Låt oss avsky det onda

JEHOVA är en helig Gud. I forna tider var han ”Israels Helige”, och som sådan krävde han att Israel skulle vara rent, fläckfritt. (Psalm 89:18) Han sade till sitt utvalda folk: ”Ni skall visa er vara heliga, därför att jag är helig.” (3 Moseboken 11:45) Den som ville ”stiga upp på Jehovas berg” måste ha ”oskyldiga händer och rent hjärta”. (Psalm 24:3, 4) Det innebar mer än att bara undvika syndiga handlingar. Det innebar att ”hata det onda”. — Ordspråken 8:13.

I sin kärlek gav Jehova Israels nation detaljerade lagar, så att israeliterna skulle kunna avgöra vad som var orätt och undvika det. (Romarna 7:7, 12) Dessa lagar inbegrep stränga moralnormer. Äktenskapsbrott, homosexualitet, incest och tidelag betecknades som oheliga andliga föroreningar. (3 Moseboken 18:23; 20:10–17) De som gjorde sig skyldiga till sådana förnedrande handlingar blev avskurna från Israels nation.

När församlingen av smorda kristna blev ”Guds Israel”, fastställdes liknande moralnormer för dem. (Galaterna 6:16) Också de kristna skulle ”avsky det onda”. (Romarna 12:9) Jehovas ord till Israel gällde också dem: ”Ni skall vara heliga, därför att jag är helig.” (1 Petrus 1:15, 16) Sådana oheliga handlingar som otukt, äktenskapsbrott, homosexualitet, tidelag och incest skulle inte få fördärva den kristna församlingen. De som vägrade att sluta upp med sådana handlingar skulle bli utestängda från Guds kungarike. (Romarna 1:26, 27; 2:22; 1 Korinthierna 6:9, 10; Hebréerna 13:4) I dessa de ”sista dagarna” gäller samma normer för de ”andra fåren”. (2 Timoteus 3:1; Johannes 10:16) Resultatet är att de smorda kristna och de andra fåren utgör ett rent och sunt folk som kan bära sin Guds namn som Jehovas vittnen. — Jesaja 43:10.

Församlingen hålls ren

Världen däremot ser genom fingrarna med allt slags omoraliskhet. Även om de sanna kristna är annorlunda, får de aldrig glömma att många som nu tjänar Jehova en gång var i världen. Det är många som, innan de kände vår helige Gud, inte ansåg sig ha någon anledning att inte ge efter för sitt fallna kötts begär och nycker, utan vältrade sig i ”utsvävningarnas dypöl”. (1 Petrus 4:4) Sedan aposteln Paulus hade beskrivit de avskyvärda sedvänjor som förnedrade människor i nationerna ägnade sig åt, sade han: ”Detta [är] vad några av er har varit.” Ändå sade han vidare: ”Men ni har tvättats rena, men ni har helgats, men ni har förklarats rättfärdiga i vår Herre Jesu Kristi namn och med vår Guds ande.” — 1 Korinthierna 6:11.

Vilka trösterika ord! Vad en människa än har gjort tidigare i livet, ändrar hon sig när de härliga goda nyheterna om Kristus påverkar hennes hjärta. Hon utövar tro och överlämnar sig åt Jehova Gud. Från och med då lever hon ett moraliskt rent liv och har i Guds ögon tvättats ren. (Hebréerna 9:14) De synder som hon tidigare har gjort är förlåtna, och hon kan sträcka sig mot de ting hon har framför sig.a — Filipperna 3:13, 14; Romarna 4:7, 8.

