Följer du Kristus helt och fullt?
”Det är ju så ni vandrar – ... [gör] det mera helt och fullt.” (1 THESS. 4:1)
1, 2. a) Vilka underbara saker fick människor på Jesu tid vara med om? b) Varför är den tid vi lever i också betydelsefull?
HAR du någon gång tänkt på hur underbart det måste ha varit att få leva när Jesus var på jorden? Du kanske tänker på möjligheten att bli botad av Jesus och därigenom slippa de hälsoproblem som du kämpar med. Eller också kanske du tänker på vad fantastiskt det skulle vara att kunna se och höra Jesus – kunna lära av honom eller se honom utföra något underverk. (Mark. 4:1, 2; Luk. 5:3–9; 9:11) Det skulle verkligen ha varit underbart att få vara med när Jesus gjorde allt detta! (Luk. 19:37) Ingen generation sedan dess har upplevt något sådant, och det Jesus gjorde ”genom offret av sig själv” kommer aldrig att upprepas. (Hebr. 9:26; Joh. 14:19)
2 Men vår tid är också betydelsefull. Varför det? Därför att vi lever i det som Bibeln beskriver som ”ändens tid” och ”de sista dagarna”. (Dan. 12:1–4, 9; 2 Tim. 3:1) Under den här perioden har Satan kastats ut ur himlen. Snart ska han bindas och slungas ”i avgrunden”. (Upp. 12:7–9, 12; 20:1–3) Det är också under den här tiden som vi har den stora förmånen att förkunna de goda nyheterna om kungariket över hela världen och berätta för människor om det framtida paradiset. Det är ett arbete som aldrig kommer att upprepas. (Matt. 24:14)
3. Vad sade Jesus till sina efterföljare att de skulle göra, och vad skulle det innebära?
3 Strax innan Jesus for upp till himlen sade han till sina efterföljare: ”Ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del.” (Apg. 1:8) Det här innebar att ett undervisningsarbete skulle utföras över hela jorden. Vad skulle målet vara? Att göra lärjungar – fler efterföljare till Kristus – innan slutet kommer. (Matt. 28:19, 20) Vad måste vi göra om vi ska kunna fullgöra Kristi uppdrag?
4. a) Vad understryks i 2 Petrus 3:11, 12? b) Vad måste vi vara på vår vakt mot?
4 Lägg märke till aposteln Petrus ord: ”Vad slags människor bör då inte ni vara, med gärningar som hör ett heligt uppförande och gudhängivenhet till, medan ni väntar på Jehovas dags närvaro och ständigt har den i tankarna.” (2 Petr. 3:11, 12) De här orden understryker att vi måste vara vaksamma under de här sista dagarna och se till att vårt liv är inriktat på gärningar som hör gudhängivenhet till. Sådana gärningar innefattar att predika de goda nyheterna. Vi blir därför glada när vi ser hur våra bröder ivrigt fullgör Kristi uppdrag att predika över hela världen! Samtidigt inser vi att vi behöver vara på vår vakt så att inte den press vi dagligen utsätts för från Satans värld och från vårt eget ofullkomliga kött minskar vår iver i tjänsten för Gud. Vi ska därför ta reda på hur vi kan försäkra oss om att vi fortsätter att följa Kristus.
Tar vi villigt på oss det ansvar Gud gett oss?
5, 6. a) Vad berömde Paulus sina medtroende i Jerusalem för, och vad varnade han dem för? b) Varför får vi inte ta lätt på det ansvar Gud gett oss?
