Sätt värde på livets gåva
”Blodet från Kristus ... [kommer att] rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan ägna helig tjänst åt den levande Guden.” (HEBRÉERNA 9:14)
1. Vad är det som visar att vi sätter stort värde på livet?
OM DU fick frågan hur mycket du anser att ditt liv är värt, vad skulle du då svara? Vi sätter stort värde på livet – vårt eget och andras. Det visar vi genom att vi söker läkarvård när vi blir sjuka eller går på regelbundna hälsokontroller. Vi vill leva och vara friska. Inte heller de som är gamla eller har något funktionshinder vill dö; de vill leva.
2, 3. a) Vilken förpliktelse betonas i Ordspråksboken 23:22? b) Hur finns Gud med i bilden när det gäller förpliktelsen i Ordspråksboken 23:22?
2 Hur du värderar livet påverkar dina relationer till andra. I Guds ord får vi till exempel förmaningen: ”Lyssna till din far som gav upphov till din födelse, och förakta inte din mor därför att hon har blivit gammal.” (Ordspråksboken 23:22) Att ”lyssna” betyder mer än att bara höra ord; innebörden i det här ordspråket är att vi skall höra och sedan lyda. (2 Moseboken 15:26; 5 Moseboken 7:12; 13:18; 15:5; Josua 22:2; Psalm 81:13) Vad sägs det i Guds ord om orsaken till att vi bör lyssna? Det handlar inte bara om att din far och mor är äldre än du eller har större erfarenhet. Den orsak som anges är att de ”gav upphov till din födelse”. I somliga översättningar återges versen så här: ”Lyssna till din far, som gett dig livet.” Om du sätter värde på ditt liv, känner du säkert en viss förpliktelse mot upphovet till detta liv.
3 Om du är en sann kristen, erkänner du naturligtvis att det är Jehova som är det yttersta upphovet till ditt liv. Genom honom ”har ... [du] liv”; du kan ”röra” dig, dvs. handla som en skapelse med sinnesförnimmelse; och du ”är [nu] till” och kan tänka på eller planera för framtiden, inbegripet det eviga livet. (Apostlagärningarna 17:28; Psalm 36:9; Predikaren 3:11) I överensstämmelse med Ordspråksboken 23:22 är det rätt och riktigt att lydigt ”lyssna” till Gud, att önska förstå och låta sig vägledas av hans syn på livet i stället för att ha andra värderingsgrunder.
Visa respekt för livet
4. Hur blev respekten för livet en stridsfråga tidigt i människans historia?
4 Tidigt i människans historia klargjorde Jehova att han inte tänkte överlåta åt människan att använda (eller missbruka) livet för vilka syften som helst. Upptänd av svartsjuk vrede utsläckte Kain ett oskyldigt liv, hans bror Abels liv. Anser du att Kain hade rätt att fatta ett sådant beslut angående livet? Gud ansåg inte det. Han ställde Kain till svars: ”Vad har du gjort? Hör! Din brors blod ropar högt till mig från marken.” (1 Moseboken 4:10) Lägg märke till att Abels blod på marken representerade hans liv, som brutalt hade förkortats, och det ropade till Gud på hämnd. (Hebréerna 12:24)
5. a) Vilket förbud gav Gud på Noas tid, och vilka gällde det? b) I vilket avseende var det här förbudet ett viktigt steg?
5 Efter den stora översvämningen fick mänskligheten en ny start med bara åtta själar. I ett uttalande som gäller alla människor uppenbarade Gud mer om hur han värderar livet och blodet. Han sade att människan fick äta kött från djur, men gjorde samtidigt den här inskränkningen: ”Allt som rör sig och lever skall tjäna som föda åt er. Så som jag gav er de gröna växterna ger jag er nu allt detta. Bara kött med sin själ – sitt blod – får ni inte äta.” (1 Moseboken 9:3, 4) Somliga judar tolkar detta som att människan inte fick äta kött eller blod från ett djur som fortfarande levde. Men med tiden framgick det klart och tydligt att det som Gud här förbjöd var att man förtärde blod för att uppehålla livet. Vidare var Guds påbud genom Noa ett viktigt steg mot att fullgöra hans upphöjda syfte med blodet – ett syfte som skulle göra det möjligt för människor att få evigt liv.
