Jehova är vår härskare!

”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” — APOSTLAGÄRNINGARNA 5:29.

1, 2. Vilken apostolisk hållning intar Jehovas vittnen, när människor kräver sådant som strider mot Guds vilja?

JEHOVA GUD hade tillåtit att 12 män fördes inför en hög domstol. Det var år 33 v.t., och domstolen var den judiska Sanhedrin. De som stod inför rätta var Jesu Kristi apostlar. Lyssna! ”Vi gav er ... order att inte fortsätta med att undervisa på grundval av detta namn”, säger översteprästen, ”och ändå ... har [ni] uppfyllt Jerusalem med er undervisning.” Då förklarar Petrus och de andra apostlarna: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apostlagärningarna 5:27—29) De sade i själva verket: ”Jehova är vår härskare!”

² Ja, Jehova är Jesu sanna efterföljares härskare. Detta klargör bibelboken Apostlagärningarna, skriven i Rom omkring år 61 v.t. av ”Lukas, den älskade läkaren”. (Kolosserna 4:14) Likt apostlarna lyder Jehovas folk i våra dagar sin himmelske härskare, när människor kräver sådant som strider mot hans vilja. Men vad mer kan vi lära av Apostlagärningarna? (Vi föreslår att du vid ditt enskilda studium läser de avsnitt i boken som anges i hänvisningarna i halvfet stil.)

Jesus ger vittnen ett uppdrag

3. Vad var Jesu efterföljares förnämsta intresse, sedan de blivit döpta ”i helig ande”?

³ Eftersom apostlarna hade blivit andligen styrkta, kunde de ta fast ståndpunkt för Gud. Kristus hade dött på en tortyrpåle, men de visste att han hade blivit uppväckt. (1:1—5) Under 40 dagar ”framställde” Jesus sig ”levande” för dem i materialiserade kroppar och undervisade om Rikets sanningar. Han sade också till sina lärjungar att vänta i Jerusalem på dop ”i helig ande”. Att predika skulle sedan bli deras förnämsta intresse, precis som det är för Jehovas vittnen i våra dagar. — Lukas 24:27, 49; Johannes 20:19—21:24.

4. Vad skulle hända, när den heliga anden kom över Jesu efterföljare?

⁴ Apostlarna var ännu inte döpta med helig ande, och därför hade de den felaktiga uppfattningen att en jordisk styrelse skulle göra slut på romerskt herravälde, när de frågade: ”Herre, återställer du riket åt Israel i denna tid?” (1:6—8) Jesus svarade i själva verket nej, för det tillkom inte dem att få veta ”tider eller tidsperioder”. När den heliga anden kom över dem, skulle den ge dem kraft att vittna om Guds himmelska rike, inte ett rike på den här jorden. De skulle predika i Jerusalem, Judeen och Samarien ”och till jordens mest avlägsna del”. Med andens hjälp utför Jehovas vittnen ett sådant arbete runt hela jorden i dessa yttersta dagar.

5. Hur skulle Jesus komma på samma sätt som han for sin väg?

⁵ Jesus hade just gett detta världsomfattande predikouppdrag, när han började fara upp till himmelen. Han började sin färd till himmelen med en förflyttning uppåt, bort från sina lärjungar, och därefter trädde Jesus inför sin himmelske härskares närvaro och in i verksamhet i andevärlden. (1:9—11) När Jesus kom utom synhåll för apostlarna genom att han skymdes av en molnsky, dematerialiserade han sin kropp av kött. Två änglar visade sig och sade att han skulle komma ”på samma sätt”. Och så har det också blivit. Det var endast Jesu lärjungar som såg honom fara sin väg, precis som endast Jehovas vittnen erkänner hans osynliga återkomst.

