Varför vi behöver tro och vishet

Viktiga detaljer från Jakobs brev

JEHOVAS tjänare behöver härda ut under prövning. De måste också undvika ett uppförande som skulle leda till Guds misshag. Sådana detaljer betonas i Jakobs brev, och det krävs verksam tro och himmelsk vishet att göra något positivt åt dem.

Brevets skribent identifierar sig inte som en av Jesu två apostlar vid namn Jakob, utan som en Guds och Kristi slav. Jesu halvbror Judas säger likaledes att han är ”en Jesu Kristi slav, men Jakobs bror”. (Jakob 1:1; Judas, vers 1; Matteus 10:2, 3) Jesu halvbror Jakob skrev därför tydligen det brev som bär hans namn. — Markus 6:3.

I det här brevet nämns inte Jerusalems förstöring år 70 v.t., och historieskrivaren Josefos anger att Jakob led martyrdöden kort efter den romerske prokuratorn Festus’ död omkring år 62 v.t. Brevet skrevs därför uppenbarligen före 62 v.t. Det var adresserat till ”de tolv stammarna” av det andliga Israel, för det var riktat till dem som har ”tro på vår Herre Jesus Kristus”. — Jakob 1:1; 2:1; Galaterna 6:16.

Jakob brukar illustrationer som kan hjälpa oss att minnas hans råd. Han visar till exempel att en människa som ber Gud om vishet inte bör tvivla, ”ty den som tvivlar är lik en havets våg, som drivs av vinden och blåses omkring”. (1:5—8) Vi måste behärska vår tunga, eftersom den kan styra vår kurs liksom ett roder styr en båt. (3:1, 4) Och för att klara av prövningar måste vi visa tålamod liksom jordbrukaren gör när han väntar på skörden. — 5:7, 8.

Tro, prövningar och gärningar

Jakob visar först att vi kan vara lyckliga som kristna trots våra prövningar. (1:1—18) Några av dessa prövningar, till exempel sjukdom, är vanliga för alla människor, men de kristna lider också för att de är Guds och Kristi slavar. Jehova kommer att ge oss den vishet som behövs för att uthärda, om vi fortsätter att be om den i tro. Han prövar aldrig någon med onda ting, och vi kan lita på att han kommer att sörja för vad som är gott.

För att få Guds hjälp måste vi ägna honom dyrkan genom gärningar som visar vår tro. (1:19—2:26) Detta kräver att vi blir ”ordets görare”, inte bara dess hörare. Vi måste behärska tungan, se till föräldralösa och änkor och bevara oss utan fläck från världen. Om vi skulle gynna de rika och ringakta de fattiga, skulle det vara att bryta ”den kungliga lagen” om kärlek. Vi måste också komma ihåg att tron visas genom gärningar, vilket exemplen med Abraham och Rahab väl illustrerar. Ja, ”tron utan gärningar [är] död”.

Himmelsk vishet och bön

Lärare behöver både tro och vishet för att avbörda sig sina plikter. (3:1—18) De har mycket tunga ansvarsåligganden som undervisare. I likhet med dem måste vi behärska tungan — något som himmelsk vishet hjälper oss att göra.

Vishet gör det också möjligt för oss att inse att eftergift för världsliga tendenser skulle skada vårt förhållande till Gud. (4:1—5:12) Om vi har kämpat för att uppnå själviska mål eller har fördömt våra bröder, måste vi ändra sinne. Och hur viktigt är det inte att undvika vänskap med denna världen, för det är andligt äktenskapsbrott! Må vi aldrig ignorera Guds vilja genom materialistisk planering, och må vi skydda oss mot en anda av otålighet och mot att sucka mot varandra.

Om någon är andligen sjuk bör han söka hjälp hos församlingens äldste. (5:13—20) Om han har begått synder, kan deras böner och visa råd hjälpa till med att återställa den andliga hälsan hos en syndare som vänder om. Ja, ”den som omvänder en syndare från hans vägs villfarelse skall rädda hans [den villfarandes] själ från [den andliga och eviga] döden”.

[Ruta på sidan 23]

Ordets görare: Vi bör vara ”ordets görare och inte bara dess hörare”. (Jakob 1:22—25) Den som bara är en hörare ”är ... lik en man som i en spegel betraktar det ansikte han är född med”. Efter en kort granskning ger han sig i väg ”och glömmer med ens vad slags människa han är”. Men en ”ordets görare” betraktar noggrant Guds fullkomliga eller fullständiga lag, som omfattar allting som krävs av en kristen. Han ”håller i med det” och fortsätter att skärskåda lagen med tanke på att ändra sig för att fullständigt stämma överens med den. (Psalm 119:16) Hur skiljer sig ”en gärningens görare” från en människa som kastar en hastig blick i en spegel och glömmer bort vad den visar? Jo, göraren omsätter Jehovas ord i handling och åtnjuter hans ynnest! — Psalm 19:8—12.