Det budskap vi måste förkunna

LÅNGT före den kristna tiden sade Jehova till den trogne Abraham att det skulle bli möjligt för ”alla nationer på jorden” att välsigna sig. (1 Mos. 22:18) Han inspirerade också Salomo att skriva ner följande grundläggande krav som gäller alla människor: ”Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är människans hela förpliktelse.” (Pred. 12:13) Men hur skulle människor i alla nationer få reda på detta?

Även om det alltid har funnits människor som har trott på Guds ord, visar Bibeln att det var först på ”Herrens dag” som ett intensivt, världsomfattande predikoarbete skulle utföras, vilket skulle leda till att alla nationer fick höra de goda nyheterna. Det började 1914. (Upp. 1:10) Uppenbarelseboken 14:6, 7 förutsade angående den tiden att ett viktigt budskap skulle förkunnas under änglars ledning ”för varje nation och stam och tungomål och folk”. Följande uppmaning skulle gå ut till dem: ”Frukta Gud och ge honom ära, därför att stunden för hans dom har kommit, ja, tillbe honom som har gjort himlen och jorden och hav och vattenkällor.” Det är Guds vilja att det här budskapet skall förkunnas, och vi har privilegiet att få ta del i det arbetet.

”Den sanne Guden”. Jehovas tillkännagivande: ”Ni är mina vittnen”, gjordes i förbindelse med stridsfrågan om vem som är den sanne Guden. (Jes. 43:10) Det budskap som måste förkunnas går inte bara ut på att människor bör ha en religion eller tro på en gud. De måste få möjlighet att lära sig att himlens och jordens Skapare är den ende sanne Guden. (Jes. 45:5, 18, 21, 22; Joh. 17:3) Det är bara den sanne Guden som exakt kan förutsäga framtiden. Det är vårt privilegium att visa att uppfyllelsen av Jehovas ord i forna tider ger oss en säker grund för att tro att allt som han har lovat angående framtiden kommer att uppfyllas. (Jos. 23:14; Jes. 55:10, 11)

Många som vi förkunnar för tillber andra gudar eller säger att de inte tillber någon gud över huvud taget. För att få dem att vilja lyssna kanske vi måste börja med något som är av gemensamt intresse. I Apostlagärningarna 17:22–31 finns ett exempel som vi kan lära av. Lägg märke till att även om aposteln Paulus var taktfull, förklarade han tydligt att alla människor är ansvariga inför den Gud som är himlens och jordens Skapare.

Gör Guds namn känt. Tveka inte att nämna den sanne Guden vid namn. Jehova är fäst vid sitt namn. (2 Mos. 3:15; Jes. 42:8) Han vill att människor skall känna till hans namn. Han har sett till att det förekommer mer än 7 000 gånger i Bibeln. Vi har ansvaret att hjälpa människor att lära känna hans härliga namn. (5 Mos. 4:35)

Människors möjlighet till liv i framtiden är beroende av att de lär känna Jehova och anropar honom i tro. (Joel 2:32; Mal. 3:16; 2 Thess. 1:8) Men de flesta känner inte Jehova. Det gäller också många av dem som säger att de tror på Bibelns Gud. Även om de har en bibel och läser den, kanske de ändå inte känner till Guds egennamn, eftersom det har utelämnats i många översättningar. Det enda en del människor känner till om namnet Jehova är att deras religiösa ledare har sagt åt dem att de inte skall använda det.

Hur kan vi göra Guds namn känt? Det finns inget som är så effektivt som att visa det direkt i Bibeln – i deras egen bibel om det är möjligt. I vissa översättningar förekommer namnet på flera tusen ställen. I andra kanske man bara kan hitta det i Psalm 83:18 eller 2 Moseboken 6:3–6 eller i en fotnot till 2 Moseboken 3:14, 15 eller 6:3. I flera översättningar har man använt ersättningsord, till exempel ”Herren” eller ”Gud”. I somliga översättningar står de här ersättningsorden i en särskild stil på de ställen där grundtexten har Guds egennamn. När man i moderna översättningar har utelämnat Guds namn helt, kanske du måste använda en äldre bibelöversättning för att visa vad man har gjort. I en del länder kan man kanske framhålla att Guds namn förekommer i religiösa sånger eller i inskriptioner på offentliga byggnader.

Det kan vara bra att visa Jeremia 10:10–13 i Nya världens översättning också för dem som tillber andra gudar. De här verserna talar inte bara om vad Guds namn är, utan förklarar också klart och tydligt vem han är.

