Fortsätt att leva som Guds barn
”Var och en som inte utövar rättfärdighet, han härstammar inte från Gud, inte heller den som inte älskar sin broder.” — 1 JOHANNES 3:10.
1, 2. Vilka råd av aposteln skall vi begrunda, när vi fortsätter vårt studium av Första Johannes?
JEHOVA har en universell familj, och vissa människor är nu en del av den. De är Guds barn. Men hur skiljer sig dessa från andra?
2 I sitt första inspirerade brev identifierar aposteln Johannes dessa högt gynnade personer. Han ger också råd som hjälper dem att fortsätta att leva som Guds barn. Och det han säger kommer att vara till gagn för alla överlämnade Jehovas vittnen.
Hur stor är inte Guds kärlek!
3. Hur har några gjorts till ”Guds barn”, och hur betraktar världen dem?
3 Johannes nämner det hopp som smorda kristna har. (Läs 1 Johannes 3:1—3.) Vilken stor kärlek har inte Jehova visat genom att adoptera dem som andliga söner och göra dem till ”Guds barn”! (Romarna 5:8—10) Deras gudaktiga ande, mål och förhoppningar delas inte av ”världen” — det orättfärdiga mänskliga samhället. Detta världsliga samhälle hatar både Kristus och hans efterföljare och följaktligen också Fadern. (Johannes 15:17—25) Världen kan kanske känna smorda kristna som personer, men den känner dem inte som Guds barn, eftersom ”den inte har lärt känna” Jehova. — 1 Korintierna 2:14.
4. Vad bör var och en som har hopp om himmelskt liv göra?
4 Just nu är smorda kristna Guds barn. ”Men”, säger Johannes, ”ännu har det inte gjorts uppenbart vad vi kommer att vara” efter att ha dött trogna och ha blivit uppväckta till himmelskt liv med andliga kroppar. (Filipperna 3:20, 21) Men när Gud ”görs uppenbar” kommer de att bli ”honom lika” och kommer att ”se honom alldeles som han är”, som ”Jehova, Anden”. (2 Korintierna 3:17, 18) Var och en som har ”det hoppet”, hoppet om himmelskt liv, bör påverkas att rena sig ”alldeles som denne [Jehova] är ren”. Även om de smorda nu är ofullkomliga, bör de leva ett rent liv som harmonierar med deras hopp om att få se den rene, helige Guden i den himmelska världen. — Psalm 99:5, 9; 2 Korintierna 7:1.
Utöva rättfärdighet
5, 6. Vad gör var och en som från Guds ståndpunkt sett utövar synd, men vad är i detta avseende sant om dem som förblir ”i gemenskap med” Jesus Kristus?
5 Att leva som Guds barn innebär också att göra det som är rättfärdigt. (Läs 1 Johannes 3:4, 5.) ”Var och en som utövar synd, han utövar också [från Jehovas ståndpunkt sett] laglöshet”, då det ju är hans lagar som syndaren överträder. (Jesaja 33:22; Jakob 4:12) All ”synd” är ”laglöshet”, överträdelse av Guds lagar. Att utöva synd är tvärtemot den kristna andan, och vi är tacksamma över att Jesus Kristus ”gjordes uppenbar” som människa ”för att ta bort våra synder”. Eftersom det inte finns någon ”synd i honom”, kunde han frambära det enda fullständigt tillfredsställande syndförsonande offret till Gud. — Jesaja 53:11, 12; Hebréerna 7:26—28; 1 Petrus 2:22—25.
6 ”Var och en som förblir i gemenskap med honom [Sonen] bedriver inte synd.” (Läs 1 Johannes 3:6.) Eftersom vi är ofullkomliga kan vi begå en syndig handling ibland. Men de som förblir i gemenskap med Sonen och följaktligen också med Fadern har inte för vana att synda. Sådana som bedriver synd har inte ”sett” Jesus med trons ögon; och sådana vanesyndare som avfällingarna ”känner” och uppskattar inte heller Kristus som Guds syndförsonande ”lamm”. — Johannes 1:36.
