Kraven för det kristna dopet

”Vad hindrar att jag blir döpt?” (APOSTLAGÄRNINGARNA 8:36)

 1, 2. Hur började Filippus samtala med en etiopisk ämbetsman, och vad är det som visar att den här mannen var andligt sinnad?

NÅGRA år efter Jesu död reste en hög ämbetsman söderut på vägen från Jerusalem till Gaza. Han hade en tröttsam resa på kanske 150 mil framför sig där han färdades i sin vagn. Den här gudfruktige mannen hade rest hela vägen från Etiopien till Jerusalem för att tillbe Jehova. Under den långa hemfärden använde han tiden förståndigt genom att läsa Guds ord – något som vittnade om hans tro. Jehova lade märke till den här uppriktige mannen, och genom en ängel uppmanade han lärjungen Filippus att predika för honom. (Apostlagärningarna 8:26–28)

² Det var lätt för Filippus att sätta i gång ett samtal, för den etiopiske ämbetsmannen läste högt, vilket var vanligt på den tiden. Filippus kunde därför höra att han läste från Jesajas skriftrulle. Filippus ställde en enkel fråga som väckte mannens intresse: ”Förstår du verkligen vad du läser?” Detta ledde till ett samtal om Jesaja 53:7, 8. Det slutade med att Filippus ”förkunnade ... för honom de goda nyheterna om Jesus”. (Apostlagärningarna 8:29–35)

 3, 4. a) Varför döpte Filippus etiopiern utan dröjsmål? b) Vilka frågor skall vi nu se lite närmare på?

³ Snart förstod etiopiern Jesu uppgift i samband med Guds avsikter och insåg att han behövde bli en döpt lärjunge till Kristus. När han fick syn på en lämplig vattensamling frågade han Filippus: ”Vad hindrar att jag blir döpt?” Det rådde naturligtvis särskilda omständigheter vid det här tillfället. Här var en troende man som redan tillbad Jehova som judisk proselyt. Det skulle förmodligen dröja länge innan han fick ett nytt tillfälle att bli döpt. Men vad som var ännu viktigare var att mannen förstod vad Gud krävde av honom, och han ville av hela sitt hjärta uppfylla Guds krav. Filippus gick med på hans begäran, och när etiopiern hade blivit döpt ”fortsatte [han] sin resa, fylld av glädje”. Han blev utan tvivel en entusiastisk förkunnare av de goda nyheterna i sitt hemland. (Apostlagärningarna 8:36–39)

⁴ Överlämnande och dop är steg som inte bör tas lättvindigt eller förhastat, men exemplet med den etiopiske ämbetsmannen visar att det funnits tillfällen då individer blivit döpta kort tid efter det att de fått höra Guds ords sanning.a Därför är det lämpligt att vi ser lite närmare på följande frågor: Hur bör man förbereda sig för dopet? Hur stor betydelse har åldern? Vilka andliga framsteg måste en individ ha gjort innan han blir döpt? Och, framför allt, varför kräver Jehova att hans tjänare tar detta steg?

Ett högtidligt löfte

 5, 6. a) Hur visade Guds folk i forna tider att de uppskattade Guds kärlek? b) Vilket nära förhållande till Gud kan vi få när vi har blivit döpta?

⁵ När Jehova hade befriat israeliterna ur Egypten var han villig att betrakta dem som sin ”särskilda egendom”, älska och beskydda dem och göra dem till ”en helig nation”. Men för att folket skulle få sådana välsignelser måste de på ett påtagligt sätt visa att de uppskattade Guds kärlek. Det gjorde de också. De gick med på att göra allt vad Jehova hade sagt och trädde in i ett förbund med honom. (2 Moseboken 19:4–9) Under det första århundradet befallde Jesus sina efterföljare att göra lärjungar av människor av alla nationer, och de som tog emot hans undervisning blev döpta. Ett gott förhållande till Gud var beroende av att man hade tro på Jesus Kristus och lät döpa sig. (Matteus 28:19, 20; Apostlagärningarna 2:38, 41)

