Bevara endräkten i dessa sista dagar
”Uppför er ... på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna ... [i det att] ni står fasta i en ande och med en själ kämpar sida vid sida för tron på de goda nyheterna.” — FILIPPERNA 1:27.
1. Hur framstår Jehovas vittnen i kontrast till världen?
DET råder inget tvivel om att vi lever i ”de sista dagarna” och att ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” är här. (2 Timoteus 3:1—5) Genom sin frid och endräkt framstår Jehovas vittnen i skarp kontrast till det oroliga mänskliga samhället i denna ”ändens tid”. (Daniel 12:4) Men var och en som tillhör Jehovas tillbedjares världsomfattande familj måste anstränga sig för att bevara den endräkten.
2. Vad sade Paulus om att bevara endräkten, och vilken fråga skall vi behandla?
2 Aposteln Paulus uppmanade sina medkristna att bevara endräkten, när han skrev: ”Uppför er ... på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna om Kristus, för att jag, vare sig jag kommer och besöker er eller är frånvarande, må få höra om de ting som gäller er, att ni står fasta i en ande och med en själ kämpar sida vid sida för tron på de goda nyheterna och inte i något som helst avseende låter skrämma er av era motståndare. Just detta är ett bevis på tillintetgörelse för dem, men på räddning för er; och detta vittnesbörd är från Gud.” (Filipperna 1:27, 28) Paulus’ ord visar tydligt att vi måste samarbeta som kristna. Vad kommer då att hjälpa oss att bevara vår kristna endräkt i dessa prövande tider?
Att underordna sig Guds vilja
3. När och hur blev de första oomskurna icke-judarna Kristi efterföljare?
3 Ett sätt varpå vi kan bevara vår endräkt är att vi alltid underordnar oss Guds vilja. Detta kan kräva att vi ändrar vårt tänkesätt. Tänk på Jesu Kristi första judiska lärjungar. Aposteln Petrus var den förste som predikade för oomskurna icke-judar. Detta skedde år 36 v.t., då Gud lät helig ande komma över dessa människor av nationerna, vilka sedan blev döpta. (Apostlagärningarna, kapitel 10) Dessförinnan hade endast judar, proselyter till judendomen och samarier blivit Jesu Kristi efterföljare. — Apostlagärningarna 8:4—8, 26—38.
4. Vad sade Petrus, när han hade förklarat vad som hade skett i samband med Cornelius, och hur utgjorde detta ett prov för Jesu judiska efterföljare?
4 Apostlarna och andra bröder i Jerusalem hade fått höra talas om Cornelius’ och andra icke-judars omvändelse, och därför var de intresserade av att höra Petrus’ rapport. När Petrus hade förklarat vad som hade skett i samband med Cornelius och de andra troende icke-judarna, avslutade han med orden: ”Om alltså Gud har gett dem [dessa troende icke-judar] samma fria gåva [helig ande] som han också har gett oss [judar] som har utövat tro på Herren Jesus Kristus, vem var väl då jag, att jag skulle kunna hindra Gud?” (Apostlagärningarna 11:1—17) Detta utgjorde ett prov för Jesu Kristi judiska efterföljare. Skulle de underordna sig Guds vilja och välkomna troende icke-judar som sina medtillbedjare? Eller skulle Jehovas jordiska tjänares endräkt hotas?
5. Hur reagerade apostlarna och andra bröder för det faktum att Gud hade gett icke-judar sinnesändring, och vad kan vi lära av denna inställning?
5 Berättelsen lyder: ”När de [apostlarna och andra bröder] nu hörde dessa ting, gav de sig, och de gav ära åt Gud och sade: ’Så har då Gud också gett folk av nationerna sinnesändring hänemot liv.’” (Apostlagärningarna 11:18) Den inställningen bevarade och främjade Jesu efterföljares endräkt. Predikoarbetet gick snart snabbt framåt bland icke-judar eller folk av nationerna, och Jehovas välsignelse vilade över den verksamheten. Vi bör också ge oss eller foga oss, om vi ombes att samarbeta i samband med bildandet av en ny församling eller om det sker någon teokratisk ändring under Guds heliga andes vägledning. Att vi helhjärtat samarbetar kommer att behaga Jehova och hjälpa oss att bevara vår endräkt i dessa sista dagar.
