TILLBEDJAN
Det att dyrka, vörda eller hylla. Sann tillbedjan av Skaparen omfattar alla sidor av ens liv. Aposteln Paulus skrev till korinthierna: ”Vare sig ni äter eller dricker eller gör något annat, gör allt till Guds ära.” (1Kor 10:31)
När Jehova Gud skapade Adam föreskrev han inte någon bestämd ritual eller speciell metod som den fullkomliga människan skulle använda för att närma sig honom i tillbedjan. Adam kunde emellertid tjäna eller tillbe sin Skapare genom att troget göra hans vilja. Senare fastställde Jehova för Israels nation ett bestämt sätt att närma sig honom och tillbe honom, en anordning som omfattade djuroffer, ett prästerskap och en fysisk helgedom. (Se GUD, NÄRMA SIG.) Denna anordning hade emellertid bara ”en skugga” av de goda ting som skulle komma, ”men inte tingens verkliga gestalt”. (Heb 10:1) Det viktigaste har alltid varit att utöva tro – att göra Jehova Guds vilja – inte att utföra ceremonier och ritualer. (Mt 7:21; Jak 2:17–26)
Som profeten Mika uttryckte det: ”Med vad skall jag träda fram inför Jehova? Med vad skall jag böja mig ner för Gud i höjden? Skall jag träda fram inför honom med helbrännoffer, med årsgamla kalvar? Finner Jehova välbehag i baggar i tusental, i oljeströmmar i tiotusental? Skall jag ge min förstfödde för mitt uppror, mitt moderlivs frukt för min själs synd? Han har talat om för dig, du jordemänniska, det som är gott. Och vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du handlar rättvist och älskar kärleksfull omtanke och är blygsam, när du vandrar med din Gud?” (Mik 6:6–8; jfr Ps 50:8–15, 23.)
Hebreiska och grekiska ord. De flesta av de hebreiska och grekiska ord som kan beteckna tillbedjan kan också syfta på andra handlingar. Det är sammanhanget som avgör hur orden skall förstås.
Ett hebreiskt ord som förmedlar tanken på tillbedjan, ‛avạdh, har grundbetydelsen ”tjäna”. (1Mo 14:4; 15:13; 29:15) Att tjäna eller tillbe Jehova innefattade att man visade lydnad mot alla hans bud och gjorde hans vilja med odelad hängivenhet. (2Mo 19:5; 5Mo 30:15–20; Jos 24:14, 15) Om man deltog i en ritual eller handling av tillbedjan riktad mot andra gudar, var detta därför liktydigt med att man övergav den sanna tillbedjan. (5Mo 11:13–17; Dom 3:6, 7)
Ett annat hebreiskt ord som kan beteckna tillbedjan är hishtachawạh, som har grundbetydelsen ”böja sig ner” (1Mo 18:2), särskilt som ett uttryck för vördnad. (Se VÖRDNAD.) Att man böjde sig ner kunde helt enkelt vara ett uttryck för respekt eller hövlighet mot en annan människa (1Mo 19:1, 2; 33:1–6; 37:9, 10), men det kunde också vara en handling av tillbedjan, ett uttryck för att man kände vördnad för Gud och var tacksam mot honom och ville underordna sig hans vilja. När ordet hishtachawạh används i förbindelse med den sanne Guden eller med falska gudar nämns ibland offer och bön i sammanhanget. (1Mo 22:5–7; 24:26, 27; Jes 44:17) Detta tyder på att det var vanligt att man böjde sig ner när man bad eller offrade. (Se BÖN.)
Den hebreiska roten saghạdh (Jes 44:15, 17, 19; 46:6) har grundbetydelsen ”kasta sig ner”. Det motsvarande arameiska uttrycket används vanligtvis om tillbedjan (Dan 3:5–7, 10–15, 18, 28), men i Daniel 2:46 används det när kung Nebukadnessar ger profeten Daniel sin hyllning genom att kasta sig ner för honom.
Det grekiska verbet latreuō (Lu 1:74; 2:37; 4:8; Apg 7:7) och substantivet latreia (Joh 16:2; Rom 9:4) förmedlar tanken på att utföra helig tjänst, inte bara ordinär, vardaglig tjänst.
