Att vandra med Gud med evigheten i sikte
”Vi ... kommer att vandra i Jehovas, vår Guds, namn till obestämd tid, ja för evigt.” — MIKA 4:5.
1. Varför kan Jehova kallas ”evighetens Kung”?
JEHOVA GUD kallas passande ”den Gamle av dagar”, då han ju har funnits till i oändlig tid och inte har någon början. (Daniel 7:9, 13) Han har också en evig framtid, och han ensam är ”evighetens Kung”. (Uppenbarelseboken 10:6; 15:3) I hans ögon är tusen år ”bara som gårdagen, när den är förbi, och som en väkt under natten”. — Psalm 90:4.
2. a) Vad är Guds uppsåt för lydiga människor? b) Kring vad bör vårt liv kretsa, och i hopp om vad?
2 Eftersom Jehova Gud som livgivaren är evig, kunde han erbjuda det första människoparet, Adam och Eva, att få leva för evigt i paradiset. Men genom sin olydnad förverkade Adam rätten till evigt liv och vidarebefordrade i stället synd och död till sina avkomlingar. (Romarna 5:12) Men Adams uppror omintetgjorde inte Guds ursprungliga uppsåt med människan. Det är hans vilja att lydiga människor skall få leva för evigt, och han kommer att se till att det blir så. (Jesaja 55:11) Hur passande är det därför inte att vi låter vårt liv kretsa kring tjänsten för Jehova i hopp om att få tjäna honom för evigt! Även om vi ständigt bör ha ”Jehovas dag” i tankarna, får vi inte glömma att vårt mål är att vandra med Gud för evigt. — 2 Petrus 3:12.
Jehova ingriper vid sin fastställda tid
3. Hur vet vi att Jehova har en ”fastställd tid” för att genomföra sitt uppsåt?
3 Som sådana som vandrar med Jehova Gud är vi livligt intresserade av att utföra Guds vilja. Vi vet att han alltid håller tiden, och vi litar på att han ofelbart genomför sitt uppsåt vid den tid som han har fastställt. Som exempel kan nämnas: ”När tiden var fullbordad, sände Gud ut sin Son.” (Galaterna 4:4) Aposteln Johannes fick veta att de profetiska ting som han fick se i tecken skulle uppfyllas vid en ”fastställd tid”. (Uppenbarelseboken 1:1–3) Vi har också ”den fastställda tiden för de döda att bli dömda”. (Uppenbarelseboken 11:18) Och för över 1.900 år sedan blev aposteln Paulus inspirerad att säga att Gud ”har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet”. — Apostlagärningarna 17:31.
4. Hur vet vi att Jehova vill göra slut på denna onda tingens ordning?
4 Jehova kommer att göra slut på denna onda tingens ordning eller värld i vilken hans namn blir smädat och de ondskefulla blomstrar. (Psalm 92:7) Genom sina ord och gärningar skymfar de Jehova. Det gör honom också ont att se sina tjänare bli smädade och förföljda. (Sakarja 2:8) Inte underligt att han har bestämt att Satans hela organisation snart skall få sitt slut! Han har fastställt den exakta tidpunkten då detta skall ske och då han skall ingripa till välsignelse för alla dem som älskar honom. Uppfyllelsen av Bibelns profetior visar att vi nu lever i ”ändens tid” och att detta är nära. — Daniel 12:4.
5. Hur betraktade Lot och Habackuk de förhållanden som rådde på deras tid?
5 Jehovas forntida tjänare längtade efter att få se ett slut på ondskan. Den rättfärdige Lot var ”svårt betryckt av lagtrotsarnas ohämmade tygellöshet”. (2 Petrus 2:7) Och profeten Habackuk, som var bedrövad över de förhållanden som rådde på hans tid, vädjade: ”Hur länge, o Jehova, skall jag ropa på hjälp, utan att du hör? Hur länge skall jag anropa dig om bistånd undan våld, utan att du räddar? Varför låter du mig se vad skadligt är, och varför fortsätter du att betrakta idel vedermöda? Och varför är skövling och våld inför mig, och varför uppstår gräl, och varför uppkommer strid?” — Habackuk 1:2, 3.