Jehova förlät den ångerfulle David att han hade gjort sig skyldig till mord och äktenskapsbrott, och han förlät Manasse att han hade ägnat sig åt avgudadyrkan och utgjutit mycket blod. (2 Samuelsboken 12:9, 13; 2 Krönikeboken 33:2–6, 10–13) Vi kan verkligen vara tacksamma för att Jehova är beredd att förlåta oss också, om vi ångrar oss och närmar oss honom i uppriktighet och ödmjukhet. Men trots att Jehova förlät David och Manasse, fick dessa två män leva med följderna av sina syndiga handlingar — och Israel med dem. (2 Samuelsboken 12:11, 12; Jeremia 15:3–5) På liknande sätt förlåter Jehova visserligen nu ångerfulla syndare, men vissa kvarstående följder av sina handlingar kan de inte undgå.

Ofrånkomliga följder

En man som lever ett sedeslöst liv och ådrar sig aids kan ta emot sanningen och göra sådana förändringar i sitt liv att han kan överlämna sig och bli döpt. Han är nu en andligt ren kristen som har ett gott förhållande till Gud och ett underbart hopp för framtiden; men han har fortfarande aids. Han kanske till sist dör i sin sjukdom, en sorglig men ofrånkomlig följd av hans tidigare uppförande. För somliga kristna kan följderna av ett tidigare grovt omoraliskt liv kvarstå på andra sätt. Många år efter sitt dop, kanske resten av sitt liv i den här tingens ordning, kan de tvingas kämpa mot en stark längtan hos sitt kött att återvända till den tidigare omoraliska livsstilen. Med Jehovas andes hjälp lyckas många motstå sådana begär, men de får kämpa en ständig kamp. — Galaterna 5:16, 17.

Sådana kristna syndar inte så länge de tyglar sina begär. Men om de är män, kanske de klokt nog bestämmer sig för att inte trakta efter att få en ansvarsfull ställning i församlingen, medan de fortfarande måste bekämpa kraftfulla köttsliga impulser. (1 Timoteus 3:1) Varför inte det? Därför att de vet vilket förtroende församlingen har för de äldste. (Jesaja 32:1, 2; Hebréerna 13:17) De vet att de äldste ofta rådfrågas när det gäller intima angelägenheter och får ta itu med känsliga situationer. Det skulle varken vara kärleksfullt, vist eller förnuftigt av en kristen som kämpar en ständig kamp mot orena köttsliga begär att trakta efter att få en så ansvarsfull ställning. — Ordspråken 14:16; Johannes 15:12, 13; Romarna 12:1.

För en man som har begått sexuellt övervåld mot barn, innan han blev döpt, kan följderna vara av annat slag. När han lär känna sanningen, ångrar han sig och ändrar sig och för inte in den grymma synden i församlingen. Han kanske sedan gör fina framsteg och får helt och hållet bukt med sina orätta impulser. Han kanske till och med är benägen att trakta efter en ansvarsfull ställning i församlingen. Men hur blir det om han fortfarande är känd i samhället som en som tidigare har förgripit sig på barn? Skulle han då ”vara oförvitlig, ... ha utmärkt vitsord från utomstående, ... vara fri från anklagelse”? (1 Timoteus 3:1–7, 10; Titus 1:7) Nej, det skulle han inte. Han skulle därför inte vara kvalificerad att få privilegier i församlingen.

När en överlämnad kristen syndar

Jehova inser att vi är svaga och att vi även efter dopet kan falla i synd. Aposteln Johannes skrev till kristna på sin tid: ”Detta skriver jag nu till er, för att ni inte skall begå en synd. Och om någon ändå skulle begå en synd, då har vi en hjälpare hos Fadern, Jesus Kristus, en som är rättfärdig. Och han är ett försoningsoffer för våra synder, men inte bara för våra utan också för hela världens.” (1 Johannes 2:1, 2) Ja, på grundval av Jesu offer kommer Jehova att förlåta döpta kristna som faller i synd — om de verkligen ångrar sig och överger sin orätta väg.