7, 8. Från vem härstammar, enligt orden i 1 Johannes 3:7, 8, den som avsiktligt bedriver synd, men Guds Son gjordes ”uppenbar” för att göra vad när det gäller detta?
7 Johannes varnar för att bli vilseledd. (Läs 1 Johannes 3:7, 8.) ”Låt ingen vilseleda er”, säger aposteln och tillägger: ”Den som utövar rättfärdighet [genom att hålla Guds lag], han är rättfärdig, alldeles som denne [Jesus Kristus] är rättfärdig.” Vår syndfullhet hindrar oss från att vara rättfärdiga i samma utsträckning som det stora föredömet. Men genom Jehovas oförtjänta omtanke kan Jesu smorda efterföljare nu fortsätta att leva som Guds barn.
8 Den som avsiktligt utövar synd ”härstammar från djävulen”, som har ”hållit på att synda alltifrån början” av sin bana av uppror mot Jehova. Men Guds Son gjordes ”uppenbar” för att ”göra ände på” Satans ”gärningar” i fråga om att främja synd och ondska. Detta inbegriper att omintetgöra den adamitiska dödens verkningar genom att synden försonas genom Kristus, genom att de som är i sheol (hades) uppväcks och genom att Satans huvud krossas. (1 Moseboken 3:15; 1 Korintierna 15:26) Må vi — den smorda kvarlevan och den ”stora skaran” — under tiden akta oss för att utöva synd och orättfärdighet!
Håll Guds lag
9. I vilken bemärkelse kan den av anden pånyttfödde kristne inte ”bedriva synd”, och varför är det så?
9 Johannes skiljer därefter på Guds barn och djävulens barn. (Läs 1 Johannes 3:9—12.) Var och en som är ”född av Gud utövar inte synd” eller gör det till en vana att synda. Jehovas ”säd” eller heliga ande, som ger en person ”en ny födelse” till ett himmelskt hopp, förblir i den individen, såvida han inte motarbetar anden och på så sätt ”bedrövar” den, så att Gud drar den tillbaka. (1 Petrus 1:3, 4, 18, 19, 23; Efesierna 4:30) För att förbli ett av Guds barn kan den av anden pånyttfödde kristne ”inte bedriva synd”. Som en ”ny skapelse” med den ”nya personligheten” kämpar han emot synden. Han har ”kommit undan den ruttenhet som till följd av lusta är i världen”, och han vill på inga villkor bli en vanesyndare. — 2 Korintierna 5:16, 17; Kolosserna 3:5—11; 2 Petrus 1:4.
10. Vad är ett sätt varpå man kan skilja mellan Guds barn och djävulens barn?
10 Ett sätt att skilja på Guds barn och djävulens barn är detta: ”Var och en som inte utövar rättfärdighet, han härstammar inte från Gud.” Orättfärdighet är så kännetecknande för djävulens barn att de inte kan ”sova, om de inte får göra vad ont är, sömnen berövas dem, om de inte får vålla någons fall”, vilket är vad avfällingar skulle tycka om att göra med lojala kristna. — Ordspråksboken 4:14—16.
11. a) På vilket annat sätt kan man identifiera dem som inte är Guds barn? b) Vad bör vi förmås att göra, när vi begrundar Kains kurs?
11 ”Inte heller” ”härstammar” den ”från Gud” ”som inte älskar sin broder”. Det ”budskap” som vi har hört ”från början” av vårt liv som Jehovas vittnen är faktiskt att ”vi skall älska varandra”. (Johannes 13:34) Vi är därför inte ”såsom Kain”, som visade att han ”härstammade från den onde” genom att ta ”livet av sin bror” på ett våldsamt sätt — kännetecknande för mördaren Satan. (1 Moseboken 4:2—10; Johannes 8:44) Kain tog livet av Abel ”därför att hans egna gärningar var onda, men hans brors rättfärdiga”. Att vi begrundar den kurs Kain slog in på bör verkligen få oss att vara på vår vakt mot att på liknande sätt hata våra andliga bröder.
