Frambär offer som behagar Jehova
”Låt oss alltid genom honom [Jesus Kristus] frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn.” — HEBRÉERNA 13:15.
1. Vad uppmanade Jehova de syndiga israeliterna att göra?
JEHOVA är deras hjälpare som frambär godtagbara offer åt honom, och därför vilade hans ynnest en gång på israeliterna som frambar djuroffer. Men vad hände när israeliterna hade syndat gång på gång? Genom profeten Hosea uppmanades de: ”Så kom då tillbaka, o Israel, till Jehova, din Gud, för du har snavat i din missgärning. Ta med er ord och kom tillbaka till Jehova. Säg till honom, ni alla: ’Må du förlåta missgärning; och ta emot vad gott är, och vi skall i gengäld frambära våra läppars ungtjurar.’” — Hosea 14:2, 3, NW.
2. Vad var läpparnas ”ungtjurar”, och hur alluderade aposteln Paulus på Hoseas profetia?
2 Vi ser alltså att Guds forntida folk uppmuntrades att frambära sina läppars ungtjurar åt Jehova Gud. Vad var detta för något? Jo, offer av uppriktig lovprisning! Paulus alluderade på denna profetia och uppmanade de hebreiska kristna att ”frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn”. (Hebréerna 13:15) Vad kan hjälpa Jehovas vittnen i våra dagar att frambära sådana offer?
”Efterlikna deras tro”
3. Vad är kontentan av det aposteln Paulus skriver i Hebréerna 13:7, och vilken fråga väcker detta?
3 Att vi tillämpar det råd Paulus gav hebréerna kommer att göra det möjligt för oss att frambära godtagbara offer till vår store hjälpare, Jehova Gud. Aposteln skriver till exempel: ”Påminn er dem som har ledningen bland er, som har talat Guds ord till er, och efterlikna deras tro, under det ni noga ger akt på vad deras handlingssätt leder till.” (Hebréerna 13:7) Vilka syftar Paulus på, när han skriver: ”Påminn er dem som har ledningen bland er” eller som ”är era styresmän”? — Fotnot i New World Translation Reference Bible (Referensbibeln).
4. a) Vad gör de ”som har ledningen” enligt den grekiska texten? b) Vilka är det ”som har ledningen” bland Jehovas vittnen?
4 Paulus skriver om dem som ”har ledningen” eller styr. (Verserna 7, 17, 24) Det engelska ordet för ”styra”, ”govern”, är genom latinet härlett från det grekiska ordet ky·ber·ná·o, som betyder ”manövrera ett fartyg, leda och styra”. Kristna äldste styr genom att använda sina ”förmågor att leda” (grekiska: ky·ber·né·sis), när det gäller att ge ledning och vägledning i de lokala församlingarna. (1 Korintierna 12:28) Men apostlarna och andra äldste i Jerusalem tjänade som en krets för att ge vägledning och råd till alla församlingarna. (Apostlagärningarna 15:1, 2, 27—29) I vår tid ger därför en styrande krets av äldste andlig tillsyn åt Jehovas vittnen utöver jorden.
5. Varför och hur bör vi be för församlingsäldste och medlemmar av den styrande kretsen?
5 Lokala äldste och medlemmar av den styrande kretsen har ledningen bland oss; och därför bör vi respektera dem och be att Gud ger dem den vishet som krävs för att styra församlingen. (Jämför Efesierna 1:15—17.) Hur passande är det inte att vi kommer ihåg alla ”som har talat Guds ord” till oss! Timoteus undervisades inte bara av sin mor och sin mormor, utan senare också av Paulus och andra. (2 Timoteus 1:5, 6; 3:14) Timoteus kunde således noga ge akt på vad handlingssättet hos dem som hade ledningen ledde till, och han kunde efterlikna deras tro.
6. Vilkas tro bör vi efterlikna, men vem följer vi?
6 Sådana personer som Abel, Noa, Abraham, Sara, Rahab och Mose utövade tro. (Hebréerna 11:1—40) Vi kan således utan att tveka efterlikna deras tro, eftersom de dog lojala mot Gud. Men vi kan också ”efterlikna” tron hos de lojala män som nu har ledningen bland oss. Vi följer naturligtvis inte ofullkomliga människor, eftersom vi håller våra ögon på Kristus. Som bibelöversättaren Edgar J. Goodspeed skriver: ”Forna tiders hjältar är inte den troendes förebilder, för i Kristus har han ett bättre föredöme. ... Den kristne löparen måste rikta blicken på Jesus.” Ja, Kristus led för oss och efterlämnade åt oss ”en förebild”, för att vi ”skulle följa efter i hans fotspår”. — 1 Petrus 2:21; Hebréerna 12:1—3.
