hur han skulle befria mänskligheten. (1 Petrus 1:18—20; Romarna 6:22, 23) Det är ”Jesu, hans Sons”, ”blod” som ”renar oss från all synd”. (1 Johannes 1:7) Denna användning av blod är så viktig att Gud i de hebreiska skrifterna lät nedteckna många symboler och skuggor, vilka pekade fram emot Jesu fullkomliga offer. — Hebréerna 8:1, 4, 5; Romarna 15:4.
4. Vilka förhandsglimtar gavs i det drama som finns nedtecknat i kapitel 22 i 1 Moseboken?
4 Århundraden innan Jehova gav Israel lagen befallde han Abraham att offra Isak på Moria berg. På så sätt åskådliggjorde Gud hur han skulle offra sin enfödde Son, Jesus. Isaks villiga underkastelse i denna dramatiska händelse förebildade Jesu lydnad för sin Faders vilja, när det gällde att utgjuta sitt livsblod som ett offer. — 1 Moseboken 22:1—3, 9—14; Hebréerna 11:17—19; Filipperna 2:8.
5. Hur hade den mosaiska lagens offer en djup andlig innebörd?
5 Den mosaiska lagen utgjorde också ”en skugga av de goda ting som skall komma” och pekade fram emot Jesu offer för mänskligheten. Lagen tillät bara ett bruk av blod — i djuroffer åt Jehova. Dessa offer var inte bara en ritual. De hade en djup andlig innebörd. In i minsta detalj förebildade de Jesu offer och allt som skulle åstadkommas genom det. — Hebréerna 10:1; Kolosserna 2:16, 17.
6. Vilka två gruppers återlösning förebildar offren på försoningsdagen? På vad sätt?
6 Arons sätt att handskas med offren på försoningsdagen förebildade till exempel hur den store översteprästen, Jesus, använder värdet av sitt eget dyrbara livsblod till att i första hand tillhandahålla frälsning för sitt prästerliga ”hus” som består av 144.000 smorda kristna, så att de kan få rättfärdighet sig tillräknad och vinna ett arv som kungar och präster tillsammans med honom i himmelen. Därefter förebildade offret för ”folket” hur Jesus återlöser alla dem av mänskligheten som skall ärva evigt liv här på jorden. Redan nu är ”en stor skara” av dessa räknade som rättfärdiga för att överleva den annalkande stora vedermödan. Det är så därför att ”de har tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod” och därför att de visar sin tro genom att ägna Gud helig tjänst. — 3 Moseboken 16:6, 15, 18—22; Hebréerna 9:11, 12; Uppenbarelseboken 14:1, 4; 7:4, 9, 14, 15.
7. Varför kan vi glädja oss åt uppfyllelsen av dessa forntida symboler?
7 Livet är i blodet. Jesu blod var fullkomligt, och som ett resultat av hans offer får därför alla som utövar tro fullkomligt liv. Hur glada kan vi inte vara över att dessa forntida symboler har uppfyllts i Jesu kärleksfulla offer! — 3 Moseboken 17:14; Apostlagärningarna 20:28.
Blodet — en moralisk fråga
8, 9. a) Vilka är några av blodets fantastiska funktioner? b) Hur kan vi likt David uttrycka gudaktig respekt för det sätt varpå vi är danade?
8 Man kan se en häpnadsväckande vishet i hur ändamålsenligt blodet är skapat. Evolutionisterna, som fortfarande inte vet hur de skall förklara livets ursprung, vill försöka tala om för oss att vårt livsblod har utvecklats på något sätt. Hur ofattbart!
9 Vårt komplicerade blod fyller verkligen många fantastiska funktioner. Det transporterar ut livsuppehållande syre och näringsämnen till alla delar av vår kropp. Det avlägsnar avfallsprodukter. Det transporterar ut vita blodkroppar till att bekämpa sjukdomar och blodplättar som reparerar mindre och större skador. Det hjälper till att reglera kroppstemperaturen. Vi har alla olika blod; genetiker i England talar till och med om att använda ”DNA-fingeravtryck”, framställda av blodprov, för att identifiera brottslingar. Blodet är en av de många delar av kroppen som fick kung David att utropa: ”O Jehova, du har utforskat mig, och du känner mig. Jag skall lova dig, ty på ett sätt som inger fruktan är jag underbart danad.” — Psalm 139:1, 14, NW.