6. Hur besvarade Jehova Habackuks bön, och vad kan vi lära av detta?
6 I det svar Jehova gav Habackuk sade han bland annat: ”Synen är ännu för den fastställda tiden, och den ilar flämtande i väg mot änden, och den kommer inte att ljuga. Även om den skulle dröja, förbli i förväntan på den; ty den kommer ofelbart att bli verklighet. Den kommer inte att bli försenad.” (Habackuk 2:3) Gud tillkännagav således att han skulle ingripa vid ”den fastställda tiden”. Han kommer ofelbart att fullborda sitt uppsåt, även om det skulle kunna tyckas att det dröjer! — 2 Petrus 3:9.
Att tjäna med oförtrutet nit
7. Vad kännetecknade Jesu verksamhet, trots att han inte visste exakt när Jehovas dag skulle komma?
7 Vi behöver inte veta exakt när Jehova skall låta saker och ting inträffa för att nitiskt vandra med honom, vilket följande exempel visar. Jesus Kristus var livligt intresserad av när Guds vilja skulle ske på jorden så som den sker i himlen. Han lärde faktiskt sina efterföljare att be: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat. Må ditt kungarike komma. Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden.” (Matteus 6:9, 10) Men trots att Jesus Kristus har en central roll i fullbordandet av sin himmelske Faders uppsåt och direkt kommer att medverka i att avrätta hans fiender, visste inte ens han, när han var här på jorden, exakt när det skulle ske. Detta framgår av det han sade i sin stora profetia om slutet för denna tingens ordning: ”Men om den dagen och timmen har ingen vetskap, varken himlarnas änglar eller Sonen, utan bara Fadern.” (Matteus 24:36) Gjorde det honom mindre nitisk i Jehovas tjänst? Absolut inte! När Jesu lärjungar såg hur han nitiskt renade templet, ”drog [de] sig till minnes att det är skrivet: ’Nitälskan för ditt hus skall förtära mig.’” (Johannes 2:17; Psalm 69:9) Jesus ägnade sig nitiskt åt det arbete som han var utsänd till att utföra, och han tjänade Gud med evigheten i sikte.
8, 9. Vilket svar fick lärjungarna på sin fråga om när kungariket skulle återställas, och hur reagerade de för svaret?
8 Så var det också med Jesu Kristi lärjungar. I berättelsen om hans möte med dem precis innan han for upp till himlen läser vi: ”När de nu hade kommit tillsammans, tog de sig för att fråga honom: ’Herre, återställer du kungariket åt Israel i denna tid?’” De längtade i likhet med sin Herre efter att Guds kungarike skulle komma. Men Jesus svarade dem: ”Det tillkommer inte er att få kännedom om de tider eller tidsperioder som Fadern har lagt under sin egen domsrätt; men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del.” — Apostlagärningarna 1:6–8.
9 Det finns inget som tyder på att det här svaret gjorde lärjungarna modfällda. I stället var de nitiskt upptagna i predikoarbetet. Inom några veckor hade de uppfyllt Jerusalem med sin undervisning. (Apostlagärningarna 5:28) Och inom 30 år hade de utbrett sin predikoverksamhet i sådan utsträckning att Paulus kunde säga att de goda nyheterna hade predikats ”i hela skapelsen under himlen”. (Kolosserna 1:23) Även om ”kungariket” inte återställdes åt Israel, som lärjungarna felaktigt hade förväntat, och inte heller upprättades i himlen under deras livstid, fortsatte de nitiskt att tjäna Jehova med evigheten i sikte.
Att rannsaka våra motiv
10. Vad får vi möjlighet att bevisa genom att vi inte vet när Gud skall förinta Satans ordning?
10 Jehovas nutida tjänare längtar också efter att få se slutet på denna onda tingens ordning. Men vårt främsta intresse är inte vår egen räddning in i Guds utlovade nya värld, utan att få se Jehovas namn helgat och hans suveränitet hävdad. Vi kan därför vara glada över att Gud inte har meddelat ”dagen” eller ”timmen” då Satans ordning skall förintas, eftersom vi därigenom får tillfälle att visa att vi inte har kortsiktiga, själviska mål för vår tjänst, utan att vi tjänar Gud av kärlek och att vi är fast beslutna att vandra tillsammans med honom för evigt.
11, 12. Hur ifrågasattes Jobs ostrafflighet, och vilket samband har detta med oss?
