”Ni blev köpta med ett pris”
”Ni blev köpta med ett pris. Framför allt: förhärliga Gud i den kropp som består av er.” — 1 KORINTIERNA 6:20.
1, 2. a) Vad öppnade ”utvägarna från döden”? b) Vad måste ske för att Kristi offer skulle få laga kraft, och hur förebildades det?
”DEN sanne Guden är för oss en Gud som utför räddningsgärningar”, skriver psalmisten, ”och Jehova, den suveräne Herren, honom tillhör utvägarna från döden.” (Psalm 68:21, NW) Jesu Kristi offer öppnade den vägen. Men för att det offret skulle få laga kraft måste Kristus själv framträda inför Gud.
2 Detta förebildades på försoningsdagen, när översteprästen trädde in i det allraheligaste. (3 Moseboken 16:12—15) Aposteln Paulus skriver: ”Men när Kristus kom som överstepräst ... gick han, nej, inte med bockars och ungtjurars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in till den heliga platsen och vann en evig befrielse för oss. Ty Kristus gick inte in till en helig plats gjord med händer, som är en efterbildning av verkligheten, utan in i själva himmelen för att nu träda inför Guds person för oss.” — Hebréerna 9:11, 12, 24.
Blodets förmåga
3. a) Hur betraktar Jehovas tillbedjare blodet, och varför det? b) Vad visar att blodet har juridisk förmåga att försona synder?
3 Vilken roll spelar då Kristi blod för vår frälsning? Ända sedan Noas tid har sanna tillbedjare betraktat blodet som heligt. (1 Moseboken 9:4—6) Blodet spelar en viktig roll i livsprocessen, eftersom bibeln säger att ”allt kötts själ [eller liv] är i blodet”. (3 Moseboken 17:11) Den mosaiska lagen krävde därför att blodet skulle hällas ut inför Jehova, när ett djur offrades. Ibland beströks också altarets horn med blod. Det är tydligt att ett offers förmåga att försona låg i dess blod. (3 Moseboken 8:15; 9:9) ”Enligt lagen renas nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts sker det ingen förlåtelse.” — Hebréerna 9:22.
4. a) Varför begränsade Gud blodets användning? b) Varför måste Jesus dö på det sätt han gjorde?
4 Det är därför inte så underligt att allt missbruk av blod straffades med döden under lagförbundet! (3 Moseboken 17:10) Vi känner alla till att när ett ämne görs sällsynt eller starkt begränsas i fråga om sin användning ökar dess värde. Jehovas kontroll av blodets användning garanterade att det inte skulle komma att betraktas som något av allmänt värde, utan som något dyrbart och värdefullt. (Apostlagärningarna 15:29; Hebréerna 10:29) Detta var i överensstämmelse med det upphöjda uppsåt som Kristi blod skulle tjäna. Det var mycket passande att han dog på ett sätt som fick hans blod att utgjutas. Det blev således uppenbart att Kristus inte bara offrade sin mänskliga kropp, utan att han också göt ut sin själ, offrade själva sitt liv som fullkomlig människa! (Jesaja 53:12, NW) Kristus hade inte förverkat den lagliga rätten till detta liv genom ofullkomlighet, utan hans utgjutna blod hade stort värde och kunde frambäras inför Gud till försoning för mänsklighetens synder.
5. a) Vad tog Kristus med sig till himmelen och varför? b) Hur blev det uppenbart att Gud hade tagit emot Kristi offer?
5 Kristus kunde inte ta sitt bokstavliga blod till himmelen. (1 Korintierna 15:50) Han tog i stället det som blodet symboliserade: det juridiska värdet av hans offrade fullkomliga mänskliga liv. Inför Guds person kunde han göra ett formellt överlämnande av det livet som en lösen i utbyte mot den syndiga mänskligheten. När den heliga anden vid pingsten år 33 v.t. kom över de 120 lärjungarna i Jerusalem, blev det uppenbart att Jehova hade tagit emot värdet av det offret. (Apostlagärningarna 2:1—4) Genom vad man kan kalla ett köp ägde Kristus nu människosläktet. (Galaterna 3:13; 4:5; 2 Petrus 2:1) Gagneliga verkningar av lösen kunde följaktligen flöda till mänskligheten.
