Vad måste vi göra för att bli räddade?

EN MAN frågade en gång Jesus: ”Herre, är det få som blir räddade?” Vad svarade Jesus? Sade han: ”Ta bara emot mig som er Herre och Frälsare, så kommer ni att bli räddade”? Nej, Jesus sade: ”Ansträng er kraftigt för att komma in genom den trånga dörren, därför att många, säger jag er, skall söka komma in men skall inte förmå det.” — Lukas 13:23, 24.

Undvek Jesus att besvara mannens fråga? Nej, mannen frågade inte hur svårt det skulle vara att bli räddad, utan han undrade om de räddade skulle vara få till antalet. Med sitt svar ville Jesus följaktligen bara visa att det var färre än man skulle kunna tro som skulle vara villiga att anstränga sig kraftigt för att få denna fantastiska välsignelse.

”Men så har inte jag fått lära mig”, kanske en del läsare invänder. De kanske anför Johannes 3:16, där det sägs: ”Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” (1917) Till detta vill vi svara: Vad är det då vi måste tro på? Att Jesus verkligen har levt? Naturligtvis. Att han är Guds Son? Absolut! Men eftersom Bibeln kallar Jesus ”Lärare” och ”Herre”, måste vi då inte också tro på det som han lärde, lyda honom och följa honom? — Johannes 13:13; Matteus 16:16.

Att följa Jesus

Aha, det är här problemet ligger! Många människor som påstås vara ”frälsta” tycks inte ha någon större lust att vare sig följa eller lyda Jesus. En protestantisk präst skrev: ”Vår tro på Kristus bör naturligtvis fortsätta. Men att påstå att den måste göra det eller att den nödvändigtvis kommer att göra det har absolut inget stöd i Bibeln.”

Men det förhåller sig precis tvärtom. Många av de sedvänjor som är vanliga bland människor som påstår sig vara ”frälsta” stämplas i Bibeln som omoraliska. Beträffande en person som fortsatte med ett sådant handlingssätt fick de kristna följande uppmaning: ”Avlägsna den onde mannen ur er krets.” Gud vill naturligtvis inte att onda människor skall besmitta hans kristna församling! — 1 Korinthierna 5:11—13.

Vad innebär det då att följa Jesus, och hur kan vi göra det? Ja, hur handlade Jesus? Var han omoralisk? Var han en otuktig människa? En drinkare? En lögnare? Var han oärlig i affärer? Naturligtvis inte! ”Men måste jag verkligen rensa ut allt sådant ur mitt liv?” kanske du undrar. Du kan själv läsa svaret i Efesierna 4:17—5:5. Det sägs inte där att Gud kommer att godkänna oss vad vi än gör. I stället sägs det att vi måste vara annorlunda än världens människor, som ”har förlorat all moralisk känsla”. Vi läser vidare: ”Men ni har inte fått lära att det var så Kristus var. ... Ni skall lägga bort den gamla personligheten, som svarar mot ert tidigare uppförande. ... Må den som stjäl inte stjäla mer. ... Otukt och orenhet av varje slag eller girighet må inte ens nämnas bland er, alldeles som det anstår heliga människor. ... Ni vet ju detta, och inser det själva, att ingen otuktig eller oren eller girig — vilket vill säga en avgudadyrkare — har något arv i Kristi och Guds kungarike.”

Kan vi verkligen säga att vi följer Jesus om vi inte åtminstone försöker leva i överensstämmelse med det föredöme som han gav? Måste vi inte uppriktigt sträva efter att göra vårt liv mer Kristuslikt? Denna viktiga fråga bekymrar sällan eller aldrig människor som tänker på samma sätt som det sägs i en religiös traktat: ”Kom till Kristus nu — precis som du är.”