Jehova gör ett val

6. Hur valde man ut en ersättare för Judas Iskariot?

⁶ Snart var apostlarna tillbaka i Jerusalem. (1:12—26) I ett rum i övervåningen (kanske i Markus’ mor Marias hem) höll de 11 lojala apostlarna ihärdigt ut i bön tillsammans med Jesu halvbröder, hans övriga lärjungar och hans mor, Maria. (Markus 6:3; Jakob 1:1) Men vem skulle få Judas’”tjänst att öva tillsyn”? (Psalm 109:8, NW) Omkring 120 lärjungar var närvarande, när Gud utvalde en man till att ersätta Judas, som hade förrått Jesus, och återställa apostlarnas antal till 12. Valet måste bli någon som var en lärjunge under tiden för Jesu tjänst och som hade bevittnat hans uppståndelse. Mannen måste naturligtvis också erkänna Jehova som sin härskare. Efter en bön kastade man lott om Mattias och Josef Barsabbas. Gud lät lotten falla på Mattias. — Ordspråksboken 16:33.

7. a) Hur gick det till att Judas köpte ”en åker för lönen för orättfärdighet”? b) Hur dog Judas?

⁷ Judas Iskariot hade verkligen inte erkänt Jehova som sin härskare. Han hade ju förrått Guds Son för 30 silvermynt! Judas återlämnade pengarna till de främsta prästerna, men Petrus sade att denne förrädare ”inköpte ... en åker för lönen för orättfärdighet”. Hur då? Jo, han tillhandahöll pengarna och skälet till att köpa ”blodsåkern”, som den kallades. Den har identifierats med ett jämnt stycke mark på södra sidan om Hinnoms dal. Eftersom Judas fullständigt hade förstört sitt förhållande till sin himmelske härskare, hängde han sig. (Matteus 27:3—10) Det kan hända att repet eller trädgrenen brast, så att han ”föll med huvudet före” och ”brast ... [ljudligt] mitt itu”, när han föll på vassa stenar. Må ingen av oss bli en falsk broder!

Uppfyllda med helig ande!

8. När blev Jesu lärjungar döpta i helig ande, och med vilket resultat?

⁸ Hur var det då med det utlovade dopet i helig ande? Det inträffade vid pingsten år 33 v.t., tio dagar efter Jesu himmelsfärd. (2:1—4) Vilken spännande händelse måste inte det dopet ha varit! Föreställ dig scenen. Omkring 120 lärjungar var i rummet i övervåningen, när det plötsligt kom ”ett kraftigt ljud alldeles som ljudet av en framfarande styv bris, och det uppfyllde hela huset”. Det var inte någon vind, men det lät som det. En tunga ”såsom av eld” satte sig på var och en av lärjungarna och apostlarna. ”De blev alla uppfyllda av helig ande och började tala olika tungomål.” När det dopet inträffade, blev de också pånyttfödda av helig ande, smorda och försedda med sigill som ett tecken på sitt himmelska arv. — Johannes 3:3, 5; 2 Korintierna 1:21, 22; 1 Johannes 2:20.

9. Vad talade de av anden uppfyllda lärjungarna om?

⁹ Denna händelse påverkade judar och proselyter i Jerusalem från ”varje nation ... under himmelen”. (2:5—13) Förvånat frågade de: ”Hur kommer det sig att vi ... , var och en av oss, [hör] vårt eget språk som vi föddes i?” Det kunde vara språket i sådana trakter som Medien (öster om Judeen), Frygien (i Mindre Asien) eller Rom (i Europa). Många blev häpna, när de fick höra lärjungarna tala ”om Guds storslagna gärningar” på olika språk, men andra drev gäck med dem och menade att de var berusade.