De första som får gagn av lösen
6. Genom vilka låter Gud de gagneliga verkningarna av Kristi offer bli tillgängliga?
6 Men detta innebar inte att mänskligheten omedelbart skulle få fysisk fullkomlighet, för fysisk fullkomlighet skulle inte bli möjlig om inte människans syndiga natur först övervanns. (Romarna 7:18—24) Hur och när skulle syndfullheten då övervinnas? Gud såg först till att han fick 144.000 himmelska ”präster åt vår Gud”, vilka skulle ”härska som kungar över jorden” tillsammans med Kristus Jesus. (Uppenbarelseboken 5:9, 10; 7:4; 14:1—3) Genom dem kommer mänskligheten sedan under en period på tusen år att undan för undan få gagn av lösen. — 1 Korintierna 15:24—26; Uppenbarelseboken 21:3, 4.
7. a) Vad är det nya förbundet, vilka är parterna i det och vilket syfte tjänar det? b) Varför måste en person dö för att göra det nya förbundet möjligt, och vilken roll spelar Kristi blod?
7 Inledningsvis köps de 144.000 som är kungar och präster ”från människorna”. (Uppenbarelseboken 14:4) Detta åstadkoms genom ”ett nytt förbund”. Detta förbund är ett kontrakt mellan Jehova Gud och Guds andliga Israel om att dess medlemmar skall tjäna som kungar och präster. (Jeremia 31:31—34; Galaterna 6:16; Hebréerna 8:6—13; 1 Petrus 2:9) Men hur är det då möjligt med ett förbund mellan Gud och den ofullkomliga människan? Paulus förklarar: ”Ty där det finns ett förbund [mellan Gud och den ofullkomliga människan], där är det nödvändigt att den mänskliga förbundspartens död förs fram. Ett förbund är nämligen giltigt över döda offer, eftersom det inte är i kraft vid någon tid så länge den mänskliga förbundsparten lever.” — Hebréerna 9:16, 17.
8, 9. Hur är lösen förknippad med det nya förbundet?
8 Lösenoffret är därför väsentligt för det nya förbundet, som Jesus är medlare för. Paulus skriver: ”En enda är Gud, och en enda är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till en motsvarande lösen för alla — detta skall det vittnas om vid dess egna särskilda tider.” (1 Timoteus 2:5, 6) Dessa ord gäller i synnerhet de 144.000, med vilka det nya förbundet ingicks.
9 När Gud ingick sitt förbund med det köttsliga Israel, var det inte juridiskt giltigt förrän djurblod hade utgjutits i offer. (Hebréerna 9:18—21) För att det nya förbundet skulle träda i kraft måste Kristus också utgjuta ”förbundets blod”. (Matteus 26:28; Lukas 22:20) Kristus fungerar som både överstepräst och ”medlare för ett nytt förbund”, och genom att använda värdet av Jesu blod på dem som har förts in i det nya förbundet tillräknar Gud dem i juridisk bemärkelse mänsklig rättfärdighet. (Hebréerna 9:15; Romarna 3:24; 8:1, 2) Gud kan sedan föra in dem i det nya förbundet till att bli himmelska kungar och präster! Som deras medlare och överstepräst hjälper Jesus dem att bevara en ren ställning inför Gud. — Hebréerna 2:16; 1 Johannes 2:1, 2.
Det som är på jorden sammanfattas
10, 11. a) Vilka, förutom de smorda kristna, får gagn av lösen? b) Vilka tillhör den stora skaran, och vilken ställning har de inför Gud?
