Att urskilja vad vi är vid tiden för Åminnelsen

”Om vi förstod att urskilja vad vi själva är, skulle vi inte bli dömda ... , för att vi inte skall domfällas.” — 1 KORINTIERNA 11:31, 32.

1. Vad önskar sanna kristna absolut undvika, och varför det?

DET en kristen minst av allt önskar är att bli ogynnsamt dömd av Jehova. Att vi misshagar ”hela jordens domare” skulle kunna leda till att vi domfälls ”tillsammans med världen” och går miste om frälsningen, och det gäller vare sig vi hoppas på liv i himmelen tillsammans med Jesus eller evigt liv i ett jordiskt paradis. — 1 Moseboken 18:25; 1 Korintierna 11:32.

2, 3. I fråga om vad kan vi få en ogynnsam dom, och vad sade Paulus om detta?

² I Första Korintierna, kapitel 11, behandlar Paulus ett område inom vilket vi kan bli dömda. Även om han riktade sina ord till smorda kristna, är hans råd viktiga för alla kristna, särskilt under den här tiden på året. Att vi urskiljer vad vi själva är kan hjälpa oss att få Guds godkännande och att inte bli dömda. När Paulus behandlar det årliga firandet av Herrens kvällsmåltid, skriver han:

³ ”I den natt då ... [Herren Jesus] skulle bli utlämnad tog [han] ett bröd, och sedan han hade tackat Gud, bröt han det och sade: ’Detta är liktydigt med min kropp, som är för er räkning. Fortsätt att göra detta till minne av mig.’ Han gjorde på samma sätt också med bägaren, sedan han ätit kvällsmåltiden, i det han sade: ’Denna bägare är liktydig med det nya förbundet i kraft av mitt blod. Fortsätt att göra detta, så ofta som ni dricker den, till minne av mig.’ För så ofta som ni äter detta bröd och dricker denna bägare, fortsätter ni att förkunna Herrens död, tills han kommer.” — 1 Korintierna 11:23—26.a

4. Vad kommer att ske kvällen den 10 april 1990?

⁴ I år kommer Jehovas vittnen att fira åminnelsen av Kristi död efter solnedgången den 10 april. För att personer som ännu inte är vittnen också skall kunna få plats församlas man vanligtvis församlingsvis. Och hur blir då mötet? Det kommer att hållas ett bibliskt tal, och efter en bön kommer sedan brödet att skickas omkring, och efter ytterligare en bön skickas även bägaren omkring. I stället för att låta detta ske enligt en högtidlig ritual eller sträng procedur planeras antalet bröd och bägare och det sätt varpå de skall skickas runt efter de lokala förhållandena. Det viktigaste är att alla de närvarande erbjuds möjlighet att ta del av brödet och bägaren, även om flertalet bara kommer att skicka dem vidare utan att ta del av dem. Men vad är det då som skickas omkring, och vad har dessa ting för innebörd? Och vad bör vi begrunda i förväg, så att vi kan urskilja vad vi själva är?

”Detta är liktydigt med min kropp”

5, 6. a) Vad gjorde Jesus med brödet? b) Vad slags bröd använde han?

⁵ Det som Paulus skrev om Åminnelsen var det som han själv hade ”mottagit från Herren”. Tre evangelieskribenter har också berättat om detta firande, och en av dem var närvarande då Jesus instiftade det. (1 Korintierna 11:23; Matteus 26:26—29; Markus 14:22—25; Lukas 22:19, 20) I dessa berättelser heter det att Jesus först tog ett bröd, att han bad och därefter bröt det och delade ut det. Vad var det för ett bröd? Vad används på motsvarande sätt i vår tid, och vad betyder eller representerar det?

