BEKYMMER, ORO, ÄNGSLAN

Flera hebreiska ord innehåller tanken på bekymmer, oro eller ängslan. Ett av dem, tsarạr, betyder att vara trängd eller starkt begränsad i fysiskt avseende och kan därför återges med ”vara insvept”, ”vara inspärrad”, ”vara trång”. (2Mo 12:34; 2Sa 20:3; Jes 49:19) När ordet används i bildlig bemärkelse kan det återges med ”bli ängslig”, ”vara hårt trängd”. (1Mo 32:7; 1Sa 28:15) Ordet da’ạgh har återgetts med ”bli orolig”, ”bli förskräckt”. Det är besläktat med de’aghạh, ”oro”, ”ängslan”. (1Sa 9:5; Jes 57:11; Ord 12:25) Det grekiska substantivet mẹrimna har återgetts med ”bekymmer”, medan det besläktade verbet merimnạō betyder ”vara bekymrad”. (Mt 13:22; Lu 12:22)

Bekymmer och oro kan skada välbefinnandet. Det kan leda till att man blir deprimerad och förlorar sin energi och handlingskraft. Det inspirerade ordspråket lyder: ”Oro i en mans hjärta tynger ner det, men ett gott ord får det att glädja sig.” (Ord 12:25) Oro kan ge allvarliga fysiska problem. I boken How to Master Your Nerves sägs det: ”Läkare känner till hur oro kan påverka kroppsfunktionerna. Den kan höja (eller sänka) blodtrycket, öka antalet vita blodkroppar och plötsligt påverka blodsockret genom adrenalinets verkan på levern. Den kan till och med förändra ens elektrokardiogram. Doktor Charles Mayo har sagt: ’Oro påverkar cirkulationen, hjärtat, körtlarna, hela nervsystemet.’” (Dr P. Steincrohn och dr D. LaFia, 1970, sid. 14)

Något ännu allvarligare är den andliga skada som överdriven oro kan medföra. Jesus Kristus framhöll att uppskattningen av ”Guds ord” kan bli fullständigt kvävd av bekymmer för sådant som ofta är en del av livet i denna tingens ordning. Precis som törnen kan hindra en planta från att växa och bära frukt kan denna form av bekymmer hindra en persons andliga utveckling, så att han inte bär frukt till ära för Gud. (Mt 13:22; Mk 4:18, 19; Lu 8:7, 11, 14) Många låter sitt liv styras av dessa bekymmer, så att bekymren överskuggar andliga intressen, och de kommer därför inte att bli godkända av Guds Son när han kommer tillbaka i sin härlighet, utan de är för evigt förlorade. (Lu 21:34–36)

Berättigade bekymmer. Det är på sin plats att bekymra sig om hur man skall behaga Jehova Gud, så att man inte går miste om de välsignelser som hans trogna tjänare får. Den som har begått en allvarlig överträdelse bör känna det som psalmisten: ”Jag blev orolig över min synd.” (Ps 38:18) Berättigad oro över synder får en person att bekänna dem, ändra sinne och vända om från sitt orätta handlingssätt, så att han återfår ett gott förhållande till den Högste.

Alla kristna bör bekymra sig om eller ha verklig omsorg om sina medtroendes andliga, fysiska och materiella väl. (1Kor 12:25–27) Sådan omsorg kommer till uttryck i aposteln Johannes brev till Gajus: ”Du älskade, jag ber om att det må stå väl till med dig i allt och att du får vara vid god hälsa, liksom det står väl till med din själ.” (3Jo 2) Aposteln Paulus talade om ”bekymren för alla församlingarna”. (2Kor 11:28) Han var mycket angelägen om att alla skulle förbli trogna lärjungar till Guds Son ända till slutet.

I Bibeln talas det om att ”bekymra sig om det som hör Herren till”, dvs. att intressera sig för allt som främjar Guds Sons intressen. Ogifta kristna har inte det ansvar och de förpliktelser som det medför att ha en äktenskapspartner och barn och behöver därför inte bekymra sig lika mycket om ”det som hör världen till” utan kan ägna mer uppmärksamhet åt ”det som hör Herren till”. (1Kor 7:32–35)

Aposteln Paulus skriver att kristna äkta män och hustrur skulle ”bekymra sig om det som hör världen till”, sådant som ogifta kristna inte behöver distraheras av. Den ogifte kan i regel klara sig med mycket mindre när det gäller mat, kläder och husrum än vad en familj kan. Det nära förhållandet mellan man och hustru gör att de med rätta är upptagna av att behaga varandra och sörja för sådant som är till nytta för hela familjen i fysiskt, mentalt, känslomässigt och andligt avseende. Även utan att ha sjukdomar, krissituationer, begränsningar eller funktionshinder att kämpa med måste gifta par som har barn ändå ägna mer tid åt ”det som hör världen till”, icke-andlig verksamhet, än vad ogifta kristna vanligtvis behöver.

Likväl bör världsliga angelägenheter inte få alltför stor plats. Jesus Kristus framhöll detta för Lasarus syster Marta. Hon var så bekymrad för hur hon skulle ta hand om sin gäst, Jesus, att hon inte tyckte att hon kunde ta sig tid att lyssna till honom. Maria däremot valde ”den goda delen” genom att ta emot andlig näring från Guds Son. (Lu 10:38–42)

Undvik att vara överdrivet bekymrad. Obetingad förtröstan på Jehovas kärleksfulla omsorg om sina tjänare kan hjälpa en att inte ge efter för onödig oro. (Jer 17:7, 8) Jesus Kristus framhöll den tanken i sin bergspredikan. Han avslutade sina råd angående bekymmer med orden: ”Var aldrig bekymrade för morgondagen; morgondagen skall nämligen ha sina egna bekymmer. Var dag har nog av sin egen uselhet.” (Mt 6:25–34) En kristen har tillräckligt med problem varje dag utan att behöva lägga ytterligare problem till dessa genom att bekymra sig för vad som kan komma att hända nästa dag, sådant som kanske aldrig kommer att hända.

Tillit till Gud kan också befria en kristen från bekymmer ifall det skulle vara så att han förs inför myndighetspersoner och förhörs under tider av förföljelse. Med hjälp av sin ande uppehåller Jehova honom under sådana prövningar och gör det möjligt för honom att avlägga ett gott vittnesbörd. (Mt 10:18–20; Lu 12:11, 12)

När en kristen drabbas av något som kan göra honom bekymrad och fylla honom med oro och ängslan, bör han vända sig till sin himmelske Fader i bön. På så sätt kan han kasta sitt bekymmer på Jehova, övertygad om att han bryr sig om honom och hör hans bön. (1Pe 5:7) Resultatet blir en inre ro, Guds frid, som skyddar hjärtat och sinnet. Djupt i sitt inre, i hjärtat, kommer den kristne då att befrias från oro, ängslan och bekymmer, och han kommer inte längre att störas av de oroande tankar som bekymmer för med sig. (Flp 4:6, 7)