6. Hur betonade Gud genom Noa sin syn på livets värde?
6 Gud fortsatte: ”Blodet av era själar skall jag kräva tillbaka. Av varje levande skapelses hand skall jag kräva tillbaka det; och av människans hand, av handen på var och en som är hennes broder, skall jag kräva tillbaka människans själ. Den som utgjuter människoblod, av människor skall hans eget blod utgjutas, ty Gud gjorde människan till sin avbild.” (1 Moseboken 9:5, 6) Av det här uttalandet till hela mänskligheten förstår vi att Gud betraktar en människas blod som något som representerar hennes liv. Skaparen ger människan liv, och ingen får ta detta liv som representeras av blodet. Om någon, likt Kain, ändå gör sig skyldig till mord, har Skaparen rätt att ”kräva tillbaka” mördarens liv.
7. Varför bör vi vara intresserade av Guds tillkännagivande till Noa angående blodet?
7 Genom sitt tillkännagivande befallde Gud människorna att inte missbruka blod. Har du någon gång undrat varför? Ja, vad var det som låg bakom Guds syn på blodet? Svaret har faktiskt med en av de viktigaste lärorna i Bibeln att göra. Det hör till det grundläggande i det kristna budskapet, även om många kyrkosamfund väljer att ignorera det. Vad är det för lära, och hur är ditt liv, dina beslut och dina handlingar inbegripna?
Blod – hur kunde det användas?
8. Vilken begränsning införde Jehova i den mosaiska lagen när det gällde användningen av blod?
8 Jehova gav fler detaljer beträffande livet och blodet när han gav den mosaiska lagen till Israel. När han gjorde det tog han ytterligare ett steg i fråga om att genomföra sina avsikter. Du känner antagligen till att lagen krävde att man skulle frambära offer åt Gud, till exempel säd, olja och vin. (3 Moseboken 2:1–4; 23:13; 4 Moseboken 15:1–5) Det fanns också djuroffer. Gud sade beträffande dessa: ”Köttets själ är i blodet, och jag har själv gett er det på altaret till att bringa försoning för era själar, eftersom det är blodet som bringar försoning genom själen i det. Därför har jag sagt till Israels söner: ’Ingen själ bland er skall äta blod.’” Jehova tillade att om någon, till exempel en jägare eller en jordbrukare, dödade ett djur för att ha till föda, måste han låta blodet rinna av och täcka över det med stoft. Jorden är Guds fotpall, och genom att hälla ut blodet på jorden visade personen att han erkände att livet återgick till Livgivaren. (3 Moseboken 17:11–13; Jesaja 66:1)
9. Vilket var det enda sätt som blod fick användas på enligt lagen, och vad var syftet med detta?
9 Det här var inte rätt och slätt en religiös ritual som saknar betydelse för oss. Lade du märke till varför israeliterna inte skulle förtära blod? Gud sade: ”Därför har jag sagt till Israels söner: ’Ingen själ bland er skall äta blod.’” Vad var orsaken? ”Jag har själv gett er det [blodet] på altaret till att bringa försoning för era själar.” Inser du att det här ger en inblick i varför Gud sade till Noa att människorna inte skulle äta blod? Skaparen valde att betrakta blodet som något som har en upphöjd innebörd, och han bestämde att det bara fick användas på ett enda sätt, ett sätt som kunde rädda många liv. Det skulle spela en viktig roll i övertäckandet av synder (försoningen). Under lagen godkände Gud därför att blod användes på bara ett enda sätt, nämligen till att frambäras på altaret till försoning för de israeliters liv som sökte Jehovas förlåtelse.