10. a) Vem bör bestämma hur blodet skall användas? b) Vilka tydliga anvisningar gav Gud åt Noa och åt Israel? c) Vilket exempel visar att blodet är heligt också när det uppstår en nödsituation?
10 Bör inte mänsklighetens rättfärdige skapare, han som har konstruerat vårt blod, vara den som skall bestämma hur denna livsström skall användas på rätt sätt? (Job 36:3) Detta är vad han i otvetydiga ordalag har klargjort. Han förklarade följande för vår förfader Noa: ”Endast kött med sin själ — sitt blod — får ni inte äta.” (1 Moseboken 9:4, NW) Och när han upprepade sin lag till Israel sade han klart och tydligt: ”Var bara fast besluten att inte äta blodet, eftersom blodet är själen, och du skall inte äta själen med köttet. Du skall inte äta det. Du bör gjuta ut det på marken som vatten.” (5 Moseboken 12:23, 24, NW) David hade säkert detta bud i tankarna, när tre av hans krigare riskerade sitt liv för att bära till honom dricksvatten från brunnen i Betlehem. Han ”göt ut det åt Jehova” såsom representerande deras livsblod. (2 Samuelsboken 23:15—17, NW) Inte ens i en nödsituation kan man ignorera blodets helgd. — Se också 1 Samuelsboken 14:31—34.
I den kristna församlingen
11, 12. a) Vilken av anden vägledd krets avgjorde lärofrågor under det första århundradet? b) På vilket religiöst plan placerade denna krets förtärandet av blod? c) Varför skall blodtransfusioner likställas med att äta blod med munnen?
11 Kan du för din inre syn se ett stort rum i Jerusalem under det första århundradet? Församlade där är Jesu apostlar och andra äldste i den kristna församlingen. Vad samtalar de om? I Antiokia har det uppstått ett problem angående omskärelse, och Paulus och Barnabas har kommit upp därifrån för att lägga fram detta för dem. Denna rådsförsamling kommer fram till att nyomvända kristna inte behöver underkasta sig köttslig omskärelse. — Apostlagärningarna 15:1, 2, 6, 13, 14, 19, 20.
12 När Jakob, den äldste som presiderar vid det här tillfället, meddelar detta beslut, gör han en sammanfattning av de krav som fortfarande vilar på de kristna. Han säger: ”Den heliga anden och vi själva har nämligen förordat att inte lägga någon ytterligare börda på er, utom dessa nödvändiga ting: att ni fortsätter att avhålla er från ting som är offrade åt avgudar och från blod och från ting som blivit kvävda och från otukt. Ifall ni omsorgsfullt tar er till vara för dessa ting, skall ni ha framgång. Må ni få vara vid god hälsa!” (Apostlagärningarna 15:28, 29) Avgudadyrkan, förtärande av blod och otukt placeras alltså på samma religiösa plan. De kristna måste avhålla sig från allt detta för att bevara en god andlig hälsa och få vara med om uppfyllelsen av Guds löften. När det gäller blodet, så spelar det inte någon roll om man äter det med munnen eller överför det genom venerna. Syftet är detsamma — att uppehålla och ge näring åt kroppen. Att inte avhålla sig från blod är, som Jakob tydligt visar, ett brott mot Guds lag.
13. a) Vad mer har Jehovas vittnen skyddats mot genom att avhålla sig från blod? b) Hur har andra gudomliga lagar tjänat till att skydda Guds folk?
13 Den nuvarande spridningen av AIDS, hepatit och andra sjukdomar genom blodtransfusioner visar också att det är bra för den fysiska hälsan att hålla Guds lagar. På bibelns tid gav Gud Israel uttryckliga lagar angående diet, karantän, hygien och det sanitära, lagar som var väl avpassade för deras vistelse i öknen. (3 Moseboken 11:2—8; 13:2—5; 5 Moseboken 23:10—13) Genom att följa dessa förordningar bevarade Israel inte bara ett nära andligt förhållande till sin Gud, utan de skyddades också fysiskt mot sådana sjukdomar som plågade deras grannar. Det var inte förrän under det förra århundradet som läkare började uppskatta den praktiska visheten bakom vissa av dessa lagar. Många har också kommit att inse att Guds lag om blodet är förnuftig.
