Välvårdat yttre och god hållning

DITT yttre säger mycket om dig. Jehova ser hur hjärtat är, men människor grundar vanligtvis sin uppfattning på ”det som är synligt för ögonen”. (1 Sam. 16:7) Om du är ren och prydlig, kommer andra sannolikt att dra slutsatsen att du är en person med självaktning, och de blir då villigare att lyssna på dig. Att du är lämpligt klädd ger dem också ett fördelaktigt intryck av den organisation du representerar och påverkar gynnsamt deras syn på den Gud du tillber.

Riktlinjer att följa. Bibeln innehåller inte en mängd regler för hur vi skall se ut, men den ger balanserade principer som kan hjälpa oss att fatta förståndiga beslut. Grundläggande för alla dessa principer är att vi skall ”göra allt till Guds ära”. (1 Kor. 10:31) Vilka principer är tillämpliga på vårt yttre?

För det första uppmanar Bibeln oss att vara rena, och det gäller både vår kropp och våra kläder. I sin lag till det forntida Israel fastställde Jehova vissa krav angående renhet. När prästerna var i tjänst skulle de till exempel bada och tvätta sina kläder vid bestämda tider. (3 Mos. 16:4, 24, 26, 28) De kristna står inte under den mosaiska lagen, men principerna i den gäller fortfarande. (Joh. 13:10; Upp. 19:8) I synnerhet när vi skall gå till kristna möten eller ta del i tjänsten, bör vår kropp och våra kläder vara rena och andedräkten frisk, så att andra inte tar anstöt. De som håller tal eller medverkar i demonstrationer inför församlingen bör vara goda exempel i det här avseendet. När vi bryr oss om hur vi ser ut, visar vi respekt för Jehova och för hans organisation.

För det andra uppmanar Bibeln oss att vara blygsamma och ha ett sunt sinne. Aposteln Paulus uppmanade kristna kvinnor att ”smycka sig ... med blygsamhet och sunt sinne, inte med hårflätningar och guld eller pärlor eller mycket dyrbar dräkt, utan på det sätt som anstår kvinnor vilka bekänner sig ha vördnad för Gud”. (1 Tim. 2:9, 10) Blygsamhet och ett sunt sinne är också viktigt när det gäller mäns kläder och övriga yttre.

En person som är blygsam är noga med att inte i onödan väcka anstöt och inte dra otillbörlig uppmärksamhet till sig själv. Ett sunt sinne ger urskillningsförmåga, eller gott omdöme. Den som visar dessa egenskaper har en balanserad inställning som kommer av respekt för Guds normer. Det utesluter inte att vi klär oss smakfullt, men det hjälper oss att vara förnuftiga och att undvika extrema stilar. (1 Joh. 2:16) Vi önskar tillämpa de här principerna oavsett om vi är med vid kristna möten, tar del i tjänsten eller ägnar oss åt någon annan verksamhet. Också de kläder vi bär på fritiden bör återspegla blygsamhet och ett sunt sinne. I skolan eller på arbetsplatsen kan det bli tillfälle att vittna informellt. Även om vi då kanske inte är klädda på samma sätt som när vi är med vid möten eller sammankomster, bör våra kläder ändå vara rena, snygga och anständiga.

Naturligtvis klär vi oss inte alla lika, och det förväntas inte heller. Människor har olika smak, och det är helt i sin ordning. Men vi bör alltid följa Bibelns riktlinjer.

Aposteln Petrus visade att något som var ännu viktigare än frisyrer och ytterklädnader är kläder som hör samman med ”hjärtats fördolda människa”. (1 Petr. 3:3, 4) När vårt hjärta är fyllt av kärlek, glädje, frid, omtänksamhet och en fast grundad tro, bär vi en andlig klädnad som verkligen ärar Gud.

För det tredje uppmanar Bibeln oss att tänka efter om vårt yttre är välvårdat. I Första Timoteus 2:9 använder aposteln Paulus uttrycket ”välordnad klädsel”. Han talar här om kvinnors klädsel, men principen gäller också män. Något som är välordnat är snyggt och prydligt. Oavsett om vi har det bra materiellt sett eller inte, kan vi ha ett vårdat och prydligt yttre.

Något av det första andra lägger märke till när det gäller vårt yttre är håret. Det bör vara snyggt och prydligt, dvs. välordnat. Frisyrer påverkas av lokala sedvänjor och ärftliga faktorer. I Första Korinthierna 11:14, 15 ger aposteln Paulus råd om frisyrer, och tydligtvis tar han hänsyn till båda dessa faktorer. Men när någon med sin frisyr ger intrycket att han eller hon försöker se ut som en person av det motsatta könet, är det i strid med bibliska principer. (5 Mos. 22:5)

För män innebär ett vårdat och prydligt yttre bland annat att de är välrakade. På platser där mustasch är allmänt accepterat bör de som har sådan se till att den är välansad.