Det grekiska ordet proskynẹō är en nära motsvarighet till det hebreiska ordet hishtachawạh genom att det innehåller tanken på vördnad och ibland tillbedjan. Ordet proskynẹō används om en slav som betygar en kung sin vördnad (Mt 18:26) och om den handling Satan krävde att Jesus skulle utföra när han erbjöd honom världens alla kungariken och deras härlighet (Mt 4:8, 9). Om Jesus hade visat Satan sådan vördnad, skulle detta ha varit liktydigt med att han underordnade sig honom och blev hans tjänare. Men Jesus vägrade att göra det. Han sade: ”Gå bort, Satan! Det står ju skrivet: ’Det är Jehova, din Gud, du skall tillbe [grek.: form av proskynẹō; i Femte Moseboken, som Jesus citerade, hebr.: hishtachawạh], och det är endast honom du skall ägna helig tjänst [grek.: form av latreuō; hebr.: form av ‛avạdh].’” (Mt 4:10; 5Mo 5:9; 6:13) På liknande sätt är detta att tillbe, vörda eller böja sig ner för ”vilddjuret” och ”vilddjurets bild” knutet till tjänst, för de som tillber och stöder ”vilddjuret” och dess ”bild” identifieras genom att de har ett märke antingen på handen (som man utför tjänst med) eller på pannan (där det är synligt för alla). Eftersom Djävulen ger vilddjuret dess myndighet, är tillbedjan av vilddjuret i själva verket detsamma som tillbedjan av Djävulen eller tjänst för honom. (Upp 13:4, 15–17; 14:9–11)
Andra grekiska ord som har med tillbedjan att göra är avledda av orden eusebẹō, thrēskeuō och sẹbomai. Ordet eusebẹō betyder ”ägna gudhängivenhet åt” eller ”dyrka”, ”vörda”. (Se GUDHÄNGIVENHET.) I Apostlagärningarna 17:23 syftar det på den gudhängivenhet eller dyrkan som athenarna ägnade åt ”en okänd Gud”. Substantivet thrēskeia, som är avlett av thrēskeuō, anses syfta på en ”form av gudsdyrkan” – antingen sann eller falsk. (Apg 26:5; Kol 2:18, not) De kristnas sanna tillbedjan kännetecknades av äkta omtanke om de fattiga och av att man höll sig helt avskild från den ogudaktiga världen. (Jak 1:26, 27) Ordet sẹbomai (Mt 15:9; Mk 7:7; Apg 18:7; 19:27) och det besläktade ordet sebạzomai (Rom 1:25) betyder ”vörda”, ”dyrka”, ”tillbe”. Föremålet för dyrkan eller hängivenhet kallas sẹbasma. (Apg 17:23; 2Th 2:4) Två andra uttryck är avledda av samma verbstam men har Theọs (Gud) som första led. Det är theosebẹ̄s, som ordagrant betyder ”som vördar Gud” (Joh 9:31), och theosẹbeia, som betyder ”vördnad för Gud” (1Ti 2:10).
Tillbedjan som är godtagbar för Gud. Jehova Gud godtar bara tillbedjan från dem som handlar i enlighet med hans vilja. (Mt 15:9; Mk 7:7) Till en samarisk kvinna sade Kristus Jesus: ”Den stund kommer då det varken är på det här berget [Gerissim] eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber vad ni inte känner; vi tillber vad vi känner. ... Men den stund kommer, och den är här nu, då de sanna tillbedjarna skall tillbe Fadern med ande och sanning, och Fadern söker ju efter sådana till att tillbe honom. Gud är en Ande, och de som tillber honom måste tillbe med ande och sanning.” (Joh 4:21–24)
Jesu ord visar tydligt att den sanna tillbedjan inte skulle vara beroende av geografiska platser eller av att man befinner sig i närheten av eller använder något synligt föremål. I stället för att vara beroende av det som man kan se och ta på visar sanna tillbedjare tro och bevarar en vördnadsfull inställning oavsett var de befinner sig eller vad de är omgivna av. De tillber alltså inte med hjälp av något som de kan se eller röra vid, utan med ande. Eftersom de känner till den sanning Gud har uppenbarat, är deras tillbedjan i överensstämmelse med sanningen. Eftersom de som tillber Gud med ande och sanning har lärt känna Gud genom Bibeln och genom att lägga märke till hur Guds ande verkar i deras eget liv, kan det verkligen sägas att de tillber vad de känner.