EFESIERBREVET

En bok i de kristna grekiska skrifterna. Den skrevs omkring 60–61 v.t. av aposteln Paulus medan han var fängslad i Rom. (Ef 1:1; 3:1; 4:1; 6:20) Det var Tykikos som tog med sig detta brev till församlingen i Efesos. (Ef 6:21, 22) Det var också han som tog med sig Paulus brev till kolosserna. (Kol 4:7–9) Eftersom brevet till kolosserna skrevs ungefär samtidigt som brevet till efesierna, finns det flera likheter mellan de båda breven. Charles Smith Lewis skriver: ”Av de 155 verserna i Ef[esierna] återfinns 78 mer eller mindre ordagrant i Kol[osserna].” (The International Standard Bible Encyclopaedia, utgiven av J. Orr, 1960, bd II, sid. 959) Förhållandena i Kolossai påminde utan tvivel om förhållandena i Efesos, och Paulus ansåg det lämpligt att ge båda församlingarna ungefär samma vägledning.

Varför brevet var lämpligt för de kristna i Efesos. I papyrushandskriften Chester Beatty II (P⁴⁶) liksom i den ursprungliga läsarten i Codex Vaticanus 1209 och i Codex Sinaiticus saknas orden ”i Efesos” i kapitel 1, vers 1. Orden finns emellertid i andra handskrifter och i alla forntida översättningar. Dessutom vet vi att fornkyrkans författare erkände att brevet var skrivet till efesierna. En del har menat att detta är det brev som sändes till Laodikeia (Kol 4:16), men det är värt att lägga märke till att inga gamla handskrifter innehåller orden ”till Laodikeia” och att Efesos är den enda stad som nämns här i de handskrifter som uppger ett ortnamn.

Råd angående materialism. Dessutom tyder en undersökning av innehållet i Efesierbrevet på att Paulus riktade sig till de kristna i Efesos, och med tanke på situationen i Efesos, den främsta staden i den romerska provinsen Asia, var den vägledning han gav mycket lämplig. Staden Efesos var känd för att vara mycket rik, och invånarna betraktade i allmänhet jordiska rikedomar som det viktigaste i livet. Men i sitt brev betonar Paulus de sanna rikedomarna – Guds ”oförtjänta omtankes rikedom”, ”den härliga rikedom” som Gud har i beredskap som arv åt de heliga, hans ”oförtjänta omtankes överväldigande rikedom”, ”Kristi outgrundliga rikedom” och ”[Guds] härlighets rikedom”. (Ef 1:7, 18; 2:7; 3:8, 16) Detta skulle hjälpa de kristna i Efesos att få den rätta synen på rikedom.

Omoral. Invånarna i Efesos var också kända för utsvävningar, lösaktigt uppförande och grov omoral. Aposteln Paulus understryker därför att sådant hör till ”den gamla personligheten”, och han säger att de kristna måste lägga av ”den gamla personligheten” och ta på ”den nya personligheten”. Den slappa moralen i Efesos ledde utan tvivel till att invånarna talade mycket om omoraliska sexuella handlingar, inte för att fördöma dem utan för att frossa i dem. Paulus säger till de kristna att de inte skall vara sådana som tycker om att tala om otukt eller som berättar oanständiga skämt. (Ef 4:20–24; 5:3–5)

Två vitt skilda tempel. Eftersom den kristna församlingen i Efesos levde i skuggan av det imponerande hedniska Artemistemplet, som betraktades som ett av antikens sju underverk, var Paulus illustration med ett andligt tempel mycket passande. ”Hela provinsen Asia och den bebodda jorden” dyrkade Artemis och vördade det berömda templet i Efesos, men de smorda kristna utgör ”ett heligt tempel”, där Jehova bor genom sin ande. (Apg 19:27; Ef 2:21)

Artemistemplet var en fristad. Inom ett bestämt område kring dess murar kunde ingen bli gripen, oavsett vilket brott han hade begått. Detta främjade kriminaliteten. Laglösa element sökte sig till staden, och resultatet blev att det runt templet uppstod en hel koloni av tjuvar, mördare och andra lagbrytare. Paulus ord om stöld, illvillig bitterhet, skrikande och ondska var därför mycket passande. (Ef 4:25–32)

Demonism. Efesos var ett centrum för allt slags demonism. Staden var känd vida omkring för sina många former av magi. Demonerna var därför särskilt aktiva där, och det var utan tvivel för att motverka inflytandet från magi och trolldom och för att hjälpa rättsinnade efesier att slita sig loss från denna demonism som Paulus genom Guds ande utförde underverk i staden och bland annat drev ut onda andar. (Apg 19:11, 12)

Att Efesos var genomsyrat av magi och att det var på sin plats att Paulus uppmanade de kristna där att strida mot de onda andemakterna framgår av följande:

Staden var berömd för de ”efesiska bokstäverna”. Det sägs om dem: ”De tycks ha utgjorts av vissa kombinationer av bokstäver eller ord, vilka, om man uttalade dem med ett visst tonfall, ansågs kunna driva ut sjukdomar eller onda andar. När de var skrivna på pergament och bars som amuletter eller trollformler trodde man att de gav skydd mot onda andar eller mot fara. Plutarchos (Sympos. 7) säger således att ’magikerna tvingar demonbesatta att recitera eller för sig själva uttala de efesiska bokstäverna i en bestämd ordning’.” (Notes, Explanatory and Practical, on the Acts of the Apostles, A. Barnes, 1858, sid. 264)

I ruinerna av Efesos har man funnit inskrifter som vittnar om det djupa andliga mörker efesierna levde i och som förklarar varför aposteln Paulus skrev till de kristna att de inte längre skulle ”vandra ... som folk av nationerna vandrar i sina sinnens fruktlöshet, så länge de är i mörker vad sinnet angår”. (Ef 4:17, 18) Inskrifter på murar och byggnader vittnar om att invånarna lät sig styras av vidskepelse, spådom och teckentydning.

