Låt ingen fördärva dina nyttiga vanor
”Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” — 1 KORINTHIERNA 15:33.
1, 2. a) Hur kände aposteln Paulus det för de kristna i Korinth, och varför det? b) Vilket speciellt råd skall vi begrunda?
VILKEN stark känsla är inte föräldrakärleken! Den får föräldrar att göra uppoffringar för sina barn, undervisa dem och ge dem råd. Aposteln Paulus var kanske inte någon köttslig far, men han skrev så här till de kristna i Korinth: ”Även om ni kanske har tio tusen uppfostrare i Kristus, har ni sannerligen inte många fäder; för i Kristus Jesus har jag blivit er far genom de goda nyheterna.” — 1 Korinthierna 4:15.
2 Paulus hade tidigare varit i Korinth och där predikat för judar och greker. Han hade också hjälpt till med att bilda församlingen i Korinth. I ett annat brev liknade Paulus sin omvårdnad vid en ammande mors, men för korinthierna liknade han sig själv vid en far. (1 Thessalonikerna 2:7) Precis som en kärleksfull köttslig far förmanade Paulus sina andliga barn. Du kan ha nytta av hans faderliga råd till de kristna i Korinth: ”Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Korinthierna 15:33) Varför skrev Paulus så till korinthierna? Hur kan vi tillämpa det rådet?
Råd för dem och för oss
3, 4. Vad vet vi om Korinth och dess befolkning under det första århundradet?
3 Så här skrev den grekiske geografen Strabon under det första århundradet: ”Korinth kallas ’rikt’ på grund av sin handel, eftersom det ligger vid Isthmos [Korinthiska näset] och behärskar två hamnar, av vilka den ena leder rakt till Asia och den andra till Italien, något som gör det lätt att byta varor från bägge länderna.” Vartannat år förde de kända isthmiska spelen stora folkskaror till Korinth.
4 Hur var det då med människorna i den här staden, som var centrum för både regeringsmyndighet och den sinnliga dyrkan av Afrodite? Professor T. S. Evans förklarade: ”Antalet invånare var antagligen omkring 400.000. Det var ett samhälle som hade hög kultur men slapp och rentav grov moral. ... De grekiska invånarna i Akaja kännetecknades av intellektuell rastlöshet och en febril längtan efter nyheter. ... Deras egoism var som bränsle som lagts redo för sekterismens fackla.”
5. Vilken fara ställdes bröderna i Korinth inför?
5 Med tiden blev även församlingen söndrad av somliga, som fortfarande var benägna att stolt spekulera. (1 Korinthierna 1:10—31; 3:2—9) Ett stort problem var att somliga sade att det inte fanns ”någon de dödas uppståndelse”. (1 Korinthierna 15:12; 2 Timoteus 2:16—18) Vilken uppfattning (eller missuppfattning) de nu än hade, måste Paulus korrigera dem genom tydliga bevis för att Kristus hade ”uppväckts från de döda”. De kristna kunde därför lita på att Gud skulle ge dem ”segern genom vår Herre Jesus Kristus”. (1 Korinthierna 15:20, 51—57) Skulle du ha varit i fara, om du hade varit där?
6. På vilka var Paulus’ råd i 1 Korinthierna 15:33 i synnerhet tillämpligt?
6 Under sin tydliga bevisföring för att de döda skall uppväckas sade Paulus: ”Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” Poängen i det rådet gällde somliga som var förbundna med församlingen men som hade en avvikande mening när det gällde läran om uppståndelsen. Var det bara så att de var osäkra, när det gällde en tanke som de inte förstod? (Jämför Lukas 24:38.) Nej. Paulus skrev: ”Några bland er säger att det inte finns någon ... uppståndelse.” De inblandade gav således uttryck åt en avvikande mening och tenderade mot avfällighet. Paulus var väl medveten om att de skulle kunna fördärva andras goda vanor och tänkesätt. — Apostlagärningarna 20:30; 2 Petrus 2:1.