10 Är det endast de smorda kristna som kan få uppleva frigörelse genom lösen, deras synders förlåtelse? Nej, Gud försonar alla andra ting med sig genom att stifta fred med hjälp av det blod som utgöts på tortyrpålen, som Kolosserna 1:14, 20 visar. Detta inbegriper tingen i himlarna (de 144.000) och tingen på jorden. De senare är de människor som har utsikt att få jordiskt liv, de som kommer att få åtnjuta fullkomligt liv på en paradisisk jord. I synnerhet sedan år 1935 har det gjorts en samlad ansträngning att församla dessa. Uppenbarelseboken 7:9—17 beskriver dem som ”en stor skara”, som har Gud och Lammet att tacka för frälsning. De behöver fortfarande få överleva ”den stora vedermödan” och vägledas ”till källor med livets vatten”, för Uppenbarelseboken 20:5 visar att de först vid slutet av Kristi tusenåriga regering blir levande i fullständig bemärkelse och får fullkomligt mänskligt liv. De som då i sitt tillstånd som fullkomliga människor klarar ett slutgiltigt prov kommer att förklaras rättfärdiga för evigt liv på jorden. — Uppenbarelseboken 20:7, 8.
11 Men den stora skaran har redan på ett inledande sätt ”tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod”. (Uppenbarelseboken 7:14) Kristus uppträder inte som det nya förbundets medlare gentemot dem, men de får ändå gagn av detta förbund genom Guds rikes verksamhet. Likväl fungerar Kristus som överstepräst åt dem, och genom honom kan Jehova nu låta dem få gagn av lösen i den utsträckningen att de förklaras rättfärdiga som Guds vänner. (Jämför Jakob 2:23.) Under tusenårsriket kommer de sedan att undan för undan ”göras fria från slaveriet under förgängelsen”, tills de slutligen får ”Guds barns härliga frihet”. — Romarna 8:21.
12. På vilken grundval handlade Gud med trogna människor i förkristen tid?
12 Det kanske kan tyckas som om den stora skarans ställning inför Gud inte skiljer sig så mycket från de förkristna tillbedjarnas. Men med de senare handlade Gud med den kommande återlösningen i sikte. (Romarna 3:25, 26) De åtnjöt endast i tillfällig bemärkelse förlåtelse för sina synder. (Psalm 32:1, 2) I stället för att helt och fullt befria dem från ”medvetande om synder” gav djuroffren dem ”en påminnelse om synder”. — Hebréerna 10:1—3.
13. Vilka fördelar har vi framför Guds förkristna tjänare?
13 Det är annorlunda med de sanna kristna i våra dagar. De tillber på grundval av en lösen som har betalats! Genom sin överstepräst går de ”med ett fritt och öppet tal” fram ”till den oförtjänta omtankens tron”. (Hebréerna 4:14—16) Att bli försonade med Gud är inte något de bara hoppas på, utan det är nu en realitet! (2 Korintierna 5:20) När de syndar kan de få verklig förlåtelse. (Efesierna 1:7) De åtnjuter ett verkligt renat samvete. (Hebréerna 9:9; 10:22; 1 Petrus 3:21) Dessa välsignelser är en försmak av Guds barns härliga frihet, som Jehovas tjänare kommer att få åtnjuta i framtiden!
Djupet av Guds vishet och kärlek
14, 15. Hur betonas Jehovas oändliga vishet såväl som hans rättfärdighet och kärlek genom lösen?
14 Lösen är verkligen en underbar gåva från Jehova! Den är lätt att fatta, men ändå tillräckligt djup för att slå det största intellekt med vördnad. I vår genomgång av lösens funktioner har vi knappt mer än skrapat på ytan. Och ändå instämmer vi i aposteln Paulus’ utrop: ”O djup av Guds rikedom och vishet och kunskap! Hur outrannsakliga är inte hans domar och outforskliga hans vägar!” (Romarna 11:33) Jehovas vishet kommer till uttryck i att han kan både befria mänskligheten och bevisa det rättmätiga i sin suveränitet. Genom återlösningen har ”Guds rättfärdighet gjorts uppenbar. ... Gud ställde fram honom [Kristus] som ett offer till försoning genom tro på hans blod.” — Romarna 3:21—26.
