Vårt kristna ansvar att visa omsorg om de äldre

”Ja, till er ålderdom är jag densamme; och till dess ert hår grånar är det jag som uppehåller.” (JESAJA 46:4)

1, 2. Hur skiljer sig vår himmelske Faders omvårdnad från den som ges av jordiska föräldrar?

KÄRLEKSFULLA föräldrar tar hand om sina barn från det att de föds till dess de är i tonåren. Ja, till och med när ungdomarna blir vuxna och bildar egna familjer fortsätter deras föräldrar att kärleksfullt ge dem uppmärksamhet och stöd.

² Även om det finns gränser för vad människor kan göra för sina barn, är vår himmelske Fader alltid i stånd att kärleksfullt ge sina trogna tjänare uppmärksamhet och stöd. Jehova sade följande till sitt utvalda folk i forna tider: ”Ja, till er ålderdom är jag densamme; och till dess ert hår grånar är det jag som uppehåller.” (Jesaja 46:4) Det här är verkligen lugnande ord för äldre kristna! Jehova överger inte dem som förblir lojala mot honom. Han lovar i stället att uppehålla, stödja och vägleda dem genom hela livet, ja, ända upp i hög ålder. (Psalm 48:14)

3. Vad skall vi undersöka i den här artikeln?

³ Hur kan vi efterlikna Jehova i att visa kärleksfull omsorg om de äldre? (Efesierna 5:1, 2) Låt oss undersöka hur barn, församlingens tillsyningsmän och enskilda kristna kan sörja för de behov som äldre medlemmar av vårt världsvida brödraskap har.

Barnens ansvar

4. Vilket ansvar har kristna barn mot sina föräldrar?

⁴ ”Ära din far och din mor.” (Efesierna 6:2; 2 Moseboken 20:12) Med detta enkla men betydelsefulla citat från de hebreiska skrifterna påminde aposteln Paulus barnen om det ansvar de har mot sina föräldrar. Men hur är de här orden tillämpliga när det gäller att sörja för de äldres behov? Ett hjärtevärmande exempel från den förkristna tiden kan hjälpa oss att få svar på den frågan.

5. a) Vad är det som visar att Josef inte hade glömt sina förpliktelser som son? b) Vad innebär det att ära sina föräldrar, och vilket fint exempel gav Josef i fråga om detta?

⁵ I mer än 20 år hade Josef ingen kontakt med sin åldrige far, patriarken Jakob. Men det var uppenbart att Josef inte hade förlorat den kärlek han som son hade till Jakob. Faktum är att när Josef avslöjade sin identitet för sina bröder frågade han: ”Lever min far ännu?” (1 Moseboken 43:7, 27; 45:3) Vid den tiden hade Kanaan drabbats av hungersnöd. Josef sände därför bud till sin far och sade: ”Kom ner till mig. Dröj inte. Och du skall få bo i landet Gosen och vara nära mig. ... Och jag skall förse dig med mat där.” (1 Moseboken 45:9–11; 47:12) Ja, att ära till åren komna föräldrar innefattar att ta hand om dem och sörja för dem i materiellt avseende, när de inte kan klara sig själva. (1 Samuelsboken 22:1–4; Johannes 19:25–27) Josef axlade villigt detta ansvar.

6. Hur visade Josef äkta kärlek till sin far, och hur kan vi följa hans exempel?

⁶ Genom Jehovas välsignelse hade Josef blivit en av Egyptens rikaste och mäktigaste män. (1 Moseboken 41:40) Men han tyckte inte att han var för betydelsefull eller för upptagen för att ära sin far, som var 130 år. När Josef fick veta att Jakob (eller Israel) var på väg, lät han ”spänna för sin vagn och for upp för att möta sin far Israel i Gosen. När han visade sig för honom föll han honom genast om halsen och grät länge vid hans hals.” (1 Moseboken 46:28, 29) Detta välkomnande var inte bara ett formellt uttryck för respekt. Josef älskade sin gamle far innerligt och skämdes inte för att visa sin kärlek. Om vi har föräldrar som börjar komma upp i åren, är vi då lika frikostiga med att uttrycka vår tillgivenhet för dem?