⁶ Det man då hade till hands var sådant som ingick i den judiska påskmåltiden, bland annat osyrat bröd. Mose kallade det för ”osyrat bröd ... , betryckets bröd”. (5 Moseboken 16:3; 2 Moseboken 12:8) Detta bröd var bakat av vetemjöl utan tillsats av surdeg, salt eller kryddor. Eftersom det var osyrat (hebreiska: mats·tsáh), var det platt och sprött, och det måste brytas till ätbar storlek. — Markus 6:41; 8:6; Apostlagärningarna 27:35.

7. Vad slags bröd använder Jehovas vittnen vid Åminnelsen?

⁷ Jesus använde osyrat bröd vid Herrens kvällsmåltid, och därför gör Jehovas vittnen i vår tid likadant. Vanliga judiska mazzoth (påskbröd) tjänar detta syfte, såvida de inte har bakats med extra ingredienser, till exempel malt, lök eller ägg. (Mazzoth som innehåller sådana extra ingredienser skulle knappast kunna motsvara beskrivningen ”betryckets bröd”.) Församlingens äldste kan också låta någon baka osyrat bröd av en deg av vetemjöl och vatten. Om det inte går att få tag på vetemjöl, kan man baka osyrat bröd av mjöl framställt av korn, ris, majs eller något annat sädesslag. Degen kavlas ut tunt och gräddas på en bakplåt, som är lätt smord.

8. Varför är osyrat bröd en lämplig symbol, och vad betecknar det att man äter av det? (Hebréerna 10:5—7; 1 Petrus 4:1)

⁸ Ett sådant bröd är passande, därför att det inte innehåller någon surdeg (jäst), som bibeln använder för att beteckna fördärv eller synd. I samband med att Paulus nämner en omoralisk man i en församling, skriver han att ”lite surdeg får hela degen att jäsa”, och han ger följande råd: ”Rensa ut den gamla surdegen, så att ni kan vara ... osyrade. ... Vårt påskoffer, Kristus, har blivit slaktat. Låt oss ... hålla högtid, inte med ... uselhetens och ondskans surdeg, utan med uppriktighetens och sanningens osyrade bröd.” (1 Korintierna 5:6—8; jämför Matteus 13:33; 16:6, 12.) Osyrat bröd är en passande symbol av Jesu mänskliga kropp, eftersom han var ”lojal, sveklös, obesudlad, skild från syndarna”. (Hebréerna 7:26) Jesus var själv närvarande i sin fullkomliga mänskliga kropp, när han sade till sina apostlar: ”Tag och ät detta [bröd], det betyder min kropp.” (Matteus 26:26, James Moffatt: A New Translation of the Bible) Att en person äter av brödet betyder att han tror på och accepterar gagnet av Jesu offer för sin räkning. Men detta är inte allt.

Vin med en innebörd

9. Vilket annat emblem sade Jesus skulle användas?

⁹ Jesus använde också en annan symbol: ”Han tog också en kalk, och sedan han hade tackat Gud, gav han den åt dem och sade: ’Drick av den, ni alla; detta betyder mitt blod, det nya förbundsblodet, utgjutet för många, till att vinna förlåtelse för deras synder.’” (Matteus 26:27, 28, Moffatt) Vad var det i den gemensamma kalk eller bägare som han skickade runt, och vad betyder detta för oss, när vi strävar efter att urskilja vad vi själva är?

10. Hur kom vinet att inta en plats i den judiska påsken?

¹⁰ När Mose drog upp riktlinjerna för påskhögtiden, nämnde han inte någon dryck. Många forskare tror att vinet infördes i påsken mycket senare, kanske under 100-talet f.v.t.b Under det första århundradet var det i varje fall vanligt att man använde vin vid den här måltiden, och Jesus hade inget att invända mot detta, utan använde påskvinet när han instiftade Åminnelsen.