Petrus avger ett väckande vittnesbörd

10. Vilken profetia uppfyllde händelsen vid pingsten år 33 v.t., och har detta någon nutida motsvarighet?

¹⁰ Petrus började vittna genom att visa att det var för tidigt att vara berusad klockan nio på morgonen. (2:14—21) Denna händelse var i stället en uppfyllelse av Guds löfte att utgjuta helig ande över sitt folk. Gud inspirerade Petrus att peka fram emot vår tid genom att tillägga orden ”i de yttersta dagarna” och ”de skall profetera”. (Joel 2:28—32) Jehova skulle ge förebud i himmelen och tecken på jorden före sin stora dag, och endast de som anropade hans namn i tro skulle bli frälsta. Ett liknande utgjutande av anden över de smorda har gjort att de har kunnat ”profetera” med stor vitalitet och effektivitet i våra dagar.

11. Vad gjorde judarna och vad gjorde Gud, när det gällde Jesus?

¹¹ Därefter identifierade Petrus Messias. (2:22—28) Gud intygade att Jesus var Messias genom att ge honom förmåga att utföra kraftgärningar, tecken och förebud. (Hebréerna 2:3, 4) Men judarna lät honom ”genom laglösa mäns händer” fästas vid en påle — genom romare som inte brydde sig om Guds lag. Jesus blev ”utlämnad enligt Guds bestämda rådslut och förutvetande” genom att detta var Guds vilja. Men Gud uppväckte Jesus och undanskaffade hans mänskliga kropp på ett sådant sätt att den inte utsattes för förgängelse. — Psalm 16:8—11.

12. Vad förutsåg David, och vad måste man göra för att vinna frälsning?

¹² Petrus betonade ytterligare profetior om Messias, när han fortsatte att vittna. (2:29—36) Han sade att David hade förutsett uppväckandet av sin störste son, Jesus Messias. Från en upphöjd plats på Guds högra sida i himmelen hade Jesus utgjutit den heliga anden, som han hade mottagit från sin Fader. (Psalm 110:1, NW) Petrus’ åhörare såg och hörde verkan av detta, när de såg tungor som av eld ovanför lärjungarnas huvuden och hörde de främmande språk som de talade. Han visade också att man måste erkänna Jesus som Herre och Messias för att vinna frälsning. — Romarna 10:9; Filipperna 2:9—11.

Jehova ger tillväxten

13. a) Vad måste både judar och proselyter erkänna för att bli döpta på rätt sätt? b) Hur många blev döpta, och med vilket resultat i Jerusalem?

¹³ Vilken kraftig verkan fick inte Petrus’ ord! (2:37—42) Hans åhörare kände ett hugg i hjärtat för att de hade gett sitt samtycke till Messias’ avrättning. Han uppmanade dem därför: ”Ändra ert sinne, och må var och en av er bli döpt i Jesu Kristi namn till era synders förlåtelse, och ni skall få den heliga andens fria gåva.” Judar och proselyter erkände redan Jehova som Gud och sitt behov av hans ande. De måste nu ändra sinne och ta emot Jesus som Messias för att bli döpta i Faderns, Sonens och den heliga andens namn (och erkänna deras ställning eller funktion). (Matteus 28:19, 20) Genom att vittna för dessa judar och proselyter använde Petrus den första andliga nyckel som Jesus hade gett honom till att öppna kunskapens och tillfällets dörr för troende judar att få inträde i det himmelska riket. (Matteus 16:19) Den dagen blev 3.000 personer döpta! Föreställ dig så många Jehovas vittnen predikande på en så liten yta som Jerusalem!

14. Varför och på vad sätt hade de troende ”allting gemensamt”?

¹⁴ Många från avlägsna platser saknade proviant för en längre tids vistelse, men de önskade få lära sig mer om sin nya tro och predika för andra. Jesu första efterföljare hjälpte därför kärleksfullt varandra, precis som Jehovas vittnen gör i våra dagar. (2:43—47) De troende hade under en tid ”allting gemensamt”. Somliga sålde sin egendom, och medlen fördelades till dem som var i behov av hjälp. Detta gav församlingen en fin start, när Jehova dagligen till dem fogade ”dem som blev frälsta”.