En av Jesu lärjungar talar varnande om ”ogudaktiga människor, som vänder vår Guds oförtjänta omtanke till en ursäkt för tygellöshet och visar sig falska mot vår ende Ägare och Herre, Jesus Kristus”. (Judas, vers 4) Hur skulle vi kunna vända Guds barmhärtighet ”till en ursäkt för tygellöshet”? Vi skulle kunna göra det genom att ta för givet att Kristi lösenoffer överskyler uppsåtliga synder som vi tänker fortsätta att begå och inte enbart de synder som vi begår på grund av mänsklig ofullkomlighet och som vi försöker upphöra med. Vi vill säkert inte instämma med en av Amerikas mest kända evangelister, som sade att man varken behöver ”rätta till något, sluta upp med något eller omvända sig” för att ta emot Kristus. — Jämför Apostlagärningarna 17:30; Romarna 3:25; Jakob 5:19, 20.

Tro leder till handling

Många människor har fått lära sig att ”tron på Jesus” är en enstaka handling och att vår tro inte behöver vara så stark att den leder till lydnad. Men så sägs det inte i Bibeln. Jesus sade inte att människor som börjar vandra på den kristna levnadsvägen blir räddade. I stället sade han: ”Den som har hållit ut till slutet, han skall bli räddad.” (Matteus 10:22) Bibeln liknar en kristens liv vid ett tävlingslopp, där räddning är det pris som man får när man gått i mål. Den ger därför uppmaningen: ”Löp på ett sådant sätt att ni kan vinna det.” — 1 Korinthierna 9:24.

Att ”ta emot Kristus” inbegriper följaktligen mycket mer än att bara ta emot de välsignelser som möjliggörs genom Jesu enastående offer. Det krävs lydnad. Aposteln Petrus påpekar att domen börjar med ”Guds hus” och tillägger: ”Men om den börjar med oss först, vad skall då slutet bli för dem som inte är lydiga mot Guds goda nyheter?” (1 Petrus 4:17) Det räcker alltså inte att höra och tro. Som Bibeln uttrycker det: ”Bli ordets görare och inte bara dess hörare, i det ni narrar er själva med ett falskt resonemang.” — Jakob 1:22.

Jesu budskap

Den sista boken i Bibeln, Uppenbarelseboken, innehåller budskap från Jesus, vilka via Johannes vidarebefordrades till sju kristna församlingar. (Uppenbarelseboken 1:1, 4) Sade Jesus att medlemmarna av dessa församlingar var på den säkra sidan, eftersom de redan hade ”tagit emot” honom? Nej. Han berömde deras gärningar, deras möda och deras uthållighet och talade om deras kärlek, tro och hängivna tjänst. Men han sade också att Djävulen skulle komma att sätta dem på prov och att de skulle bli belönade ”var och en ... efter ... [sina] gärningar”. — Uppenbarelseboken 2:2, 10, 19, 23.

Jesus beskrev följaktligen den kristna vägen som ett långt större åtagande än de flesta insett när de fått lära sig att deras räddning var ”fullbordad” så snart de ”tagit emot honom” vid något religiöst möte. Jesus sade: ”Om någon vill följa mig, må han då förneka sig själv och lyfta upp sin tortyrpåle och ständigt följa mig. Ty vemhelst som vill rädda sin själ, han skall mista den; men vemhelst som mister sin själ för min skull, han skall finna den.” — Matteus 16:24, 25.

Förneka oss själva? Ständigt följa Jesus? Det skulle kräva ansträngning. Det skulle förändra hela vårt liv. Men sade Jesus verkligen att en del av oss till och med skulle behöva ”mista ... sin själ” — dö för hans skull? En sådan tro är möjlig endast för dem som har kunskap om de fantastiska ting som man får lära sig genom att studera Guds ord. Det framgick tydligt den dag då Stefanus blev stenad av religiösa fanatiker som inte kunde ”hävda sig mot den vishet och den ande som han talade med”. (Apostlagärningarna 6:8—12; 7:57—60) Sådan tro har också ådagalagts i vår tid av de hundratals Jehovas vittnen som dog i de nazistiska koncentrationslägren hellre än att göra våld på sitt genom Bibeln övade samvete.a

Kristet nit

Vi måste gripa ett fast tag om vår kristna tro, för i motsats till vad man kan få höra i vissa kyrkor eller religiösa TV-program säger Guds ord att vi kan avfalla. Bibeln berättar om kristna som ”har övergett den raka vägen”. (2 Petrus 2:1, 15) Vi måste därför fortsätta att ”med fruktan och bävan arbeta på ... [vår] egen räddning”. — Filipperna 2:12; 2 Petrus 2:20.