7. Varför ville Jakob bli begravd i Kanaan?

⁷ Jakobs hängivenhet för Jehova förblev stark ända till slutet av hans liv. (Hebréerna 11:21) På grund av att han trodde på Guds löften bad Jakob att hans ben skulle begravas i Kanaan. Josef ärade sin far genom att tillmötesgå hans begäran, trots att det var förbundet med ansenliga kostnader och ansträngningar. (1 Moseboken 47:29–31; 50:7–14)

8. a) Vad är den främsta drivkraften till att visa omsorg om till åren komna föräldrar? b) Vad gjorde en heltidsförkunnare för att kunna ta hand om sina åldriga föräldrar? (Se rutan på sidan 17.)

⁸ Vad var det som motiverade Josef att visa omsorg om sin far? Förutom att Josef kände kärlek och tacksamhet mot sin far som hade fött och fostrat honom, kände han utan tvivel också en stark önskan att behaga Jehova. Så bör vi också känna det. Paulus skrev: ”Om någon änka har barn eller barnbarn, så låt dessa först lära sig att visa gudhängivenhet i sitt eget hushåll och fortsätta att ge tillbörlig gottgörelse åt sina föräldrar och deras föräldrar, för detta är välbehagligt i Guds ögon.” (1 Timoteus 5:4) Ja, kärlek till Jehova och en vördnadsfull fruktan för honom kommer att få oss att visa omsorg om våra åldriga föräldrar, oavsett vilka utmaningar som detta kan föra med sig.a

Hur tillsyningsmännen visar sin omsorg om de äldre

9. Vilka har Jehova förordnat att vara herdar för hjorden, inbegripet äldre kristna?

⁹ Vid slutet av sitt långa liv talade Jakob om Jehova som ”den sanne Guden som har varit en herde för mig under hela min tillvaro intill denna dag”. (1 Moseboken 48:15) I våra dagar är Jehova en herde för sina jordiska tjänare och vägleder dem genom kristna tillsyningsmän, eller äldste, under ledning av sin Son, Jesus Kristus, ”överherden”. (1 Petrus 5:2–4) Hur kan tillsyningsmännen efterlikna Jehova när de visar omsorg om de äldre medlemmarna av hjorden?

10. Vad har gjorts för att ge äldre kristna materiell hjälp? (Se rutan på sidan 19.)

¹⁰ En kort tid efter det att den kristna församlingen hade bildats, förordnade apostlarna ”sju män” som var ”fyllda av ande och vishet” till att sköta ”den dagliga utdelningen” av mat bland behövande kristna änkor. (Apostlagärningarna 6:1–6) Längre fram gav Paulus anvisningar till tillsyningsmannen Timoteus om att sätta upp föredömliga äldre änkor på listan över sådana som var berättigade att få materiell hjälp. (1 Timoteus 5:3, 9, 10) På liknande sätt samordnar församlingens tillsyningsmän i våra dagar villigt praktisk hjälp åt äldre kristna, när så är nödvändigt. Men mer är inbegripet när det gäller att visa omsorg om trogna äldre bröder och systrar.

11. Vad sade Jesus om den behövande änkan som lämnade ett litet bidrag?

¹¹ Mot slutet av sin jordiska tjänst satte sig Jesus ner vid templet och ”började ge akt på hur folket lade pengar i bidragsbössorna”. Efter en stund var det någon som fångade hans uppmärksamhet. Berättelsen lyder: ”En fattig änka [kom] och lade i två små mynt, som har mycket ringa värde.” Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade till dem: ”Jag säger er i sanning att denna fattiga änka lade i mer än alla som lade pengar i bidragsbössorna; de lade ju alla i av sitt överflöd, men hon lade i av sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på.” (Markus 12:41–44) Om man tänker på hur mycket änkans gåva var värd, så var det ett litet bidrag hon gav, men Jesus visste hur mycket hans himmelske Fader värdesätter sådana helhjärtade uttryck för hängivenhet. Oavsett hur gammal den fattiga änkan var, förbisåg Jesus inte vad hon gjorde.

