Att sprida Guds kunskaps vällukt

”Gud vare tack, som alltid för oss fram i triumftåg i sällskap med den Smorde och genom oss gör doften av sin kunskap förnimbar på varje ort!” — 2 KORINTIERNA 2:14.

1. Vilken vällukt är det som vi dryftar här, och hur bör man betrakta privilegiet att få sprida den?

SNIFF, sniff! M-m-m-m! Kan du känna den söta doften? Vi åsyftar inte här doften av blommande växter, utan i stället en symbolisk vällukt, som kommer från de bästa skrifter på jorden. Dessa skrifter är inte skrifter som bara härrör från människor, utan de är den symboliska bukett som är inspirerad av den som också har skapat de doftande blommorna som smyckar jorden. Privilegiet att få sprida denna Guds kunskaps vällukt är en stor skatt. Ja, det är en särskilt värdefull tjänst, som inte alla äger och som inte delas av människor i allmänhet.

2. När började Kristi lärjungar sprida en symbolisk vällukt, och med vilket resultat?

² Denna dyrbara skatt förlänades Kristi lärjungar, när de på pingstdagen år 33 enligt den vanliga tideräkningen fick stifta bekantskap med en aktiv tjänst för Jehova Gud. Uppfyllda av helig ande började de sprida en symbolisk vällukt genom att utreda ”Guds storslagna gärningar”. (Apostlagärningarna 2:1—4, 11) Genom dem skulle Guds kunskaps vällukt föras till andra, inte bara till de naturliga omskurna judarna, utan också till de oomskurna nationerna, stammarna, folken och tungomålen. (Apostlagärningarna 10:34, 35) De sanna lärjungarna betraktade denna tjänst som värdefullare än all den materiella rikedom som människor kan samla åt sig själva.

3. I vilken utsträckning pågår arbetet med att sprida Guds kunskaps vällukt, och vilken fråga måste vi ställa oss själva?

³ I våra dagar pågår det storslagna arbetet med att sprida Guds kunskaps vällukt jorden runt och i större omfattning än någonsin tidigare i mänsklighetens historia. Det innebär att vittna för hela mänskligheten om Guds nu upprättade rike under hans förordnade kung, Jesus Kristus. (Matteus 6:10; Apostlagärningarna 1:8) Betraktar du tjänsten att få annonsera kungen och hans rike som en ovärderlig skatt? Jesus Kristus, som gick i spetsen för predikandet av de goda nyheterna om det Riket, gjorde den värderingen, och han fastställde mönstret. — Matteus 4:17; 6:19—21.

Att fylla triumftågsvägen med vällukt

4. Hur leder Gud nu enligt 2 Korintierna 2:14 sina tjänare på jorden, och på vilken forntida sedvänja anspelar Paulus?

⁴ Varför skall man sätta värde på att få tjäna Gud? Bland annat därför att de som tjänar Jehova redan nu har det enastående privilegiet att få ledas av Gud i ett storslaget triumftåg. Enligt New International Version lyder 2 Korintierna 2:14: ”Gud vare tack, som alltid leder oss i triumftåg i Kristus och genom oss överallt sprider vällukten av kunskapen om honom [”gör vår kunskap om honom utbredd utöver världen likt en underbar parfym!”, Phillips].” Dessa ord av aposteln Paulus verkar anspela på den forntida sedvänjan med att ha segertåg eller segerprocessioner.a

5, 6. a) Vad hände under de forntida romerska triumftågen, och vad betecknade den söta vällukten för olika personer? b) Vad är den andliga tillämpningen av illustrationen i 2 Korintierna 2:14—16?

⁵ En av de högsta hedersbetygelser som senaten kunde ge en segerrik härförare under den romerska republikens tid var att låta honom fira sin seger med ett dyrbart triumftåg. Den romerska processionen rörde sig långsamt längs Via Triumphalis och ringlade sig uppför sluttningen till Jupiters tempel på toppen av Capitolium. De kungar, furstar och härförare som hade tagits till fånga i krig fördes tillsammans med sina barn och sin uppvaktning fram i kedjor, och till sin förödmjukelse och skam fick de ofta också gå nakna.

⁶ När processionen passerade genom staden Rom, kastade befolkningen blommor framför segerherrens vagn, och brännandet av rökelse spred vällukt utefter vägen. Denna söta vällukt antydde hedersbetygelser och ett tryggare liv för de segrande soldaterna, men den antydde död för fångarna, som inte blev benådade och som skulle komma att avrättas när processionen var över. Detta kastar ljus över Paulus’ andliga tillämpning av illustrationen i 2 Korintierna 2:14—16. Den bilden framställer Paulus och hans medkristna som Guds trogna undersåtar ”i sällskap med den Smorde”, vilka alla följer med i Guds segerrika tåg och blir ledda av honom i detta storslagna triumftåg längs en väg fylld med vällukt.