10. Varför kunde inte djurblod ge full förlåtelse, men vilken påminnelse gav offren under lagen?
10 Principen att blod har ett försonande värde är inte främmande för kristendomen. Den kristne aposteln Paulus hänvisade till den här anordningen i Guds lag, då han skrev: ”Enligt lagen renas nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts sker det ingen förlåtelse.” (Hebréerna 9:22) Paulus gjorde klart att de offer som krävdes inte gjorde israeliterna fullkomliga och syndfria. Han skrev: ”Genom dessa offer ges det ... en påminnelse om synder år efter år, ty det är omöjligt för tjurars och bockars blod att ta bort synder.” (Hebréerna 10:1–4) Ändå fyllde dessa offer en viktig funktion. De påminde israeliterna om att de var syndfulla och behövde något mer för att få fullständig förlåtelse. Men om det blod som representerade djurs liv inte fullständigt kunde övertäcka människors synder, fanns det då något blod som kunde göra det?
Livgivarens lösning
11. Hur vet vi att offrandet av djurblod pekade fram emot något?
11 Den mosaiska lagen pekade fram emot något som var vida överlägset när det gällde att fullgöra Guds vilja. Paulus frågade: ”Varför då lagen?” Han svarade: ”Den blev tillagd för att göra överträdelserna påtagliga, tills den avkomma som löftet hade getts åt kom; och den överbringades av änglar genom en medlares [Moses] hand.” (Galaterna 3:19) Paulus skrev också: ”Lagen har en skugga av de goda ting som skall komma, men inte tingens verkliga gestalt.” (Hebréerna 10:1)
12. Hur uppenbarades Guds avsikt i förbindelse med blodet?
12 Så här långt har vi sett att Gud i Noas dagar bestämde att människor fick äta djurkött för att uppehålla livet, men att de inte fick förtära blod. Senare förklarade Gud att ”köttets själ är i blodet”. Ja, han valde att betrakta blodet som något som representerar livet och sade: ”Jag har själv gett er det [blodet] på altaret till att bringa försoning för era själar.” Men det skulle ske ytterligare ett underbart uppenbarande av Guds avsikt. Lagen förebildade goda ting som skulle komma. Vad var det?
13. Varför var Jesu död så viktig?
13 Verkligheten kretsade kring Jesu Kristi död. Du känner till att Jesus torterades och naglades fast vid pålen. Han dog som en brottsling. Paulus skrev: ”Medan vi ännu var svaga dog Kristus för ogudaktiga vid den fastställda tiden. ... Gud bevisar sin egen kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” (Romarna 5:6, 8) Genom att dö för oss tillhandahöll Kristus en lösen för våra synder. Denna lösen hör till det grundläggande i det kristna budskapet. (Matteus 20:28; Johannes 3:16; 1 Korinthierna 15:3; 1 Timoteus 2:6) Vad har det här att göra med blodet och livet, och hur är ditt liv inbegripet?
14, 15. a) Hur betonar vissa översättningar Jesu död vid återgivningen av Efesierna 1:7? b) Vad kan man lätt förbise när det gäller Efesierna 1:7?
14 Somliga kyrkosamfund betonar Jesu död, och deras medlemmar säger sådant som ”Jesus dog för mig”. Så här återger några bibelöversättningar Efesierna 1:7: ”Genom Kristi död är vi friköpta och har förlåtelse för våra synder.” (David Hedegårds svenska översättning, tredje reviderade utgåvan) ”Det är i honom och genom hans död vi har befrielse, det vill säga borttagandet av våra synder.” (The American Bible, av Frank Scheil Ballentine, 1902) ”Det är genom Kristi död som våra synder har förlåtits och vi har gjorts fria.” (The Translator’s New Testament, 1973) Som du ser betonar de här översättningarna Jesu död. ”Men”, kanske några säger, ”Jesu död är verkligen viktig. Så vad är det för fel med att återge versen så här?”