Ett exempel på detta fanns i församlingen i Korinth i det första århundradet. Aposteln Paulus hörde talas om ett fall av incest i den unga församlingen, och han gav anvisning om att den man som var inblandad skulle uteslutas. Längre fram ångrade sig syndaren, och Paulus uppmanade församlingen att återuppta honom. (1 Korinthierna 5:1, 13; 2 Korinthierna 2:5–9) Genom den läkande kraften hos Jehovas kärleksfulla omtanke och det stora värdet av Jesu lösenoffer renades mannen från sin synd. Liknande fall kan förekomma i våra dagar. Men återigen är det så att även om en döpt person, som begår en allvarlig synd, ångrar sig och får förlåtelse i Jehovas ögon, kan följder av hans synd fortfarande kvarstå. — Ordspråken 10:16, 17; Galaterna 6:7.

Om till exempel en överlämnad flicka begår otukt, kanske hon bittert ångrar det hon har gjort och återfår till slut sin andliga hälsa med församlingens hjälp. Men tänk om hon nu är gravid som en följd av sin omoraliskhet. Då har hela hennes liv oundvikligen förändrats på grund av det hon har gjort. En man som begår äktenskapsbrott kanske ångrar sig och blir inte utesluten. Men hans oskyldiga hustru kan på skriftenliga grunder ta ut skilsmässa från honom, och hon kanske väljer att göra det. (Matteus 19:9) Om hon gör det, måste mannen, trots att Jehova har förlåtit honom, resten av sitt liv leva med denna allvarliga följd av sin synd. — 1 Johannes 1:9.

Hur blir det om en man kärlekslöst låter skilja sig från sin hustru för att kunna gifta sig med en annan kvinna? Han kanske till slut ångrar sig och blir återupptagen i församlingen. Allteftersom åren går kanske han gör framsteg och ”skyndar framåt mot mogenhet”. (Hebréerna 6:1) Men så länge hans första hustru lever och inte gifter om sig, är han inte kvalificerad att tjäna i en ansvarsfull ställning i församlingen. Han är inte ”en enda hustrus man”, eftersom han inte hade någon skriftenlig grund till skilsmässan från sin första hustru. — 1 Timoteus 3:2, 12.

Är inte detta kraftfulla skäl till att en kristen bör uppodla avsky för det onda?

Hur blir det om någon begår sexuellt övervåld mot barn?

Hur blir det om en döpt vuxen kristen begår sexuellt övervåld mot ett barn? Är syndaren så ond att Jehova aldrig kommer att förlåta honom? Nej, inte nödvändigtvis. Jesus sade att hädelse mot den heliga anden var oförlåtlig, och Paulus sade att det inte längre finns något offer för synder för den som med vilja bedriver synd, trots att han har kunskap om sanningen. (Lukas 12:10; Hebréerna 10:26, 27) Men det sägs ingenstans i Bibeln att en vuxen kristen som utsätter ett barn för sexuellt övervåld — vare sig det är fråga om incest eller inte — inte kan få förlåtelse. Han kan tvättas ren från sina synder, om han uppriktigt ångrar sig och ändrar sitt uppförande. Men han kanske fortfarande måste kämpa mot de orätta köttsliga impulser som han har odlat. (Efesierna 1:7) Och vissa följder kanske han inte kan undgå.

Det är troligt att den som har gjort sig skyldig till sexuellt övervåld får avtjäna ett fängelsestraff eller vidkännas andra straffpåföljder, beroende på lagarna i det land där han bor. Församlingen kommer inte att skydda honom mot detta. Dessutom har mannen röjt en allvarlig svaghet som i fortsättningen måste beaktas. Om han verkar vara ångerfull, kommer han att uppmuntras att göra andliga framsteg, ta del i tjänsten på fältet, vara med i skolan i teokratisk tjänst och medverka i programpunkter på tjänstemötet, vilka inte har med den direkta undervisningen att göra. Detta betyder emellertid inte att han kommer att vara kvalificerad att tjäna i en ansvarsfull ställning i församlingen. Vilka är de skriftenliga skälen till detta?