Livets vällukt eller dödens lukt

7, 8. a) Hur sprider Jehovas vittnen Guds kunskaps söta vällukt? b) Hur reagerar de som är på väg att frälsas, när vittnena sprider den symboliska vällukten? c) Hur reagerar de som är på väg att förgås?

⁷ Genom att överallt vitt och brett sprida bibelns sanningar om Guds rike under Kristus sprider och demonstrerar Jehovas vittnen den söta väldoften av kunskapen om den nådige Guden, vars sanning har befriat dem från falsk religion, och de gör den uppenbar. De tågar triumferande framåt i Jehovas tjänst. Deras offer av tjänst som Jehovas och hans kungs vittnen är som angenäm rökelse för honom. Vi kan således förstå vad aposteln menar, när han skriver: ”För Gud är vi nämligen en Kristi vällukt bland dem som är på väg att frälsas och bland dem som är på väg att förgås; för de senare en lukt från död till död, för de förra en lukt från liv till liv [”en livsviktig vällukt som skänker liv”, The New English Bible; ”själva livets vederkvickande vällukt”, Phillips].” — 2 Korintierna 2:15, 16.

⁸ Ärliga människor med fårlik läggning förnimmer hur söt kunskapen om Jehova är så som den sprids av hans vittnen. För sådana människor har arbetet med att vittna en doft av hälsa och liv och av levande, livgivande sanning. De tackar Jehova och hans kung, vars triumftåg de sluter sig till, och de ropar högt: ”Frälsningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” (Uppenbarelseboken 7:10) De andas in Rikets sannings atmosfär, vilken är en vederkvickande vällukt av liv som leder till liv. Men Satan och hans demoner har fördärvat luktsinnet hos dem som håller fast vid falsk religion, så att de håller för näsan och föraktfullt visar ifrån sig sanningen. För ”dem som är på väg att förgås” sprider sanningen och dess trogna bärare en dödslukt som leder till döden. Eller som New International Version uttrycker det: ”För den ene är vi dödens lukt.” Phillips översättning återger det så här: ”För den senare verkar det som den dödliga lukten av dödsdom.”

9. Vilken fråga ställer Paulus nu, och hur skulle du vilja besvara den, och varför det?

⁹ ”Och vem är tillräckligt kvalificerad för detta?” frågar aposteln därefter. (2 Korintierna 2:16) Det vill säga: ”och vem skulle kunna vara kvalificerad för ett arbete likt detta?” (The Jerusalem Bible) ”Och vem är kompetent för en sådan tjänst som denna?” (Weymouth) Det bibelenliga svaret är: Jehovas vittnen! Varför det? Därför att endast överlämnade personer, som är ärliga och uppriktiga och inte söker någon självisk vinning och som tydligt och utan att kompromissa med falsk religion förkunnar sanningen, är kvalificerade för arbetet att sprida vällukten om Guds kunskap. — Kolosserna 1:3—6, 13; 2 Timoteus 2:15.

10. Varför uppfyller inte prästerskapets medlemmar kraven för arbetet med att sprida Guds kunskaps vällukt?

¹⁰ Kristenhetens präster, som söker ett gott anseende i denna världen, är inte kvalificerade och kompetenta för denna osjälviska tjänst. Varför inte det? Därför att de inte uppfyller det krav som Paulus anger med orden: ”Vi är inte försäljare av Guds ord såsom många är, utan av uppriktighet, ja, såsom sända av Gud, talar vi i Guds åsyn, i sällskap med Kristus.” (2 Korintierna 2:17) Eller som New International Version uttrycker det: ”Till skillnad från så många bjuder vi inte ut Guds ord för vinnings skull. Tvärtom talar vi i Kristus inför Gud med uppriktighet, likt människor sända av Gud.”

11, 12. a) Varför är vittnena inte ”försäljare av Guds ord”, därför att de tar emot bidrag? b) Vad framställer Jehovas vittnen till skillnad från den förvanskade version av kristendom som många har köpt?

¹¹ Jehovas vittnen är sända av Gud, och de utför sitt arbete med att vittna under hans uppsikt. Även om de tar emot frivilliga bidrag till det världsomfattande arbetet med att predika om Riket och tillhandahåller värdefulla böcker och andra publikationer, som förklarar Guds ord, åt intresserade personer, är denna praxis inte något utbjudande eller förfalskande av Guds ord. Sådana bidrag är helt enkelt en hjälp till att sprida kunskapen om Gud till ytterligare andra.