Var det så de första kristna, de som blev undervisade direkt av Jesus och hans apostlar, förstod saken? Ja. De visste att de måste göra något. Jesus sade: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, ... och lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” — Matteus 28:19, 20.

Några veckor efter det att Jesus hade sagt detta blev 3.000 personer döpta på en enda dag. Antalet troende växte snabbt till 5.000. De som kom till tro undervisade i sin tur andra. När förföljelse ledde till att de blev kringspridda, tjänade detta bara till att sprida deras budskap ytterligare. Bibeln förklarar att inte bara några få ledande kristna, utan alla ”de som hade blivit kringspridda”, gick ”igenom landet och förkunnade ordets goda nyheter”. Omkring 30 år senare kunde aposteln Paulus därför skriva att de goda nyheterna hade ”predikats i hela skapelsen under himlen”. — Apostlagärningarna 2:41; 4:4; 8:4; Kolosserna 1:23.

När Paulus predikade sade han inte som en del TV-evangelister: ”Ta emot Jesus nu, så blir du frälst för evigt.” Inte heller hade han samma uppfattning som den amerikanske präst som skrev: ”Redan som tonåring ... var jag frälst.” Mer än 20 år efter det att Jesus hade utvalt Paulus till att föra ut det kristna budskapet till folk av nationerna skrev denne nitiske apostel: ”Jag är hårdhänt mot min kropp och leder den som en slav, för att jag, sedan jag har predikat för andra, inte själv på ett eller annat sätt skall bli underkänd.” — 1 Korinthierna 9:27; Apostlagärningarna 9:5, 6, 15.

Den kristnes räddning är en fri gåva från Gud. Vi kan aldrig göra oss förtjänta av den, men ändå krävs det ansträngning från vår sida. Om någon erbjöd dig en mycket dyrbar gåva och du inte ens visade så stor uppskattning av den att du hämtade den och tog den med dig, skulle kanske din brist på tacksamhet få givaren att ge gåvan till någon annan. Hur värdefullt är Jesu Kristi utgjutna blod? Det är en fri gåva, men vi måste visa djup uppskattning av den.

Sanna kristna befinner sig i ett räddat tillstånd på så sätt att de har en godkänd ställning inför Gud. Kollektivt sett är deras räddning säker och viss, men på det individuella planet måste de uppfylla Guds krav. Vi kan emellertid förlora Guds godkännande, för Jesus sade: ”Om någon inte förblir i gemenskap med mig, kastas han ut såsom en ranka och förtorkas.” — Johannes 15:6.

”Guds ord är levande”

Det samtal som återgavs i början av den första artikeln utspann sig för snart 60 år sedan. Johnny tror fortfarande att det endast är genom Jesus Kristus som vi kan bli räddade, men han inser också att det krävs ansträngning från vår sida. Han är övertygad om att Bibeln framhåller det enda verkliga hoppet för mänskligheten och att vi måste studera denna fantastiska bok, låta den påverka vårt hjärta och motivera oss att leva ett liv som präglas av kärlek, tro, omtänksamhet, lydnad och uthållighet. Han har uppfostrat sina barn i denna tro, och nu kan han till sin glädje se hur de i sin tur uppfostrar sina barn på samma sätt. Han önskar att alla hade detta slag av tro och gör allt han kan för att ingjuta den i andra människors hjärtan och sinnen.