15 Man kan inte rikta någon kritik mot Gud för att han har förlåtit de synder som hans förkristna tillbedjare begick i det flydda. Man kan inte heller rikta någon kritik mot Jehova för att han förklarar de smorda rättfärdiga som sina söner eller för att han förklarar den stora skarans medlemmar rättfärdiga som sina vänner. (Romarna 8:33) Gud har till stor kostnad för sig själv handlat fullständigt lagenligt eller rättrådigt, och han har fullständigt vederlagt Satans lögnaktiga påstående att Jehova är en orättfärdig härskare! Guds osjälviska kärlek till sina skapelser har också på ett ovedersägligt sätt bevisats. — Romarna 5:8—11.
16. a) Hur har lösen sörjt för att stridsfrågan om Guds tjänares ostrafflighet kunde avgöras? b) Hur ger lösen oss en grundval för tron på en kommande rättfärdig ny värld?
16 Det sätt varpå lösen tillhandahölls avgjorde också stridsfrågorna i samband med Guds tjänares ostrafflighet. Detta åstadkoms enbart av Jesu lydnad. (Ordspråksboken 27:11; Romarna 5:18, 19) Men lägg till detta livskursen hos de 144.000 kristna vilka trots Satans motstånd förblir trogna intill döden! (Uppenbarelseboken 2:10) Genom lösen kan dessa bli belönade med odödlighet — oförstörbart liv! (1 Korintierna 15:53; Hebréerna 7:16) Detta gör Satans påstående att Guds tjänare är opålitliga absurt! Lösen har också gett oss en solid grund för att tro på Guds löften. Vi kan se en frälsningsram, som är ”lagligt stadfäst” genom lösenoffret. (Hebréerna 8:6) En rättfärdig ny värld är således garanterad! — Hebréerna 6:16—19.
Förfela inte syftet med den
17. a) Hur visar somliga att de har förfelat syftet med lösen? b) Vad kan motivera oss att förbli moraliskt rena?
17 För att få gagn av lösen måste man inhämta kunskap, utöva tro och leva enligt bibelns normer. (Johannes 3:16; 17:3) Men det är relativt få som är villiga att göra detta. (Matteus 7:13, 14) Också bland de sanna kristna kan några ”ta emot hans oförtjänta omtanke och förfela syftet med den”. (2 Korintierna 6:1) Tusentals har under årens lopp blivit uteslutna för sexuell omoraliskhet. Vilken skam med tanke på allt vad Jehova och Kristus har gjort för oss! Bör inte uppskattning av återlösningen få var och en att undvika att bli ”glömsk i fråga om reningen från sina synder förr i tiden”? (2 Petrus 1:9) Det är därför på sin plats att Paulus påminner de kristna: ”Ni blev köpta med ett pris. Framför allt: förhärliga Gud i den kropp som består av er.” (1 Korintierna 6:20) Att vi kommer ihåg detta ger oss en kraftfull motivation att förbli moraliskt rena! — 1 Petrus 1:14—19.
18. Hur kan en kristen som gör sig skyldig till allvarlig synd ändå utnyttja lösen?
18 Men hur är det då om en person redan har gjort sig skyldig till allvarlig synd? Han bör då utnyttja den förlåtelse som är möjlig genom lösen och få hjälp av kärleksfulla tillsyningsmän. (Jakob 5:14, 15) Och även om kraftig tillrättavisning skulle behövas, bör en ångrande kristen inte ge tappt under sådan tillrättavisning. (Hebréerna 12:5) Vi får denna underbara försäkran i bibeln: ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” — 1 Johannes 1:9.