14. Vilken läkedom och vilka välsignelser kunde israeliterna få när de lydde?
14 När Israel lydde, lät Gud dem få uppleva uppfyllelsen av följande löfte: ”Om du noggrant lyssnar till Jehovas, din Guds, röst och gör vad som är rätt i hans ögon och i sanning lånar ditt öra åt hans bud och håller alla hans stadgar, så skall jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar, som jag lade på egyptierna; eftersom jag är Jehova, som läker dig.” Och vad som var ännu viktigare var att lydnad gjorde det möjligt för israeliterna att få åtnjuta framtida välsignelser i samband med Guds rike. — 2 Moseboken 15:26, NW; 19:5, 6.
15. Vilket exempel på senare tid belyser hur vi kan bli välsignade genom att lyda Guds föreskrifter?
15 Jehovas vittnen uppskattar de många värdefulla ting som den moderna läkarvetenskapen har kommit med. När till exempel en Rikets sal i närheten av Sydney i Australien förstördes av en terrorist förra året och mer än 50 skadade vittnen snabbt fördes till ett närliggande sjukhus, så var dessa tacksamma över att läkarna hade ett stort lager av transfusionsvätskor utan blodbeståndsdelar till hands. Alla de skadade överlevde. De kunde vara tacksamma över dessa transfusioner, som var i linje med Jehovas förordningar. Ett ytterligare plus var att ingen av dem riskerade att smittas av sjukdomar som kan överföras genom blod.
”Ren från allas blod”
16. Vilken inställning bör vi likt Paulus visa till helig tjänst?
16 Men låt oss återvända till det första århundradet. Det har gått omkring sju år sedan Paulus och Barnabas hörde Jakob meddela förbudet mot avgudadyrkan, blod och otukt. Under den tiden har Paulus gjort två missionsresor genom Mindre Asien och vidare in i Östeuropa. När han nu återvänder genom Miletus, så kan han tala med de äldste i Efesus, vilka har kommit ner för att träffa honom där. Han påminner dem om att han inte har sparat sina krafter bland dem när det gällde att utföra ”slavtjänst åt Herren med den största anspråkslöshet i sinnet och under tårar och prövningar”. Är vi i våra dagar lika självuppoffrande i fråga om att ge av vårt allt i Jehovas tjänst? Det bör vi vara. — Apostlagärningarna 20:17—19.
17. Hur bör vi likt Paulus utföra vår tjänst?
17 Hur hade Paulus utfört den tjänsten? Han vittnade överallt där han träffade på människor, vilket i första hand var i deras hem, och utan att fästa avseende vid deras religiösa bakgrund. Han hade inte undandragit sig att undervisa dessa äldste, och de hade säkert följt med honom, när han undervisade ”offentligt och från hus till hus”. De hade inte varit de enda som hade haft nytta av Paulus’ nitiska tjänst, eftersom han hade vittnat ”grundligt både för judar och för greker om sinnesändring inför Gud och tro på” Herren Jesus. Lägg märke till det där ordet ”grundligt”. Är vi i våra dagar grundliga i fråga om att se till att människor av alla slag, alla etniska grupper, får ett vittnesbörd? — Apostlagärningarna 20:20, 21; Uppenbarelseboken 14:6, 7.
18. a) Hur bör vi likt Paulus engagera vår själ i Guds tjänst? b) Hur bör vi likt Paulus handla inför ökande press?
18 Ordet ”grundligt” förekommer också i det som Paulus säger därefter: ”Jag [räknar] inte alls min själ såsom något som är dyrbart för mig, om jag bara får fullborda mitt lopp och den tjänst som jag har fått av Herren Jesus, att grundligt vittna om de goda nyheterna om Guds oförtjänta omtanke.” (Apostlagärningarna 20:24) Hans själ eller liv skulle inte ha något värde, om han inte på så sätt fullbordade sin tjänst. Är det så vi känner det för vår tjänst? Visar vi, allteftersom dessa yttersta dagar går mot sin fullbordan och allteftersom stress, förföljelse, sjukdom eller åldrande tynger oss, ändå en Pauluslik anda i fråga om att grundligt söka efter ”förtjänta” hushåll eller hus? — Matteus 10:12, 13; 2 Timoteus 2:3, 4; 4:5, 7.
