Studier över de inspirerade Skrifterna och deras bakgrund
Studium 10 — Bibeln — autentisk och sann
Bibelns utsagor om historia, geografi och människans ursprung; dess exakthet i fråga om naturvetenskapliga ämnen, kultur och sedvänjor; skribenternas uppriktighet, samstämmighet och oförvitlighet; profetiorna.
BIBELN betraktas allmänt som ett litterärt mästerverk av enastående poetisk skönhet, och man erkänner att de män som skrev den utförde ett storverk. Men Bibeln är mycket mer än ett litterärt mästerverk. Skribenterna själva vittnade om att vad de skrev hade sitt ursprung hos Jehova, den allsmäktige Guden själv. Detta är förklaringen till Bibelns vackra uttryckssätt och, vilket är ännu viktigare, till dess stora värde som boken med livgivande kunskap och vishet. Jesus, Guds Son, betygade att de ord han talade ”är ande och är liv”, och han citerade ofta från de gamla hebreiska skrifterna. ”Hela Skriften är inspirerad av Gud”, sade aposteln Paulus, som kallade de hebreiska skrifterna ”Guds heliga utsagor”. — Joh. 6:63; 2 Tim. 3:16; Rom. 3:1, 2.
2 Aposteln Petrus intygade att Guds profeter drevs av helig ande. Kung David skrev: ”Det var Jehovas ande som talade genom mig, och hans ord var på min tunga.” (2 Sam. 23:2) Profeterna gav Jehova äran för sina uttalanden. Mose varnade för att lägga något till eller ta bort något från de heliga ord som Jehova hade gett honom. Petrus betraktade Paulus’ skrifter som inspirerade, och Judas citerade uppenbarligen Petrus som en inspirerad auktoritet. Slutligen framhöll Johannes i Uppenbarelseboken att han skrev under Guds andes ledning och att var och en som fogade något till eller tog bort något från denna profetiska uppenbarelse skulle vara ansvarig, inte inför människor, utan direkt inför Gud. — 1 Petr. 1:10—12; 2 Petr. 1:19—21; 5 Mos. 4:2; 2 Petr. 3:15, 16; Jud. v. 17, 18; Upp. 1:1, 10; 21:5; 22:18, 19.
3 Alla dessa Guds hängivna slavar vittnade om att Bibeln är inspirerad och sann. Det finns många andra bevis för att de heliga Skrifterna är autentiska, och några av dem skall vi behandla under de tolv rubriker som följer.
4 1) Historisk exakthet. Från äldsta tider har judarna erkänt de hebreiska skrifternas kanoniska böcker som inspirerade och absolut tillförlitliga. På Davids tid godtogs således det som omtalas i Första Moseboken till och med Första Samuelsboken fullt ut som sanna skildringar av nationens historia och av hur Gud hade handlat med sitt folk. Detta framgår av Psalm 78, som hänvisar till mer än 35 sådana händelser.
5 Motståndare till Bibeln har riktat kraftiga angrepp mot de fem Moseböckerna (Pentateuken), i synnerhet när det gäller äkthet och författarskap. Men förutom att judarna erkände Mose som den som hade skrivit Moseböckerna, har vi vittnesbörd från en rad forntida författare, av vilka några var fiender till judarna. Hekataios från Abdera, den egyptiske historieskrivaren Manetho, Lysimachos från Alexandria, Eupolemus, Tacitus och Juvenalis tillskriver allesammans Mose den lagsamling som skilde judarna från andra nationer, och de flesta av dem säger uttryckligen att han skrev ner sina lagar. Den pythagoreiske filosofen Numenios nämner till och med Jannes och Jambres som de egyptiska präster som motstod Mose. (2 Tim. 3:8) Dessa författare levde och verkade under en period som sträcker sig från Alexanders tid (300-talet f.v.t.), då grekerna först började intressera sig för den judiska historien, fram till kejsar Aurelianus’ tid (200-talet v.t.). Många andra forntida skribenter nämner Mose som en ledare, styresman eller laggivare.a Som vi såg av det föregående studiet, bekräftar arkeologiska upptäckter ofta de bibliska berättelserna om händelser som gjorde att Guds folk kom i beröring med de omkringliggande nationerna.
6 Men hur är det med de kristna grekiska skrifterna? Det är inte bara så att de bestyrker skildringen i de hebreiska skrifterna, utan i likhet med dessa har också de visat sig vara såväl historiskt exakta som autentiska och inspirerade. Skribenterna berättar för oss vad de såg och hörde, för de var ögonvittnen till de händelser de skildrar och medverkade ofta själva i dem. Många tusen av deras samtida satte tro till vad de sade. Deras vittnesbörd finner starkt stöd i uttalanden av forntida författare, däribland Juvenalis, Tacitus, Seneca, Suetonius, Plinius den yngre, Lukianos, Celsus och den judiske historieskrivaren Josephus.