Håll fast vid sanningen
6. Vilket samband har sanningen med Jehovas tillbedjares endräkt?
6 Som en del av Jehovas familj av tillbedjare blir vi ”lärda av Jehova”, och vi bevarar vår endräkt genom att vi håller fast vid hans uppenbarade sanning. (Johannes 6:45; Psalm 43:3) Och eftersom våra läror är grundade på Guds ord, talar vi alla överensstämmande. Vi tar med glädje emot den andliga mat som Jehova gör tillgänglig genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45—47) En sådan enhetlig undervisning hjälper oss att bevara vår endräkt över hela världen.
7. Vad bör vi göra, och vad bör vi inte göra, om vi har svårt att förstå någon viss detalj?
7 Men hur är det då om vi personligen har svårt att förstå eller godta en viss detalj? Vi bör då be om vishet och börja forska i Bibeln och kristna publikationer. (Ordspråken 2:4, 5; Jakob 1:5—8) Det kanske kan vara till hjälp att resonera med en äldste, men om vi fortfarande inte kan förstå den här detaljen, kan det vara bäst att låta saken vila. Kanske kommer det att publiceras mer upplysningar i ämnet, och då kommer vår insikt att fördjupas. Men det skulle vara fel att försöka övertala andra i församlingen att ansluta sig till vår egen avvikande uppfattning. Detta skulle vara att så ut oenighet och inte att arbeta på att bevara endräkten. Hur mycket bättre är det inte att fortsätta att ”vandra i sanningen” och uppmuntra andra att göra detsamma! — 3 Johannes, vers 4.
8. Vilken inställning bör vi ha till sanningen?
8 Så här skrev Paulus under det första århundradet: ”Just nu ser vi ... i oklara konturer med hjälp av en metallspegel, men då skall det vara ansikte mot ansikte. Just nu har jag kunskap styckevis, men då skall jag lära känna exakt, såsom också jag är exakt känd.” (1 Korinthierna 13:12) Även om de första kristna inte förstod alla detaljer, förblev de enade. Vi har nu en mycket klarare förståelse av Jehovas uppsåt och hans sanningsord. Må vi därför vara tacksamma för den sanning som vi har fått genom den trogne slaven. Och må vi vara tacksamma mot Jehova för att han har lett oss genom sin organisation. Vi har inte hungrat eller törstat andligen, även om vi inte alltid har haft samma mått av insikt och kunskap. Vår Herde, Jehova, har i stället hållit oss enade och har tagit god vård om oss. — Psalm 23:1—3.
Använd tungan rätt!
9. Hur kan tungan användas till att främja endräkt?
9 Ett viktigt sätt att främja endräkten och en anda av broderskap är att använda tungan till att uppmuntra andra. Det brev som skickades ut av den styrande kretsen under det första århundradet och som avgjorde en fråga om omskärelse var en källa till uppmuntran. När de icke-judiska lärjungarna i Antiokia hade läst det, ”gladde de sig över denna uppmuntran”. Judas och Silas, vilka hade sänts ut från Jerusalem med brevet, ”uppmuntrade bröderna med månget tal och styrkte dem”. Att Paulus och Barnabas var i Antiokia var säkert också till uppmuntran och styrka för de medtroende där. (Apostlagärningarna 15:1—3, 23—32) Vi kan göra något liknande, när vi kommer tillsammans för kristna möten och där ”uppmuntrar varandra” genom vår närvaro och våra uppbyggande kommentarer. — Hebréerna 10:24, 25.
