Kommer du att dra nytta av oförtjänt omtanke?

”JU MER jag lärde mig om Guds normer i bibeln, desto mer kände jag att jag inte var värd hans ynnest och hans välsignelse”, sade Frank. Hans intresse för bibeln hade väckts medan han satt i fängelse för narkotikabrott. Han hade läst boken Sanningen som leder till evigt liv,a blivit övertygad om att det som stod i den var sanningen och efter frigivningen från fängelset kontaktat Jehovas vittnen för att få reda på mer om bibeln.

Varför fick bibelstudiet honom att känna sig ovärdig? Därför att han tidigare i sitt liv hade överträtt många av Guds principer. Narkotikamissbruk, alkoholmissbruk och flera andra förnedrande vanor hade dragit ner honom så djupt att en polisman vid ett tillfälle hade sagt: ”Vill du vara snäll och uppge din hemadress? Jag vill bara veta vart vi skall skicka liket av dig.”

Det som senare fick honom att känna sig ovärdig var att han, hur mycket han än försökte, tyckte att det var väldigt svårt att övervinna dessa inrotade orena vanor. Alkoholismens nedbrytande grepp, till exempel, fick honom nästan på fall. ”Gång på gång kände jag mig eländig och var väldigt deprimerad”, sade han. ”Jag var nära att ge upp fullständigt och tyckte att jag var ett hopplöst fall.”

Andra har kanske inte haft ett sådant förflutet som Frank. Men de kanske ändå fylls av en känsla av ovärdighet. Det kan bero på att de har orimligt höga krav på sig själva, när de försöker leva upp till det de menar att Gud kräver av dem. När de sedan misslyckas, fylls de av skuldkänslor. ”Skuldkänslor kan vara rena mardrömmen”, förklarar dr Claire Weekes i sin bok Self-Help for Your Nerves (Självhjälp för dina nerver), ”särskilt för dem som har höga krav på sig själva.” Vad kan man som kristen göra, om man fylls av sådana känslor av ovärdighet?

Uppskatta oförtjänt omtanke

”En sak som hjälpte mig mycket”, säger Frank, ”var att med uppskattning tänka på det bibeln säger i Hebréerna 4:15, 16.” Där påminner aposteln Paulus oss om att Jesus är en omtänksam hjälpare som kan ”hysa medkänsla med våra svagheter” och som har gjort det möjligt för oss att ”kunna få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid”.

Skulle du vilja ha en nyckel till att övervinna känslor av ovärdighet? Detta är nyckeln: att komma ihåg att Jehova Gud och Jesus Kristus vet att vi är svaga på grund av nedärvd ofullkomlighet. De förstår att vi inte i fullkomlig grad kan leva upp till rättfärdiga normer. (Psalm 51:7; Romarna 3:23; 5:12, 18; Jakob 3:2) De förväntar därför inte mer av oss än vi kan klara av. De ser till våra goda sidor, inte till våra svagheter. Psalmisten frågade: ”Om missgärningar vore vad du ger akt på, o Jah, o Jehova, vem skulle då kunna bestå?” (Psalm 130:3, NW) Du inser säkert att ingen av oss skulle göra det. Men tack vare Jesu Kristi lösenoffer kan Jehova i sin barmhärtighet ge oss en ren ställning, trots våra ofullkomligheter. (1 Johannes 2:2; 4:9, 10) Vi kan få ”förlåtelsen för våra överträdelser” — och på så vis bli hjälpta att övervinna alla känslor av ovärdighet — ”efter hans oförtjänta omtankes rikedom”. — Efesierna 1:7.

Betrakta saken så här: Människor som älskar konst gör stora ansträngningar för att restaurera svårt skadade målningar eller andra konstverk. Vid ett tillfälle, till exempel, blev en av Leonardo da Vinci gjord karikatyr, som var värd cirka 200 miljoner kronor och hängde i nationalgalleriet i London, sönderskjuten med hagelgevär av en person. Ingen kom på tanken att teckningen nu skulle kasseras, eftersom den var skadad. Man satte omedelbart i gång med att restaurera det 487 år gamla mästerverket. Varför det? Därför att teckningen var dyrbar i konstälskarnas ögon.