Kärlek ”i gärning och sanning”
12. Hur vet vi ”att vi har gått över från döden till livet”, och vad innebär detta?
12 Om vi skulle efterlikna Kain, skulle vi vara andligen döda. (Läs 1 Johannes 3:13—15.) Han hatade sin bror så mycket att han dödade honom, och vi är inte förvånade över att världen på liknande sätt hatar oss, eftersom Jesus förutsade detta. (Markus 13:13) Men ”vi vet [eller: är övertygade om] att vi har gått över från döden [andlig död] till livet [evigt liv], därför att vi älskar bröderna”, våra medvittnen för Jehova. På grund av denna broderliga kärlek i förening med tro på Kristus är vi inte längre ”döda” i överträdelser och synder, utan Gud har lyft av oss sin fördömelse, och vi har väckts upp ur andlig död och fått hoppet om evigt liv. (Johannes 5:24; Efesierna 2:1—7) Kärlekslösa avfällingar har inte något sådant hopp, för ”den som inte älskar förblir i [den andliga] döden”.
13. Varför bör vi, om vi hatar vår broder, göra detta till ett böneämne?
13 Det är faktiskt så att ”var och en som hatar sin broder är en mördare”. Den som hatar kanske inte begår fysiskt mord (som när Kain dödade Abel på grund av avundsjuka och hat), men han skulle helst se att hans andlige broder inte vore vid liv. Eftersom Jehova läser hjärtat, så står den som hatar domfälld. (Ordspråksboken 21:2; jämför Matteus 5:21, 22.) Ingen sådan icke ångrande ”mördare” eller hatare av en medtroende ”har evigt liv bestående i sig”. Om vi i hemlighet hatar ett medvittne, bör vi då inte be Jehova att han hjälper oss att förändra vår anda, så att vi får en anda av broderlig kärlek?
14. I vilken utsträckning uppmanas vi att visa broderlig kärlek?
14 Om vi skall fortsätta att leva som Guds barn, måste vi visa broderlig kärlek i ord och handling. (Läs 1 Johannes 3:16—18.) Detta bör vara möjligt, eftersom vi har ”lärt känna kärleken, därför att denne [Jesus Kristus] gav ut sin själ [eller: sitt ”liv”, enligt fotnot i Referensbibeln] för oss”. Eftersom Jesus visade kärlek i den utsträckningen, bör vi visa en liknande på principer grundad kärlek (grekiska: a·gaʹpe) till medtroende. I tider av förföljelse är vi till exempel ”pliktiga att ge ut våra själar för bröderna”, precis som Priska och Akvila vågade ”sin egen hals för” Paulus’”själ”. — Romarna 16:3, 4; Johannes 15:12, 13.
15. Vad kräver kärleken av oss, om en broder är i nöd och vi har ”denna världens medel att uppehålla livet”?
15 Om vi skulle vara villiga att ge vårt liv för våra bröder, så borde vi vara villiga att göra mindre krävande saker för deras skull. Anta att vi har ”denna världens medel att uppehålla livet” — pengar, mat, kläder och liknande, sådant som gjorts möjligt genom världen. Vi kanske ”får se” att en broder är i nöd — vi ser inte bara situationen i förbigående, utan vi stirrar på den. Hans belägenhet kan få vår ”ömma medkänslas” eller våra djupaste känslors ”dörr” att öppnas för honom. Men hur skulle det vara om vi smällde igen den ”dörren” genom att låta själviskheten omintetgöra vår avsikt att hjälpa honom? ”På vilket sätt” förblir då ”Guds kärlek” i oss? Det räcker inte bara med att tala om broderlig kärlek. Som Guds barn måste vi visa den ”i gärning och sanning”. Om en broder till exempel är utsvulten, behöver han mat och inte bara ord. — Jakob 2:14—17.
