Jesaja
Han gjorde mig till en vass pil,
han dolde mig i sitt koger.
4 Men jag sa: ”Jag ansträngde mig förgäves.
Jag förbrukade min kraft på tomhet, på ingenting.
5 Och nu har Jehova, som formade mig till sin tjänare redan innan jag föddes,
sagt att jag ska föra Jakob tillbaka till honom,
så att Israel kan samlas hos honom.+
Jag ska bli ärad i Jehovas ögon,
min Gud ska vara min styrka.
6 Och han sa: ”Du är inte bara min tjänare
som ska återupprätta Jakobs stammar
och föra tillbaka dem som är kvar av Israel,
utan jag har också gjort dig till ett ljus för nationerna,+
för att min räddning ska nå ut till hela jorden.”+
7 Så här säger Jehova, Israels Återköpare, Israels Helige,+ till den som är föraktad,+ till den som är avskydd av nationen, till härskarnas tjänare:
”Kungar ska se det och resa sig,
furstar ska böja sig ner
av respekt för Jehova, som är trofast,+
för Israels Helige, som har utvalt dig.”+
8 Så här säger Jehova:
Jag fortsatte skydda dig för att ge dig som ett förbund för folket,+
för att återupprätta landet,
och till dem som sitter i mörkret:+ ’Visa er!’
Vid vägarna ska de finna bete,
längs de upptrampade stigarna* ska deras betesmark vara.
13 Ropa av glädje, du himmel, och jubla, du jord.+
Brist ut i jubel, alla berg.+
14 Men Sion fortsatte säga:
”Jehova har övergett mig,+ ja, Jehova har glömt mig.”+
Även om hon skulle glömma kommer jag aldrig att glömma dig.+
16 Ditt namn har jag ristat in på mina händer.
Dina murar är ständigt inför mig.
17 Dina söner skyndar sig tillbaka.
De som rev ner och ödelade dig ska ge sig av.
18 Lyft din blick och se dig omkring!
Alla samlas tillsammans.+
De kommer till dig.
”Så sant jag lever”, säger Jehova,
”du ska bära dem alla som smycken,
du ska fästa dem på dig likt en brud.
19 Du var ödelagd och övergiven, och ditt land låg i ruiner,+
men nu ska det bli för trångt för dem som bor där,+
20 Sönerna som fötts efter att du hade förlorat dina barn ska säga:
’Här är för trångt för mig.
Gör plats åt mig, så att jag kan bo här.’+
21 Du ska säga för dig själv:
’Vem är far till de här barnen som jag har fått?
Jag har ju berövats mina barn och är ofruktsam,
jag är landsförvisad och tillfångatagen.
Vem har fostrat dem?+
22 Så här säger den suveräne Herren Jehova:
”Jag lyfter upp min hand så att nationerna ser,
jag höjer mitt fälttecken för folken.+
De ska komma med dina söner i famnen,
de ska bära dina döttrar på axlarna.+
Du ska inse att jag är Jehova.
De som sätter sitt hopp till mig ska inte behöva skämmas.”+
24 Kan man ta ifrån en mäktig krigare hans byte,
kan man befria fångarna från tyrannen?
25 Ja, för så här säger Jehova:
Jag ska strida mot den som strider mot dig,+
och jag ska rädda dina söner.
26 Jag ska låta dem som behandlar dig illa äta sitt eget kött,
de ska berusa sig av sitt eget blod som om det vore sött vin.