Är du inte värd mer än en krit- och kolteckning? I Guds ögon är du det sannerligen — hur skadad du än må vara av nedärvd syndfullhet. (Psalm 72:12—14; Matteus 20:28) Jehova Gud, den skicklige ursprunglige Skaparen av den mänskliga familjen, kommer att göra vad som behövs för att återställa fullkomligheten hos de medlemmar av denna familj som är villiga att ge gensvar till hans kärleksfulla omsorg. — Jämför Apostlagärningarna 3:21; Romarna 8:20—22.

Ge gensvar till oförtjänt omtanke

Följ aposteln Paulus’ exempel. Han satte stort värde på Guds omtanke i att barmhärtigt förlåta honom hans tidigare felsteg och i att hela tiden understödja honom i hans kamp att övervinna återkommande svagheter. (Romarna 7:15—25; 1 Korintierna 15:9, 10) Paulus rättade till sitt levnadssätt och var också hårdhänt mot sin kropp och ledde den som en slav för att kunna hålla sig kvar på en väg som var godkänd av Gud. (1 Korintierna 9:27) Han lät inte sin kropp, med dess syndfulla fysiska och känslomässiga böjelser, leda honom som en slav.

Ta emot Guds oförtjänta omtanke, och låt den föra dig till sinnesändring. (Romarna 2:4; 2 Korintierna 6:1) Om tidigare felsteg bekymrar dig, rätta då till dem och lita sedan på Jehovas försäkran om att han har förlåtit dig. (Jesaja 1:16—18; Apostlagärningarna 2:38) Om ständiga svagheter plågar dig, fortsätt då att bekämpa dem. Be uppriktigt om Jehovas hjälp att kunna övervinna dem, medan du samtidigt helt förlitar dig på hans barmhärtighet. (Psalm 55:23) Med stöd av egen erfarenhet ger Frank rådet: ”När man någon gång misslyckas i kampen mot någon dålig vana, bör man inte betrakta det som ett fullständigt, slutgiltigt misslyckande, utan i stället som ett tillfälligt bakslag.” Om andra gör ditt problem större genom att kräva mer av dig än du kan klara av, kom då ihåg att det är Gud du försöker behaga, inte människor. — Galaterna 1:10.

I din kamp att göra det som är rätt måste du skydda dig mot Satans ”listiga handlingar”, eller ”djävulens onda knep”, som en annan översättning uttrycker det. (Efesierna 6:11, fotnot i Referensbibeln; Today’s English Version) Vi skall se på två ”onda knep” som han använder för att försöka beröva människor gagnet av oförtjänt omtanke.

Satans ”onda knep”

Djävulen utnyttjar dina känslor av värdelöshet för att försöka dra dig bort från Gud. Det är han som i första hand är källan till den synd som har skadat dig. Nu kanske han försöker uppamma känslan att du är värdelös i Guds ögon, som Bildad försökte göra med Job. (Job 25:4—6; Johannes 8:44) Hur många krig har inte förlorats bara för att soldaterna varit demoraliserade redan när de gett sig ut i striden! Låt därför inte Satan demoralisera dig. (Efesierna 6:10—13) Medvetenheten om Satans anslag bör uppmuntra en att kämpa desto hårdare för att göra det som är rätt. — 2 Korintierna 2:11.

Om du vid något tillfälle blir modfälld på grund av något misslyckande, se då till att du inte blir uppslukad av din alltför stora bedrövelse. (2 Korintierna 2:7) Doktor Claire Weekes säger angående somligas benägenhet att låta tidigare misslyckanden slå ner deras mod: ”Att låta gamla skuldkänslor hindra nya initiativ är ett destruktivt levnadssätt.” — Se Apostlagärningarna 3:19.