11. Vad slags vin är det lämpligt att använda under Herrens kvällsmåltid?

¹¹ Eftersom den judiska påsken inträffade långt efter vinskörden, måste Jesus ha använt rött vin, som väl kunde representera hans blod, och inte ojäst druvsaft. (Jämför Uppenbarelseboken 14:20.) Kristi blod behövde inte förstärkas, och det är därför passande med rent vin och inte ett vin som har förskurits med vinsprit (till exempel portvin, sherry och muskatell) eller ett vin där man har tillsatt kryddor eller örter (till exempel vermouth, Dubonnet och många aperitifviner). Men vi behöver inte oroa oss över hur ett vin har framställts, om något socker har tillsatts under jäsningen för att det skall få ordinär smak eller alkoholhalt eller om lite svavel har använts för att förhindra att vinet blir förstört.c Många församlingar använder ett kommersiellt framställt rödvin (till exempel ett chianti-, bourgogne-, Beaujolais- eller rött bordeauxvin) eller ett enkelt hemgjort rödvin. Vinet och brödet är bara emblem eller symboler, och därför kan man sedan ta hem det som blir över och använda det precis som all annan mat eller dryck.

12. Vilken symbolisk innebörd förklarade Jesus att vinet har?

¹² Det förhållandet att Jesus på påskkvällen talade om sitt blod skulle ha kunnat föra tankarna till lammets blod i Egypten. Men lägg märke till att Jesus faktiskt gjorde en annan jämförelse, när han sade: ”Denna bägare är liktydig med det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas för er räkning.” (Lukas 22:20) Gud hade tidigare ingått ett förbund med det köttsliga Israels nation, och det förbundet invigdes med blodet av djuroffer. Det fanns en motsvarighet mellan dessa offers blod och Jesu blod. Båda var inbegripna i Guds invigning av ett förbund med en nation av sitt folk. (2 Moseboken 24:3—8; Hebréerna 9:17—20) Ett inslag i lagförbundet var att det köttsliga Israel fick möjlighet att bilda en nation av kungar och präster. (2 Moseboken 19:5, 6) Men när Israel hade misslyckats med att hålla Jehovas förbund, sade han att han skulle ersätta ”det förra förbundet” med ”ett nytt förbund”. (Hebréerna 9:1, 15; Jeremia 31:31—34) Den bägare med vin som Jesus nu skickade runt bland sina trogna apostlar representerade detta nya förbund.

13, 14. a) Vad betyder det att vara i det nya förbundet? b) Vad är det ett tecken på att en person tar del av emblemen?

¹³ De kristna som fördes in i detta nya förbund kom att utgöra en andlig nation av kungar och präster. (Galaterna 6:16) Aposteln Petrus skriver: ”Ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom, för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’, hans som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” (1 Petrus 2:9) Det är uppenbart vad slags frälsning de får, nämligen himmelskt liv som medregenter till Jesus. Uppenbarelseboken 20:6 bekräftar detta: ”Lycklig och helig är var och en som har del i den första uppståndelsen; ... de skall vara Guds och den Smordes präster och skall härska som kungar tillsammans med honom de tusen åren.”

¹⁴ När Jesus hade gett apostlarna anvisningar om att ta del av brödet och vinet, som utgjorde symboler, sade han till dem att de skulle få ”äta och dricka” vid hans ”bord” i hans ”rike och sitta på troner för att döma Israels tolv stammar”. (Lukas 22:28—30) Att man tar del av åminnelseemblemen innebär följaktligen mer än att man bara tror på Jesu offer, för vare sig de kristna skall vinna evigt liv i himmelen eller på jorden måste de ta emot lösen och utöva tro. (Matteus 20:28; Johannes 6:51) Att man tar del av emblemen betecknar i stället att man är i det nya förbundet och är utvald till att få vara tillsammans med Jesus i hans rike.