⁶ Dessa skildringar i Bibeln visar att Jehova välsignar dem som högtidligt lovar att tjäna honom och sedan håller sitt löfte. För de kristna är överlämnande och dop nödvändiga steg som leder till Jehovas välsignelse. Vi är beslutna att vandra på hans vägar och söka hans vägledning. (Psalm 48:14) Jehova å sin sida tar oss bildligt talat i handen och leder oss på den väg vi bör vandra. (Psalm 73:23; Jesaja 30:21; 41:10, 13)

 7. Varför måste överlämnande och dop vara ett personligt beslut?

⁷ Det som förmår oss att ta dessa steg bör vara kärlek till Jehova och en önskan att tjäna honom. Ingen bör bli döpt bara därför att någon säger till honom att han har studerat tillräckligt länge eller därför att hans vänner skall låta döpa sig. Naturligtvis kan föräldrar och andra mogna kristna uppmuntra någon att börja fundera på att överlämna sig och bli döpt. Aposteln Petrus uppmanade dem som lyssnade till honom vid pingsten att låta döpa sig. (Apostlagärningarna 2:38) Men vårt överlämnande är en personlig angelägenhet, och ingen annan kan göra detta överlämnande i vårt ställe. Beslutet att göra Guds vilja måste vara vårt eget. (Psalm 40:8)

Lämplig förberedelse för dopet

 8, 9. a) Varför är det inte i överensstämmelse med Bibeln att döpa spädbarn? b) Vilka andliga framsteg måste en ung person ha gjort innan han kan bli döpt?

⁸ Kan barn fatta ett moget beslut att överlämna sig? I Bibeln finns inget ålderskrav när det gäller dop. Men spädbarn kan inte vara troende, fatta beslut som är grundade på tro eller överlämna sig åt Gud. (Apostlagärningarna 8:12) I ett verk av historikern August Neander sägs det om de kristna under det första århundradet: ”Till att börja med döptes endast vuxna, eftersom man betraktade dop och tro som oskiljaktigt förbundna med varandra.” (Allgemeine Geschichte der christlichen Religion und Kirche)

⁹ Somliga uppnår en viss andlig mogenhet redan i relativt tidig ålder, medan det för andra tar längre tid. Men innan en ung person blir döpt bör han ha ett personligt förhållande till Jehova, en god förståelse av Bibelns grundläggande sanningar och en klar förståelse av vad överlämnandet innebär, alldeles som det är med vuxna.

10. Vilka steg måste föregå överlämnandet och dopet?

¹⁰ Jesus lärde sina lärjungar att undervisa nya om allt som han hade befallt dem. (Matteus 28:20) De nya behöver först och främst exakt kunskap om sanningen, vilket i sin tur gör att de kan utveckla tro på Jehova och på hans ord. (Romarna 10:17; 1 Timoteus 2:4; Hebréerna 11:6) När så Bibelns sanning påverkar deras hjärta får det dem att ändra sinne och vända om från sin tidigare väg. (Apostlagärningarna 3:19) Slutligen når de den punkt där de önskar överlämna sig åt Jehova och bli döpta, som Jesus befallde.

11. Varför är det viktigt att vi före dopet regelbundet tar del i arbetet med att predika?

¹¹ Ett annat viktigt steg mot dop är att ta del i arbetet med att predika de goda nyheterna om Guds kungarike. Det är det viktigaste arbete som Jehova har gett sitt folk under dessa sista dagar. (Matteus 24:14) Odöpta förkunnare kan därför glädja sig åt att tala med andra om sin tro. Att de tar del i det här arbetet förbereder dem också för att regelbundet och med iver ta del i predikoverksamheten efter dopet. (Romarna 10:9, 10, 14, 15)

Är det något som hindrar att du blir döpt?