7. Bland annat under vilket förhållande skulle vi kunna tillämpa 1 Korinthierna 15:33?
7 Hur kan vi tillämpa Paulus’ varning angående umgänge? Han menade inte att vi skulle vägra att hjälpa någon i församlingen som tyckte att det var svårt att förstå en bibelvers eller något som Bibeln lär. Judas, vers 22 och 23, uppmanar oss faktiskt att ge barmhärtig hjälp åt uppriktiga personer som har sådana tvivel. (Jakob 5:19, 20) Men Paulus’ faderliga råd bör helt visst tillämpas när någon fortsätter att göra invändningar mot det vi vet är biblisk sanning eller fortsätter att komma med skeptiska eller negativa kommentarer. Vi bör vara på vår vakt mot att umgås med den sortens människor. Om någon blir avgjort avfällig, kommer naturligtvis de andliga herdarna att bli tvungna att handla för att skydda hjorden. — 2 Timoteus 2:16—18; Titus 3:10, 11.
8. Hur kan vi handla med urskillning, om någon inte håller med om något som Bibeln lär?
8 Vi kan också tillämpa Paulus’ faderliga ord i 1 Korinthierna 15:33, när det gäller personer utanför församlingen som främjar falska läror. Hur skulle vi kunna bli indragna i deras umgänge? Det skulle kunna ske, om vi inte kan skilja mellan dem som skulle kunna bli hjälpta att lära känna sanningen och dem som bara vill vålla debatt för att främja någon falsk lära. I vårt arbete med att vittna kanske vi träffar någon som inte håller med om en viss tanke men är villig att diskutera saken ytterligare. (Apostlagärningarna 17:32—34) Det behöver inte i sig självt utgöra något problem, eftersom vi gärna förklarar Bibelns sanning för alla som uppriktigt vill lära känna den, och vi går också tillbaka för att framföra övertygande bevis. (1 Petrus 3:15) Men somliga kanske inte är verkligt intresserade av att finna Bibelns sanning.
9. Hur bör vi reagera på utmaningar mot vår tro?
9 Många människor kan debattera i timmar, vecka efter vecka, men inte därför att de söker sanningen. De vill bara undergräva någon annans tro, samtidigt som de vill briljera med sin egen förmenta kunskap i hebreiska, grekiska eller evolutionsvetenskap. Vissa vittnen har, när de har träffat sådana personer, känt sig utmanade och har som ett resultat av detta haft långvarigt umgänge som kretsat kring falska religiösa trosuppfattningar, filosofi eller vetenskapliga felaktigheter. Det är värt att lägga märke till att Jesus inte lät något sådant hända, trots att han skulle ha kunnat vinna debatter med de religiösa ledarna, som var skolade i hebreiska eller grekiska. När Jesus blev utmanad, svarade han helt kort och ägnade därefter återigen sin uppmärksamhet åt de ödmjuka, de verkliga fåren. — Matteus 22:41—46; 1 Korinthierna 1:23—2:2.
10. Varför är det på sin plats att kristna som har datorer och tillgång till elektroniska anslagstavlor är försiktiga?
10 Moderna datorer har öppnat andra vägar till dåligt umgänge. Vissa kommersiella firmor gör det möjligt för abonnenter att med hjälp av en dator och en telefon sända budskap till elektroniska anslagstavlor, och därigenom kan en person på en anslagstavla sätta upp ett budskap som är tillgängligt för alla abonnenter. Detta har lett till så kallade elektroniska debatter om religiösa frågor. En kristen skulle kunna bli indragen i sådana debatter och använda många timmar tillsammans med en avfällig tänkare som kanske är utesluten ur församlingen. Anvisningarna i 2 Johannes, vers 9—11, understryker Paulus’ faderliga råd om att undvika dåligt umgänge.a