Behov av urskillning vid tiden för Åminnelsen

15. Hur införde Jesus ett nytt hopp för Guds tjänare?

¹⁵ Som föregående artikel förklarade hade Guds lojala tjänare före Jesu tid inget hopp om att få komma till himmelen. De såg fram emot att vinna evigt liv på jorden, mänsklighetens ursprungliga hem. Jesus Kristus var den förste som skulle uppväckas som en ande, och han skulle också bli den förste bland människorna som skulle tas till himmelen. (Efesierna 1:20—22; 1 Petrus 3:18, 22) Paulus bekräftar detta, när han skriver: ”Genom Jesu blod har [vi] dristighet i fråga om vägen in till den heliga platsen, den som han har invigt åt oss som en ny och levande väg.” (Hebréerna 10:19, 20) Vilka skulle följa efter, när Jesus hade öppnat den vägen?

16. Vad rymmer framtiden för dem som tar del av brödet och vinet?

¹⁶ Den kväll då Jesus instiftade Herrens kvällsmåltid sade han till sina lojala apostlar att han skulle bereda en plats åt dem i himmelen. (Johannes 14:2, 3) Men kom ihåg att Jesus också sade att de som tog del av brödet och bägaren skulle få vara i hans rike och sitta på troner för att döma. Skulle detta endast gälla apostlarna? Nej, för senare fick aposteln Johannes veta att andra kristna också skulle segra och få ”sätta sig” med Jesus på hans ”tron”, och tillsammans skulle de bli ”ett kungarike och präster” och härska över jorden. (Uppenbarelseboken 3:21; 5:10) Johannes fick också veta hur många kristna som är ”köpta från jorden”, nämligen 144.000. (Uppenbarelseboken 14:1—3) Eftersom detta är en relativt liten grupp, en liten ”hjord”, i jämförelse med alla dem som tiderna igenom har tillbett Gud, krävs det särskild urskillning vid tiden för Åminnelsen. — Lukas 12:32.

17, 18. a) Vilken vana lade sig några kristna i Korint till med? b) Varför var det så allvarligt att de hade ätit och druckit för mycket? (Hebréerna 10:28—31)

¹⁷ Paulus tog upp detta i sitt brev till korintierna vid en tid då några av apostlarna fortfarande levde och då Gud kallade de kristna till ”att vara heliga”. Paulus sade att det där hade utvecklats en dålig vana bland dem som skulle ta del av emblemen. Somliga intog i förväg måltider vid vilka de åt eller drack för mycket, vilket gjorde att de blev slöa och dåsiga och avtrubbade i sina sinnen, så att de inte kunde ”urskilja kroppen”, dvs. Jesu fysiska kropp, som brödet representerade. Var detta då så allvarligt? Ja! För genom att ta del ovärdigt blev de skyldiga ”beträffande Herrens kropp och blod”. Om de hade varit mentalt och andligt vakna, skulle de ha kunnat ”urskilja” vad de själva var och skulle inte ha blivit dömda. — 1 Korintierna 1:2; 11:20—22, 27—31.

¹⁸ Vad var det då som dessa kristna behövde urskilja, och hur då? Först och främst måste de i sitt hjärta och sinne förstå att de hade blivit kallade att vara bland de 144.000 arvingarna till himmelskt liv. Hur urskilde de detta, och är det många i vår tid som bör tro att de är en del av denna lilla grupp, som Gud har utvalt sedan apostlarnas tid?

19. Hur var situationen under Åminnelsen år 1989?

¹⁹ Det är faktiskt bara en mycket liten minoritet av de sanna kristna i våra dagar som urskiljer detta om sig själva. Vid firandet av Herrens kvällsmåltid år 1989 församlades över 9.479.000 i Jehovas vittnens församlingar utöver jorden, men omkring 8.700 bekände sig ha hoppet att bli frälsta till det himmelska riket. (2 Timoteus 4:18) Det stora flertalet — ja, miljoner andra lojala och välsignade kristna som församlades — urskilde att deras välgrundade hopp är att få leva för evigt på jorden.