19. Hur kan en kristen betrakta dåligt uppförande som han gjort sig skyldig till innan han lärde känna sanningen?
19 Ibland blir kristna överdrivet nedstämda på grund av ett orätt uppförande i det flydda. ”Innan min fru och jag kom i sanningen”, skrev en modfälld broder, ”ådrog vi oss herpes genitalis, och ibland känner vi oss orena, som om vi inte ’passade in’ i Jehovas rena organisation.” Och visst är det så att somliga kan få skörda ett mått av lidande för sina tidigare misstag också efter det att de har blivit kristna. (Galaterna 6:7) Men om man har ångrat sig finns det ingen orsak att känna sig oren i Jehovas ögon, eftersom ”blodet av den Smorde” kan ”rena våra samveten från döda gärningar”. — Hebréerna 9:14.
20. Hur kan tro på återlösningen befria en kristen från onödiga skuldkänslor?
20 Ja, tro på återlösningen kan bidra till att befria oss från onödiga skuldkänslor. En ung syster bekände: ”Jag har kämpat mot den orena vanan att onanera i över 11 år nu. Vid ett tillfälle höll jag på att lämna församlingen, eftersom jag trodde att Jehova aldrig kunde vilja att en så hemsk person som jag besudlade hans församling.” Men vi måste komma ihåg att Jehova är ”god och redo att förlåta” så länge som vi samvetsgrant kämpar mot orättfärdigheten och inte ger efter för den! — Psalm 86:5, NW.
21. Hur bör återlösningen påverka vår syn på dem som sårar oss?
21 Återlösningen bör också påverka vårt sätt att behandla andra. Hur reagerar du när en medkristen sårar dig? Förlåter du då villigt på ett Kristuslikt sätt? (Lukas 17:3, 4) Är du ”ömt medlidsam”, och förlåter du andra ”villigt, alldeles som Gud också genom Kristus villigt har förlåtit” dig? (Efesierna 4:32) Eller har du en tendens att hysa agg eller ovilja? Det skulle verkligen vara att förfela syftet med lösen. — Matteus 6:15.
22, 23. a) Vilken inverkan bör lösen ha på våra mål och vår livsstil? b) Vilket beslut bör alla kristna fatta angående lösen?
22 Vår uppskattning av lösen bör slutligen ha en djup inverkan på våra mål och vår livsstil. Paulus skriver: ”Ni blev köpta med ett pris; sluta upp med att bli människors slavar.” (1 Korintierna 7:23) Är ekonomiska behov — hem, arbete, mat och kläder — fortfarande det centrala i ditt liv? Eller söker du Riket först och sätter tro till Guds löfte att sörja för dig? (Matteus 6:25—33) Slavar du kanske för din arbetsgivare men underlåter att bereda tillräcklig plats för teokratisk verksamhet? Kom ihåg att Kristus ”gav sig själv för oss för att kunna ... rena åt sig ett folk som är helt hans eget, nitiskt i fråga om förträffliga gärningar”. — Titus 2:14; 2 Korintierna 5:15.
23 ”Gud vare tack genom Jesus Kristus” för denna enastående gåva — lösen! (Romarna 7:25) Må vi aldrig förfela syftet med lösen, utan låta den bli en verklig kraft i vårt liv. Må vi alltid i tanke, ord och handling förhärliga Gud och tacksamt komma ihåg att vi har blivit köpta med ett pris.
Repetitionsfrågor
◻ Varför betraktas blodet som heligt, och hur frambars Kristi blod inför Jehova i himmelen?
◻ Vilken roll spelade Kristi blod i att ratificera det nya förbundet?
◻ Hur är lösen till gagn för de smorda och den stora skaran?
◻ Hur kan vi visa att vi inte har förfelat syftet med lösen?
[Bild på sidan 16]
Ett offers försonande förmåga ligger i dess livsblod
[Bild på sidan 17]
Den som uppskattar Guds förlåtelse är också villig att förlåta andra