¹² Många i våra dagar har medvetet eller omedvetet köpt en förfalskad version av kristendomen, därför att en sådan version passar deras själviska begär och inte hämmar deras livsstil. De tror att Gud accepterar dem på grund av att de påstår att de har kärlek till honom i sitt hjärta. Men när man visar dem att deras trosuppfattningar och uppförande är i strid med Guds ord, vantolkar de bibeln för att sätta sina egna uppfattningar över den rätta bibliska förståelsen. (Matteus 15:8, 9; 2 Petrus 3:16) Men Jehovas vittnen framställer den rena, oförfalskade sanningen från bibeln och frambringar på så sätt en söt vällukt, som är välbehaglig för Gud och för hans sanna tillbedjare. Därigenom driver de bort alla de religiösa traditionerna och hindren mot att äga den sanna kunskapen om Gud.

13. Vilka, förutom de smorda kristna, är i Guds triumftåg, och vad gör de överallt dit de går?

¹³ Att vara i Guds triumftåg i sällskap med den Smorde är verkligen ett ojämförligt privilegium, som inte bara de smorda kristna, utan också den ”stora skaran” av ”andra får” åtnjuter redan nu, därför att Rikets seger är nära förestående. (Uppenbarelseboken 7:4, 9; Johannes 10:16) Eftersom vi förväntar ytterligare segrar av vår erövrande kung, sprider vi överallt dit vi går den livgivande kunskapen om Gud likt vällukt eller dyrbar rökelse till dem vilkas hjärtan längtar efter sanning och rättfärdighet. Vilket privilegium är inte detta för dem som är kvalificerade för detta enastående arbete! — Johannes 17:3; Kolosserna 3:16, 17.

Bemyndigade att vara människor som sprider vällukt

14. Varför behöver inte de som sprider Guds kunskaps vällukt bli bemyndigade genom ett skriftligt intyg från människor?

¹⁴ Men behöver de som sprider vällukten i kunskapen om Gud och om hans rike bli bemyndigade genom ett diplom eller skriftligt intyg från människor? Nej! För vi är redan förordnade som vittnen för den Högste i universum, och därför behöver vi inte tveka att gå ut på fältet och sprida vällukten av de goda nyheterna om Guds rike. Kom ihåg att Jehova leder oss. Jesus utförde sin tjänst trots ”motsägelse av syndare” (Hebréerna 12:3), men vittnesbördet om hans verksamhet på fältet, som finns i bibeln, står sig fortfarande, och hans arbete på fältet vittnar till rekommendation för honom och talar till stöd för att han är en sann Jehova Guds tjänare.

15. Hur visade aposteln Paulus att de sanna kristna inte behöver ”anbefallningsbrev”?

¹⁵ Aposteln Paulus bemötte på sin tid en liknande uppfordrande situation genom att framföra följande argument: ”Börjar vi nu åter anbefalla oss själva? Eller behöver vi kanske, i likhet med somliga, anbefallningsbrev till er eller från er? Ni själva är vårt brev, som är inskrivet i våra hjärtan och som är känt och blir läst av alla människor. Ty det är uppenbart att ni är ett brev från Kristus, skrivet av oss såsom tjänare, ett som inte är inskrivet med bläck utan med en levande Guds ande, inte på stentavlor, utan på tavlor av kött, på hjärtan.” — 2 Korintierna 3:1—3.

16. Vad slags brev frambär Jehovas vittnen som bevis för att deras tjänst är från Gud?

¹⁶ Världsliga myndigheter erkänner inte vårt uppdrag som Jehovas vittnen. Men låt vårt arbete med att sprida Jehovas kunskaps vällukt tala för sig självt! Detta arbete kan inte utplånas, även om vissa människor vägrar att läsa detta bevis på vår tjänst. Präster kan presentera sina intyg, som utfärdats av prästerliga styrande organ. Men sådana intyg är bara papperslappar och människors ord. Förutom att kunna citera Guds ord till stöd står Jehovas vittnen som anbefallningsbrev av kött och blod. Den stora skaran av andra får, som har nåtts av de goda nyheterna om Riket, har också församlats till Jehovas kungs högra sida. (Matteus 25:33, 34) Alla dessa är vårt anbefallningsbrev, ett brev som vi som Jehovas vittnen bär överallt på våra hjärtan och sinnen och kan visa upp med tillförsikt. De som tar ståndpunkt för Guds universella suveränitet och tar del i att tjäna Gud tillsammans med Jehovas vittnen är själva ett anbefallningsdokument, som inte kan undgå att läsas och bli känt av alla människor.