Aposteln Paulus blev inspirerad att skriva att ”Guds ord är levande och utvecklar kraft”. (Hebréerna 4:12) Det kan förändra människors liv. Det kan motivera dig att visa uppriktig kärlek, tro och lydnad. Men det räcker inte med att du bara i ditt stilla sinne ”tar emot” det som sägs i Bibeln, utan du måste studera den och låta den påverka ditt hjärta. Låt dess vishet vara ditt rättesnöre. Omkring 5.000.000 nitiska Jehovas vittnen i över 230 länder erbjuder människor kostnadsfria bibelstudier. Om du skulle vilja veta hur ett sådant studium går till, skriv då till utgivarna av den här tidskriften. Den tro och andliga styrka som du kan få genom att studera Bibeln kommer att skänka dig stor glädje!

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 7]

Varför ”kämpa hårt” för tron?

Bibelboken Judas riktar sig till ”de kallade som är ... bevarade åt Jesus Kristus”. Sägs det där att de som hade ”tagit emot Jesus” var säkra på att bli räddade? Nej, Judas uppmanade dessa kristna att ”kämpa hårt” för tron. Han gav dem tre skäl till att göra detta. För det första sägs det att Gud ”räddade ett folk ut ur Egyptens land”, men ändå var det många av dem som senare avföll. För det andra gjorde till och med änglar uppror och blev demoner. För det tredje tillintetgjorde Gud Sodom och Gomorra på grund av den sexuella omoraliskhet som florerade i dessa städer. Judas nämner dessa bibliska skildringar ”som ett varnande exempel”. Ja, även troende som är ”bevarade åt Jesus Kristus” måste vara på sin vakt, så att de inte avfaller från den sanna tron. — Judas, vers 1—7.

[Ruta på sidan 8]

Vilket är rätt?

Bibeln säger: ”En människa förklaras rättfärdig genom tro utan laggärningar.” Det sägs också: ”En människa skall förklaras rättfärdig på grund av gärningar och inte bara på grund av tro.” Vilket är rätt? Blir vi förklarade rättfärdiga genom tro eller genom gärningar? — Romarna 3:28; Jakob 2:24.

Bibelns samstämmiga svar visar att båda påståendena är korrekta.

Enligt den lag som Gud gav genom Mose hade judarna i hundratals år varit förpliktade att frambära speciella offer, fira olika högtider och rätta sig efter vissa kostföreskrifter och andra krav. Sådana ”laggärningar” eller rätt och slätt ”gärningar” var inte längre nödvändiga sedan Jesus hade tillhandahållit sitt fullkomliga offer. — Romarna 10:4.

Men det faktum att de gärningar som hade utförts under den mosaiska lagen nu hade ersatts av Jesu överlägsna offer innebar inte att de kristna kunde ignorera Bibelns anvisningar. Det sägs tvärtom: ”Hur mycket mera skall då inte Kristi blod ... rena våra samveten från döda gärningar, så att vi kan ägna helig tjänst åt den levande Guden?” — Hebréerna 9:14.

Hur kan vi ”ägna helig tjänst åt den levande Guden”? Bibeln uppmanar oss bland annat att visa ifrån oss köttets gärningar, stå emot den här världens omoraliskhet och undvika dess snaror. Den säger att vi skall ”kämpa trons goda kamp”, lägga av ”den synd som lätt snärjer in oss” och ”med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss, medan vi uppmärksamt ser på vår tros Främste förmedlare och Fullkomnare, Jesus”. Den uppmanar oss också att inte ”bli trötta och ge tappt i ... [våra] själar”. — 1 Timoteus 6:12; Hebréerna 12:1—3; Galaterna 5:19—21.

Vi gör oss inte förtjänta av räddning genom att handla på det här sättet, för ingen människa kan någonsin göra tillräckligt för att förtjäna att få del av sådana fantastiska välsignelser. Vi kommer emellertid att visa oss vara ovärdiga denna underbara gåva, om vi inte visar prov på kärlek och lydnad genom att göra det som Bibeln säger att Gud och Kristus vill att vi skall göra. Om vi inte har gärningar som vittnar om vår tro, kommer våra anspråk på att vara Jesu efterföljare att klinga falskt, för Bibeln säger uttryckligen: ”Så är också tron, om den inte har gärningar, i sig själv död.” — Jakob 2:17.

[Bild på sidan 7]

Studera Bibeln och låt den bli ditt rättesnöre i livet