Vilken Gud tillber du?

MÄNNISKOR världen runt skulle besvara den frågan på många olika sätt. Redan aposteln Paulus konstaterade att ”det finns många ’gudar’ och många ’herrar’”, och i våra dagar uppgår antalet gudar som tillbes till miljoner. (1 Korintierna 8:5) Men visste du att många människor tillber en helt annan gud än de tror att de tillber? Och har du tänkt på att många ateister är mer hängivna i sin tro än de som tror på en gud? På vilket sätt?

Ordet ”tillbe” betyder enligt ett uppslagsverk ”att betrakta med stor, rentav överdriven respekt, vördnad eller hängivenhet”. På bibelns originalspråk har de ord som översatts med ”tillbe” innebörden att tjäna eller böja knä för någon. Låt oss med detta i tankarna se hur människor skulle kunna missta sig i fråga om vem eller vad de egentligen tillber.

Sammansmältning av olika religiösa element

Tänk till exempel på de forntida samariterna. Många av dem härstammade från främmande folk som assyrierna hade fört till Palestina för att ersätta de bortförda invånarna i tiostammarsriket Israel. De hade tidigare tillbett hedniska gudar, men nu ville de tjäna Jehova, Israels Gud. Övergav de då sin gamla religion? Nej, för i bibeln sägs det: ”De gjorde enligt sin tidigare religion. Och dessa nationer blev nationer som fruktade Jehova, men det var sina egna huggna bilder som de visade sig tjäna.” (2 Kungaboken 17:40, 41, NW) Så även om samariterna officiellt tillbad Jehova, tjänade de fortfarande sina gamla gudar och utövade således ett slags sammansmält religion.

Något liknande inträffade när katolska missionärer introducerade sin religion i Sydamerika. De omvände större delen av befolkningen, men i likhet med de forntida samariterna övergav inte invånarna sina tidigare gudar. I Brasilien kan man därför fortfarande få se ”kristna” utföra hedniska voodooriter till ära för forntida gudomligheter, till exempel gudinnan Iemanjá. Situationen är likartad i andra sydamerikanska länder.

Den religion som dessa missionärer införde i Sydamerika var dessutom i sig själv en sammansmält religion. Många av dess läror, till exempel de om treenigheten, helveteselden och själens odödlighet, härstammade från forntida hedniska religioner och filosofier. De hade definitivt inte något stöd i bibeln. De flesta av dess högtider — däribland jul och påsk — var också av icke-kristet ursprung.a Är det verkligen möjligt att fira sådana hedniska fester och tro på sådana icke-kristna läror och ändå tillbe bibelns Gud, som sade: ”Du skall inte ha några andra gudar emot mitt ansikte”? (2 Moseboken 20:3, NW) Absolut inte!

”Var på er vakt mot avgudarna”

Låt oss nu betrakta ett annat sätt på vilket människor blir vilseledda i religiöst avseende. Aposteln Johannes skrev: ”Små barn, var på er vakt mot avgudarna.” (1 Johannes 5:21) Omkring en miljard människor bekänner sig tillhöra kristenheten, och dessa påstår sig tjäna samme Gud som aposteln Johannes tillbad. Men ändå bugar sig hundratals miljoner av dessa människor inför bilder av ”helgon”, av Jesus och av jungfru Maria.

Det finns också andra försåtliga former av avgudadyrkan. År 44 v.t. höll kung Herodes Agrippa ett offentligt tal, och människorna blev så begeistrade att de skrek: ”En guds röst och inte en människas!” (Apostlagärningarna 12:21, 22) Ja, de dyrkade Herodes, gjorde honom till sin gud. Liknande saker inträffar också i vår tid. Under de stormiga dagar då nazismen kom till makten i Europa kunde man ofta höra hälsningen ”Heil Hitler!”, som egentligen var ett uttryck för religiös vördnad. Många var villiga att kämpa och dö för sin Führer, som om han vore en gud, nationens frälsare. Ändå var de flesta av dem som hyllade honom på det sättet medlemmar av kristenhetens kyrkosamfund!

Både före och efter Hitler har det likaså funnits politiska ledare som har uppträtt som ”frälsare” och gjort anspråk på folkets odelade hängivenhet. De som låtit sig luras har behandlat dessa män som gudar, oavsett vilken religion ”tillbedjarna” formellt bekänt sig till eller om de rentav påstått sig vara ateister. De ärebetygelser som karismatiska idrottsstjärnor, filmstjärnor och andra idoler får av sina beundrare påminner också om tillbedjan.

Penningdyrkan

Jesus nämnde en annan viktig faktor i detta sammanhang, när han sade: ”Ingen kan vara slav åt två herrar; för antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla fast vid den ene och förakta den andre. Ni kan inte vara slavar åt Gud och åt Rikedomen.” (Matteus 6:24) Känner du någon som tillhör en religion men vars största intresse i livet är att tjäna pengar? Vem är det egentligen en sådan person tjänar — Gud eller ”Rikedomen”? Hur många icke troende känner du som är helt engagerade i en frenetisk jakt på pengar? Nog måste man väl säga att de också är penningdyrkare, kanske till och med mer nitiska än många troende.

Aposteln Paulus klargjorde en liknande princip, när han skrev: ”Låt därför era lemmar, som är på jorden, vara som döda vad beträffar otukt, orenhet, sexuell böjelse, skadligt begär och vinningslystnad, som är avgudadyrkan.” (Kolosserna 3:5) Om vi hyser så stort begär efter något att vi lägger ner all vår kraft på att försöka skaffa oss det och kanske till och med gör oss till lagbrytare för att vinna det, då har detta blivit en avgud för oss. (Efesierna 5:5) I ett annat av sina brev skrev aposteln Paulus beträffande vissa ogärningsmän: ”Deras gud är buken.” (Filipperna 3:19) Om hela vår strävan i livet går ut på att behaga oss själva, att fylla vår buk så att säga — då har vi blivit vår egen gud. Hur många människor känner du som tillber den sortens gud?

Ja, som aposteln Paulus skrev finns det ”många ’gudar’ och många ’herrar’”. Och i många fall efterliknar de som tillber dessa gudar de forntida samariterna, som tjänade en gud i ord och en annan i handling. Men i själva verket finns det bara en enda Gud som förtjänar vår tillbedjan. Vet du vem denne Gud är? Dessutom finns det ett gemensamt drag som förenar alla andra former av tillbedjan. Vad är det? Det skall vi se i nästa artikel.

[Fotnot]