19. Varför kunde Paulus säga: ”Jag är ren från allas blod”?
19 Paulus förväntade inte att få se de där äldste i Efesus igen. Men han kunde dock säga till dem med förtröstan: ”Jag [kallar] er till vittnen nu i dag att jag är ren från allas blod.” På vad sätt? Paulus hade inte utgjutit blod i krig. Han hade inte ätit blod. Däremot hade han varit ytterst intresserad av andras liv, vilket representerades av deras blod. Han ville inte se dem förlora livet på Guds domsdag, därför att han hade underlåtit att avge ett grundligt vittnesbörd. Han hade inte undandragit sig att berätta för dessa äldste och andra ”om allt Guds rådslut”. — Apostlagärningarna 20:26, 27.
20. a) Vilket ansvar bör vi enligt Jehovas upprepade varning till Hesekiel avbörda oss i våra dagar? b) Vad kommer resultatet att bli för oss själva och dem som lyssnar till oss?
20 Allteftersom den ”stora vedermödan” drar närmare, blir det alltmer brådskande att förkunna om allt Guds rådslut. Situationen liknar den som rådde för omkring 2.600 år sedan, när förstöringen av Jerusalem var nära förestående. Jehovas ord kom till hans profet Hesekiel och löd: ”Människoson, till en väktare har jag gjort dig för Israels hus, och du skall höra tal från min mun, och du skall varna dem från mig. När jag säger till den ondskefulle: ’Du kommer med visshet att dö’, och du i själva verket inte varnar honom och inte talar för att varna den ondskefulle för hans ondskefulla väg för att bevara honom vid liv, så kommer han, eftersom han är ondskefull, att dö i sin missgärning, men hans blod kommer jag att kräva igen av din egen hand.” (Hesekiel 3:17—21, NW; 33:7—9) Jehovas smorda tjänare och den ”stora skaran” av deras följeslagare har ett liknande ansvar i våra dagar. Vårt vittnande bör vara grundligt. På så sätt kan vi på dagen för Guds hämnd bli frälsta tillsammans med dem som lyssnar till oss. — Jesaja 26:20, 21; 1 Timoteus 4:16; Uppenbarelseboken 7:9, 14, 15.
21. På vad sätt kan vi visa gudaktig respekt för blodet, och med vilket resultat?
21 Må var och en av oss, när det gäller sådant som att bevara kristen neutralitet, att avhålla sig från blod, att avge ett grundligt vittnesbörd och att utöva tro på Jesu dyrbara blod, vara fast besluten att lyda alla Guds råd. På så sätt kan vi få vara med om den glädjerika uppfyllelsen av Psalm 33:10—12 (NW): ”Jehova själv har brutit ner nationernas råd; han har omintetgjort folkens tankar. Till obestämd tid kommer Jehovas själva råd att bestå. ... Lycklig är den nation, vars Gud Jehova är.”
Hur skulle du vilja svara?
◻ Vilket är det enda bruket av blod som skänker bestående välsignelser?
◻ Vilken nytta får vi av att avhålla oss från blod?
◻ Hur kan vi bevara oss ”rena från allas blod”?
◻ Vilket exempel på grundlighet bör vi följa?
[Infälld text på sidan 26]
The Wall Street Journal för 20 mars 1986 hade en artikel med rubriken ”Blodbanker är inte säkra för AIDS”. Det första stycket lyder: ”Blodförrådet i Förenta staterna är mindre säkert än blodbanksorganisationerna vill få oss att tro. Transfusioner är potentiellt en av de förnämsta vägarna att sprida AIDS utanför de nuvarande högriskgrupperna och ut till allmänheten. Det antikroppstest för AIDS som används till att kontrollera donerat blod kan inte garantera att alla smittade enheter kommer att upptäckas. Och vad som är ännu värre är att blodbanksansvariga är obenägna att vidta åtgärder som skulle kunna göra transfusioner säkrare.”