7. Hur bör Hebréerna 13:8 påverka vår inställning till att lida för Jesus Kristus?
7 Paulus riktar uppmärksamheten på Guds Son och tillägger: ”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och för alltid.” (Hebréerna 13:8) Enligt Jesu fasta föredöme hade sådana trogna vittnen som Stefanus och Jakob visat orubblig ostrafflighet. (Apostlagärningarna 7:1—60; 12:1, 2) Eftersom de var villiga att dö som Kristi efterföljare, är deras tro värd att efterliknas av oss. Varken i det flydda eller i vår tid har gudfruktiga personer dragit sig undan från att lida martyrdöden som Jesu lärjungar, och det kommer de inte heller att göra i framtiden.
Undvik falska läror
8. Hur skulle du vilja parafrasera Paulus’ ord i Hebréerna 13:9?
8 Oföränderligheten i Jesu personlighet och läror bör få oss att hålla fast vid det som han och hans apostlar lärde. Hebréerna fick uppmaningen: ”Låt er inte ryckas med av olika och främmande läror; för det är bra att hjärtat stadgas genom oförtjänt omtanke, inte genom vissa sorters mat; de som går upp i sådant har inte fått nytta av det.” — Hebréerna 13:9.
9. Vilka överlägsna ting pekar Paulus på i brevet till de hebreiska kristna?
9 Judarna pekade på sådant som det imponerande sätt varpå lagen gavs vid Sinai berg och på Davids bestående kungadöme. Men Paulus visade de hebreiska kristna att även om instiftandet av lagförbundet var vördnadsbjudande, så vittnade Jehova ännu kraftfullare med tecken, förebud, kraftgärningar och utdelningar av helig ande, när det nya förbundet invigdes. (Apostlagärningarna 2:1—4; Hebréerna 2:2—4) Kristi himmelska rike kan inte skakas, så som det jordiska kungadömet med härskare i Davids ätt skakades år 607 f.v.t. (Hebréerna 1:8, 9; 12:28) Jehova församlar också de smorda inför något mycket mer vördnadsbjudande än den mirakulösa uppvisningen vid berget Sinai, eftersom de närmar sig eller kommer till det himmelska Sions berg. — Hebréerna 12:18—27.
10. Vad är det enligt Hebréerna 13:9 som ger hjärtat stadga?
10 Hebréerna måste därför undvika att ”ryckas med av olika och främmande [judaistiska] läror”. (Galaterna 5:1—6) Det är inte genom sådana läror, utan genom Guds ”oförtjänta omtanke”, som ”hjärtat stadgas”, så att det förblir orubbligt i sanningen. Somliga disputerade antagligen om mat och offer, för Paulus skriver att hjärtat inte stadgades ”genom vissa sorters mat; de som går upp i sådant har inte fått nytta av det”. Det är gudaktig hängivenhet och uppskattning av återlösningen som leder till andligt gagn och inte att man är överdrivet intresserad av att äta viss mat eller hålla vissa dagar. (Romarna 14:5—9) Dessutom gjorde Kristi offer de levitiska offren verkningslösa. — Hebréerna 9:9—14; 10:5—10.
Offer som behagar Gud
11. a) Vad är kontentan av Paulus’ ord i Hebréerna 13:10, 11? b) Vilket symboliskt altare har de kristna?
11 De levitiska prästerna åt kött av offerdjur, men Paulus skriver: ”Vi har ett altare, från vilket de som utför helig tjänst i tältet [tabernaklet] inte har rätt att äta. Ty kropparna av de djur, vars blod genom översteprästen förs in för synd till den heliga platsen, bränns upp utanför lägret” på försoningsdagen. (Hebréerna 13:10, 11; 3 Moseboken 16:27; 1 Korintierna 9:13) De kristna har ett symboliskt altare som betecknar ett närmande till Gud på grundval av Jesu offer som bringar försoning för synd och leder till Jehovas förlåtelse och frälsning till evigt liv.
12. Vad uppmanades de smorda kristna att göra i Hebréerna 13:12—14?
12 Paulus pressar inte parallellen med försoningsdagen, men han tillägger dock: ”Därför led Jesus också utanför porten [Jerusalems port], för att han skulle helga folket med sitt eget blod.” Där dog Kristus och tillhandahöll det fullkomligt verkningsfulla försoningsoffret. (Hebréerna 13:12; Johannes 19:17; 1 Johannes 2:1, 2) Aposteln Paulus ger smorda medkristna följande uppmaning: ”Låt oss då gå ut till honom [Kristus] utanför lägret och bära den smälek han bar, ty här har vi inte en stad som består, utan vi söker ivrigt den kommande.” (Hebréerna 13:13, 14; 3 Moseboken 16:10) Även om vi likt Jesus får utstå smälek, håller vi ut som Jehovas vittnen. Vi säger ”nej till ogudaktigheten och de världsliga begären” och för ”mitt i den nuvarande tingens ordning” ”ett liv präglat av sundhet i sinnet och rättfärdighet och gudaktig hängivenhet”, medan vi ser fram emot den nya världen. (Titus 2:11—14; 2 Petrus 3:13; 1 Johannes 2:15—17) Och de smorda bland oss söker ivrigt ”staden” — det himmelska Riket. — Hebréerna 12:22.