12. Vad kan hålla somliga tillbaka från att låta döpa sig?

¹² Somliga kan hålla sig tillbaka från att låta döpa sig därför att de inte gärna vill axla det ansvar som följer med dopet. De inser att de måste göra betydande förändringar i sitt liv för att nå upp till Jehovas normer. Eller också tycker de att det kommer att bli svårt att efter dopet klara av att leva enligt Guds krav. Någon kan rentav tänka: ”En dag kanske jag gör något som är orätt och blir utesluten ur församlingen.”

13. Vad fick somliga på Jesu tid att hålla sig tillbaka från att bli hans efterföljare?

¹³ På Jesu tid var det somliga som lät personliga intressen och familjeband hindra dem från att bli hans lärjungar. En skriftlärd förklarade att han skulle följa Jesus vart denne än gick. Men Jesus förklarade att han många gånger inte ens hade någonstans att sova. När Jesus inbjöd en annan man att bli hans efterföljare, svarade mannen att han först måste ”begrava” sin far. Förmodligen ville han hellre stanna hemma och vänta tills hans far dog än att följa Jesus och ta hand om uppgiften att begrava sin far när det blev aktuellt. Slutligen var det en tredje man som sade att han, innan han kunde följa Jesus, måste ”ta farväl” av dem som var i hans hushåll. Jesus liknade sådan förhalningstaktik vid att ”se sig tillbaka”. Det tycks därför som om de som vill skjuta upp saker och ting alltid kommer att finna ursäkter för att komma ifrån sitt kristna ansvar. (Lukas 9:57–62)

14. a) Hur reagerade Petrus, Andreas, Jakob och Johannes när Jesus inbjöd dem att bli människofiskare? b) Varför bör vi inte tveka att ta på oss Jesu ok?

¹⁴ Som en skarp kontrast till detta har vi exemplet med Petrus, Andreas, Jakob och Johannes. När Jesus inbjöd dem att följa honom och bli människofiskare sägs det i Bibeln: ”Genast övergav de näten och följde honom.” (Matteus 4:19–22) Genom att genast fatta detta beslut fick de personligen erfara det som Jesus senare sade till dem: ”Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild till sinnes och ödmjuk i hjärtat, så skall ni finna ny styrka för er själ. Ty mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matteus 11:29, 30) Ja, dopet medför att vi får bära ett ok av ansvar, men Jesus försäkrar oss att det är ett skonsamt och lätt ok som kommer att styrka oss oerhört mycket.

15. Hur visar exemplet med Mose och Jeremia att vi kan vara säkra på att få Guds stöd?

¹⁵ Det är naturligtvis normalt att ibland känna sig otillräcklig. Både Mose och Jeremia menade till en början att de inte skulle kunna klara av det uppdrag Jehova gav dem. (2 Moseboken 3:11; Jeremia 1:6) Hur uppmuntrade Jehova dem? ”Jag skall visa mig vara med dig”, sade han till Mose. ”Jag är med dig för att befria dig”, lovade han Jeremia. (2 Moseboken 3:12; Jeremia 1:8) Vi kan lita på att Gud kommer att ge också oss sitt stöd. Om vi tvivlar på att vi skall kunna leva upp till vårt överlämnande, kan kärlek till Gud och förtröstan på honom hjälpa oss att komma över sådana tvivel. ”Det finns ingen fruktan i kärleken”, skrev aposteln Johannes, ”utan den fullkomliga kärleken jagar bort fruktan.” (1 Johannes 4:18) En liten pojke är kanske rädd när han måste gå ensam, men han känner sig trygg när han går hand i hand med sin pappa. Om vi förtröstar på Jehova av hela vårt hjärta, lovar han att han på motsvarande sätt skall göra våra ”stigar raka” när vi vandrar vid hans sida. (Ordspråksboken 3:5, 6)

Ett högtidligt tillfälle

16. Varför innebär dopet fullständig nedsänkning i vatten?

¹⁶ Själva dopet föregås vanligtvis av ett bibliskt tal som förklarar innebörden i det kristna dopet. I slutet av talet uppmanas dopkandidaterna att avge en offentlig bekännelse av sin tro genom att svara på två dopfrågor. (Romarna 10:10; se rutan på sidan 22.) Dopkandidaterna blir sedan nedsänkta i vatten enligt det mönster som Jesus själv gav. Bibeln visar att Jesus efter sitt dop ”steg upp ur vattnet”. (Markus 1:10; Matteus 3:16) Det är tydligt att Johannes döparen hade sänkt ner Jesus fullständigt i vatten.b Att vi helt och hållet sänks ner i vatten symboliserar den stora förändring vi har gjort i vårt liv – vi dör bildligt talat i förhållande till vårt tidigare levnadssätt och börjar ett nytt liv i tjänst för Gud.