15 Om du inte hade tillgång till några andra översättningar än dessa, skulle du faktiskt kunna missa en viktig punkt, och det skulle kunna begränsa din förståelse av Bibelns budskap. Sådana återgivningar fördunklar det faktum att grundtexten i Efesierna 1:7 innehåller ett grekiskt ord som betyder ”blod”. Många bibelöversättningar kommer närmare grundtexten, till exempel Nya världens översättning: ”Med hjälp av honom har vi frigörelsen genom en lösen genom hans blod, ja, förlåtelsen för våra överträdelser, efter hans oförtjänta omtankes rikedom.”
16. Vad bör återgivningen ”hans blod” väcka för tankar?
16 Återgivningen ”hans blod” har en rik innebörd och bör väcka många tankar i vårt sinne. Det krävdes mer än att någon dog, till och med mer än att den fullkomlige mannen Jesus dog. Han fullgjorde det som förebildades i lagen, särskilt det som hände på försoningsdagen. På denna speciella dag offrades vissa bestämda djur. Sedan tog översteprästen något av deras blod in i den avdelning i tältboningen eller templet som kallades det allra heligaste, och där frambar han det inför Gud, som om han befann sig i hans närvaro. (2 Moseboken 25:22; 3 Moseboken 16:2–19)
17. Hur fullgjorde Jesus det som förebildades genom försoningsdagen?
17 Jesus fullgjorde det som förebildades genom försoningsdagen, enligt vad Paulus förklarade. Först nämnde han att översteprästen i Israel en gång om året gick in i det allra heligaste med blod som han frambar ”för sig själv och för folkets okunnighetssynder”. (Hebréerna 9:6, 7) Helt enligt detta mönster for Jesus upp till själva himlen efter det att han hade uppväckts som en andevarelse. Som en ande, utan en kropp av kött och blod, kunde han träda fram inför ”Guds person för vår skull”. Vad frambar han inför Gud? Inte något materiellt, utan något som har mycket stor innebörd. Paulus fortsatte: ”[När] Kristus ... [kom] som överstepräst ... gick han in en gång för alla till den heliga platsen, nej, inte med bockars och ungtjurars blod, utan med sitt eget blod, och vann en evig befrielse för oss. Om nämligen blodet av bockar och tjurar ... helgar så långt som till köttets renhet, hur mycket mera skall då inte blodet från Kristus, som genom en evig ande frambar sig själv som ett oklanderligt offer åt Gud, rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan ägna helig tjänst åt den levande Guden?” Ja, Jesus frambar värdet av sitt livsblod inför Gud. (Hebréerna 9:11–14, 24, 28; 10:11–14; 1 Petrus 3:18)
18. Varför bör det som Bibeln säger om blodet ha stor betydelse för de kristna i vår tid?
18 Denna sanning från Gud gör att vi kan fatta hela vidden av det underbara som Bibeln säger om blodet – varför Gud betraktar det som han gör, hur vi skall se på det och varför vi bör respektera de inskränkningar som Gud har gjort i fråga om användningen av blod. När du läser böckerna i de kristna grekiska skrifterna finner du en mängd hänvisningar till Kristi blod. (Se rutan.) Detta gör det klart att varje kristen bör tro ”på hans [Jesu] blod”. (Romarna 3:25) Vi kan få förlåtelse och ha frid med Gud enbart ”med hjälp av det blod han [Jesus] utgöt”. (Kolosserna 1:20) Detta är verkligen sant när det gäller dem som Jesus ingick ett särskilt förbund med om att regera tillsammans med honom i himlen. (Lukas 22:20, 28–30; 1 Korinthierna 11:25; Hebréerna 13:20) Det är också sant när det gäller den ”stora skaran” i våra dagar, de som skall överleva den kommande ”stora vedermödan” och få evigt liv i ett jordiskt paradis. De tvättar bildligt talat ”sina långa dräkter ... i Lammets blod”. (Uppenbarelseboken 7:9, 14)
19, 20. a) Varför har Gud valt att göra inskränkningar i fråga om användningen av blod, och hur bör vi känna det beträffande detta? b) Vad bör vi därför vara intresserade av att få veta?