Ett botande och resultatet av det

15. Vad hände när Petrus och Johannes gick in i templet, och hur reagerade människorna?

¹⁵ Jehova gav Jesu efterföljare sitt stöd genom ”tecken”. (3:1—10) När Petrus och Johannes gick in i templet klockan tre på eftermiddagen för bönetimmen i samband med kvällsoffret, bad därför en man som var ofärdig från födelsen och som satt nära Sköna porten om ”barmhärtighetsgåvor”. ”Silver och guld äger jag inte”, sade Petrus, ”men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréens, namn, gå!” Och mannen blev omedelbart botad! När han gick in i templet och där gick omkring och ”hoppade och prisade Gud”, blev människor fyllda av ”hänryckning”. Kanske några erinrade sig orden: ”Den lame [skall] hoppa som en hjort.” — Jesaja 35:6.

16. Hur kunde apostlarna bota en ofärdig man?

¹⁶ De förvånade människorna församlades vid Salomos pelargång, en täckt pelargång på templets östra sida. Där vittnade Petrus. (3:11—18) Han visade att Gud genom sin förhärligade tjänare, Jesus, hade gett apostlarna förmåga att bota den ofärdige mannen. (Jesaja 52:13—53:12) Judarna hade förnekat ”denne helige och rättfärdige”, men Jehova hade uppväckt honom. Trots att folket och dess styresmän inte visste att de dödade Messias, uppfyllde Gud således de profetiska orden om att ”hans Smorde skulle lida”. — Daniel 9:26.

17. a) Vilken åtgärd behövde judarna vidta? b) Vad har hänt sedan Kristus sändes ut i vår tid?

¹⁷ Petrus visade vad judarna borde göra på grund av att de hade behandlat Messias så. (3:19—26) De måste ”ändra” ”sinne” eller känna ånger över sina synder och ”vända om” eller bli omvända och ta motsatt kurs. Om de utövade tro på Jesus som Messias och accepterade lösen, skulle vederkvickelse komma till dem från Jehova som de som fått sina synder förlåtna. (Romarna 5:6—11) Judarna blev påminda om att de var söner till det förbund som Gud hade ingått med deras förfäder, när han sade till Abraham: ”I din säd skall alla jordens familjer bli välsignade.” Gud sände alltså först sin messianske tjänare till att rädda ångrande judar. Det är intressant att lägga märke till att det har varit en vederkvickande återställelse av sanningar och teokratisk organisation bland Jehovas vittnen alltsedan Kristus sändes ut i det himmelska rikets makt år 1914. — 1 Moseboken 12:3; 18:18; 22:18.

De slutade inte upp!

18. Vilken ”sten” förkastades av de judiska ”byggnadsarbetarna”, och endast i vem finns det frälsning?

¹⁸ De främsta prästerna, polisbefälhavaren i templet och sadducéerna var förargade över att Petrus och Johannes förkunnade om Jesu uppståndelse och satte dem därför i häkte. (4:1—12) Sadducéerna trodde inte på uppståndelsen, men många andra blev troende, och enbart männen uppgick till omkring 5.000. När de båda apostlarna förhördes inför Jerusalems höga domstol, sade Petrus att den ofärdige mannen blev botad ”i Jesu Kristi, nasaréens, namn”, hans som de hade hängt på en påle men som Gud hade uppväckt. Denna ”sten”, som de judiska ”byggnadsarbetarna” hade förkastat, hade blivit ”huvudhörnstenen”. (Psalm 118:22) ”Dessutom”, sade Petrus, ”finns det ingen frälsning i någon annan.”

19. Vad svarade apostlarna, när de blev befallda att sluta predika?

¹⁹ Man gjorde ett försök att få slut på sådant tal (4:13—22), men eftersom den botade mannen var närvarande, var det omöjligt att förneka detta ”beaktansvärda tecken”. Man förelade emellertid Petrus och Johannes att ”ingenstans” tala eller undervisa ”på grundval av Jesu namn”. Vad svarade de? ”Vi ... kan inte sluta upp med att tala om de ting vi har sett och hört.” De lydde Jehova som sin härskare!