Undvik att bli vilseledd
11. Vilket tillfälle erbjöd den kommersiella situationen i Korinth?
11 Som vi har sett var Korinth ett handelscentrum med en mängd butiker och affärer. (1 Korinthierna 10:25) Många som kom till de isthmiska spelen bodde i tält, och under det evenemanget brukade handlare sälja från transportabla bodar eller täckta salustånd. (Jämför Apostlagärningarna 18:1—3.) Detta gjorde det möjligt för Paulus att finna arbete där med att tillverka tält. Han kunde också använda sin arbetsplats till att sprida de goda nyheterna. Professor J. Murphy-O’Connor skriver: ”Från en verkstad på en livlig marknadsplats eller från en som vette mot en myllrande gata hade Paulus inte bara tillträde till medarbetare och kunder, utan också till folkvimlet utanför. Under dödperioder kunde han stå i dörröppningen och hejda sådana som han trodde skulle vilja lyssna och resonera med dem. ... Det är svårt att tänka sig annat än att hans dynamiska personlighet och absoluta övertygelse snabbt måste ha gjort honom till en personlighet i området och måste ha lockat dit de nyfikna, inte bara dagdrivarna, utan också dem som uppriktigt sökte. ... Gifta kvinnor, som hade hört honom, kunde med sitt följe besöka honom under förevändning att de kom för att handla. Under pressande tider, när förföljelse eller rena trakasserier hotade, kunde de troende träffa honom som kunder. Verkstaden förde honom också i kontakt med stadens ämbetsmän.”
12, 13. Hur kan orden i 1 Korinthierna 15:33 passande tillämpas på arbetsplatsen?
12 Men Paulus torde ha insett risken för ”dåligt umgänge” på arbetsplatsen. Det bör vi också göra. Det är betecknande att Paulus citerade en inställning som rådde bland somliga: ”Låt oss äta och dricka, för i morgon skall vi dö.” (1 Korinthierna 15:32) Omedelbart därefter gav han sitt faderliga råd: ”Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” Hur skulle arbetsplatsen och sökandet efter nöjen kunna förenas i att skapa en potentiell fara?
13 De kristna önskar vara vänliga mot sina arbetskamrater, och många erfarenheter visar hur effektivt detta kan vara när det gäller att öppna vägen för att få vittna. Men en arbetskamrat skulle kunna misstolka vänligheten och ta den som en inbjudan till att umgås för att ha trevligt tillsammans. Han eller hon kanske i förbigående kommer med en inbjudan till lunch, till att man helt kort går och tar en drink tillsammans efter arbetet eller till någon rekreation under veckoslutet. Den här personen kanske verkar vänlig och ordentlig, och inbjudan kanske verkar oskyldig. Men Paulus ger oss dock rådet: ”Bli inte vilseledda.”
14. Hur har somliga kristna blivit vilseledda genom umgänge?
14 Somliga kristna har blivit vilseledda. De utvecklade successivt en avspänd inställning till umgänge med arbetskamrater. Den kanske uppstod ur ett gemensamt intresse för någon sport eller hobby. Eller en icke-kristen på arbetsplatsen kanske var ovanligt vänlig och omtänksam, vilket ledde till att den kristne tillbringade alltmer tid tillsammans med den personen och kanske rentav föredrog dennes sällskap framför att vara tillsammans med några i församlingen. Det umgänget kanske sedan ledde till att man missade bara ett enda möte. Det kanske innebar att man var ute sent en kväll och bröt mönstret att ta del i tjänsten på fältet följande förmiddag. Eller det kanske ledde till att man såg en film eller videofilm av ett slag som en kristen normalt skulle vägra att se. ”Å, det skulle aldrig hända mig”, kanske vi tänker. Men så kan de flesta av dem som har blivit vilseledda också ha reagerat till en början. Vi måste fråga oss själva: ”Hur besluten är jag egentligen att tillämpa Paulus’ råd?”