7 I boken The Union Bible Companion skriver S. Austin Allibone: ”Sir Isaac Newton ... var också en framstående kritiker av forntida skrifter, och han undersökte mycket noggrant den Heliga skrift. Vilken bedömning gör han? ’Jag finner’, säger han, ’fler säkra tecken på äkthet i Nya testamentet än i någon som helst profanhistorisk skildring.’ Doktor Johnson säger att vi har fler bevis för att Jesus Kristus dog på Golgota, som det sägs i evangelierna, än vi har för att Julius Caesar dog på Capitolium. Vi har i själva verket många fler. Fråga vem som helst som tvivlar på att evangeliernas historiska berättelser är sanna vilken grund han har till att tro att Caesar dog på Capitolium eller att Karl den store blev krönt till Västerlandets kejsare av påven Leo III år 800. ... Hur kan man veta att en man som hette Karl I någonsin levt, att han blev halshuggen och att Oliver Cromwell blev regent i hans ställe? ... Sir Isaac Newton tillskrivs äran för att ha upptäckt tyngdlagen. ... Vi tror på alla de påståenden som görs om dessa män, och det gör vi därför att vi har historiska bevis för att de är sanna. ... Om några inför sådana bevis fortfarande vägrar att tro, lämnar vi dem åt sitt öde som dumma och förstockade eller hopplöst okunniga. Vad skall vi då säga om dem som trots de överflödande bevis som nu finns för den Heliga skrifts äkthet fortfarande påstår att de inte är övertygade? Vi har sannerligen skäl att dra slutsatsen att det är hjärtat snarare än huvudet som det är fel på — att de inte vill tro på något som kränker deras stolthet och som kommer att tvinga dem att leva ett annorlunda liv.”b
8 George Rawlinson framhåller att kristendomen är överlägsen andra religioner på grund av att dess anhängare tillber i överensstämmelse med vad som är sanning. Han skrev: ”Kristendomen — häri innefattas den gammaltestamentliga ordning som var dess första stadium — har ingenting som i högre grad skiljer den från världens andra religioner än dess sakliga eller historiska karaktär. Religionerna i Grekland och Rom, i Egypten, Indien, Persien och Östern över huvud taget var spekulativa system, som inte ens på allvar gjorde anspråk på att ha en historisk grundval. ... Men det förhåller sig annorlunda med Bibelns religion. I den finner vi — antingen vi vänder blickarna till Gamla eller till Nya testamentet, till den judiska eller till den kristna ordningen — ett system av lärosatser som är oupplösligt förbundet med fakta, som är fullständigt beroende av fakta, som utan dem är av noll och intet värde och som, om de [dessa historiska fakta] visar sig tillförlitliga, kan betraktas som praktiskt taget fastställt.”c
9 2) Geografisk och geologisk exakthet. Många författare har uttalat sig om den anmärkningsvärda exakthet med vilken Bibeln beskriver det utlovade landet och angränsande områden. Doktor A. P. Stanley, som har rest mycket i Orienten, sade till exempel om israeliternas vandring genom vildmarken: ”Även om det inte vore känt exakt vilken väg israeliterna färdades, har dock landets särdrag så mycket gemensamt med den bibliska skildringen att man ändå skulle finna många platser som kunde användas för att illustrera berättelsen. ... Källorna, brunnarna och bäckarna som man finner här och där stämmer med det som nämns om Marahs ’vatten’, ’vattenkällorna’ i ... Elim, Horebs ’bäck’, Jetros döttrars ’brunn’, med dess ’hoar’ eller vattenkar, i Midjan. Växtligheten är fortfarande sådan som vi kan föreställa oss den utifrån Moses skildring.”d I berättelsen om Egypten kommer exaktheten till uttryck inte bara i den allmänna beskrivningen av landet — dess rika sädesfält, Nilen med vass längs stränderna (1 Mos. 41:47—49; 2 Mos. 2:3), dess vatten som kom från floder, kanaler, vassrika gölar och uppdämda vattendrag (2 Mos. 7:19), dess lin, korn, vete och spält (2 Mos. 9:31, 32) — utan också i städernas namn och läge.
10 Några av vår tids forskare har en sådan tillit till de geologiska och geografiska upplysningarna i Bibeln att de har använt dem som vägvisare och har fått stort utbyte av det. För några år sedan utgick en känd geolog, dr Ben Tor, från det skriftställe där det står: ”Ty Jehova, din Gud, för dig in i ett gott land, ... ett land vars stenar är järn.” (5 Mos. 8:7, 9) Några kilometer från Beersheba fann han väldiga klippor med rödsvarta malmådror. Man antog att det rörde sig om 15 miljoner ton lågvärdig järnmalm. Senare fann några ingenjörer en kilometerlång synlig åder med högvärdig malm; den innehöll 60—65 procent rent järn. Den ansedde israeliske skogsvårdsexperten dr Joseph Weitz har sagt: ”Det första träd som Abraham planterade i ... [Beershebas] jord var en tamarisk. ... Följande hans exempel planterade vi för fyra år sedan hela två miljoner tamarisker i den trakten. Abraham hade rätt. Tamarisken är ett av de få träd som, efter vad vi har kunnat konstatera, trivs i södra Palestina, där den årliga nederbörden understiger 150 mm.”e I boken Tree and Shrub in Our Biblical Heritage av Nogah Hareuveni heter det: ”Det ser inte ut som om det var en tillfällighet vilka träd patriarken Abraham planterade när han kom till Beersheba. ... Han valde det träd vars skugga ger större svalka än något annat träd. Dessutom kan tamarisken motstå hetta och långvarig torka genom att sända sina rötter djupt ner för att hitta grundvattnet. Det är inte överraskande att tamarisken finns än i dag i trakterna omkring Beersheba.”f — 1 Mos. 21:33.
11 När det gäller sådana detaljer som Bibelns kronologiska och geografiska uppgifter skriver professor R. D. Wilson: ”De kronologiska och geografiska uppgifterna är mer exakta och tillförlitliga än de uppgifter man finner i andra forntida dokument; och biografiska och andra historiska skildringar stämmer förunderligt väl överens med vittnesbörden från icke-bibliska urkunder.”g
12 3) Raser och språk. I sin bok After Its Kind skriver Byron C. Nelson: ”Det var människan som skapades, inte negern, kinesen, européen. Det skapades två människor som Bibeln kallar Adam och Eva, och alla de olika slag av människor som bor på jorden har genom naturlig härstamning och variation kommit från dem. Alla människoraser, oavsett hudfärg eller kroppsstorlek, utgör ett enda naturligt släkte. Alla människor tänker lika, känner lika, är lika i kroppsbyggnad, kan gifta sig med varandra utan svårighet och är i stånd att frambringa avkomma av samma slag. Alla raser härstammar från två gemensamma urföräldrar, som slutgiltigt danade framträdde ur Skaparens hand.”h Detta är det vittnesbörd som finns i 1 Moseboken 1:27, 28; 2:7, 20—23; 3:20; Apostlagärningarna 17:26 och Romarna 5:12.
13 Med avseende på Bibelns redogörelse för varifrån språken i forntiden började utbreda sig har arkeologen sir Henry Rawlinson sagt att ”om vi uteslutande skulle låta oss ledas av de språkliga stigarnas vägskäl och inte alls beakta Bibelns berättelse, skulle vi ändå komma fram till att Sinars [Sinears] slättland var det centrum varifrån de olika grenarna hade strålat ut”.i — 1 Mos. 11:1—9.