12. Hur kan de äldste visa sin uppskattning av det som äldre kristna bidrar med?

¹² I likhet med Jesus förbiser inte de kristna tillsyningsmännen vad de äldre gör för att främja den sanna tillbedjan. De äldste har orsak att berömma dem för det de gör i förkunnartjänsten, för att de deltar i mötena, för deras positiva inverkan på församlingen och för deras uthållighet. Ett vänligt ord av uppmuntran kan hjälpa de äldre att finna ”anledning till triumferande glädje” i sin heliga tjänst, så att de inte blir missmodiga på grund av att de jämför sig med vad andra kristna kan göra eller med vad de tidigare själva kunde göra. (Galaterna 6:4)

13. På vilka sätt kan de äldste dra nytta av äldre förkunnares förmågor och erfarenhet?

¹³ De äldste kan visa att de uppskattar de värdefulla bidrag som äldre kristna kommer med genom att dra nytta av deras erfarenhet och förmågor. Föredömliga äldre kristna kan emellanåt medverka i demonstrationer och intervjuer. ”Åhörarna lyssnar mycket uppmärksamt när jag intervjuar en äldre broder eller syster som har fostrat barn i sanningen”, säger en äldste. De äldste i en annan församling uppger att en pionjärsyster som är 71 år har kunnat hjälpa förkunnare av Guds kungarike att bli regelbundna i tjänsten på fältet. Hon uppmuntrar dem också att göra det ”grundläggande”, till exempel läsa Bibeln och dagens text och sedan meditera över vad de har läst.

14. Hur visade en äldstekrets sin uppskattning av en äldre tillsyningsman i församlingen?

¹⁴ De äldste uppskattar också det som äldre tillsyningsmän i församlingen kan bidra med. José, som är i 70-årsåldern och har tjänat som äldste i årtionden, genomgick nyligen en omfattande operation. Med tanke på den långa konvalescenstiden övervägde han att frånsäga sig sitt förordnande som presiderande tillsyningsman. ”De övriga äldstes reaktion förvånade mig”, säger José. ”I stället för att gå med på mitt förslag frågade de vilken praktisk hjälp jag behövde för att kunna fortsätta att sköta mina ansvarsuppgifter.” Med hjälp av en yngre äldstebroder kunde José fortsätta att tjäna som presiderande tillsyningsman, och detta har varit till välsignelse för församlingen. En medäldste säger: ”Bröderna uppskattar mycket Josés arbete som äldste. De älskar och respekterar honom för hans erfarenhet och föredömliga tro. Han berikar vår församling.”

Hur vi visar varandra omsorg

15. Varför bör alla kristna vara intresserade av de äldres välbefinnande?

¹⁵ Det är inte bara vuxna barn med till åren komna föräldrar och förordnade tjänare som bör intressera sig för de äldre. Paulus jämförde den kristna församlingen med människokroppen och skrev: ”Gud [har] sammanfogat kroppen och har gett långt större ära åt den del som led brist, så att ingen söndring skulle finnas i kroppen, utan lemmarna skulle ha samma omsorg om varandra.” (1 Korinthierna 12:24, 25) En annan översättning har den här lydelsen: ”När Gud satte samman kroppen lät han de ringare delarna bli särskilt ärade, för att det inte skulle uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna skulle visa varandra samma omsorg.” (Bibel 2000) Om den kristna församlingen skall kunna fungera harmoniskt, måste varje medlem bry sig om sina medtroendes välbefinnande, inbegripet de äldres. (Galaterna 6:2)