11 Genom att vi bevarar vår ostrafflighet mot Gud bidrar vi också till att bevisa att Djävulen hade fel i sina anklagelser att den rättrådige Job, och då också andra i likhet med honom, tjänar Gud av egenintresse. När Jehova hade beskrivit sin tjänare Job som en klanderfri och rättrådig man som fruktade Gud, påstod Satan ondskefullt: ”Är det för ingenting som Job har fruktat Gud? Har inte du själv satt en häck kring honom och kring hans hus och kring allt vad han har runt om? Hans händers verk har du välsignat, och hans egen boskap har utbrett sig på jorden. Men sträck för omväxlings skull ut din hand, det ber jag dig, och rör vid allt vad han har och se om han inte kommer att förbanna dig mitt i ansiktet.” (Job 1:8–11) Genom att Job under prövning bevarade sin ostrafflighet visade han att detta elaka påstående inte var sant.
12 Genom att vi håller fast vid en ostrafflig kurs kan vi på liknande sätt visa det felaktiga i Satans anklagelser om att vi tjänar Gud endast på grund av att vi vet att vi snart skall få en belöning. Eftersom vi inte vet exakt när Jehova skall låta sin hämnd verkställas över de onda, får vi tillfälle att bevisa att vi i sanning älskar honom och vill vandra på hans vägar för evigt. Det visar att vi är lojala mot Gud och litar på hans sätt att sköta saker och ting. Att vi inte känner till dagen och timmen hjälper oss också att hålla oss andligen vakna och vaksamma, då vi ju inser att slutet kan komma när som helst, precis som en tjuv om natten. (Matteus 24:42–44) Genom att vi dagligen vandrar med Jehova gläder vi hans hjärta och ger honom ett svar till Djävulen som smädar honom. — Ordspråken 27:11.
Planera för evigheten!
13. Vad visar Bibeln om att planera för framtiden?
13 De som vandrar med Gud vet att det är förståndigt att göra upp rimliga planer för framtiden. Många människor, som är medvetna om de problem och begränsningar som åldrandet för med sig, försöker medan de är unga och starka att trygga sin ålderdom ekonomiskt. Hur är det då med vår långt viktigare andliga framtid? I Ordspråken 21:5 heter det: ”Den flitiges planer leder helt visst till fördel, men var och en som hastar går helt visst armod till mötes.” Att planera framåt med evigheten i sikte är verkligen till fördel. Vi vet inte exakt när slutet för denna ordning skall komma, och därför måste vi tänka på våra framtida behov. Men låt oss vara balanserade och sätta Guds intressen främst i livet. Människor som saknar tro kan dra slutsatsen att det är kortsynt att låta sina intressen kretsa kring att göra Guds vilja. Men är det så?
14, 15. a) Vilken liknelse framställde Jesus om att planera för framtiden? b) Varför var den rike mannen i Jesu liknelse kortsynt?
14 Jesus framställde en liknelse som är klargörande när det gäller detta. Han sade: ”En viss rik mans odlade jord hade burit riklig skörd. Följaktligen började han överlägga med sig själv och säga: ’Vad skall jag göra, eftersom jag inte har någonstans att samla in min skörd?’ Så sade han: ’Detta vill jag göra: Jag vill riva mina förrådshus och bygga större, och där vill jag samla in all min spannmål och alla mina goda ting; och jag vill säga till min själ: ”Själ, du har många goda ting lagrade för många år; ta nu igen dig, ät, drick, roa dig.”’ Men Gud sade till honom: ’Du oförnuftige, nu i natt avkräver man dig din själ. Vem skall då få de ting du har lagrat upp?’ Så går det den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.” — Lukas 12:16–21.
15 Ville Jesus med den här liknelsen ha sagt att det var fel av denne rike man att ha arbetat för att försöka trygga sin framtid i materiellt avseende? Nej, för Bibeln uppmuntrar till hårt arbete. (2 Thessalonikerna 3:10) Det misstag den rike mannen gjorde var att han inte gjorde det som krävdes för att vara ”rik inför Gud”. Även om han hade kunnat få glädja sig åt sin materiella rikedom i många år, skulle han till sist ha dött. Han var kortsynt och tänkte inte på evigheten.