17. Hur kan både dopkandidaterna och åskådarna bidra till att dopet blir värdigt?

¹⁷ Dopet är både ett allvarligt och ett glädjefyllt tillfälle. Bibeln visar att Jesus bad när Johannes sänkte ner honom i Jordan. (Lukas 3:21, 22) I enlighet med detta exempel bör de som skall låta döpa sig uppträda värdigt. Bibeln uppmanar oss att i det dagliga livet klä oss blygsamt, och detta bör i synnerhet gälla på dagen för vårt dop. (1 Timoteus 2:9) Åskådarna kan också visa tillbörlig respekt genom att uppmärksamt lyssna till doptalet och lugnt och stilla bevittna själva dopet. (1 Korinthierna 14:40)

De välsignelser som döpta lärjungar får

18, 19. Vilken förmån och vilka välsignelser följer med dopet?

¹⁸ När vi har överlämnat oss åt Gud och blivit döpta blir vi en del av en unik familj. Jehova blir vår Fader och vän. Före dopet var vi främmande för Gud, men i och med dopet blev vi försonade med honom. (2 Korinthierna 5:19; Kolosserna 1:20) Genom Kristi lösenoffer har vi närmat oss Gud, och han har närmat sig oss. (Jakob 4:8) Profeten Malaki säger att Jehova lägger märke till och lyssnar till dem som använder och bär hans namn och att han tar med deras namn i sin minnesbok. ”De skall bli mina”, säger Gud, ”och jag skall visa medömkan med dem, alldeles som en man visar medömkan med sin son som tjänar honom.” (Malaki 3:16–18)

¹⁹ Dopet medför också att vi blir en del av ett världsvitt brödraskap. När aposteln Petrus frågade vilka välsignelser Jesu lärjungar skulle få för de uppoffringar de hade gjort, lovade Jesus: ”Var och en som har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller jordstycken för mitt namns skull skall få många gånger mer och skall ärva evigt liv.” (Matteus 19:29) Många år senare skrev Petrus om ”hela brödraskaran” som fanns ”i världen”. Petrus hade själv fått del av det stöd och de välsignelser som ett kärleksfullt brödraskap kan ge, och det kan vi också få. (1 Petrus 2:17; 5:9)

20. Vilken välsignad framtidsutsikt följer med dopet?

²⁰ Jesus visade också att de som blir hans efterföljare ”skall ärva evigt liv”. Ja, överlämnandet och dopet gör att vi kan hoppas på att ”kunna gripa fast tag om det verkliga livet” – evigt liv i Guds nya värld. (1 Timoteus 6:19) Vilken bättre grund för framtiden skulle vi kunna lägga för oss själva och för vår familj? Denna underbara framtidsutsikt kommer att göra det möjligt för oss att ”vandra i Jehovas, vår Guds, namn till oöverskådlig tid, ja för evigt”. (Mika 4:5)

[Fotnoter]

Kan du förklara?

• Hur och varför bör vi visa att vi uppskattar Jehovas kärlek?

• Vilka andliga framsteg måste föregå dopet?

• Varför bör vi inte låta fruktan för att misslyckas eller ovillighet att axla ansvar hålla oss tillbaka från att bli döpta?

• Vilka enastående välsignelser kan döpta lärjungar till Jesus Kristus glädja sig åt?

[Bild på sidan 26]

”Vad hindrar att jag blir döpt?”

[Bilder på sidan 29]

Dopet är både ett allvarligt och ett glädjefyllt tillfälle