På grund av Paulus förkunnande, de underverk han utförde och hans seger över de demonutdrivande judarna blev ett stort antal efesier kristna. Många av dem hade utan tvivel sysslat med någon form av magi, för Bibeln säger: ”Åtskilliga av dem som hade sysslat med magiska konster samlade ihop sina böcker och brände dem offentligt. Och man räknade ihop deras värde och fann dem värda 50 000 silverstycken [320 000 kr, ifall det var denarer].” (Apg 19:19) Med tanke på magins starka inflytande i Efesos och de många former av demonism som utövades där var det mycket lämpligt att Paulus uppmanade de kristna i staden att strida mot de onda andemakterna genom att ta på ”den fullständiga vapenrustningen från Gud”. Utan tvivel blev några av dem som slutade utöva magi sedan plågade av demoner, och Paulus vägledning kunde hjälpa dem att stå emot de onda andarna. Det är värt att lägga märke till att något av det första de kristna i Efesos gjorde var att förstöra sina böcker om demonism. Därigenom utgör de ett mönster för dem som i dag vill göra sig fria från demoners påverkan eller angrepp. (Ef 6:11, 12)

Kristi ställning. Eftersom de kristna i Efesos hade det härliga hoppet att få bli Kristi medarvingar, var det mycket lämpligt att Paulus också skrev till dem att Kristus hade blivit satt ”högt över varje regering och myndighet och makt och herradöme och varje namn som nämns, inte bara i denna tingens ordning, utan också i den som skall komma”. (Ef 1:21) I detta brev beskriver Paulus i mycket vackra ordalag Jesu Kristi upphöjda ställning och Guds oförtjänta omtankes gåva och den kärlek, vishet och barmhärtighet Gud visar dem som förenas med honom och Kristus. Beskrivningen av hur allt i himlen och på jorden skulle bli förenat under Kristus och av hur judar och icke-judar skulle föras in i församlingen som ”en enda ny människa” är den mest utförliga redogörelsen som finns i Bibeln när det gäller Guds ”heliga hemlighet”, så som den uppenbaras i de goda nyheterna om Kristus. (Ef 2:15)

[Ruta på sidan 503]

HUVUDPUNKTER I EFESIERBREVET

Ett brev som riktar uppmärksamheten på en förvaltning som leder till frid och gemenskap med Gud genom Jesus Kristus

Paulus skrev det här brevet till församlingen i Efesos, en hamnstad på Mindre Asiens västkust, medan han var fängslad i Rom

Guds avsikt är att införa frid och enhet genom Jesus Kristus

Som ett uttryck för stor oförtjänt omtanke förutbestämde Gud att en del människor skulle bli adopterade som hans söner genom Jesus Kristus (1:1–7)

Gud föresatte sig att använda en förvaltning (ett sätt att handha angelägenheterna i sitt hushåll) genom vilken de som utväljs att vara i himlen och de som får leva på jorden skulle bli förenade med honom genom Kristus (1:8–14)

Paulus ber att efesierna verkligen skall förstå och sätta värde på den underbara anordning Gud har gjort för dem genom Kristus (1:15–23; 3:14–21)

De som har fått upphöjda uppgifter i förbindelse med Kristus var tidigare döda i sina synder; deras räddning är en gåva från Gud, inte en följd av gärningar (2:1–10)

Genom Kristus upphävdes lagen och lades grunden för att judar och icke-ju⁠dar skulle bli en enda kropp, medlemmar av Guds hushåll, ett tempel där Gud kan bo genom ande (2:11–3:7)

Guds handlande med församlingen uppenbarar, även för dem som är i de himmelska regionerna, hur mångskiftande hans vishet är (3:8–13)

Förenande faktorer som Gud har sörjt för: en enda andlig kropp (församlingen), en enda helig ande, ett enda hopp, en enda Herre (Jesus Kristus), en enda tro, ett enda dop, en enda Gud och Fader (4:1–6)

De gåvor i form av människor som Kristus har gett hjälper alla att nå fram till enheten i tron; med Kristus som huvudet fungerar hela kroppen på ett harmoniskt sätt därför att alla talar sanningen och visar kärlek (4:7–16)

Ta på den nya personligheten i överensstämmelse med Kristi lära och exempel

Följ inte nationernas exempel utan Kristi exempel; detta kräver en ny personlighet (4:17–32)

Efterlikna Gud; visa samma slag av kärlek som Kristus visade (5:1, 2)

Sky omoraliskt tal och uppförande; vandra som ljusets barn (5:3–14)

Köp upp den lägliga tiden; använd den till att lovprisa Jehova (5:15–20)

Med djup respekt för Kristus bör de kristna underordna sig äkta män, föräldrar och herrar; visa kärleksfull omtanke mot dem som du har tillsynen över (5:21–6:9)

Ta på den fullständiga andliga vapenrustningen så att du kan stå fast mot Djävulens lömska angrepp

Vi har en kamp mot onda andemakter; med Guds hjälp kan vi stå emot dessa andar, som försöker störa friden och enheten (6:10–13)

Den andliga vapenrustningen från Gud ger ett fullständigt skydd; gör gott bruk av den och be uppriktiga böner; låt dina böner innefatta alla de heliga (6:14–24)