10. Om det skulle förekomma smädelser, vad kan då behöva göras för att bevara endräkten?
10 Men ett felaktigt bruk av tungan kan hota vår endräkt. ”Tungan [är] en liten lem och skryter ändå stort”, skrev lärjungen Jakob. ”Se! Vilken liten eld det behövs för att antända en så stor skog!” (Jakob 3:5) Jehova hatar dem som vållar stridigheter. (Ordspråken 6:16—19) Ett sådant tal kan vålla oenighet. Hur är det då om det förekommer smädelser, dvs. att man överöser någon med skällsord eller utsätter honom eller henne för förolämpningar? De äldste kommer att försöka hjälpa en person som gör sig skyldig till ett sådant orätt handlingssätt. Men en obotfärdig smädare bör uteslutas, så att församlingens frid, ordning och endräkt kan bevaras. Paulus skrev ju trots allt: ”Sluta upp att vara i sällskap med någon som kallas broder och som är ... en smädare ... , ja att inte ens äta med en sådan.” — 1 Korinthierna 5:11.
11. Varför är det viktigt med ödmjukhet, om vi har sagt något som har gett upphov till ett spänt förhållande mellan oss och en medtroende?
11 Att vi tyglar vår tunga hjälper oss att bevara endräkten. (Jakob 3:10—18) Men anta att vi har sagt något som har gett upphov till ett spänt förhållande mellan oss och en medkristen. Skulle det då inte vara på sin plats att vi tar initiativet till att sluta fred med vår broder — och att vi ber om ursäkt, om så behövs? (Matteus 5:23, 24) Det är riktigt att detta kräver ödmjukhet eller anspråkslöshet i sinnet, men Petrus skrev: ”Bind ... om er med anspråkslöshet i sinnet gentemot varandra, eftersom Gud står emot de övermodiga, men han ger oförtjänt omtanke åt de ödmjuka.” (1 Petrus 5:5) Ödmjukheten kommer att få oss att ”jaga efter” friden med våra bröder genom att vi medger våra misstag och ber om ursäkt, när det är på sin plats att göra det. Detta bidrar till att bevara endräkten i Jehovas familj. — 1 Petrus 3:10, 11.
12. Hur kan vi använda tungan till att främja och bevara Jehovas folks endräkt?
12 Genom att använda tungan rätt kan vi främja familjeandan bland medlemmarna av Jehovas organisation. Eftersom detta var vad Paulus gjorde, kunde han påminna thessalonikerna: ”Ni [vet] mycket väl hur vi ständigt förmanade var och en av er, som en far gör med sina barn, och tröstade er och bar vittnesbörd för er, i syfte att ni skulle fortsätta att vandra värdigt Gud.” (1 Thessalonikerna 2:11, 12) Paulus hade föregått med gott exempel när det gällde detta, och därför kunde han uppmana sina medkristna att ”tala tröstande till de nedstämda själarna”. (1 Thessalonikerna 5:14) Tänk på hur mycket gott vi kan göra genom att använda tungan till att trösta, uppmuntra och uppbygga andra. Ja, ”ett ord i dess rätta tid — o hur gott är det inte”! (Ordspråken 15:23) Ett sådant tal bidrar också till att främja och bevara friden bland Jehovas folk.
Var förlåtande!
13. Varför bör vi vara förlåtande?
13 Om vi skall bevara kristen endräkt, måste vi förlåta en person som har försyndat sig mot oss och som ber om ursäkt. Och hur ofta skall vi förlåta? Så här sade Jesus till Petrus: ”Inte ända till sju gånger, utan ända till sjuttiosju gånger.” (Matteus 18:22) Om vi är oförsonliga, skadar vi oss själva. Hur då? Jo, om vi är förbittrade och hyser agg, kommer detta att beröva oss vår sinnesfrid. Och om vi blir kända för att vara grymma och oförsonliga, kan vi göra vår egen organism till något utstött. (Ordspråken 11:17) Att man hyser agg är misshagligt för Gud och kan leda till allvarlig synd. (3 Moseboken 19:18) Kom ihåg att Johannes döparen blev halshuggen genom ränksmideriet från den onda Herodias, som ”bar agg till honom”. — Markus 6:19—28.