Först och främst måste en äldste ”behärska sig”. (Titus 1:8) Det är visserligen sant att ingen av oss kan behärska sig helt och fullt, men en överlämnad vuxen kristen som gör sig skyldig till en så svår synd som sexuellt övervåld mot barn röjer en onaturlig köttslig svaghet. (Romarna 7:21–25) Erfarenheten har visat att en sådan vuxen mycket väl kan komma att förgripa sig på andra barn. Alla som begår sexuellt övervåld mot barn upprepar visserligen inte synden, men många gör det. Dessutom kan församlingen inte läsa hjärtan och se vem som är och vem som inte är benägen att förgripa sig på barn igen. (Jeremia 17:9) Paulus’ råd till Timoteus är därför i synnerhet tillämpligt på döpta vuxna som har begått sexuellt övervåld mot barn: ”Lägg aldrig för hastigt händerna på någon; ha inte heller del i andras synder.” (1 Timoteus 5:22) Barnen måste skyddas, och därför är en man som har begått sexuellt övervåld mot barn inte kvalificerad att inneha en ansvarsfull ställning i församlingen. Han kan inte heller bli pionjär eller ta del i någon annan form av speciell heltidstjänst. — Jämför principen i 2 Moseboken 21:28, 29.

Några kanske frågar: ”Har inte somliga begått andra synder och visat tecken på ånger, men sedan upprepat sin synd längre fram?” Jo, det har hänt, men det är andra faktorer man måste ta hänsyn till. Om någon till exempel gör omoraliska närmanden mot en annan vuxen, bör den vuxne kunna stå emot hans eller hennes närmanden. Ett barn är mycket lättare att lura, bringa ur fattningen eller skrämma. Bibeln talar om barns brist på vishet. (Ordspråken 22:15; 1 Korinthierna 13:11) Jesus använde barn som exempel på ödmjukhet och oskuld. (Matteus 18:4; Lukas 18:16, 17) Ett barns oskuld inbegriper en total brist på erfarenhet. De flesta barn är öppna och ivriga att göra andra till viljes. Detta gör att de är sårbara för övergrepp från en beräknande vuxen som de känner och litar på. Församlingen är därför inför Jehova skyldig att skydda sina barn.

Barn som får en god uppfostran lär sig att lyda och ära sina föräldrar, de äldste och andra vuxna. (Efesierna 6:1, 2; 1 Timoteus 5:1, 2; Hebréerna 13:7) Det skulle vara chockerande och perverst om en vuxen som barnet betraktar som en auktoritet skulle missbruka barnets oskuldsfulla tillit genom att förleda eller tvinga honom eller henne till att ta del i sexuella handlingar. De som har utsatts för sexuella övergrepp får ofta kämpa i åratal för att komma över det känslomässiga trauma som blir följden. Den som har förgripit sig på barn blir därför föremål för allvarlig tuktan och stränga restriktioner från församlingens sida. Det som är viktigt är inte att personen i fråga får en ansvarsfull ställning, utan det viktiga är att församlingen bevaras ren och fri från klander. — 1 Korinthierna 5:6; 2 Petrus 3:14.

Om någon som har begått sexuellt övervåld mot barn ångrar sig, kommer han att inse det förståndiga i att tillämpa Bibelns principer. Om han verkligen lär sig att avsky det onda, kommer han att förakta det han har gjort och kämpa för att undvika att upprepa sin synd. (Ordspråken 8:13; Romarna 12:9) Han kommer också helt visst att tacka Jehova för hans stora kärlek som gör att en ångerfull syndare, en sådan som han själv, fortfarande kan tillbe vår helige Gud och hoppas på att få vara bland ”de rättrådiga” som kommer att få bo på jorden för evigt. — Ordspråken 2:21.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 28]

Jehova förlåter ångerfulla syndare, men vissa följder av sina handlingar kanske de inte kan undgå