17. Hur är vårt ”brev från Kristus” skrivet, och varför säger Paulus att det är inskrivet på hjärtan?

¹⁷ Den falska religionens anhängare blir naturligtvis arga och avundsjuka, när de läser det. Men den växande stora skaran av andra får är trots detta ett anbefallningsbrev från Jesus Kristus, den rätte herden, som använder alla Jehovas vittnen i sitt herdearbete. Vi är pennan eller det mänskliga redskap som han använder för att skriva detta brev. Brevet är inte skrivet med bläck som kan suddas ut, utan det är inskrivet av och med Guds verksamma kraft eller ande, som verkar i oss. Det är inte som i Mose fall, då de tio budordens lag skrevs med Guds finger på två stentavlor. Vårt brev är skrivet på tavlor av kött, på människohjärtan, eftersom vår andliga tjänst frambringar en förändring av sinne och hjärta hos dem som tar emot de välluktande goda nyheterna.

18. Vilket resultat gör dem som tar emot de goda nyheterna till ett anbefallningsbrev?

¹⁸ Vårt arbete med Guds ord har gjort intryck på dem som med uppskattning har tagit emot de goda nyheterna, och det har åstadkommit anmärkningsvärda förändringar. Deras beslut att tjäna Gud har visat sig representera en bestående förvandling av deras liv grundat på de kristallklara sanningarna i den heliga bibeln, och det är inte bara något oöverlagt ställningstagande på grund av att någon känslosam evangelist har väckt upp en stark glöd inom dem. Kärlek till den sanne Guden, Jehova, motiverar dem att ta av sig sin gamla personlighet med dess ”bedrägliga begär” och ta på sig ”den nya personligheten”, som ådagalägger ”andens frukt”. (Efesierna 4:20—24; Galaterna 5:22, 23) Resultatet gör dem därför till ett anbefallningsbrev. Det talar tydligare än något handskrivet brev av oss eller av någon synlig organisation, som skulle kunna sända ut oss.

19. Hur beskriver Paulus kvalifikationerna hos ”ett nytt förbunds tjänare”, och vilken verkan har deras arbete haft på den stora skaran?

¹⁹ Paulus fortsätter i 2 Korintierna 3:4—6: ”Nu är det genom den Smorde vi har en sådan tillförsikt till Gud. Inte så att vi av oss själva är tillräckligt kvalificerade att kunna räkna något för att vara från oss själva, utan detta att vi är tillräckligt kvalificerade är från Gud, som verkligen har gjort oss tillräckligt kvalificerade att vara ett nytt förbunds tjänare.” Även om endast medlemmarna av den smorda kvarlevan är ”ett nytt förbunds tjänare”, så har deras arbete påverkat den stora skaran av andra får, och det kommer fortfarande att påverka ett oräkneligt antal av sådana andra får, som ännu skall samlas in. Detta är den förtröstan alla Jehovas vittnen genom Kristus Jesus hyser till Jehova Gud. Kvarlevan uppmuntrar tacksamt den stora skaran av andra får att helhjärtat ta del i den ”brevskrivande” tjänst som Jesus Kristus förutsade i Matteus 24:14 och Matteus 28:19, 20.

20. a) Vad visar rapporten i Årsboken om dem som sprider Guds kunskaps vällukt? b) Vad kan vi alla säga om våra kvalifikationer för den brevskrivande tjänsten?

²⁰ Detta har de gjort, vilket tydligt framgår av rapporten i Årsboken för år 1990, som visar att Jehovas vittnen sprider Guds kunskaps vällukt i 212 länder. De uppgår nu till över 3.787.000 verksamma förkunnare, och enbart förra året använde de omkring 835.000.000 timmar till att predika dessa goda nyheter om Riket. Vid Herrens kvällsmåltid förra året var 9.479.064 personer närvarande. Både den smorda kvarlevan och medlemmarna av den stora skaran av andra får kan säga: ”Att vi är tillräckligt kvalificerade är från Gud.” Eller som The Jerusalem Bible uttrycker det: ”Alla våra kvalifikationer kommer från Gud.”

21. Vad bör vi alla göra, och varför det?

²¹ Sprid därför Guds kunskaps söta, livgivande vällukt överallt! Låt atmosfären på din församlings distrikt mättas av Jehovas kunskaps vällukt. Då kommer han som en segrande teokratisk härförare att leda dig i sitt segerrika tåg, när alla hans vittnen skyndar framåt i denna nutida härlighetens tjänst!

[Fotnot]

Hur skulle du vilja svara?

◻ Vilken illustration använder Paulus i 2 Korintierna 2:14—16?

◻ Vilken verkan har spridandet av Guds kunskaps vällukt på andra?

◻ Endast vilka är kvalificerade för detta arbete, och varför det?

◻ Varför behöver inte de människor som sprider vällukten handskrivna anbefallningsbrev för sitt arbete?