Hjärtan som inte domfäller oss
16. a) Hur är Gud ”större än våra hjärtan”? b) Varför besvarar Jehova, enligt vad Johannes säger, våra böner?
16 Därefter pekar Johannes på sådant som övertygar oss om att vi är Jehovas barn. (Läs 1 Johannes 3:19—24.) ”Av detta” — det förhållandet att vi visar broderlig kärlek — ”skall vi veta att vi har vår upprinnelse i sanningen” och inte är offer för avfällig villfarelse. På så sätt ger vi ”våra hjärtan tillförsikt” inför Gud. (Psalm 119:11) Men om våra hjärtan skulle domfälla oss, kanske på grund av att vi känner att vi inte har visat medtillbedjare tillräcklig kärlek, så kom ihåg att ”Gud är större än våra hjärtan och vet allting”. Han är barmhärtig, därför att han känner till vår ”oskrymtade broderliga kärlek”, vår kamp mot synden och våra ansträngningar att leva på ett sätt som behagar honom. (1 Petrus 1:22; Psalm 103:10—14) ”Om våra hjärtan inte domfäller oss”, därför att det finns gärningar som bevisar vår broderliga kärlek, och vi inte är skyldiga till fördolda synder, ”då talar vi fritt och öppet till Gud” i bön. (Psalm 19:13, NW) Och han besvarar våra böner, ”därför att vi håller hans bud och gör de ting som är behagliga i hans ögon”.
17. Vilka två krav inbegriper Guds ”bud”?
17 Om vi förväntar att få våra böner besvarade, måste vi hålla Guds ”bud”, inbegripet dessa båda krav: 1) Vi måste ha tro på Jesu ”namn” och acceptera lösenanordningen och erkänna hans gudagivna myndighet. (Filipperna 2:9—11) 2) Vi måste också ”älska varandra”, alldeles som Jesus befallde. (Johannes 15:12, 17) Var och en som har tro på Kristi namn bör helt visst älska alla andra som utövar sådan tro.
18. Hur vet vi att Jehova ”förblir i gemenskap med oss”?
18 En person som håller Guds bud ”förblir i gemenskap med honom” — i harmoni med Jehova. (Jämför Johannes 17:20, 21.) Men hur ”får vi vetskap om” att Gud ”förblir i gemenskap med oss”? Detta vet vi ”på grund av [den heliga] anden som han har gett oss”. Att vi äger Guds heliga ande och förmågan att visa dess frukt, inbegripet broderlig kärlek, bevisar att vi är i gemenskap med Jehova. — Galaterna 5:22, 23.
Var på er vakt!
19, 20. Varför skall vi ”pröva de inspirerade uttalandena”, och vilken hjälp ger Johannes i detta avseende?
19 Johannes visar därefter hur vi måste vara på vår vakt. (Läs 1 Johannes 4:1.) Vi får inte tro varje ande eller ”inspirerat uttalande”, utan vi bör ”pröva de inspirerade uttalandena för att se om de härrör från Gud”. Varför det? ”Eftersom många falska profeter har gått ut i världen.” Det var åtminstone somliga av dessa bedrägliga lärare som på den tiden färdades omkring och anslöt sig till olika församlingar och sökte ”dra bort lärjungarna efter sig”. (Apostlagärningarna 20:29, 30; 2 Johannes, vers 7) De trogna behövde således vara på sin vakt.
20 Somliga kristna under det första århundradet hade ”förmåga att urskilja inspirerade uttalanden”, en mirakulös gåva av Guds verksamma kraft, som tydligtvis satte dem i stånd att avgöra om inspirerade uttalanden härrörde från Jehova eller ej. (1 Korintierna 12:4, 10) Men Johannes’ varning verkar vara tillämplig på kristna i allmänhet och är till hjälp i våra dagar, när avfällingar försöker bryta ner Jehovas vittnens tro. Även om andens gåva att kunna ”urskilja inspirerade uttalanden” har försvunnit, så visar Johannes’ ord oss hur vi skall kunna avgöra om en lärare drivs av Guds ande eller av demonpåverkan.