14. a) Vad lär Matteus 6:14, 15 oss om förlåtelse? b) Måste vi alltid vänta på att en person skall be om ursäkt för att förlåta honom?
14 I Jesu mönsterbön ingår dessa ord: ”Förlåt oss våra synder, för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss.” (Lukas 11:4) Om vi är oförsonliga, löper vi risken att Jehova Gud en dag inte längre kommer att förlåta oss våra synder, för Jesus sade: ”Om ni förlåter människor deras försyndelser, skall er himmelske Fader också förlåta er; men om ni inte förlåter människor deras försyndelser, skall inte heller er Fader förlåta era försyndelser.” (Matteus 6:14, 15) Om vi verkligen vill göra vad som på oss ankommer för att bevara endräkten i Jehovas familj av tillbedjare, kommer vi således att vara förlåtande och kanske helt enkelt glömma en försyndelse som kanske bara berodde på tanklöshet och inte gjordes i någon ond avsikt. Paulus sade: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra.” (Kolosserna 3:13) Om vi är förlåtande, bidrar vi till att bevara Jehovas organisations dyrbara endräkt.
Endräkten och personliga beslut
15. Vad hjälper dem som tillhör Jehovas folk att bevara endräkten, när de skall fatta personliga beslut?
15 Gud har skapat oss med fri vilja och gett oss privilegiet och ansvaret att fatta personliga beslut. (5 Moseboken 30:19, 20; Galaterna 6:5) Men genom att vi rättar oss efter Bibelns lagar och principer och tar hänsyn till dem, när vi skall fatta personliga beslut, kan vi ändå bevara vår endräkt. (Apostlagärningarna 5:29; 1 Johannes 5:3) Anta att det uppstår en fråga om neutralitet. Om vi då tänker på att vi inte är ”någon del av världen” och att vi har smitt våra ”svärd till plogbillar”, kan vi fatta ett välgrundat personligt beslut. (Johannes 17:16; Jesaja 2:2—4) Om vi måste fatta ett personligt beslut angående vårt förhållande till staten, kan vi på liknande sätt begrunda det som Bibeln säger om att vi skall betala tillbaka ”till Gud de ting som är Guds”, samtidigt som vi underordnar oss ”de överordnade myndigheterna” i världsliga angelägenheter. (Lukas 20:25; Romarna 13:1—7; Titus 3:1, 2) Ja, genom att vi tar hänsyn till Bibelns lagar och principer, när vi skall fatta personliga beslut, får vi hjälp att bevara vår kristna endräkt.
16. Hur kan vi bidra till att bevara endräkten, om vi skall fatta ett beslut som inte berör någon biblisk lag eller princip? Belys saken.
16 Även om det beslut vi skall fatta är helt och hållet personligt och inte berör någon biblisk lag eller princip, kan vi bidra till att bevara kristen endräkt. Hur då? Genom att vi visar kärleksfull hänsyn mot andra som kan påverkas av vårt beslut. För att belysa saken: I församlingen i det forntida Korinth uppstod en fråga om kött offrat åt avgudar. En kristen kunde naturligtvis inte delta i någon avgudisk ceremoni. Men det var inte någon synd att äta kött som blivit över vid ett sådant tillfälle och från vilket blodet hade fått rinna av ordentligt, kött som nu såldes på ett allmänt torg. (Apostlagärningarna 15:28, 29; 1 Korinthierna 10:25) Men somliga kristnas samvete oroades om de åt sådant kött. Paulus uppmanade därför andra kristna att undvika att få dem att snava och falla. Han skrev faktiskt: ”Om mat får min broder att snava och falla, vill jag aldrig någonsin mer äta kött, för att jag inte skall få min broder att snava och falla.” (1 Korinthierna 8:13) Hur kärleksfullt är det därför inte att vi — även i frågor som inte berör någon biblisk lag eller princip — tänker på andra, då vi skall fatta ett personligt beslut som skulle kunna påverka endräkten i Guds familj!
