Lukasevangeliet
8 Kort därefter gick han från stad till stad och från by till by och förkunnade de goda nyheterna om Guds rike.+ Och de tolv följde med honom. 2 Även några kvinnor som hade befriats från onda andar och blivit botade från sjukdomar följde med honom. Bland dem var Maria, som kallades Magdalena+ och som hade befriats från sju demoner, 3 Johanna,+ som var gift med Kusas, Herodes betrodde man, och Susanna. Där var också många andra kvinnor som använde sina tillgångar för att betjäna dem.+
4 Förutom dem som följde Jesus från stad till stad hade många andra samlats, och nu berättade Jesus en liknelse+ för dem: 5 ”En jordbrukare gick ut för att så. När han sådde hamnade en del korn längs vägkanten. Människor trampade på dem, och fåglarna kom och åt upp dem.+ 6 Andra hamnade på klippan, och efter att ha spirat vissnade de, eftersom det var för torrt.+ 7 Några hamnade bland tistlarna, och tistlarna som växte upp samtidigt kvävde dem.+ 8 Men en del hamnade i fin jord, och de började spira och gav 100 gånger mer än vad som hade såtts.”+ Sedan sa han högt och tydligt: ”Lyssna, du som har öron att höra med.”+
9 Hans lärjungar frågade honom vad liknelsen betydde.+ 10 Han svarade: ”Ni har fått förmånen* att förstå Guds rikes heliga hemligheter. Men för de andra är det bara liknelser,+ så att de ser utan att egentligen uppfatta något och hör utan att egentligen förstå innebörden.+ 11 Det här är vad liknelsen betyder: Säden är Guds ord.+ 12 Det som hamnar längs vägkanten är de som hör ordet, men djävulen kommer och tar bort ordet ur deras hjärtan, så att de inte ska börja tro och bli räddade.+ 13 Det som hamnar på klippan är de som lyssnar på ordet med glädje, men de saknar rot. Därför håller de bara ut en tid, och när de råkar ut för svårigheter faller de.+ 14 Och det som hamnar bland tistlarna är de som lyssnar, men livets bekymmer, rikedomar+ och nöjen+ kväver dem så att de inte mognar och ger någon skörd.+ 15 Men det som hamnar i den fina jorden är de som lyssnar på ordet och har ett uppriktigt och gott hjärta.+ De bevarar ordet, håller ut och bär frukt.+
16 Ingen tänder en oljelampa och ställer den under en kruka eller under en säng, utan man sätter den på ett lampställ, så att alla som kommer in ser ljuset.+ 17 För det finns inget gömt som inte ska bli synligt och inget omsorgsfullt dolt som aldrig ska bli känt eller komma fram i ljuset.+ 18 Därför måste ni vara noga med hur ni lyssnar, för den som har ska få mer,+ men den som inte har, han ska bli fråntagen även det han inbillar sig att han har.”+
19 Nu kom hans mor och hans bröder,+ men det var så mycket folk där att de inte kunde komma fram till honom.+ 20 Så man sa till honom: ”Din mor och dina bröder står utanför och vill träffa dig.” 21 Han svarade: ”Min mor och mina bröder, det är de som hör Guds ord och följer det.”+
22 En dag steg han och lärjungarna i en båt, och han sa till dem: ”Vi åker över till andra sidan sjön.” Så de satte segel.+ 23 Men medan de seglade över sjön somnade han. Och det bröt ut en våldsam storm, och båten tog in så mycket vatten att de riskerade att sjunka.+ 24 Till slut väckte de honom och sa: ”Lärare, lärare, vi håller på att gå under!” Då reste han sig upp och befallde vinden och vågorna att lägga sig, och det blev stilla.+ 25 Sedan sa han till lärjungarna: ”Var är er tro?” Men de var förskräckta och omtumlade och sa till varandra: ”Vem är det här egentligen? Han ger ju till och med vinden och vattnet befallningar, och de lyder honom.”+
26 De lade till i gerasenernas område,+ som ligger mitt emot Galileen. 27 När Jesus steg i land kom en demonbesatt man ut från staden och gick emot honom. Mannen hade varit utan kläder en längre tid, och han bodde inte i något hus utan höll till bland gravarna.+ 28 När han fick syn på Jesus skrek han och föll ner inför honom. Och han ropade: ”Vad vill du mig, Jesus, den högste Gudens son? Jag ber dig, plåga mig inte!”+ 29 (Jesus hade nämligen befallt den orena anden att lämna mannen. Den hade haft honom i sitt våld många gånger,*+ och man brukade sätta honom under bevakning och binda honom med kedjor och fotbojor. Men mannen slet sönder kedjorna och bojorna, och demonen drev ut honom till isolerade platser.) 30 Jesus frågade honom: ”Vad heter du?” Han sa: ”Legion”, eftersom det var många demoner som hade farit in i honom. 31 Och de bönade och bad att han inte skulle skicka ner dem i avgrunden.+ 32 Samtidigt gick en stor svinhjord+ och betade på berget, så demonerna bad honom om tillåtelse att fara in i svinen, och han lät dem göra det.+ 33 Då for demonerna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade i väg ut över stupet* och ner i sjön och drunknade. 34 När de som vaktade svinen såg vad som hade hänt flydde de därifrån, och de berättade om det både i staden och ute på landet.