16. Varför kan vi förtrösta på Jehova för en trygg framtid?
16 Det är både praktiskt och förutseende att vandra med Jehova med evigheten i sikte. Det är det bästa sättet att planera för framtiden. Det är förståndigt att praktiskt planera för skolgång, anställning och familjeförpliktelser, men vi måste alltid komma ihåg att Jehova aldrig överger sina lojala tjänare. Kung David sjöng: ”En ung man har jag varit, jag har också blivit gammal, och ändå har jag inte sett den rättfärdige helt övergiven eller hans avkomma söka efter bröd.” (Psalm 37:25) Jesus försäkrade också att Jehova skall sörja för alla som först söker hans kungarike och vandrar på hans rättfärdiga vägar. — Matteus 6:33.
17. Hur vet vi att slutet är nära?
17 Vi tjänar Jehova Gud med evigheten i sikte, men vi bör också ständigt ha Jehovas dag i tankarna. Uppfyllelsen av Bibelns profetior vittnar tydligt om att den dagen nu är nära. Detta århundrade har kännetecknats av krig, farsoter, jordbävningar, hungersnöd och förföljelse av de sanna kristna och ett världsomfattande predikande av de goda nyheterna om Guds kungarike. Allt detta är sådant som skulle känneteckna ändens tid för denna onda tingens ordning. (Matteus 24:7–14; Lukas 21:11) Världen är också full av människor som är ”egenkära, penningkära, inbilska, övermodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod, älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud”. (2 Timoteus 3:1–5) I dessa kritiska sista dagar är livet svårt för oss som Jehovas tjänare. Vi längtar verkligen efter den dag då Jehovas kungarike skall avlägsna all uselhet! Må vi till dess vara fast beslutna att vandra med Gud med evigheten i sikte.
Att tjäna med evigt liv i sikte
18, 19. Vad visar att forntidens trogna tjänade Gud med evigheten i sikte?
18 Må vi, medan vi vandrar med Jehova, tänka på den tro som sådana som Abel, Enok, Noa, Abraham och Sara visade. Efter att ha nämnt dem skrev Paulus: ”I tro dog alla dessa, fastän de inte fick uppfyllelsen av löftena, utan de såg dem uppfyllas långt borta och välkomnade dem och bekände offentligt att de var utlänningar och tillfälliga inbyggare i landet.” (Hebréerna 11:13) Dessa trogna traktade ”efter ett bättre [land], det vill säga ett som hör himlen till”. (Hebréerna 11:16) I tro såg de fram emot något som är bättre under Guds messianska rikes styre. Vi kan vara övertygade om att Gud kommer att belöna dem med evigt liv i något som är bättre, dvs. i det jordiska paradiset under Guds kungarikes styre. — Hebréerna 11:39, 40.
19 Profeten Mika uttryckte Jehovas folks beslutsamhet att tillbe Gud i evighet, när han skrev: ”Alla folken för sin del kommer att vandra vart och ett i sin guds namn; men vi för vår del kommer att vandra i Jehovas, vår Guds, namn till obestämd tid, ja för evigt.” (Mika 4:5) Mika tjänade lojalt Jehova till sin död. Denne profet kommer säkert, när han uppväcks i den nya världen, att fortsätta att vandra med Gud i all evighet. Vilket fint exempel för oss som lever nu, långt fram i ändens tid!
20. Vad bör vara vårt beslut?
20 Jehova uppskattar den kärlek som vi visar mot hans namn. (Hebréerna 6:10) Han vet hur svårt det är för oss att bevara vår ostrafflighet mot honom i den här världen som behärskas av Djävulen. ”Världen [håller] på att försvinna, ... men den som gör Guds vilja, han består för evigt.” (1 Johannes 2:17; 5:19) Må vi därför med Jehovas hjälp vara fast beslutna att uthärda de prövningar vi dagligen möter. Må vi låta vårt liv och våra tankar vara inriktade på de underbara välsignelser som vår kärleksfulle himmelske Fader har lovat oss, om vi fortsätter att vandra med honom med evigheten i sikte. — Judas, vers 20, 21.
Hur skulle du svara?
◻ Vad är Guds uppsåt för lydiga människor?
◻ Varför har Jehova ännu inte ingripit för att göra slut på denna ogudaktiga värld?
◻ Varför bör inte vårt nit minska bara därför att vi inte vet exakt när Gud skall ingripa?
◻ Nämn några välsignelser av att vandra med Gud med evigheten i sikte.
[Bild på sidan 17]
För att vandra med Gud måste vi i likhet med Kristi första lärjungar tjäna honom nitiskt