5 I sitt brev till de kristna hebréerna i Jerusalem berömde aposteln Paulus sina medtroende för att de troget hade hållit ut även under förföljelse. Han sade: ”Påminn er ständigt de förgångna dagarna, då ni, sedan ni blivit upplysta, utstod en stor kamp under lidanden.” Ja, Jehova kom ihåg deras trohet. (Hebr. 6:10; 10:32–34) Paulus varma beröm måste ha uppmuntrat dem mycket. Men i samma brev varnade han också för en mänsklig benägenhet som, om den inte hålls under kontroll, skulle kunna minska någons iver i tjänsten för Gud. Han framhöll att de kristna inte skulle be att få ”slippa ifrån” att följa Guds bud. (Hebr. 12:25)
6 Den här varningen för benägenheten att vilja ”slippa ifrån” det ansvar som Gud gett sina tjänare gäller också de kristna i vår tid. Vi inser att vi måste vara beslutna att aldrig ta lätt på vårt kristna ansvar eller låta vår iver i tjänsten för Gud minska. (Hebr. 10:39) Att utföra helig tjänst är trots allt en fråga om liv eller död. (1 Tim. 4:16)
7, 8. a) Vad kan hjälpa oss att tjäna Gud med iver? b) Om vi har förlorat något av vår första iver, vad bör vi då påminna oss om Jehova och Jesus?
7 Vad kan hjälpa oss att vara på vår vakt mot benägenheten att komma med ursäkter för att slippa fullgöra våra förpliktelser mot Gud? Ett viktigt sätt är att regelbundet meditera över innebörden i det löfte vi gav när vi överlämnade oss. Vi lovade ju Jehova att det viktigaste i vårt liv skulle vara att göra hans vilja, och vi vill hålla det löftet. (Läs Matteus 16:24.) Därför behöver vi stanna upp emellanåt och fråga oss: Är jag lika besluten att leva upp till mitt överlämnande åt Gud som jag var när jag blev döpt? Eller har jag förlorat något av min första iver under åren som gått?
8 Om en ärlig självrannsakan visar att vi har saktat farten något, gör vi väl i att påminna oss profeten Sefanjas uppmuntrande ord. Han sade: ”Låt inte dina händer sjunka. Jehova, din Gud, är i din mitt. Som en väldig man skall han rädda. Han skall jubla över dig med glädje.” (Sef. 3:16, 17) De här orden tillämpades först på de forntida israeliterna som återvände till Jerusalem efter fångenskapen i Babylon. Men den här försäkran gäller också Guds folk i dag. Eftersom det är Jehovas verk vi utför, bör vi komma ihåg att både Jehova och hans Son ger oss styrka och stöd att fullgöra vårt gudagivna ansvar. (Matt. 28:20; Fil. 4:13) Om vi anstränger oss för att beslutsamt utföra Guds verk kommer han att välsigna oss och hjälpa oss att gå framåt andligen.
Fortsätt att ”först söka kungariket”
9, 10. Vad ville Jesus visa med liknelsen om den storslagna kvällsmåltiden, och vad kan vi lära oss av den?
9 I samband med att Jesus åt en måltid hemma hos en av fariséernas styresmän framställde han en liknelse om en storslagen kvällsmåltid. I den liknelsen talade han om den möjlighet som öppnades för människor att få ingå i himlarnas kungarike. Men han visade också vad det betyder att ”be att få slippa ifrån”. (Läs Lukas 14:16–21.) De inbjudna gästerna i Jesu liknelse kom med ursäkter för att slippa vara med vid festen. En sade att han just hade köpt en åker och var tvungen att gå och se på den. En annan sade att han ville pröva de nötkreatur han hade köpt. Ytterligare en annan sade att han inte kunde komma därför att han just gift sig. Det här var dåliga ursäkter. Den som köper åkrar eller kreatur granskar dem vanligtvis på förhand, så det finns inte något större behov av att göra det i efterhand. Och varför skulle en som nyss gift sig vara förhindrad att ta emot en så betydelsefull inbjudan? Det är inte förvånande att värden i liknelsen blev vred!
10 Alla Guds tjänare kan lära sig något av Jesu liknelse. Vad då? Vi får aldrig låta personliga saker, till exempel sådant som Jesus nämnde i liknelsen, bli viktigare för oss än tjänsten för Gud. Om en kristen inte håller personliga saker på rätt plats kommer hans iver i tjänsten undan för undan att minska. (Läs Lukas 8:14.) För att förhindra att det händer bör vi leva efter Jesu uppmaning: ”Fortsätt därför med att först söka kungariket och hans rättfärdighet.” (Matt. 6:33) Det är verkligen uppmuntrande att se att Guds tjänare – både unga och gamla – följer det här viktiga rådet! Ja, många har gjort förändringar för att förenkla sitt liv så att de kan använda mer tid till tjänsten. De har fått uppleva att det ger verklig lycka och tillfredsställelse att ”först söka kungariket”.