För det fjärde får vårt yttre inte återspegla kärlek till världen och dess vägar. Aposteln Johannes varnade och sade: ”Älska inte världen, inte heller det som finns i världen.” (1 Joh. 2:15–17) Den här världen kännetecknas av många syndiga begär. Johannes nämner bland annat det syndiga köttets begär och det högfärdiga skrytet med det man äger. Bibeln riktar också uppmärksamheten på upprorsandan, eller olydnaden mot myndigheter. (Ords. 17:11; Ef. 2:2) Dessa begär och attityder sätter ofta sin prägel på människors utseende och klädsel. Stilen kan vara utmanande, sensuell, prålig, ovårdad, slarvig eller slapp. Som Jehovas tjänare undviker vi stilar som återspeglar sådana okristna drag.

I stället för att efterlikna världen när det gäller kläder och utseende bör vi låta oss påverkas av andligt mogna män och kvinnor i den kristna församlingen. Unga män som hoppas på att en dag få hålla offentliga föredrag kan lägga märke till hur de bröder klär sig som redan är kvalificerade för den uppgiften. Alla kan ta lärdom av dem som i många år lojalt har tagit del i den offentliga tjänsten. (1 Tim. 4:12; 1 Petr. 5:2, 3)

För det femte bör vi – när vi skall avgöra vad som är lämpligt – tänka på att ”inte heller Kristus behagade ... sig själv”. (Rom. 15:3) Det viktigaste för Jesus var att göra Guds vilja. Jesus satte också sin önskan att hjälpa andra före personlig bekvämlighet. Om vår klädstil eller vårt övriga yttre skulle skapa en barriär mellan oss och människor på den plats där vi nu tjänar, vad bör vi då göra? Att vi har samma ödmjuka inställning som Kristus kan hjälpa oss att fatta förståndiga beslut. Aposteln Paulus framhöll principen: ”Vi vill inte på något sätt vara orsak till att någon snavar och faller.” (2 Kor. 6:3) Därför undviker vi frisyrer eller kläder som skulle kunna få dem vi förkunnar för att inte vilja lyssna.

Hållning. En god hållning är också viktigt. Naturligtvis har vi olika sätt att föra oss på, och vi strävar inte efter att forma oss efter ett visst mönster. Men det är värt att lägga märke till att Bibeln förbinder en rak hållning med personlig värdighet och optimism. (3 Mos. 26:13; Luk. 21:28) Nu kan det hända att en broder eller syster som har arbetat i en framåtböjd ställning under många år eller som har kommit upp i åren eller som är fysiskt svag inte kan stå rak eller kanske måste luta sig mot något för att få stöd. Men om du inte har sådana problem, bör du stå rak när du talar till andra för att inte ge intrycket att du är nonchalant eller ber om ursäkt. Det är inte fel om en talare emellanåt lägger händerna på talarstolen, men det gör vanligtvis ett bättre intryck på åhörarna om han inte lutar sig mot den.

Prydlig utrustning. Inte bara vårt yttre bör vara rent och välvårdat, utan den utrustning vi använder i tjänsten bör också vara ren och prydlig.

Tänk efter hur din bibel ser ut. Alla har inte möjlighet att skaffa sig en ny bibel, när den gamla har blivit sliten. Men oavsett hur länge vi har haft vår bibel, bör det synas att vi har varit rädda om den.

Det finns naturligtvis många sätt att packa en tjänsteväska på, men det bör vara ordning i den. Har du någon gång sett papper falla ur en bibel, när en förkunnare skulle läsa ett bibelställe för någon i tjänsten eller när en broder hållit tal i församlingen? Du blev säkert distraherad. Om det är distraherande att du har lösa papper i Bibeln, kanske du bör ha dem någon annanstans för att din utrustning skall vara välordnad. Tänk också på att det i vissa kulturer betraktas som mycket respektlöst att lägga Bibeln eller andra religiösa publikationer på golvet.

Ett välvårdat yttre och en god hållning bör vara viktigt för oss. Det påverkar också hur andra betraktar oss. Men framför allt är vi noga med detta därför att vi ”i alla avseenden” önskar ”vara en prydnad för vår Räddares, Guds, lära”. (Tit. 2:10)