13. Offer som behagar Gud består inte bara av vad?
13 Därefter nämner Paulus offer som behagar Gud och skriver: ”Låt oss alltid genom honom [Jesus] frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn. För övrigt: glöm inte att göra gott och att dela med er åt andra, ty Gud finner välbehag i sådana offer.” (Hebréerna 13:15, 16) Kristna offer består inte bara av humanitära gärningar. Sådana gärningar utför också människor i allmänhet, vilket till exempel hände när människor från många olika nationer kom för att hjälpa de jordbävningsdrabbade i det sovjetiska Armenien i slutet av år 1988.
14. Vilket arbete lägger frambärandet av godtagbara offer åt Gud tonvikten vid?
14 Den heliga tjänst vi ägnar Jehova ”med gudsfruktan och vördnad” är grundad på det självuppoffrande slag av kärlek som Jesus visade. (Hebréerna 12:28; Johannes 13:34; 15:13) Denna tjänst betonar vårt predikoarbete, för genom Kristus som överstepräst frambär vi ”till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn”. (Hosea 14:3; Romarna 10:10—15; Hebréerna 7:26) Vi glömmer naturligtvis inte ”att göra gott och att dela” med oss åt ”andra”, och det gäller även andra än ”dem som är besläktade med oss i tron”. (Galaterna 6:10) Men särskilt när medkristna upplever en katastrof eller är i nöd och trångmål, ger vi dem kärleksfullt materiell eller andlig hjälp. Varför det? Därför att vi älskar varandra. Vi önskar också att de skall kunna hålla fast vid den offentliga bekännelsen av sitt hopp utan att vackla, ”ty Gud finner välbehag i sådana offer”. — Hebréerna 10:23—25; Jakob 1:27.
Var fogliga
15. a) Hur skulle du vilja parafrasera rådet i Hebréerna 13:17? b) Varför bör man visa respekt för dem som har ledningen?
15 För att frambära godtagbara offer måste vi helt och fullt samarbeta med Guds organisation. Utan att ständigt tjata om en sådan sak som myndighet skriver Paulus: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga, ty de vakar ständigt över era själar såsom de som skall avlägga räkenskap; för att de må göra detta med glädje och inte suckande, ty detta skulle vara till skada för er.” (Hebréerna 13:17) Vi bör respektera de förordnade äldste, som har ledningen i församlingen, så att de inte bedrövat behöver sucka över vårt bristande samarbete. Att vi underlåter att vara fogliga skulle visa sig vara betungande för tillsyningsmännen och skulle leda till vår andliga skada. En samarbetsvillig ande gör det lättare för de äldste att ge hjälp och bidrar till endräkten och till att arbetet med att predika om Riket går framåt. — Psalm 133:1—3.
16. Varför är det passande att vi är fogliga mot dem som har ledningen bland oss?
16 Hur passande är det inte att vi är fogliga mot dem som har ledningen! De undervisar vid våra möten och hjälper oss i tjänsten. Som herdar söker de vårt bästa. (1 Petrus 5:2, 3) De hjälper oss att bevara ett gott förhållande till Gud och till församlingen. (Apostlagärningarna 20:28—30) Genom att underordna oss en vis och kärleksfull tillsyn visar vi respekt för den högste tillsyningsmannen, Jehova Gud, och hans undertillsyningsman, Jesus Kristus. — 1 Petrus 2:25; Uppenbarelseboken 1:1; 2:1—3:22.
Var bedjande
17. Vilka böner bad Paulus om, och varför kunde han med rätta be om dessa?
17 Eftersom Paulus och hans kamrater var skilda från hebréerna, kanske på grund av förföljelse, skriver han: ”Håll ut i bön för oss, vi litar nämligen på att vi har ett redbart samvete, eftersom vi önskar uppföra oss redbart i allting. Men jag förmanar er speciellt att göra detta, för att jag må bli återgiven åt er så mycket snarare.” (Hebréerna 13:18, 19) Om Paulus hade varit en falsk eller oärlig person med ett förhärdat samvete, vilken rätt skulle han då ha haft att be hebréerna om att be att han skulle få träffa dem? (Ordspråksboken 3:32; 1 Timoteus 4:1, 2) Han var naturligtvis en ärlig tjänare, som med gott samvete motstod judaister. (Apostlagärningarna 20:17—27) Paulus var också övertygad om att han skulle kunna få återse hebréerna snarare, om de bad om att detta skulle ske.