19 Det är uppenbart att blodet har en särskild betydelse i Guds ögon. Det bör det ha för oss också. Skaparen, som är intresserad av livet, har rätt att göra inskränkningar i fråga om vad människor får göra med blodet. Han är i högsta grad intresserad också av vårt liv, och därför beslöt han att blod enbart fick användas på ett enda mycket viktigt sätt, det enda sätt som gör evigt liv möjligt. Detta sätt inbegrep Jesu dyrbara blod. Vi kan vara tacksamma för att Jehova Gud handlade med vårt bästa för ögonen genom att använda blod – Jesu blod – på det här livräddande sättet! Och vi är tacksamma för att Jesus utgöt sitt blod för vår skull som ett offer! Vi kan därför förstå de känslor som aposteln Johannes gav uttryck åt: ”Han som älskar oss och som har löst oss från våra synder genom sitt eget blod – och han gjorde oss till ett kungarike, till präster åt sin Gud och Fader – ja, honom tillhör härligheten och makten för evigt. Amen.” (Uppenbarelseboken 1:5, 6)
20 Vår allvise Gud och Livgivare hade under lång tid haft denna livräddande anordning i tankarna. Vi kan därför fråga oss: ”Vilken inverkan bör detta ha på våra beslut och handlingar?” Följande artikel kommer att behandla den frågan.
Hur skulle du svara?
• Vad kan vi av berättelserna om Abel och Noa lära oss om Guds syn på blodet?
• Vilken inskränkning i fråga om användningen av blod gjorde Gud i den mosaiska lagen, och varför?
• Hur uppfyllde Jesus det som förebildades genom försoningsdagen?
• Hur kan Jesu blod rädda vårt liv?
[Ruta på sidan 18]
VILKET BLOD RÄDDAR LIV?
”Ge akt på er själva och på hela den hjord inom vilken den heliga anden har satt er till tillsyningsmän, till att vara herdar för Guds församling, som han har förvärvat med blodet av sin egen Son.” (Apostlagärningarna 20:28)
”Därför skall vi, sedan vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, så mycket mera genom honom räddas från vreden.” (Romarna 5:9)
”Ni hade inget hopp och var utan Gud i världen. Men nu, i gemenskap med Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit att befinna er nära genom Kristi blod.” (Efesierna 2:12, 13)
”Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom och att genom honom försona allt annat med sig igen genom att stifta fred med hjälp av det blod han utgöt på tortyrpålen.” (Kolosserna 1:19, 20)
”Därför, bröder, ... [har] vi genom Jesu blod ... frimodighet i fråga om vägen in till den heliga platsen.” (Hebréerna 10:19)
”Det ... var [inte] med förgängliga ting ... som ni blev befriade från er meningslösa form av uppförande som ni på traditionens väg fått från era förfäder, utan det var med dyrbart blod, som med blodet av ett oklanderligt och fläckfritt lamm, ja Kristi blod.” (1 Petrus 1:18, 19)
”Om vi vandrar i ljuset, liksom han själv är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” (1 Johannes 1:7)
”Du är värdig att ta skriftrullen och bryta dess sigill, ty du blev slaktad, och med ditt blod har du köpt människor åt Gud ur varje stam och språk och folk och nation.” (Uppenbarelseboken 5:9)
”Våra bröders anklagare har slungats ner. ... Och de har segrat över honom på grund av Lammets blod och på grund av sitt vittnesbörds ord.” (Uppenbarelseboken 12:10, 11)
[Bild på sidan 16]
Genom den mosaiska lagen gjorde Gud klart att blod kunde ha betydelse i fråga om att förlåta synder
[Bild på sidan 17]
Genom Jesu blod kunde många liv räddas