Markusevangeliet
15 Så fort dagen grydde samlades de främsta prästerna, de äldste och de skriftlärda, alltså hela Sanhedrịn, och överlade med varandra.+ De band Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus.+ 2 Pilatus frågade honom: ”Är du judarnas kung?”+ Jesus svarade: ”Du säger det själv.”+ 3 Men de främsta prästerna slungade anklagelser mot honom.+ 4 Pilatus började fråga ut honom igen: ”Har du inget att säga?+ Du hör ju alla deras anklagelser.”+ 5 Men Jesus sa inget mer, och det förvånade Pilatus.+
6 Varje högtid brukade Pilatus låta folket välja en fånge som han frigav åt dem.+ 7 Vid den tiden satt en man som hette Bạrabbas i fängelse tillsammans med de män som hade gjort sig skyldiga till mord i samband med ett uppror. 8 Folket gick därför till Pilatus och bad att han skulle göra det han brukade göra för dem. 9 Han sa till dem: ”Vill ni att jag ska frige judarnas kung åt er?”+ 10 Pilatus förstod nämligen att det var avundsjuka som hade fått de främsta prästerna att överlämna Jesus.+ 11 Men de främsta prästerna hetsade folket att försöka få Bạrabbas frigiven i stället.+ 12 Pilatus frågade dem igen: ”Men vad ska jag göra med honom som ni kallar judarnas kung?”+ 13 Då skrek de igen: ”På pålen med honom!”*+ 14 Men Pilatus fortsatte: ”Varför det? Vad har han gjort för ont?” Men de ropade bara ännu högre: ”På pålen med honom!”*+ 15 Pilatus ville göra folket till lags, så han frigav Bạrabbas. Och han befallde att Jesus skulle piskas+ och föras bort för att avrättas på pålen.+
16 Sedan förde soldaterna in Jesus på gården, det vill säga in i ståthållarens residens, och de samlade hela truppavdelningen.+ 17 De hängde på honom en lila mantel, och de gjorde en krona av törnen och satte den på hans huvud.+ 18 Och de började ropa: ”Leve judarnas kung!” 19 Och de slog honom i huvudet med en stav* och spottade på honom, och de föll på knä och bugade sig för honom. 20 Till sist, efter den här förödmjukande behandlingen, tog de av honom den lila manteln och satte på honom hans egna kläder. Och de förde ut honom för att hänga honom på pålen.+ 21 De hejdade en förbipasserande man, Simon från Kyrẹne, far till Alexander och Rufus. Han var på väg in från landet, och de tvingade honom till tjänst och lät honom bära tortyrpålen.+
22 Och de förde Jesus till platsen som kallas Gọlgota, som kan översättas ”huvudskalleplatsen”.+ 23 Där försökte de ge honom vin blandat med myrra,+ men han ville inte ta emot det. 24 De hängde upp honom på pålen och delade upp hans ytterkläder genom att kasta lott för att bestämma vem som skulle få vad.+ 25 Det var vid tredje timmen som de hängde upp honom på pålen. 26 Och ovanför honom satt anklagelsen mot honom: ”Judarnas kung.”+ 27 Man hängde också två brottslingar på pålar bredvid honom, en till höger och en till vänster.+ 28 —— 29 Folk som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet+ och sa: ”Ha! Var det inte du som sa att du skulle riva ner templet och bygga upp det på tre dagar?+ 30 Rädda dig själv nu och kom ner från tortyrpålen!” 31 De främsta prästerna och de skriftlärda drev också med honom och sa till varandra: ”Andra har han räddat, men sig själv kan han inte rädda!+ 32 Låt Messias,* Israels kung, stiga ner från tortyrpålen! Om vi får se det ska vi tro.”+ Till och med brottslingarna som hängde bredvid honom började förolämpa honom.+
33 Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela landet* som varade ända till nionde timmen.+ 34 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Elị, Elị, lamạ sabachtạni?” som kan översättas: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”+ 35 När några av dem som stod i närheten hörde detta sa de: ”Han ropar på Elia.” 36 En sprang i väg och dränkte in en svamp med surt vin, satte den på en stav och gav honom att dricka+ och sa: ”Låt honom vara! Vi kan väl se om Elia kommer och tar ner honom.” 37 Men Jesus ropade högt, och så dog han.+ 38 Och förhänget i templet+ slets itu, uppifrån och ända ner.+ 39 När officeren som stod vänd mot honom såg att han hade gett upp andan under dessa omständigheter sa han: ”Den här mannen måste ha varit Guds son.”*+
40 Det stod också några kvinnor på avstånd och såg på. Det var bland annat Maria Magdalena, Salọme och Maria, som var mor till Jakob den lille och Joses.+ 41 De hade följt med honom och betjänat honom+ när han var i Galileen. Det stod också många andra kvinnor där som hade kommit upp till Jerusalem tillsammans med honom.
42 Det var redan sent på eftermiddagen, och det var förberedelsedagen, alltså dagen före sabbaten. 43 Josef från Arimatẹa, en ansedd medlem av Rådet, som också själv väntade på Guds rike, tog därför mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesus kropp.+ 44 Men Pilatus undrade om det verkligen kunde stämma att Jesus redan hade dött. Han kallade till sig officeren och frågade om det var så. 45 Och när han hade fått det bekräftat av officeren lät han Josef få kroppen. 46 Josef köpte fint linne och tog ner honom. Sedan svepte han honom i det fina linnet och lade honom i en grav+ som var uthuggen i en klippa. Och han rullade en sten framför ingången till graven.+ 47 Maria Magdalena och Maria, Joses mor, stannade och såg på platsen där han hade blivit lagd.+