18. Vilka frågor kan vi ställa oss själva, om vi förväntar att andra skall be för oss?
18 Att Paulus bad hebréerna om att de skulle be för honom visar att det är rätt för de kristna att be för varandra och att då också namnge varandra i bönen. (Jämför Efesierna 6:17—20.) Men om vi förväntar att andra skall be för oss, bör vi då inte också vara lika aposteln och förvissa oss om att vi ”har ett redbart samvete” och uppför oss ”redbart i allting”? Är du redbar i allt ditt handlande? Och har du samma förtröstan på bönen som Paulus hade? — 1 Johannes 5:14, 15.
Avslutningsord och förmaning
19. a) Vad var Paulus’ önskan under bön för hebréerna? b) Varför är det nya förbundet ett evigt förbund?
19 Efter det att Paulus hade bett hebréerna om att be för honom, uttryckte han en bedjande önskan med orden: ”Må nu fridens Gud, som från de döda förde upp den store herden för fåren med ett evigt förbunds blod, vår Herre Jesus, rusta er med allt gott till att göra hans vilja, och må han i oss genom Jesus Kristus utföra det som är välbehagligt i hans ögon; honom må äran tillkomma till evig tid. Amen.” (Hebréerna 13:20, 21) Med en fridfull jord för ögonen uppväckte ”fridens Gud” Kristus Jesus till odödligt liv i himmelen, där denne frambar värdet av sitt utgjutna blod, som stadfäste det nya förbundet. (Jesaja 9:6, 7; Lukas 22:20) Detta är ett evigt förbund, därför att de som är på jorden får bestående gagn av den tjänst som de 144.000 andliga söner till Gud utför vilka är i det nya förbundet och regerar tillsammans med Jesus i himmelen. (Uppenbarelseboken 14:1—4; 20:4—6) Det är genom Kristus som Gud, som vi tillerkänner ära, rustar oss ”med allt gott” som behövs för ”att göra hans vilja” och vara välbehagliga ”i hans ögon”.
20. Hur skulle du vilja parafrasera och förklara Paulus’ avslutande förmaning till de hebreiska kristna?
20 Osäker om hur hebréerna skulle reagera för hans brev skriver Paulus: ”Nu förmanar jag er, bröder, att ha fördrag med detta ord av uppmuntran [att lyssna till Guds Son och inte till judaister], ty jag har ju avfattat ett brev till er i få ord [med tanke på dess viktiga innehåll]. Ni skall veta att vår broder Timoteus har blivit frigiven [från fängelse]; om han kommer ganska snart, skall jag se er tillsammans med honom.” Aposteln, som antagligen skrev från Rom, hoppades att han tillsammans med Timoteus skulle kunna besöka hebréerna i Jerusalem. Därefter skriver Paulus: ”Framför mina hälsningar till alla som har ledningen [som hårt arbetande äldste] bland er och till alla de heliga [de som har det himmelska hoppet]. De som är i Italien sänder er sina hälsningar. Den oförtjänta omtanken [från Gud] vare med er alla.” — Hebréerna 13:22—25.
Ett brev av bestående värde
21. Vilka viktiga punkter hjälper brevet till hebréerna oss att förstå?
21 Hebréerbrevet hjälper oss kanske mer än någon annan bok i de heliga skrifterna att förstå innebörden av de offer som frambars under lagen. Brevet visar tydligt att Jesu Kristi offer är det enda offer som tillhandahåller den nödvändiga lösen för den syndiga mänskligheten. Och ett anmärkningsvärt budskap i brevet är att vi bör lyssna till Guds Son.
22. Nämn några skäl till att vi kan vara tacksamma för Hebréerbrevet.
22 Och som vi har sett av de båda tidigare artiklarna har vi också andra skäl till att vara tacksamma för det av Gud inspirerade brevet till hebréerna. Det hjälper oss att inte tröttna i vår tjänst, och det fyller oss med mod, eftersom vi vet att Jehova är vår hjälpare. Det uppmuntrar oss också att osjälviskt använda våra läppar och alla våra andra gåvor till att dag och natt ägna vår kärleksfulle Gud, Jehova, som är värd att lovprisas, helig tjänst och frambära uppriktiga offer som behagar honom.
Hur skulle du vilja svara?
◻ Hur hjälpte brevet till hebréerna dem att undvika falska läror?
◻ Vilket viktigt arbete koncentrerar sig offer som behagar Gud på?
◻ Vilka är de ”som har ledningen”, och varför bör man vara foglig mot dessa?
◻ Hur betonar Hebréerbrevet bönen?
◻ Varför kan vi säga att brevet till de hebreiska kristna är av bestående värde?
[Bilder på sidan 23]
Offer som är välbehagliga för Gud inbegriper att göra herdebesök och att bygga upp medkristna med kärleksfulla råd