21. Vad var ett sätt att pröva ”inspirerade uttalanden” på?
21 Lägg märke till ett sätt att pröva. (Läs 1 Johannes 4:2, 3.) ”Varje inspirerat uttalande som bekänner Jesus Kristus såsom kommen i köttet, det härrör från Gud.” Vi erkänner att Jesus en gång levde som människa och att han är Guds Son, och vår tro får oss att undervisa andra om dessa sanningar. (Matteus 3:16, 17; 17:5; 20:28; 28:19, 20) ”Men varje inspirerat uttalande som inte bekänner Jesus, det härrör inte från Gud.” Detta är i stället ”antikrists inspirerade uttalande” — mot Kristus och mot bibelns lära om honom. Det är tydligt att Johannes och andra apostlar hade varnat för att ”antikrists inspirerade uttalande” skulle komma. (2 Korintierna 11:3, 4; 2 Petrus 2:1) Eftersom falska lärare då hotade sanna kristna, kunde Johannes säga: ”Det [är] redan i världen.”
22. Vad är ett annat sätt att pröva ”inspirerade uttalanden” på?
22 Ett annat sätt att pröva ”inspirerade uttalanden” är att lägga märke till vilka som lyssnar till dem. (Läs 1 Johannes 4:4—6.) Som Jehovas tjänare har vi ”segrat över” eller besegrat de falska lärarna, och vi segrar över deras försök att dra oss bort från Guds sanning. Denna andliga seger har blivit möjlig, därför att Gud som är ”i gemenskap med” lojala kristna ”är större än han [djävulen] som är i gemenskap med världen” eller det orättfärdiga mänskliga samhället. (2 Korintierna 4:4) Eftersom avfällingar ”härstammar från världen” och har dess onda anda, ”talar de vad som utgår från världen, och världen lyssnar till dem”. Eftersom vi har Jehovas ande, kan vi upptäcka deras ”inspirerade uttalandens” oskriftenliga natur, och det är därför vi förkastar dem.
23. Vilka lyssnar till oss och inser att vi leds av Guds ande?
23 Men vi vet att ”vi härstammar från Gud”, därför att ”den som vinner kunskapen om Gud, han lyssnar till oss”. Fårlika personer inser att det vi lär är sanningen grundad på Guds ord. (Jämför Johannes 10:4, 5, 16, 26, 27.) ”Den som inte härstammar från Gud, han lyssnar” naturligtvis ”inte till oss”. De falska profeterna eller lärarna lyssnade inte till Johannes eller till andra som härstammade från Gud och som gav andligen sund undervisning. Det är alltså ”på så sätt vi lägger märke till sanningens inspirerade uttalande och villfarelsens inspirerade uttalande”. Vi som utgör Jehovas tillbedjares familj talar den bibliska sanningens ”rena språk”, som Guds organisation tillhandahåller. (Sefanja 3:9, NW) Och av vad vi säger blir det uppenbart för fårlika människor att vi är ledda av Guds heliga ande.
24. Vad kommer Johannes att framhålla härnäst?
24 Så här långt har Johannes lagt fram några grundläggande krav som vi måste uppfylla, om vi skall fortsätta att leva som Guds barn. Härnäst visar han varför vi alltid måste ådagalägga kärlek och tro.
Vad svarar du?
◻ Hur görs några till ”Guds barn”?
◻ Hur kan vi skilja mellan Guds barn och djävulens barn?
◻ Vad bör vi förmås att göra, när vi begrundar Kains kurs?
◻ I vilken utsträckning bör vi visa broderlig kärlek?
◻ Hur kan ”inspirerade uttalanden” prövas?
[Bild på sidan 18]
Att vi begrundar Kains kurs bör få oss att vara på vår vakt emot att hata någon av våra bröder
[Bild på sidan 20]
Jehovas tillbedjare talar bibelns sannings ”rena språk” som Guds organisation tillhandahåller