16. Hur kan vi visa att vi intresserar oss för de äldre när vi är på kristna möten?

¹⁶ De kristna mötena ger oss utmärkta möjligheter att visa vårt intresse för de äldre. (Filipperna 2:4; Hebréerna 10:24, 25) Tar vi oss tid till att samtala med dem vid dessa tillfällen? Även om det är lämpligt att vi hör oss för om deras fysiska hälsa, bör vi fråga oss om vi kan ”förmedla någon andlig gåva”, kanske genom att berätta en uppmuntrande erfarenhet eller nämna en tanke från Bibeln. Eftersom somliga äldre har begränsad rörelseförmåga, skulle det vara omtänksamt att gå fram till dem i stället för att räkna med att de skall komma till oss. Om de inte hör så bra, behöver vi kanske tala sakta och tydligt. Och om det skall kunna bli ett ”utbyte av uppmuntran”, måste vi lyssna uppmärksamt till vad den äldre personen säger. (Romarna 1:11, 12)

17. Hur kan vi visa att vi bryr oss om äldre kristna som är bundna vid hemmet?

¹⁷ Hur är det då om somliga äldre inte kan vara med vid de kristna mötena? Av Jakob 1:27 framgår det att det är vår skyldighet ”att se till föräldralösa och änkor i deras betryck”. En betydelse av det grekiska verb som översatts ”att se till” är ”att besöka”. (Apostlagärningarna 15:36) Och de äldre uppskattar verkligen våra besök! När Paulus, ”en gammal man”, satt i fängelse i Rom omkring år 65 v.t., var han praktiskt taget ensam. Han längtade efter att få träffa sin medarbetare Timoteus och skrev: ”Gör ditt yttersta för att snart komma till mig.” (Filemon, vers 9; 2 Timoteus 1:3, 4; 4:9) Även om de äldre inte bokstavligt talat sitter i fängelse, är somliga av hälsoskäl bundna vid hemmet. Ja, de kanske i själva verket säger: ”Kan ni inte hälsa på mig snart?” Är vi lyhörda för en sådan vädjan?

18. Vilken god verkan kan det få när vi besöker de äldre?

¹⁸ Underskatta inte den goda verkan det får när vi besöker en äldre andlig broder eller syster. När en kristen vid namn Onesiforos var i Rom sökte han ihärdigt efter Paulus och fann honom, och därefter kunde han ofta ge honom ”ny styrka”. (2 Timoteus 1:16, 17) ”Jag älskar att vara tillsammans med yngre”, säger en äldre syster. ”Det jag tycker bäst om är att de behandlar mig som en i familjen. Det känns mycket uppmuntrande.” En annan äldre kristen syster säger: ”Jag uppskattar verkligen när någon skickar ett kort till mig, pratar med mig i telefon några minuter eller besöker mig en stund. Det är som att andas frisk luft.”

Jehova belönar dem som bryr sig om andra

19. Vad medför det för välsignelser att bry sig om de äldre?

¹⁹ Det medför många välsignelser att bry sig om de äldre. Det är en förmån i sig att vara tillsammans med dem och dra nytta av deras kunskap och erfarenhet. De som tänker på andra får uppleva den lycka som kommer av att ge, och de får också en känsla av att ha uträttat något och känner en inre frid som kommer av att de har fullgjort sin skriftenliga förpliktelse. (Apostlagärningarna 20:35) De som bryr sig om de äldre behöver inte heller frukta för att de skall bli övergivna när de själva blir gamla. I Guds ord får vi följande försäkran: ”Den frikostiga själen blir själv fet, och den som ger andra rikligt att dricka får också själv rikligt att dricka.” (Ordspråksboken 11:25)

20, 21. Hur betraktar Jehova dem som visar omsorg om de äldre, och vad bör vi vara beslutna att göra?