15. Vilken balanserad syn bör vi ha på grannar?
15 Det vi just har begrundat om arbetsplatsen gäller också vårt umgänge med våra grannar. De kristna i det forntida Korinth hade helt visst grannar. I vissa samhällen är det normalt att vara rätt vänskaplig och hjälpsam mot sina grannar, och på landsbygden kan grannar på grund av sin isolering vara hänvisade till varandra. Familjebanden är särskilt starka i vissa kulturer och ger upphov till många inbjudningar till måltider. Det är uppenbart att det är viktigt att ha en balanserad syn, precis som Jesus hade. (Lukas 8:20, 21; Johannes 2:12) Har vi en tendens att fortsätta att umgås med våra grannar och släktingar på samma sätt som vi gjorde innan vi blev kristna? Bör vi inte i stället granska ett sådant umgänge och medvetet avgöra vilka gränser som är lämpliga?
16. Hur skall man förstå Jesu ord i Matteus 13:3, 4?
16 Jesus liknade en gång ordet om Guds kungarike vid korn som föll ”utmed vägen, och fåglarna kom och åt upp dem”. (Matteus 13:3, 4, 19) På den tiden blev jord längs vägen hård, eftersom många fötter gick fram och tillbaka på den. Så är det också med många människor. Deras liv är fyllt av grannar, släktingar och andra som kommer och går och håller dem upptagna. Detta trampar så att säga ner deras hjärtas jord och gör det svårt för sanningens korn att slå rot. En liknande oemottaglighet skulle också kunna utvecklas hos någon som redan är kristen.
17. Hur skulle umgänge med grannar och andra kunna påverka oss?
17 Vissa världsliga grannar och släktingar kan vara vänliga och hjälpsamma, även om de konsekvent har vägrat att visa något intresse för andliga ting eller någon kärlek till rättfärdighet. (Markus 10:21, 22; 2 Korinthierna 6:14) Att vi blir kristna bör inte innebära att vi blir ovänliga eller otrevliga. Jesus gav oss rådet att visa uppriktigt intresse för andra. (Lukas 10:29—37) Men Paulus’ råd att vara noga med umgänget är lika inspirerat och nödvändigt. När vi tillämpar det förra rådet, får vi inte glömma det senare. Om vi inte håller båda principerna i tankarna, kan våra vanor komma att påverkas. Hur är dina vanor i jämförelse med dina grannars eller släktingars, när det gäller sådant som ärlighet eller att lyda kejsarens lagar? När det är dags att deklarera, kanske de tycker att det är berättigat eller rentav nödvändigt för att överleva att inte deklarera all sin inkomst eller hela sin affärsvinst. Över en kopp kaffe i all enkelhet eller under ett kort besök kanske de försöker övertyga dig om sin uppfattning. Hur skulle detta kunna påverka ditt tänkesätt och dina ärliga vanor? (Markus 12:17; Romarna 12:2) ”Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.”
Också ungdomars vanor
18. Varför är orden i 1 Korinthierna 15:33 tillämpliga också på ungdomar?
18 Barn och ungdomar påverkas alldeles särskilt av det de ser och hör. Har du inte lagt märke till barn vars gester eller manér är mycket lika deras föräldrars eller syskons? Vi bör därför inte bli förvånade över att barn kan påverkas mycket av sina lekkamrater eller skolkamrater. (Jämför Matteus 11:16, 17.) Om din son eller dotter är tillsammans med ungdomar som talar respektlöst om sina föräldrar, varför skulle du då tro att detta inte skulle komma att påverka dina barn? Hur är det om de ofta hör andra ungdomar använda ett oanständigt språk? Och hur är det om deras kamrater i skolan eller grannskapet blir begeistrade över något nytt skomode eller mode när det gäller smycken? Bör vi tro att unga kristna kommer att vara oemottagliga för ett sådant inflytande? Sade Paulus att orden i 1 Korinthierna 15:33 bara gällde över en viss åldersgräns?