11. Vilken berättelse i Bibeln belyser att det är viktigt att vara helhjärtad och ihärdig i tjänsten för Gud?
11 Vi kan ta ett exempel som visar att det är viktigt att vara ihärdig i tjänsten för Gud. Jehoas, Israels kung, var bekymrad över den uppenbara risken att Aram skulle besegra Israel och kom därför gråtande till Elisa. Profeten sade åt honom att skjuta en pil ut genom fönstret i riktning mot Aram, och det skulle visa att Jehova skulle ge Israel seger över den nationen. Det här borde ha styrkt kungen. Elisa sade sedan åt honom att han skulle ta sina pilar och slå på jorden med dem. Han slog tre gånger. Elisa blev upprörd över det, för om han hade slagit fem eller sex gånger skulle han ha ”slagit Aram tills det hade blivit tillintetgjort”. Nu skulle Jehoas bara slå dem tre gånger. På grund av att han inte var ihärdig hade han bara begränsad framgång. (2 Kung. 13:14–19) Vad kan vi lära oss av den här berättelsen? Om vi ska få Jehovas rika välsignelse måste vi vara helhjärtade och ihärdiga i vårt arbete.
12. a) Vad kan hjälpa oss att bevara vår iver i tjänsten för Gud när vi har bekymmer? b) Berätta vilken nytta du har av att vara fullt upptagen i tjänsten.
12 Livets bekymmer kan pröva vår hängivenhet och vår iver i tjänsten för Gud. Många bröder och systrar kämpar med ekonomiska problem. Andra känner sig frustrerade därför att någon allvarlig sjukdom begränsar det de kan göra i Jehovas tjänst. Men alla kan vi ändå göra något för att bevara vår iver och följa Kristus helt och fullt. Lägg märke till några av de förslag och bibelställen som nämns i rutan ”Vad kan hjälpa dig att fortsätta följa Kristus?” Tänk efter hur du kan tillämpa dem i så stor utsträckning som möjligt. Du kommer att ha stor nytta av att göra det. Om vi är fullt upptagna i tjänsten får vi bättre balans i livet, ett rikare liv och större frid och lycka. (1 Kor. 15:58) Helhjärtad tjänst hjälper oss dessutom att ständigt ha ”Jehovas dags närvaro” i tankarna. (2 Petr. 3:12)
Gör en ärlig granskning
13. Hur kan vi avgöra vad helhjärtad tjänst innebär för oss personligen?
13 Det är emellertid bra att komma ihåg att det inte är hur mycket vi går i tjänsten som avgör om vi är helhjärtade. Personliga omständigheter varierar. En förkunnare som går bara en timme eller två i tjänsten på fältet varje månad kan vara mycket värdefull för Jehova, om det verkligen är allt hans hälsa tillåter honom att göra. (Jämför Markus 12:41–44.) Så för att avgöra vad helhjärtad tjänst för Gud innebär för oss personligen måste vi göra en ärlig granskning av våra förmågor och omständigheter. Som Kristi efterföljare vill vi också ha samma inställning som han. (Läs Romarna 15:5; 1 Kor. 2:16) Vad satte han främst i livet? Han sade till folkskarorna från Kapernaum: ”Jag [måste] förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike, eftersom det är för detta jag har sänts ut.” (Luk. 4:43; Joh. 18:37) Tänk på den iver Jesus kände för tjänsten och granska dina omständigheter för att se om du skulle kunna göra mer i tjänsten. (1 Kor. 11:1)