14 4) Praktisk vishet. Om det inte fanns några andra bevis för Bibelns äkthet, skulle enbart dess rättfärdiga principer och moraliska normer få den att framstå som ett verk av gudomligt ursprung. Bibeln är av praktiskt värde för varje sida av det dagliga livet. Ingen annan bok ger oss en förnuftig förklaring till alltings — också människosläktets — ursprung och till vad som är Skaparens uppsåt med avseende på jorden och människan. (1 Mos., kap. 1; Jes. 45:18) Bibeln talar om för oss varför människan dör och varför det onda existerar. (1 Mos., kap. 3; Rom. 5:12; Job, kap. 1, 2; 2 Mos. 9:16) Den framhåller den högsta normen för rättvisa och rättfärdighet. (2 Mos. 23:1, 2, 6, 7; 5 Mos. 19:15—21) Den ger goda råd om affärstransaktioner (3 Mos. 19:35, 36; Ords. 20:10; 22:22, 23; Matt. 7:12), om ett rent moraliskt uppförande (3 Mos. 20:10—16; Gal. 5:19—23; Hebr. 13:4), om förhållandet till andra människor (3 Mos. 19:18; Ords. 12:15; 15:1; 27:1, 2, 5, 6; 29:11; Matt. 7:12; 1 Tim. 5:1, 2), om äktenskap (1 Mos. 2:22—24; Matt. 19:4, 5, 9; 1 Kor. 7:2, 9, 10, 39), om familjeförhållanden och mannens, hustruns och barnens plikter (5 Mos. 6:4—9; Ords. 13:24; Ef. 5:21—33; 6:1—4; Kol. 3:18—21; 1 Petr. 3:1—6), om den tillbörliga hållningen gentemot myndigheter (Rom. 13:1—10; Tit. 3:1; 1 Tim. 2:1, 2; 1 Petr. 2:13, 14), om ärligt arbete och förhållandet mellan herre och slav och mellan arbetsgivare och arbetstagare (Ef. 4:28; Kol. 3:22—24; 4:1; 1 Petr. 2:18—21), om rätt umgänge (Ords. 1:10—16; 5:3—11; 1 Kor. 15:33; 2 Tim. 2:22; Hebr. 10:24, 25), om sättet att göra upp tvister (Matt. 18:15—17; Ef. 4:26) och om många andra förhållanden som på ett avgörande sätt berör vårt dagliga liv.
15 Bibeln innehåller också värdefulla råd angående fysisk och mental hälsa. (Ords. 15:17; 17:22) På senare år har medicinsk forskning visat att en människas fysiska hälsa påverkas av hennes sinnesinställning. Undersökningar har till exempel visat att personer som är benägna att ge uttryck åt vrede ofta har högt blodtryck. Några rapporter har visat att vrede kan framkalla hjärtbesvär, huvudvärk, näsblödning, yrsel och nedsatt artikulationsförmåga. Bibeln förklarade emellertid för länge sedan: ”Ett lugnt hjärta är den köttsliga organismens liv.” — Ords. 14:30; jämför Matteus 5:9.
16 5) Naturvetenskaplig exakthet. Bibeln är inte en naturvetenskaplig avhandling, men när den berör naturvetenskapliga ämnen har det visat sig att den är exakt och i överensstämmelse med vad vetenskapen känner till och har kommit fram till. Dess redogörelse för skapelsen och den ordning i vilken allt blev till, också de olika livsformerna (1 Mos., kap. 1), och dess konstaterande att jorden är rund eller sfärisk (Jes. 40:22) och att den är upphängd i rymden ”på ingenting” kom långt före vetenskapens upptäckter av dessa sanningar. (Job 26:7) Den moderna fysiologin har visat att Bibeln har rätt när den säger att ”inte allt kött är samma kött”. Det har nämligen visat sig att cellstrukturen i ett slags kött är annorlunda än cellstrukturen i kött av ett annat slag och att människan har sitt helt säregna ”kött”. (1 Kor. 15:39)j På zoologins område kan nämnas att i 3 Moseboken 11:6 räknas haren till de idisslande djuren. En gång i tiden avvisade man detta h[anfullt, men nu har forskare funnit att haren och kaninen låter födan passera matsmältningskanalen två gånger.k
17 Uttalandet att ”köttets själ [eller: ”liv”] är i blodet” har på senare tid kommit att betraktas som en av läkarvetenskapens grundläggande sanningar. (3 Mos. 17:11—14) Den mosaiska lagen angav vilka fyrfotadjur, fåglar och fiskar som var ”rena” och lämpliga att äta för människan, och den innehöll förbud mot födoämnen som det kunde vara riskfyllt att förtära. (3 Mos., kap. 11) När israeliterna låg i militärläger skulle de enligt Lagen täcka över sin avföring, något som gav dem ett betydande skydd mot infektionssjukdomar som spreds av flugor, till exempel dysenteri och tyfus. (5 Mos. 23:9—14) Ännu i dag förekommer det i vissa länder allvarliga hälsoproblem på grund av att människors avföring inte undanskaffas på tillbörligt sätt. Människorna i dessa länder skulle vara mycket friskare om de följde Bibelns råd om hygien.
18 Bibeln ger rekommendationen: ”Använd lite vin för din mage och dina täta sjukdomsanfall.” (1 Tim. 5:23) Doktor Salvatore P. Lucia, professor i medicin vid den medicinska fakulteten vid University of California, skriver: ”Vin är den äldsta dietdrycken och det viktigaste läkemedel som har varit i kontinuerligt bruk under mänsklighetens hela historia.”l
19 6) Kultur och sedvänjor. I boken Modern Discovery and the Bible skriver A. Rendle Short om Apostlagärningarna: ”Det var romersk sed att låta provinserna i det vidsträckta väldet bibehålla det lokala förvaltningssystemet i den utsträckning det var tryggt och säkert att göra det. Följaktligen gick myndigheterna i de olika områdena under många olika benämningar. Ingen annan än en vaken resenär eller en minutiöst noggrann arkivforskare skulle ha någon som helst möjlighet att omtala dessa myndighetspersoner med deras rätta benämningar. Ett av de mest kraftfulla vittnesbörden om Lukas’ goda historiska omdöme är att han alltid lyckas uppnå fullständig exakthet. I åtskilliga fall är det bara ett mynts eller en inskrifts vittnesbörd som ger oss de upplysningar vi behöver för att kunna kontrollera hans uppgifter; de erkända romerska historieskrivarna vågar sig inte ut på ett så osäkert område. Lukas kallar således Herodes och Lysanias tetrarker; det gör också Josephus. Herodes Agrippa, som lät avrätta Jakob med svärd och kasta Petrus i fängelse, kallas kung; Josephus berättar om hur han [Herodes] i Rom gjorde sig till vän med Gajus Caesar (Caligula) och blev belönad med kungatiteln när Caligula blev kejsare. Styresmannen på Cypern, Sergius Paulus, kallas prokonsul. ... Till kort dessförinnan hade Cypern varit en kejserlig provins och hade styrts av en propretor eller legat; cypriotiska mynt visar emellertid att på Paulus’ tid var den korrekta titeln prokonsul både på grekiska och på latin. En grekisk inskrift som påträffats vid Soloi på Cyperns nordkust är daterad ’medan Paulus var prokonsul’. ... I Thessalonike använde stadens stormän den något ovanliga benämningen politarker [stadsstyresmän; se fotnot till Apostlagärningarna 17:6 i NW, studieutgåvan], en benämning som är okänd i den klassiska litteraturen. Bortsett från att Lukas använder den här benämningen, skulle den ha varit fullständigt okänd för oss, om det inte varit så att den förekommer på inskrifter. ... Under Augustus’ tid var Akaja en senatsprovins, under Tiberius’ tid löd det direkt under kejsaren, men under Claudius’ tid återgick det, enligt vad Tacitus berättar, till att lyda under senaten, och Gallios rätta titel [Apg. 18:12] var därför prokonsul. ... Lukas är lika träffsäker och lika exakt antingen det gäller geografiska uppgifter eller reseskildringar.”a