Böner besvarade!

20. Vad bad lärjungarna om, och med vilket resultat?

²⁰ Precis som Jehovas vittnen ber vid sina möten bad lärjungarna, när de frigivna apostlarna berättade vad som hade hänt dem. (4:23—31) Det konstaterades att härskarna Herodes Antipas och Pontius Pilatus tillsammans med icke-judiska romare och människor ur Israel hade samlats emot Messias. (Psalm 2:1, 2; Lukas 23:1—12) Som svar på bönen uppfyllde Jehova lärjungarna med helig ande, så att de dristigt talade Guds ord. De bad inte sin härskare att få förföljelsen att upphöra, utan att sätta dem i stånd att dristigt predika trots den.

21. Vem var Barnabas, och vilka egenskaper ägde han?

²¹ De troende fortsatte att ha allting gemensamt, och det fanns ingen som var nödställd. (4:32—37) En av bidragsgivarna var leviten Josef från Cypern, som apostlarna gav tillnamnet Barnabas, vilket betyder ”Tröstens son”, antagligen därför att han var hjälpsam och varmhjärtad. Det slaget av människa önskar vi helt visst alla vara. — Apostlagärningarna 11:22—24.

Lögnare avslöjade

22, 23. Vad var Ananias och Safiras synd, och hur kan vi dra nytta av deras erfarenhet?

²² Men Ananias och Safira slutade upp med att erkänna Jehova som sin härskare. (5:1—11) De sålde ett jordstycke och behöll en del av pengarna medan de låtsades att de gav apostlarna alltsammans. Eftersom Petrus fick kunskap av den heliga anden, kunde han märka deras skrymteri, och detta ledde till deras död. Vilken varning för dem som Satan frestar att bli falska eller att komma på avvägar! — Ordspråksboken 3:32; 6:16—19.

²³ Efter denna händelse hade ingen med onda motiv längre mod att sluta sig till lärjungarna. Det fanns andra som blev troende. (5:12—16) Och när de sjuka och de som besvärades av orena andar satte tro till Guds kraft, blev de ”alla” ”botade”.

Att lyda Gud mer än människor

24, 25. Varför förföljde de judiska ledarna apostlarna, men vilken norm satte dessa trogna för alla Jehovas tjänare?

²⁴ Översteprästen och sadducéerna försökte nu stoppa den fantastiska tillväxten genom att fängsla alla apostlarna. (5:17—25) Men den natten befriade Guds ängel dem. Och vid dagbräckningen var de i templet och undervisade! Förföljelse kan inte stoppa Jehovas tjänare.

²⁵ När apostlarna fördes inför Sanhedrin, utsattes de för påtryckningar. (5:26—42) Men när de blev befallda att sluta undervisa sade de: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” Detta blev till en norm för Jesu lärjungar, en norm som Jehovas vittnen i våra dagar följer. Efter en varning från lagläraren Gamaliel slog ledarna apostlarna, gav dem order att sluta predika och frigav dem.

26. Hur liknar Jehovas vittnens tjänst i våra dagar apostlarnas tjänst?

²⁶ Apostlarna var glada över att de hade räknats värdiga att bli vanärade för Jesu namns skull. ”Och varje dag fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna.” Ja, de var förkunnare från hus till hus, och det är likaså Guds nutida vittnen, vilka också har mottagit hans ande, därför att de lyder och säger: ”Jehova är vår härskare!”

Hur skulle du vilja svara?

◻ Vilket uppdrag har Jesu efterföljare både förr och nu haft att fullgöra?

◻ Vad hände på pingstdagen år 33 v.t.?

◻ När och hur använde Petrus den första andliga nyckel som Jesus gav honom?

◻ Vad kan vi lära av Ananias’ och Safiras erfarenhet?

◻ Vilken norm satte apostlarna upp för alla Jehovas vittnen, när de fick order om att sluta predika?