17. Vad gör vi klokt i att göra, när vi måste fatta ett personligt beslut?
17 Om vi är osäkra på vilken kurs vi skall välja, är det bra att vi beslutar oss för ett handlingssätt som gör att vi kan bevara ett rent samvete, och andra bör respektera vårt beslut. (Romarna 14:10—12) När vi måste fatta ett personligt beslut, bör vi naturligtvis i bön söka Jehovas vägledning. Likt psalmisten kan vi med förtröstan be: ”Böj ditt öra till mig. ... Ty du är min branta klippa och mitt fäste; och för ditt namns skull kommer du att leda mig och föra mig.” — Psalm 31:2, 3.
Bevara alltid kristen endräkt
18. Hur illustrerade Paulus den kristna församlingens endräkt?
18 I Första Korinthierna, kapitel 12, använde Paulus människokroppen för att illustrera den kristna församlingens endräkt. Han betonade lemmarnas beroende av varandra och varje lems betydelse. ”Om de alla vore en enda lem, var vore då kroppen?” frågade Paulus. ”Men nu är de många lemmar, och ändå en enda kropp. Ögat kan inte säga till handen: ’Jag behöver dig inte’; inte heller huvudet till fötterna: ’Jag behöver er inte.’” (1 Korinthierna 12:19—21) På liknande sätt fyller inte heller vi, som lemmar i Jehovas familj av tillbedjare, alla samma funktion. Men vi är ändå förenade, och vi behöver varandra.
19. Hur kan vi få nytta av det Gud har försett oss med andligen, och vad sade en äldre broder angående detta?
19 Precis som kroppen behöver mat, omvårdnad och ledning, behöver vi det Gud förser oss med andligen genom sitt ord, sin ande och sin organisation. För att få nytta av detta måste vi vara en del av Jehovas jordiska familj. Så här skrev en broder efter många år i Guds tjänst: ”Jag är så tacksam över att jag har levt enligt den kunskap som funnits att tillgå om Jehovas uppsåt ända från tiden strax före år 1914, då allt inte var så klart, ... och fram till denna dag, då sanningen lyser likt solen vid middagstid. Om det är något som har varit viktigt för mig, så har det varit att jag skulle hålla mig tätt till Jehovas synliga organisation. Jag lärde mig redan tidigt hur oförståndigt det är att förlita sig på ett mänskligt resonemang. När jag i mitt sinne väl hade kommit fram till detta, beslöt jag mig för att stanna kvar hos den trogna organisationen. Hur skulle man annars kunna få Jehovas ynnest och välsignelse?”
20. Vad bör vi vara beslutna att göra för vår endräkt som Jehovas folk?
20 Jehova har kallat sitt folk ut ur världens mörker och oenighet. (1 Petrus 2:9) Han har fört oss in i en välsignad endräkt med sig själv och med våra medtroende. Den endräkten kommer att finnas i den nya tingens ordning, som nu är så nära. Må vi därför i dessa kritiska sista dagar fortsätta att ”klä” oss ”i kärleken” och göra allt vi kan för att främja och bevara vår dyrbara endräkt. — Kolosserna 3:14.
Hur skulle du svara?
◻ Varför kan detta att vi gör Guds vilja och håller fast vid sanningen hjälpa oss att bevara endräkten?
◻ Vilket samband har ett rätt bruk av tungan med endräkt?
◻ Vad är inbegripet i att vara förlåtande?
◻ Hur kan vi bevara endräkten, när vi skall fatta ett personligt beslut?
◻ Varför bör vi bevara kristen endräkt?
[Bild på sidan 16]
Precis som den här herden håller samman sin hjord, håller Jehova samman sitt folk i endräkt
[Bilder på sidan 18]
Om vi ödmjukt ber om ursäkt, när vi har förargat någon, kan vi bidra till att främja endräkten