Om vi kunde uppfylla alla Guds krav fullkomligt, skulle det vara förtjänt omtanke från hans sida att ge oss de välsignelser han har utlovat. Men Jehova Gud och Jesus Kristus visar oss oförtjänt omtanke. A Greek-English Lexicon of the New Testament av J. H. Thayer förklarar innebörden i det ord som används av aposteln Paulus för att beskriva denna egenskap hos Gud: ”Ordet [khá·ris] inrymmer tanken att omtanke ges åt någon som inte har förtjänat det.” Inga gärningar från vår sida kan göra oss förtjänta av Guds välsignelse. Som Paulus sade är det en oförtjänt omtanke. Om du inom ramen för vad du klarar av uppriktigt gör allt du kan för att fullgöra dina förpliktelser inför Gud, var då glad för det. Jehova kräver inte mer av dig.

Man måste emellertid vara medveten om ett annat av Satans ”onda knep”. Han vilseleder somliga att tänka att de kan utnyttja Guds oförtjänta omtanke, att de kan missbruka hans barmhärtighet. Jehova förlåter kärleksfullt våra svagheter, men det betyder inte att vi kan sluta kämpa för att övervinna dem. Paulus beskrev några som hade ”trampat på Guds Son och ... med förakt ... kränkt den oförtjänta omtankens ande”. (Hebréerna 10:29) De hade visat bristande respekt för rätta principer och föraktfullt nonchalerat Guds lagar genom att sätta sig över återlösningen. Jesu halvbror Judas, som insåg vilken fara sådana som lät sig luras av Satan utgjorde, skrev: ”Vissa människor har smugit sig in [i församlingen], ... ogudaktiga människor, som vänder vår Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet.” — Judas, vers 4.

Satan kan lura sådana personer att tro att de mer eller mindre uppsåtligt kan ägna sig åt ett felaktigt handlingssätt och sedan be Gud förlåta dem deras synd. Men Jehova kommer inte att förlåta sådana som uppsåtligt överträder hans lagar. Han är ”överflödande i kärleksfull omtanke” gentemot dem som strävar efter att tjäna honom så gott de kan, trots sina ofullkomligheter. ”Men på inga villkor kommer han att frita från straff” när man är skyldig. — 2 Moseboken 34:6, 7, NW.

Du kan dra nytta av oförtjänt omtanke

Det är tröstande att veta att Jehova inte betraktar oss bara i vårt ofullkomliga, bristfälliga tillstånd. Han vet hur vi kommer att vara, när den återställande kraften i Jesu lösenoffer helt och fullt kommer oss till del. Be därför tillitsfullt till Jehova, som psalmisten David gjorde. ”Visa mig ynnest, o Gud”, sade David, ”efter din kärleksfulla omtanke. Utplåna mina överträdelser efter överflödet av dina barmhärtighetsgärningar. Tvätta mig grundligt ren från min missgärning, och rena mig till och med från min synd. Ty mina överträdelser känner jag själv, och min synd är ständigt inför mig. Dölj ditt ansikte för mina synder och alla mina missgärningar — utplåna dem. ... Ett nedbrutet och krossat hjärta, o Gud, kommer du inte att förakta.” — Psalm 51:3—5, 11, 19, NW.

Dina överträdelser och felsteg kanske är inför dig hela tiden. Ibland kanske du känner det som den förlorade sonen som Jesus beskrev. När den unge mannen återvände hem efter att skamlöst ha förslösat sitt arv utomlands, sade han till sin far: ”Jag är inte längre värdig att kallas din son.” (Lukas 15:21) Den unge mannen hade emellertid en rätt inställning. Han varken försmådde sin fars omtanke eller försökte missbruka den. Därför tog hans far kärleksfullt tillbaka honom i sitt hushåll. (Lukas 15:20—24) Jehova gläder sig över att i vår tid kunna göra samma sak med syndfulla människor som uppriktigt försöker göra hans vilja. — Psalm 103:8—14; Jesaja 55:7.

Frank lät inte känslor av värdelöshet trycka ner honom. Han gav gensvar till Guds oförtjänta omtanke, och nu tjänar han som biträdande tjänare i en av Jehovas vittnens församlingar. ”Jag hoppar av glädje nu”, säger han, ”när jag tänker på vad Jehova Gud och Jesus Kristus har gjort och ännu kommer att göra för oss.”

[Fotnot]