BARNAFÖDANDE
Förmågan att föda barn är ett privilegium som Skaparen har förbehållit kvinnan och som han har gjort henne speciellt rustad för. Den befallning som det första människoparet fick i Eden och som senare upprepades för dem som överlevde den stora översvämningen inbegrep att föda barn. (1Mo 1:28; 9:7) På grund av att de första människorna syndade och var olydiga sade Jehova emellertid till Eva: ”Jag skall i hög grad öka ditt havandeskaps smärtfyllda möda; under födslovåndor skall du föda barn.” (1Mo 3:16; se FÖDELSE; FÖDSLOSMÄRTOR.)
När det gäller barnafödande och moderskap rekommenderade aposteln Paulus yngre änkor, som skulle kunna bli olyckliga om deras längtan efter barn inte uppfylldes, att gifta sig och föda barn i stället för att ödsla tid på att ”springa med skvaller och befatta sig med andras angelägenheter”. (1Ti 5:11–15) Om kvinnan i den kristna församlingen sade Paulus att hon ”skall bevaras genom barnafödande, såvida hon förblir i tro och kärlek och helighet med ett sunt sinne”. (1Ti 2:15)