14. Hur skulle vi kunna utöka vår tjänst?
14 Om vi noga tänker över våra omständigheter kanske vi märker att vi skulle kunna använda mer tid i tjänsten. (Matt. 9:37, 38) Många tusen av våra ungdomar som nyligen gått ut skolan har till exempel utökat sin tjänst och får nu uppleva den glädje som kommer av att ha fullt upp som pionjär. Skulle du också vilja uppleva sådan glädje? En del bröder och systrar har tänkt över sina omständigheter och beslutat sig för att flytta till en plats inom landet, eller till och med utomlands, där det är större behov av förkunnare. Ytterligare andra har lärt sig ett nytt språk för att hjälpa dem som talar det språket. Det kanske kan vara en utmaning för oss att utöka vår tjänst, men det ger rika välsignelser, och vi kan få hjälpa många andra att ”komma till exakt kunskap om sanningen”. (1 Tim. 2:3, 4; 2 Kor. 9:6)
Bibliska exempel som vi kan följa
15, 16. Vilkas goda exempel kan vi följa?
15 Hur reagerade några av dem som blev apostlar på Kristi inbjudan att bli hans efterföljare? Det sägs om Matteus: ”Han lämnade allting bakom sig, steg upp och började följa honom.” (Luk. 5:27, 28) Om Petrus och Andreas, som var fiskare, läser vi: ”Genast övergav de näten och följde honom.” Jesus såg sedan Jakob och Johannes, som lagade nät tillsammans med sin far. Hur reagerade de på Jesu inbjudan? ”Genast lämnade de båten och sin far och följde honom.” (Matt. 4:18–22)
16 Ett annat bra exempel är Saul, som blev aposteln Paulus. Han hade fanatiskt förföljt Kristi efterföljare, men han ändrade sig och blev ”ett utvalt kärl” till att bära Kristi namn. ”Genast började han i synagogorna predika om Jesus, att han är Guds Son.” (Apg. 9:3–22) Och trots att Paulus fick utstå många strapatser och mycket förföljelse, förlorade han aldrig sin iver. (2 Kor. 11:23–29; 12:15)
17. a) Hur känner du det när det gäller att följa Kristus? b) Vilka välsignelser får vi när vi gör Jehovas vilja av hela vårt hjärta och hela vår styrka?
17 Vi vill verkligen följa dessa lärjungars goda exempel och ivrigt och utan förbehåll ta emot inbjudan att bli Kristi efterföljare. (Hebr. 6:11, 12) Vilka välsignelser får vi när vi anstränger oss att ivrigt följa Kristus helt och fullt? Vi får verklig glädje av att göra Guds vilja, och vi känner tillfredsställelse när vi tar emot ytterligare uppgifter och ansvar i församlingen. (Ps. 40:8; läs 1 Thessalonikerna 4:1.) Ja, när vi anstränger oss kraftigt för att följa Kristus får vi sådana värdefulla och bestående välsignelser som sinnesfrid, glädje, tillfredsställelse, Guds godkännande och utsikten att få leva för evigt. (1 Tim. 4:10)
Minns du?
• Vilket viktigt arbete har vi fått, och hur ska vi se på det?
• Vilken mänsklig benägenhet måste vi vara på vår vakt mot, och varför det?
• Vilken ärlig granskning bör vi göra?
• Vad kan hjälpa oss att fortsätta följa Kristus?
[Ruta/Bild på sidan 27]
Vad kan hjälpa dig att fortsätta följa Kristus?
▪ Läs Guds ord varje dag, och meditera över det du läser. (Ps. 1:1–3; 1 Tim. 4:15)
▪ Be ofta om Guds andes hjälp och vägledning. (Sak. 4:6; Luk. 11:9, 13)
▪ Umgås med dem som visar helhjärtad iver för tjänsten. (Ords. 13:20; Hebr. 10:24, 25)
▪ Inse att vi lever i brådskande tider. (Ef. 5:15, 16)
▪ Var medveten om vilka allvarliga konsekvenser det får att be att få slippa ifrån. (Luk. 9:59–62)
▪ Tänk regelbundet på ditt överlämnandelöfte och de många välsignelser det ger att helhjärtat tjäna Jehova och följa Kristus. (Ps. 116:12–14; 133:3; Ords. 10:22)