35 Då gick folk för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus, och där vid hans fötter+ satt mannen som hade varit demonbesatt, och han var påklädd och fullt normal, och de blev rädda. 36 Och ögonvittnena berättade för dem hur den demonbesatte hade blivit frisk.* 37 Många från gerasenernas område bad då Jesus att ge sig av, eftersom de var mycket rädda. Så han steg i båten för att åka därifrån. 38 Mannen som hade befriats från demonerna bad gång på gång att få följa med Jesus. Men han skickade i väg honom med orden:+ 39 ”Gå hem igen och berätta vad Gud har gjort för dig.” Så han gav sig av och spred över hela staden vad Jesus hade gjort för honom.
40 När Jesus kom tillbaka blev han välkomnad av folket, för alla väntade på honom.+ 41 Då kom det fram en man som hette Jairos och som var föreståndare för synagogan. Han föll ner vid Jesus fötter och bönföll honom att komma hem till honom,+ 42 för hans enda dotter, som var omkring 12 år, var döende.
När Jesus var på väg trängde sig människorna inpå honom. 43 I folkskaran fanns en kvinna som hade haft blödningar+ i 12 år, och det var ingen som hade kunnat bota henne.+ 44 Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid fransen* på hans mantel,+ och i samma ögonblick upphörde hennes blödningar. 45 Då sa Jesus: ”Vem var det som rörde vid mig?” När alla nekade sa Petrus: ”Lärare, du är ju omgiven av folk som tränger sig inpå dig.”+ 46 Men Jesus sa: ”Det var någon som rörde vid mig, för jag kände att kraft+ gick ut från mig.” 47 När kvinnan förstod att hon var upptäckt kom hon darrande och föll ner inför Jesus och berättade för alla varför hon hade rört vid honom och att hon hade blivit frisk omedelbart. 48 Då sa Jesus till henne: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk.* Gå i frid.”+
49 Innan han hade talat färdigt kom en budbärare från Jairos* hus och sa till honom: ”Din dotter är död, så besvära inte läraren mer.”+ 50 Men när Jesus hörde det sa han till honom: ”Var inte rädd, ha bara tro så kommer hon att bli räddad.”+ 51 När han kom fram till huset fick ingen följa med honom in utom Petrus, Johannes, Jakob och flickans föräldrar. 52 Men alla som var samlade grät och slog sig själva av sorg över henne. Så han sa: ”Gråt inte mer,+ för hon har inte dött. Hon sover bara.”+ 53 Då började de hånskratta åt honom, för de visste att hon var död. 54 Men han tog hennes hand och sa högt och tydligt: ”Stig upp,* lilla vän!”+ 55 Då fick hon livet+ tillbaka, och hon steg genast upp,+ och han bad dem att ge henne lite mat. 56 Hennes föräldrar blev överlyckliga, men Jesus sa till dem att inte berätta för någon vad som hade hänt.+