19. Vilken syn bör föräldrar försöka inskärpa hos sina barn?
19 Om du är förälder, är du då medveten om det rådet, när du resonerar med och fattar beslut angående dina barn? Det kommer antagligen att vara till hjälp att du erkänner att detta inte betyder att alla andra ungdomar som dina barn kommer i beröring med i grannskapet eller i skolan är dåliga människor. Somliga kan vara snälla och trevliga, precis som somliga av dina grannar, släktingar och arbetskamrater är. Försök hjälpa dina barn att inse detta och att förstå att du är balanserad i din tillämpning av Paulus’ visa och faderliga råd till korinthierna. När de märker hur du balanserar saker och ting, kan det hjälpa dem att efterlikna dig. — Lukas 6:40; 2 Timoteus 2:22.
20. Ungdomar, vilken utmaning möter ni?
20 Du som fortfarande är ung, försök inse hur du skall tillämpa Paulus’ råd, då du ju vet att det är viktigt för alla kristna, gamla som unga. Detta kommer att bli en utmaning, men varför inte vara villig att möta den utmaningen? Inse att bara det förhållandet att du har känt några av dessa ungdomar sedan barndomen inte betyder att de inte kan påverka dina vanor eller att de inte kan fördärva de vanor som du som ung kristen skaffar dig. — Ordspråken 2:1, 10—15.
Bestämda åtgärder för att skydda våra vanor
21. a) Vilket behov har vi när det gäller umgänge? b) Varför kan vi vara övertygade om att vissa slag av umgänge kan vara farliga?
21 Vi har alla behov av umgänge. Men vi måste vara vakna för det faktum att våra kamrater kan påverka oss till det bättre eller till det sämre. Detta visade sig vara sant med Adam, och det har också visat sig vara sant med alla människor under de århundraden som gått sedan dess. Jehosafat, en god kung i Juda, åtnjöt Jehovas ynnest och välsignelse. Men när Jehosafat hade låtit sin son gifta sig med dottern till kung Ahab i Israel, började han umgås med Ahab. Det dåliga umgänget var nära att kosta Jehosafat livet. (2 Kungaboken 8:16—18; 2 Krönikeboken 18:1—3, 29—31) Det kan vara precis lika farligt för oss att göra oförståndiga val, när det gäller vårt umgänge.
22. Vad bör vi ta till hjärtat, och varför det?
22 Må vi därför ta det kärleksfulla råd som Paulus ger i 1 Korinthierna 15:33 till hjärtat. Detta är inte bara ord som vi kanske har hört så ofta att vi kan dem utantill. De återspeglar den faderliga tillgivenhet som Paulus hade för sina bröder och systrar i Korinth och i vidare bemärkelse också för oss. Och de innehåller utan tvivel ett råd som vår himmelske Fader har gett därför att han vill att våra ansträngningar skall lyckas. — 1 Korinthierna 15:58.
[Fotnoter]
a En annan fara med sådana anslagstavlor är frestelsen att utan tillåtelse av de ursprungliga ägarna eller författarna i sin egen dator kopiera in program eller publikationer som utgivarna har fått copyright på, något som skulle vara i strid med internationella upphovsrättslagar. — Romarna 13:1.
Minns du?
◻ I synnerhet vilken situation var det som fick Paulus att skriva orden i 1 Korinthierna 15:33?
◻ Hur kan vi tillämpa Paulus’ råd på arbetsplatsen?
◻ Vilken balanserad syn bör vi ha när det gäller grannar?
◻ Varför är rådet i 1 Korinthierna 15:33 alldeles särskilt lämpligt för ungdomar?
[Bild på sidan 17]
Paulus använde sin arbetsplats till att sprida de goda nyheterna
[Bild på sidan 18]
Andra ungdomar kan fördärva dina kristna vanor