20 Paulus’ brev speglar exakt den tid han levde i, och de visar att han var ögonvittne till det han skrev om. Filippi var till exempel en militärkoloni, och stadens invånare var särskilt stolta över sitt romerska medborgarskap. Paulus påminde de kristna där om att deras medborgarskap var i himlarna. (Apg. 16:12, 21, 37; Fil. 3:20) Staden Efesos var känd för sina magiska konster och sin spiritism. Paulus gav de kristna där vägledning om hur de skulle kunna skydda sig mot att bli ett byte för demonerna, och han gav samtidigt en exakt beskrivning av en romersk soldats vapenrustning. (Apg. 19:19; Ef. 6:13—17) Sedvänjan att fira romerska fältherrars segrar genom att anordna triumftåg med en procession av fångar, av vilka några var nakna, användes som illustration. (2 Kor. 2:14; Kol. 2:15) I Första Korinthierna 1:22 framhålls skillnaden mellan judarnas och grekernas betraktelsesätt. På dessa områden återspeglar de kristna skribenterna den exakthet som Mose gav prov på när han skrev de fem Moseböckerna. George Rawlinson säger om Moseböckerna: ”Pentateukens etografiskab exakthet när det gäller österländska seder och bruk i allmänhet har aldrig dragits i tvivelsmål.”c
21 7) Bibelskribenternas uppriktighet. Genom hela Bibeln är skribenternas aldrig svikande ärlighet och uppriktighet ett starkt bevis för att den är tillförlitlig. Mose berättar till exempel öppet om sin egen synd och Guds dom, som innebar att han och hans bror, Aron, inte skulle få komma in i det utlovade landet. (4 Mos. 20:7—13; 5 Mos. 3:23—27) Davids synder vid två tillfällen och hans son Salomos avfall omtalas öppet. (2 Sam., kap. 11, 12, 24; 1 Kung. 11:1—13) Jona skriver om sin egen olydnad och vad den ledde till. På grund av Israels nations olydnad mot Gud fördömdes hela nationen i nästan alla de hebreiska skrifternas böcker, vilka alla skrevs av judar, och detta var just den skriftsamling som judarna satte så högt och godtog som Guds utsagor och som sin nations sanna historia. De kristna skribenterna var inte mindre öppenhjärtiga och uppriktiga. Alla fyra evangelieskribenterna berättar om att Petrus förnekade Kristus. Paulus riktade uppmärksamheten på det allvarliga fel Petrus begick i en trosfråga, då han gjorde skillnad på judar och hedningar i den kristna församlingen i Antiokia. Vår tillit till att Bibeln är pålitlig stärks när vi ser att skribenterna i sina ansträngningar att skriva en sann redogörelse inte skonade någon, inte ens sig själva. — Matt. 26:69—75; Mark. 14:66—72; Luk. 22:54—62; Joh. 18:15—27; Gal. 2:11—14; Joh. 17:17.
22 8) Skribenternas inbördes samstämmighet. Bibeln skrevs under en period på mer än 1.600 år av omkring 40 skribenter, och det finns ingen bristande samstämmighet dem emellan. Bibeln har spridits vida omkring i ett överväldigande stort antal exemplar, trots det hårdaste motstånd och de mest energiska ansträngningar för att utplåna den. Allt detta bidrar till att bevisa att den är vad den utger sig för att vara, nämligen den allsmäktige Gudens ord, och att den i sanning är ”nyttig till undervisning, till tillrättavisning, till korrigering, till tuktan i rättfärdighet”. — 2 Tim. 3:16.d
23 Att Bibeln är inspirerad framgår av att den konsekvent betonar samma tema från början till slut, nämligen helgandet av Jehovas namn genom hans kungarike under Kristus. Några av de viktigaste ställena där temat kommer fram anges här:
1 Mos. 3:15 Löftet om Säden som skall
krossa ormens huvud
1 Mos. 22:15—18 Alla nationer skall välsigna
sig genom Abrahams säd
2 Mos. 3:15; 6:3 Gud framhäver sitt
åminnelsenamn, Jehova
2 Mos. 20:3—7 Gud aktar sitt namn högt,
kräver odelad hängivenhet
Job, kap. 1, 2 Jehovas rättmätiga suveränitet
och människans hållning och
ostrafflighet gentemot den
Jes. 9:7 Med nitälskan understöder Gud
sin Sons eviga kungarike
Dan. 2:44; 4:17, 34; Betydelsen av Guds kungarike
Dan. 7:13, 14 styrt av ”en människoson”
Hes. 6:10; 38:23 Människor ”kommer sannerligen
att inse att jag är Jehova”.
I Hesekiels profetia
förekommer detta uttalande
mer än 60 gånger
Mal. 1:11 Guds namn skall bli stort
bland nationerna
Joh. 17:6, 26 Jesus kungjorde Guds namn
Apg. 2:21; Rom. 10:13 Man måste anropa Jehovas namn
för att bli räddad
Hebr. 13:15 De kristna måste offentligt
bekänna Jehovas namn
Upp. 15:4 Alla nationer skall förhärliga
Jehovas namn
24 9) Vittnenas oförvitlighet. Om den vikt och betydelse som vi kan tillmäta vittnesbörden från de första kristna — de som skrev de kristna grekiska skrifterna och även andra — säger George Rawlinson: ”De som blev omvända under den första tiden måste räkna med att när som helst få lida döden för sin religion. ... Alla tidiga skribenter som försvarade kristendomen trotsade genom detta sitt försvar den världsliga myndigheten och riskerade ett liknande öde. När tron är en fråga om liv och död, omfattar människor inte första bästa trosbekännelse som råkar falla dem i smaken; inte heller ansluter de sig öppet till en förföljd sekt, med mindre de noga har övervägt den lära som trossamfundet bekänner sig till och har övertygat sig om att den är sanningen. Det är uppenbart att de som blev omvända under den första tiden hade långt större möjligheter än vi att förvissa sig om att den kristna berättelsen var historiskt exakt — de kunde fråga ut och korsförhöra dem som hade bevittnat händelserna, jämföra deras olika redogörelser, undersöka hur deras motståndare bemötte deras påståenden, rådfråga hedniska dokument från den tiden och grundligt och fullständigt granska bevismaterialet. ... Allt detta sammantaget — och kom ihåg att bevisen pekar åt samma håll — utgör ett bevismaterial som det sällan går att få fram när det gäller händelser som ligger långt tillbaka i tiden, och det ställer sannfärdigheten i den kristna berättelsen utom allt tvivel. Inte i något enda avseende ... har denna berättelse en mytisk prägel. Det är en enhetlig berättelse; den återges inte i flera från varandra avvikande former som ständigt förändras, vilket är fallet med sagor och myter; den är oupplösligt förbunden med sin tids profanhistoria, som den överallt framställer med utomordentlig exakthet, medan myter däremot förvränger eller åsidosätter profanhistorien; den är fylld av prosaiska detaljer, något som myterna omsorgsfullt undviker; den innehåller en stor mängd praktisk vägledning av det enklaste och mest rättframma slag, medan myter förmedlar sina lärdomar i allegoriska ordalag. ... Enkelt allvar, trohet, minutiös exakthet, äkta kärlek till sanningen är de mest framträdande egenskaperna hos Nya testamentets skribenter, som uppenbarligen avhandlar fakta och inte fantasier. ... De skriver för att vi må ’inse hur tillförlitliga dessa ting är’ som vann ’full tilltro’ bland människor i deras dagar.”e — Jämför Lukas 1:1, 4.