20. Hur görs de som tillhör de 144.000 medvetna om att de har blivit kallade? (1 Johannes 2:27)

²⁰ Vid pingsten år 33 v.t. började Gud utvälja de 144.000 som skulle få liv i himmelen. Hur skulle dessa utvalda kunna känna till eller vara övertygade om detta hopp, då det ju var ett nytt hopp, som Guds tjänare före Jesu tid inte hade hyst? De urskiljer det genom det vittnesbörd som de får av Guds heliga ande. Detta innebär inte att de direkt ser anden (den är inte någon person) eller får någon andlig syn av att anden kommunicerar med dem och inte heller att de får höra röster från andevärlden. Paulus förklarar: ”Anden själv vittnar med vår ande om att vi är Guds barn. ... Vi [är] också arvingar: Guds arvingar visserligen, men Kristi medarvingar, förutsatt att vi lider tillsammans med honom för att också bli förhärligade tillsammans med honom.” — Romarna 8:16, 17.

21. a) Hur vet de smorda att de har det himmelska hoppet? (1 Korintierna 10:15—17) b) Vad slags personer är de smorda, och hur vittnar de i blygsamhet om sitt hopp?

²¹ Detta vittnesbörd eller denna insikt omorienterar deras tänkande och deras hopp. De är fortfarande människor och tycker om de goda tingen i Jehovas jordiska skapelse, men det de nu först och främst är inriktade på och intresserade av i sitt liv är att få bli Kristi medarvingar. De har inte kommit fram till detta synsätt genom känslosamhet. De är normala människor med en balanserad syn och ett balanserat uppträdande, men eftersom de är helgade av Guds ande, är de övertygade om sin kallelse och hyser inte ständigt tvivel om den. De inser att de kommer att bli frälsta till himmelen, om de bevisar sig trogna. (2 Tessalonikerna 2:13; 2 Timoteus 2:10—12) Eftersom de förstår vad Jesu offer betyder för dem och urskiljer att de är med anden smorda kristna, tar de i blygsamhet del av åminnelseemblemen.

22. Vad kommer de flesta av dem som är närvarande vid Herrens kvällsmåltid att urskilja?

²² De flesta av dem som lydigt församlas den 10 april har inte detta hopp, eftersom Gud inte har smort dem med ande eller kallat dem till himmelskt liv. Som vi har konstaterat, började Gud redan på apostlarnas tid att utvälja de 144.000. Men man kan förvänta att vid avslutningen av den kallelsen skulle andra, som började tillbe Gud, få samma hopp som Mose, David, Johannes döparen och andra trogna hyste, vilka dog innan Jesus öppnade vägen till liv i himmelen. Därför tar miljontals lojala och nitiska kristna i våra dagar inte del av åminnelseemblemen. Sådana kristna urskiljer vad de är inför Gud i den bemärkelsen att de inser vad som är deras välgrundade hopp. De får gagn av Jesu blod och kropp genom att de får sina synder förlåtna och därefter vinner evigt liv på jorden. — 1 Petrus 1:19; 2:24; Uppenbarelseboken 7:9, 15.

23. Varför kommer Åminnelsen att bli ett glädjerikt firande? (Jämför 2 Krönikeboken 30:21.)

²³ Låt oss därför se fram emot det lyckliga firandet den 10 april. Det kommer att bli ett tillfälle att använda urskillning men också ett tillfälle att glädjas. Det är till glädje för det lilla antalet med ett himmelskt hopp, som med rätta och lydigt kommer att ta del av brödet och bägaren (Uppenbarelseboken 19:7), och det är också till glädje för de miljontals lyckliga kristna, som den kvällen kommer att iaktta och lära och som hoppas på att få komma ihåg detta meningsfyllda firande för evigt på jorden. — Johannes 3:29.

[Fotnoter]

Vad svarar du?

◻ Varför skickas osyrat bröd runt under Åminnelsen, och vad symboliserar det?

◻ Vad är den bägare som skickas runt under Herrens kvällsmåltid, och vad representerar den?

◻ Varför krävs det urskillning i samband med firandet av Åminnelsen?

◻ Varför ser du fram emot den kommande Åminnelsen?