²⁰ Jehova belönar gudfruktiga barn, tillsyningsmän och andra omtänksamma kristna för att de osjälviskt ser till behoven hos äldre medkristna. En sådan anda är i överensstämmelse med ordspråket: ”Den som visar den ringe ynnest lånar åt Jehova, och hans sätt att behandla andra skall Han återgälda honom.” (Ordspråksboken 19:17) Om kärleken får oss att visa ynnest mot de ringa och fattiga, då betraktar Jehova ett sådant givande som ett lån som han betalar tillbaka i form av välsignelser. Han återgäldar oss också för att vi visar kärleksfull omtanke mot våra äldre medtillbedjare, av vilka många är ”fattiga vad världen beträffar” men ”rika i tro”. (Jakob 2:5)

²¹ Gud återgäldar oss verkligen frikostigt! Han kommer bland annat att ge oss evigt liv. För det stora flertalet av Jehovas tjänare kommer detta att innebära evigt liv på en paradisisk jord, där verkningarna av den nedärvda synden har tagits bort och trogna äldre tjänare har blivit återställda till ungdomlig styrka. (Uppenbarelseboken 21:3–5) Låt oss, medan vi ser fram emot denna välsignade tid, fortsätta att fullgöra vårt kristna ansvar att visa omsorg om de äldre.

[Fotnoter]

Vad svarar du?

• Hur kan barn ära sina åldriga föräldrar?

• Hur visar de äldste att de uppskattar de äldre medlemmarna i hjorden?

• Vad kan enskilda kristna göra för att visa att de uppriktigt intresserar sig för de äldre?

• Vilka välsignelser får vi om vi visar omsorg om äldre kristna?

[Ruta på sidan 17]

När hans föräldrar behövde hjälp

Philip tjänade som frivillig byggnadsarbetare i Liberia 1999, när han fick besked om att hans far var allvarligt sjuk. Han var övertygad om att hans mor inte skulle klara av den här situationen ensam, och därför beslöt han sig för att återvända hem och ordna med att hans far fick medicinsk behandling.

”Det var inte lätt att resa hem”, säger Philip, ”men jag kände att mina föräldrar måste komma i första hand.” Under de tre följande åren såg han till att hans föräldrar kunde flytta till en lämpligare bostad, och med hjälp av medkristna på platsen anpassade han bostaden efter sin fars särskilda behov.

Philips mor är nu bättre i stånd att klara av faderns allvarliga hälsoproblem. Nyligen kunde Philip tacka ja till en inbjudan att arbeta vid Jehovas vittnens avdelningskontor i Makedonien.

[Ruta på sidan 19]

De har inte ignorerat hennes behov

När Ada, en kristen kvinna i Australien som är 85 år, blev bunden vid hemmet på grund av dålig hälsa, ordnade församlingens äldste så att hon fick hjälp. De organiserade en grupp medtroende som kunde bistå henne. Dessa bröder och systrar var glada över att kunna göra sådant som att städa, tvätta, laga mat och gå ärenden.

Det är nästan tio år sedan bröderna började med den här hjälpen. Hittills har mer än 30 Jehovas vittnen visat omsorg om Ada på det här sättet. De fortsätter att besöka henne, läsa för henne ur bibliska publikationer och hålla henne informerad om de andliga framstegen hos dem som tillhör församlingen, och de ber regelbundet tillsammans med henne.

En av de kristna äldste på platsen sade: ”De som hjälper Ada betraktar det som ett privilegium att få göra det. Många har sporrats av den trogna tjänst som hon har utfört under flera årtionden, och det skulle vara otänkbart för dem att ignorera hennes behov.”

[Bild på sidan 16]

Är vi frikostiga med att visa tillgivenhet för våra till åren komna föräldrar?

[Bilder på sidan 18]

Alla i församlingen kan visa sin kärlek till äldre medtroende