25 En mycket fängslande del av Bibeln är de gudomliga profetiorna. Ingenting har så tydligt bevisat Bibelns äkthet som uppfyllelsen av en mängd profetior. Alla dessa uppfyllda profetior visar Jehovas förunderliga förmåga att förutse och förutsäga vad som skall ske i framtiden. Detta profetiska ord är verkligen ”en lampa som lyser på en mörk plats”. Genom att ge akt på det kommer var och en som vill leva och se alla profetiorna om Guds kungarike uppfyllas i Guds rättfärdiga nya värld att få sin tro stärkt. De tre tabeller som följer här nedan innehåller ytterligare bevis för Bibelns äkthet. De påvisar många av dessa profetiors uppfyllelse och den inbördes samstämmigheten mellan alla de hebreiska och de grekiska skrifterna. Allteftersom tiden går, lyser ljuset allt klarare, och Bibeln framstår i allt starkare strålglans såsom ”inspirerad av Gud och nyttig”. — 2 Petr. 1:19; 2 Tim. 3:16.
[Fotnoter]
a George Rawlinson: The Historical Evidences of the Truth of the Scripture Records, 1862, sidorna 54, 254—258.
b 1871, sidorna 29—31.
c The Historical Evidences of the Truth of the Scripture Records, sidorna 25, 26.
d Sinai and Palestine, 1885, sidorna 82, 83.
e Det Bästa, maj 1954, sidorna 68, 71.
f 1984, sidan 24.
g A Scientific Investigation of the Old Testament, sidorna 213, 214.
h 1968, sidorna 4, 5.
i The Journal of the Royal Asiatic Society of Great Britain and Ireland, London, 1855, band 15, sidan 232.
j Insight on the Scriptures, band 2, sidan 246.
k Insight on the Scriptures, band 1, sidorna 555, 556, 1035.
l Wine as Food and Medicine, 1954, sidan 5.
a 1955, sidorna 211—213.
b Etografi har definierats som det vetenskapliga studiet av ett folks seder och bruk.
c The Historical Evidences of the Truth of the Scripture Records, sidan 290.
e The Historical Evidences of the Truth of the Scripture Records, sidorna 225, 227, 228.
[Frågor]
1. a) Som vad är Bibeln allmänt erkänd? b) Vad är det som gör Bibeln till en bok som är ensam i sitt slag?
2, 3. Hur vittnade Bibelns skribenter om att den är inspirerad?
4. Hur har judarna alltid betraktat de hebreiska skrifternas böcker?
5. Vad har forntida författare vittnat om beträffande Mose och judarnas lagsamling?
6. Vilket vittnesbörd bekräftar de grekiska skrifternas historiska exakthet?
7. a) Vilket argument till stöd för Bibelns trovärdighet framlägger S. A. Allibone? b) Vad är enligt honom felet med dem som vägrar att böja sig för bevisen?
8. På vilket sätt skiljer sig Bibelns kristendom från alla andra religioner?
9. Ge exempel på hur exakta Bibelns geografiska upplysningar är.
10. Hur har forskare i vår tid fått utbyte av att låta sig vägledas av Bibelns redogörelse?
11. Vad skriver professor Wilson om Bibelns exakthet?
12. Hur stämmer de verkliga förhållandena överens med Bibelns berättelse om människosläktets ursprung?
13. Vad har en arkeolog sagt om den plats varifrån forntidens språk började utbreda sig?
14. a) Vad skulle vara tillräckligt för att visa att Bibeln är inspirerad av Gud? b) Vilken förnuftig förklaring finner vi endast i Bibeln, och hur omfattar dess praktiska vishet varje sida av det dagliga livet?
15. Vilket bibliskt råd om mental och fysisk hälsa har visat sig vara praktiskt?
16. Nämn några av de sanningar som stod att läsa i Bibeln långt innan vetenskapen upptäckte dem.
17. Hur har det som Bibeln säger i medicinska frågor visat sig vara riktigt?
18. Nämn ett annat exempel på Bibelns vetenskapliga exakthet.
19. Ge exempel på den exakthet som kännetecknar vad Lukas har skrivit.
20. Hur speglar Paulus’ brev exakt den tid han levde i?
21. a) Ge exempel på bibelskribenternas uppriktighet. b) Hur bygger detta upp vår tillit till att Bibeln är sann?
22. Vilka andra bevis finns det för att Bibeln är Guds ord, och för vilket syfte skrevs den?
23. Vilket genomgående tema visar också att Bibeln är inspirerad? Ge exempel.
24. a) Hur bekräftar de första kristnas oförvitlighet den kristna berättelsens sannfärdighet? b) Vilka andra bevis finns det för att bibelskribenterna redogjorde för fakta och inte återgav sagor och myter?
25. Vad är det starkaste beviset på Bibelns äkthet?
[Tabell på sidorna 343, 344]
10) BETYDELSEFULLA PROFETIOR OM JESUS OCH DERAS UPPFYLLELSE
Profetia Händelse Uppfyllelse
Ps. 132:11; Av Davids, Isais Matt. 1:1, 6—16;
Jes. 9:7; sons släkt Matt. 9:27;
Mik. 5:2 Född i Betlehem Luk. 2:4—11;
Jes. 7:14 Född av en jungfru Matt. 1:18—23;
Jer. 31:15 Små barn mördade Matt. 2:16—18
efter hans födelse
Hos. 11:1 Kallad ut ur Egypten Matt. 2:15
Mal. 3:1; 4:5; Vägen beredd framför Matt. 3:1—3;
Jes. 40:3 honom Matt. 11:10—14;
Dan. 9:25 Framträdde som Framställde sig
Messias vid slutet för dop och blev
av 69 ”veckor” smord vid den
rätta tiden,
år 29 v.t.
Jes. 61:1, 2 Bemyndigad att Luk. 4:18—21
utföra sitt uppdrag
Jes. 9:1, 2 Hans tjänst Matt. 4:13—16
medförde att folk
i Naftali och
Sebulon fick se
ett stort ljus
Ps. 78:2 Talade i liknelser Matt. 13:11—13,
Jes. 53:4 Bar våra sjukdomar Matt. 8:16, 17
Jes. 53:1 Blev inte trodd Joh. 12:37, 38;
Sak. 9:9; Red in i Jerusalem Matt. 21:1—9;
Ps. 118:26 på en åsninnas föl; Mark. 11:7—11;
hälsad som kung och Luk. 19:28—38;
som den som kommer Joh. 12:12—15
i Jehovas namn
Jes. 28:16; 53:3; Förkastad, men Matt. 21:42, 45, 46;
Ps. 69:8; blev huvudhörnstenen Apg. 3:14; 4:11;
Ps. 41:9; 109:8 En apostel otrogen; Matt. 26:47—50;
förrådde Jesus Joh. 13:18,
Sak. 13:7 Lärjungarna blev Matt. 26:31, 56;
förskingrade Joh. 16:32
Ps. 2:1, 2 Romerska Matt. 27:1, 2;
myndighetspersoner Mark. 15:1, 15;
och Israels ledare Luk. 23:10—12;
gick samman mot Apg. 4:25—28
Jehovas smorde Matt. 26:57—68;
Jes. 53:8 Rannsakad och dömd Matt. 27:1, 2,
till döden Joh. 18:12—14,
Ps. 27:12 Falska vittnen Matt. 26:59—61;
användes mot honom Mark. 14:56—59
Jes. 53:7 Tyst inför sina Matt. 27:12—14;
anklagare Mark. 14:61;
Ps. 22:16, Upphängd på en påle Matt. 27:35;
fotnot i NW Mark. 15:24, 25;
Ps. 22:18 Lottkastning om Matt. 27:35;
hans kläder Joh. 19:23, 24
Ps. 22:7, 8 Smädad medan han Matt. 27:39—43;
hängde på pålen Mark. 15:29—32
Ps. 69:21 Fick ättika och Matt. 27:34, 48;
galla Mark. 15:23, 36
Ps. 22:1 Övergiven av Gud, Matt. 27:46;
lämnad åt fienden Mark. 15:34
Ps. 34:20; Hans ben blev inte Joh. 19:33, 36
2 Mos. 12:46 krossade
Jes. 53:5, Dog offerdöden för Matt. 20:28;
Jes. 8, 11, 12 att bära bort Joh. 1:29;
synderna och öppna Rom. 3:24;
vägen till en Rom. 4:25;
rättfärdig 1 Kor. 15:3;
inför Gud Hebr. 9:12—15;
Jes. 53:9 Begravd bland de Matt. 27:57—60;
rika Joh. 19:38—42
Jon. 1:17; 2:10 I graven under Matt. 12:39, 40;
delar av tre dygn, Matt. 16:21;
sedan uppväckt Matt. 17:23;
Ps. 2:7 Jehova erkände honom Matt. 3:16, 17;
som sin Son genom Mark. 1:9—11;
att pånyttföda honom Luk. 3:21, 22;
med hjälp av sin Apg. 13:33;
ande och genom att Rom. 1:4;
uppväcka honom från Hebr. 1:5; 5:5
de döda
Frågor till tabellen ”Betydelsefulla profetior om Jesus och deras uppfyllelse”:
a) Vilka profetior om Messias’ födelse uppfylldes på Jesus?
b) Vilka profetior uppfylldes i början av Jesu tjänst?
c) Hur uppfyllde Jesus vissa profetior genom det sätt varpå han utförde sin tjänst?
d) Vilka profetior uppfylldes under de sista dagarna innan Jesus blev gripen?
e) Hur uppfylldes profetiorna under hans rannsakning?
f) Vilka profetior pekade fram emot Jesu avrättning på pålen, hans död och hans uppståndelse?
[Tabell på sidorna 344—346]
11) EXEMPEL PÅ ANDRA BIBLISKA PROFETIOR SOM HAR UPPFYLLTS
Profetia Händelse Uppfyllelse
1 Mos. 15:13, 14; Israeliterna skulle 2 Mos. 12:35, 36;
2 Mos. 3:21, 22 dra ut ur Egypten Ps. 105:37
med många ägodelar,
när Gud dömde det
folk som de hade
varit slavar åt
1 Mos. 17:20; Ismael skulle bli far 1 Mos. 25:13—16;
1 Mos. 21:13, 18 till 12 hövdingar 1 Krön. 1:29—31
och bli till en
stor nation
1 Mos. 25:23; Edoméerna skulle bo 1 Mos. 36:8;
1 Mos. 27:39, 40 långt borta från 5 Mos. 2:4, 5;
jordens bördiga 2 Sam. 8:14;
myllor, skulle 2 Kung. 8:20;
tjäna israeliterna 1 Krön. 18:13;
och ibland göra 2 Krön. 21:8—10
uppror
1 Mos. 48:19, 22 Efraim skulle bli 4 Mos. 1:33—35;
större än Manasse, 5 Mos. 33:17;
och vardera stammen Jos. 16:4—9;
skulle få en arvedel Jos. 17:1—4
5 Mos. 17:14 Israel skulle begära 1 Sam. 8:4, 5,
en kung 1 Sam. 19, 20
5 Mos. 28:52, 53,Israel skulle Uppfylldes på
5 Mos. 28:64—66, 68 straffas för otrohet, Samaria år
dess städer belägras år 740 f.v.t.
och folket föras (2 Kung. 17:5—23),
bort i fångenskap på Jerusalem
år 607 f.v.t.
och återigen på
Jerusalem år
70 v.t.
1 Sam. 2:31, 34; Förbannelse över 1 Sam. 4:11,
1 Sam. 3:12—14 Elis släktlinje 1 Sam. 17, 18;
1 Kung. 9:7, 8; Templet skulle 2 Kung. 25:9;
2 Krön. 7:20, 21 förstöras om Israel 2 Krön. 36:19;
avföll Jer. 52:13;
1 Kung. 13:1—3 Jerobeams altare 2 Kung. 23:16—18
skulle vanhelgas
Jes. 13:17—22; Babylons fall; Dan. 5:22—31;
Jes. 45:1, 2; Babylons portar profanhistorien
Jer. 50:35—46; skulle lämnas öppna; bekräftar detta.
Jer. 51:37—43 staden skulle erövras Cyrus intog
av mederna och Babylon sedan
perserna under Cyrus portarna lämnats
öppnaf
Jes. 23:1, 8, Staden Tyros skulle Profanhistorien
Jes. 13, 14; ödeläggas av kaldéerna berättar att
Hes. 26:4, 7—12 under Nebukadnessar staden på
fastlandet
ödelades av
Nebukadnessar
och att östaden
underkastade sig
honom efter
13 års belägringg
Jes. 44:26—28 Jerusalem och templet 2 Krön. 36:22, 23;
skulle återuppbyggas Esr. 1:1—4
av de judar som
återvände från
landsflykten; Cyrus’
andel i det
Jer. 25:11; 29:10 En kvarleva skulle Dan. 9:1, 2;
återvända sedan Sak. 7:5;
landet legat öde 2 Krön. 36:21—23
i 70 år
Jer. 49:2; De ammonitiska Ammon existerar
Hes. 25:1—7; städerna skulle inte längrei
Sef. 2:8, 9 bli ruinhögar
Jer. 49:17, 18; Edom skulle Edom upphörde att
Hes. 25:12—14; tillintetgöras existera som en
Hes. 35:7, 15 ; som om det nation efter
Ob. v. 16, 18 aldrig hade Jerusalems
funnits till förstöring
år 70 v.t.j
Dan. 2:31—40; Fyra riken Profanhistorien
Dan. 7:2—7 beskrivna på bekräftar dessa
förhand: Babylon, väldens uppgång
Persien, Grekland och fallk
och Rom. Många
profetiska detaljer
förutsagda
Dan. 8:1—8, Efter det persiska Alexander den
Dan. 8:20—22; riket skulle en store erövrade det
Dan. 11:1—19 mäktig kung, persiska väldet.
Greklands kung, Efter hand död
härska. Hans rike tog fyra av hans
skulle bli uppdelat generaler makten.
i fyra, av vilka det Med tiden
skulle framträda två utvecklades
makter, nordens kung den seleukidiska
och söderns kung och den
ptolemeiska
dynastin, och de
låg ständigt i
krig med
varandral
Dan. 11:20—24 En regent skulle Påbud om
beordra skattskrivning i
skattskrivning. Palestina
Under hans utgick under
efterträdares tid kejsar Augustus’
skulle ”förbundets regering; Jesus
Ledare” krossas dödad under hans
efterträdares,
kejsar Tiberius’,
regeringa
Sef. 2:13—15; Nineve skulle Blev en ruinhögb
Nah. 3:1—7 läggas öde
Matt. 24:2, 16—18; Jerusalem skulle Uppfylldes av
Luk. 19:41—44 bli omgivet med romarna år 70
ett belägringsverk v.t.d
av spetspålar och
bli ödelagt
Matt. 24:7—14; En tid av stor nöd Sedan första
Mark. 13:8; före den världskrigets
Luk. 21:10, 11, fullständiga utbrott år 1914
Luk. 21:25—28; avslutningen på har jorden upplevt
denna tingens en tid av
ordning svårigheter
2 Tim. 3:1—5 förutsagd; skulle utan motstycke.
inbegripa krig, Guds kungarike
hungersnöd, predikas nu i
jordbävningar, predikas nu i
farsoter, laglöshet, över 200 länder
predikande av de och områden
goda nyheterna om
Guds kungarike för
alla nationerna
[Fotnoter]
f Herodotos’ Historia, första boken, avsnitt 191, 192, översatt av Claes Lindskog; Insight on the Scriptures, band 1, sidan 567.
g McClintock och Strongs Cyclopedia, nytryck 1981, band X, sidan 617; Insight on the Scriptures, band 2, sidorna 531, 1136.
h Insight on the Scriptures, band 2, sidorna 421, 422.
i Insight on the Scriptures, band 1, sidan 95.
j Insight on the Scriptures, band 1, sidorna 681, 682.
k ”Må din vilja ske på jorden”, sidorna 104—125, 166—177, 188—195, 220—229.
l ”Må din vilja ske på jorden”, sidorna 120—122, 172—174, 192—195, 220—262; Insight on the Scriptures, band 1, sidorna 70, 71.
a ”Må din vilja ske på jorden”, sidorna 248—253; Insight on the Scriptures, band 1, sidan 220.
b Se sidan 159, paragraferna 5, 6.
c McClintock och Strongs Cyclopedia, nytryck 1981, band X, sidorna 618, 619.
d Se sidan 188, paragraf 9.
Frågor till tabellen ”Exempel på andra bibliska profetior som har uppfyllts”:
a) Vilka förutsagda händelser inträffade efter det att Israels nation hade kommit in i Kanaans land?
b) Vilka profetior om Jehovas dom över Israel och Juda gick i uppfyllelse, och när skedde det?
c) Vad förutsades om en återställelse? Uppfylldes detta?
d) Mot vilka nationer riktades särskilda domsbudskap, och hur verkställdes dessa profetiska domar?
e) Vilka betydelsefulla historiska händelser förutsades av Daniel och vilka av Jesus?
[Tabell på sidorna 346—349]
12) NÅGRA STÄLLEN I DE HEBREISKA SKRIFTERNA SOM CITERAS ELLER TILLÄMPAS I DE GREKISKA SKRIFTERNA
(OBS! Denna förteckning upptar inte de hänvisningar som är medtagna i tabellen ”Betydelsefulla profetior om Jesus” på de föregående sidorna.)
Skriftställe Uttalande Tillämpning
1 Mos. 1:3 Gud befaller ljuset 2 Kor. 4:6
att lysa
1 Mos. 1:26, 27 Människan skapad till Jak. 3:9;
att vara lik Gud, Mark. 10:6
till mankön och
kvinnkön
1 Mos. 2:7 Människan blev en 1 Kor. 15:45
levande själ
1 Mos. 2:24 Mannen skulle överge Matt. 19:5;
sina föräldrar och Mark. 10:7, 8;
hålla sig till sin 1 Kor. 6:16;
hustru, och de två Ef. 5:31
skulle bli ett kött
1 Mos. 15:5 Abrahams säd skulle Rom. 4:18
bli talrik
1 Mos. 18:10, 14 Sara får löfte om Rom. 9:9
en son
1 Mos. 18:12 Sara kallar Abraham 1 Petr. 3:6
”herre”
1 Mos. 21:12 Abrahams säd skulle Rom. 9:7;
komma genom Isak Hebr. 11:18
2 Mos. 13:2, 12 De förstfödda helgade Luk. 2:23
åt Jehova
2 Mos. 20:12—17 Femte, sjätte, sjunde, Matt. 5:21, 27;
åttonde, nionde och Matt. 15:4;
tionde budet Matt. 19:18, 19;
2 Mos. 21:24 Öga för öga och tand Matt. 5:38
för tand
2 Mos. 25:40 Mose får Hebr. 8:5
instruktioner om
tältboningens
(tabernaklets)
konstruktion och
dess utrustning
2 Mos. 32:6 Israeliterna står upp 1 Kor. 10:7
för att roa sig
3 Mos. 19:18 Älska din nästa som Matt. 19:19;
dig själv Matt. 22:39;
3 Mos. 26:12 Jehova var Israels 2 Kor. 6:16
Gud
4 Mos. 16:5 Jehova känner dem 2 Tim. 2:19
som hör honom till
5 Mos. 6:4, 5 Älska Jehova av allt Matt. 22:37;
ditt hjärta och av Mark. 12:29, 30;
all din själ Luk. 10:27
5 Mos. 8:3 Människan lever inte Matt. 4:4;
bara av bröd Luk. 4:4
5 Mos. 18:15—19 Gud skulle resa upp Apg. 3:22, 23
en profet lik Mose
5 Mos. 23:21 ”Du skall infria dina Matt. 5:33
löften till Jehova”
5 Mos. 32:17, 21 Gud uppeggade judarna Rom. 10:19;
till svartsjuka 1 Kor. 10:20—22
genom att inbjuda
hedningarna.
Israeliterna
uppeggade Jehova
till svartsjuka
genom sin
avgudadyrkan
5 Mos. 32:35, 36 Hämnden är Jehovas Hebr. 10:30
5 Mos. 32:43 ”Gläd er, ni nationer, Rom. 15:10
med hans folk”
Job 41:11 ”Vem har först gett Rom. 11:35
åt honom [Gud]?”
Ps. 8:4—6 ”Vad är en människa, Hebr. 2:6, 7;
att du kommer ihåg 1 Kor. 15:27
henne?” Gud lade
allt under Kristi
fötter
Ps. 14:1—3 ”Det finns ingen Rom. 3:10—12
rättfärdig”
Ps. 19:4, Rika möjligheter att Rom. 10:18
fotnot i NW höra sanningen om
Guds existens, såsom
den omvittnas av
hela skapelsen
Ps. 24:1 Jorden tillhör 1 Kor. 10:26
Jehova
Ps. 34:12—16 ”Jehovas ögon vilar 1 Petr. 3:10—12
på de rättfärdiga”
Ps. 40:6—8 Gud godkände inte Hebr. 10:6—10
längre slaktoffer
under Lagen; ett
enda offrande av
Jesu kropp,
i överensstämmelse
med Guds vilja,
skänker helgelse
Ps. 78:24 Brödet från himlen Joh. 6:31—33
Ps. 82:6 ”Ni är gudar” Joh. 10:34
Ps. 102:25—27 ”Du, o Herre, lade Hebr. 1:10—12
... jordens grund”
Ps. 116:10 ”Jag utövade tro, 2 Kor. 4:13
därför talade jag”
Ps. 117:1 ”Lovprisa Jehova, Rom. 15:11
alla ni nationer”
Ords. 26:11 ”Hunden har vänt åter 2 Petr. 2:22
till sin egen spya”
Jes. 6:9, 10 Israeliterna ägnade Matt. 13:13—15;
inte uppmärksamhet Mark. 4:12;
åt de goda nyheterna Luk. 8:10;
Jes. 25:8 ”Döden är uppslukad 1 Kor. 15:54
för evigt”
Jes. 28:11, 12 Folk trodde inte ens 1 Kor. 14:21
när det talades till
dem ”med främlingars
tungomål”
Jes. 28:16 De som tror på 1 Petr. 2:6;
Kristus, grundvalen Rom. 10:11
i Sion, kommer inte
att bli besvikna
Jes. 29:13 De skriftlärdas och Matt. 15:7—9;
fariséernas skrymteri Mark. 7:6—8
Jes. 29:14 Gud gör de visas 1 Kor. 1:19
vishet om intet
Jes. 40:6—8 Jehovas ord består 1 Petr. 1:24, 25
för evigt
Jes. 40:13 ”Vem har blivit hans Rom. 11:34
[Jehovas] rådgivare?”
Jes. 45:23 Varje knä skall böja Rom. 14:11
sig för Jehova
Jes. 52:11 ”Gå ut ifrån dem och 2 Kor. 6:17
avskilj er”
Jes. 56:7 Jehovas hus skall Matt. 21:13;
kallas ett bönehus Mark. 11:17;
för alla nationer Luk. 19:46
Jes. 59:7, 8 Beskrivning av Rom. 3:15—17
människors ondska
Jer. 5:21 Har ögon, Mark. 8:18
men ser inte
Jer. 31:31—34 Gud skulle sluta ett Hebr. 8:8—12;
nytt förbund Hebr. 10:16, 17
Dan. 9:27; 11:31 ”Vämjeligheten som Matt. 24:15
vållar ödeläggelse”
Hos. 1:10; 2:23 Även icke-judar Rom. 9:24—26
skulle bli Guds folk
Hos. 13:14 ”Död, var är 1 Kor. 15:54, 55
din udd?”
Hagg. 2:6 Himlen och jorden Hebr. 12:26, 27
skulle skakas
Mal. 1:2, 3 Jakob älskad, Rom. 9:13
Esau hatad
Frågor till tabellen ”Några ställen i de hebreiska skrifterna som citeras eller tillämpas i de grekiska skrifterna”:
a) Hur stöds skapelseberättelsen av de grekiska skrifternas hänvisningar till Första Moseboken?
b) Hur tillämpas skriftställen i Första Moseboken som omtalar Abraham och Abrahams säd?
c) Vilka skriftställen citeras från Andra Moseboken i förbindelse med de tio buden och andra sidor av Lagen?
d) Var i Bibeln finner vi första gången de två stora buden, att man skall älska Jehova av allt sitt hjärta och av all sin själ och sin nästa som sig själv?
e) Nämn några av de grundläggande principerna i Moseböckerna som citeras i de grekiska skrifterna. Hur tillämpas de?
f) Vilka ställen i Psalmerna, som citeras i de grekiska skrifterna, upphöjer Jehova 1) som Skaparen och jordens Ägare? 2) som den som visar intresse för de rättfärdiga och tar sig an dem?
g) Hur tillämpas i de kristna grekiska skrifterna citat från Jesajas bok och de andra profetiska böckerna på 1) predikandet av de goda nyheterna? 2) det förhållandet att några skulle förkasta de goda nyheterna? 3) att förutom en kvarleva av Israel också folk av nationerna skulle bli troende? 4) välsignelserna av att utöva tro på de goda nyheterna?