Dölj inte Jehovas namn bakom sådana benämningar som ”Gud” och ”Herren” som man gör i kristenheten. Därmed inte sagt att du måste använda namnet varje gång du inleder ett samtal. På grund av fördomar kanske en del då inte vill fortsätta att resonera. Men har du väl lagt grunden för ett samtal, bör du inte dra dig för att använda Guds namn.

Det är värt att lägga märke till att Bibeln använder Guds egennamn oftare än beteckningarna ”Herren” och ”Gud” sammanlagt. Men bibelskribenterna har ändå inte strävat efter att få med Guds namn i varje mening. De har använt det på ett naturligt, fritt och respektfullt sätt. Det är ett bra exempel för oss.

Den person som bär namnet. Att Gud har ett egennamn är en viktig sanning i sig själv, men det räcker inte med att bara känna till hans namn.

För att kunna älska Jehova och anropa honom i tro måste människor veta vad slags Gud han är. När Jehova gjorde sitt namn känt för Mose på berget Sinai, gjorde han mycket mer än att bara nämna ordet ”Jehova”. Han riktade uppmärksamheten på några av sina enastående egenskaper. (2 Mos. 34:6, 7) Det är ett exempel som vi bör följa.

När du talar om Guds kungarikes välsignelser – antingen du samtalar med nyintresserade eller håller tal i församlingen – bör du peka på vad dessa välsignelser visar om den Gud som ger sådana löften. När du talar om hans bud, bör du framhålla den vishet och kärlek de återspeglar. Förklara att Guds krav inte gör livet tungt, utan är till hjälp för oss. (Jes. 48:17, 18; Mik. 6:8) Visa hur varje manifestation av Jehovas kraft uppenbarar något om hans personlighet, hans normer, hans tankar och avsikter. Framhåll den jämvikt Jehova visar när han ger uttryck åt sina egenskaper. Tala om hur du själv känner för Jehova. Din kärlek till Jehova kan hjälpa andra att också börja älska honom.

Det budskap som nu förkunnas för alla människor framhåller hur viktigt det är att frukta Gud. Genom det vi säger bör vi därför försöka bygga upp gudsfruktan. Denna fruktan är en sund fruktan, en djup vördnad för Jehova. (Ps. 89:7) Den innebär bland annat att man inser att Jehova är den högste Domaren och att våra möjligheter till liv i framtiden är beroende av att vi har hans godkännande. (Luk. 12:5; Rom. 14:12) Sådan fruktan är därför nära förbunden med djup kärlek till honom och därmed också en innerlig önskan att behaga honom. (5 Mos. 10:12, 13) Gudsfruktan får oss också att hata det som är ont, att lyda Guds bud och tillbe honom med ett odelat hjärta. (5 Mos. 5:29; 1 Krön. 28:9; Ords. 8:13) Den hindrar oss från att försöka tjäna Gud och samtidigt älska det som finns i världen. (1 Joh. 2:15–17)

Guds namn – ”ett starkt torn”. Människor som verkligen lär känna Jehova får ett starkt skydd. Det beror inte bara på att de använder hans egennamn eller kan nämna några av hans egenskaper, utan på att de sätter sin förtröstan till Jehova. I Ordspråken 18:10 sägs det: ”Jehovas namn är ett starkt torn; dit in skyndar den rättfärdige och får beskydd.”

Ta vara på möjligheterna att uppmana andra att sätta sin förtröstan till Jehova. (Ps. 37:3; Ords. 3:5, 6) En sådan förtröstan är ett uttryck för tro på Jehova och hans löften. (Hebr. 11:6) När människor ”anropar Jehovas namn” därför att de vet att han är den universelle Suveränen, älskar hans vägar och helt och fullt tror att sann räddning bara kan komma från honom, då – försäkrar Guds ord – kommer de att bli räddade. (Rom. 10:13, 14) När du undervisar andra, bör du hjälpa dem att bygga upp en sådan tro när det gäller varje sida av livet.

Många människor har stora personliga problem, och de ser kanske ingen utväg. Hjälp dem att lära känna Jehovas vägar, att förtrösta på honom och att tillämpa det de får lära sig. (Ps. 25:5) Uppmuntra dem att be innerligt till Gud om hjälp och att tacka honom för hans välsignelser. (Fil. 4:6, 7) När de lär känna Jehova, inte bara genom att läsa Bibeln utan också genom att de får uppleva att hans löften uppfylls i deras eget liv, börjar de känna den trygghet som kommer av att de verkligen inser vad namnet Jehova står för. (Ps. 34:8; Jer. 17:7, 8)

Ta väl vara på varje möjlighet att hjälpa människor att inse hur förståndigt det är att frukta den sanne Guden, Jehova, och hålla hans bud.

SEDAN Jesus hade uppstått, men innan han återvände till himlen, gav han sina lärjungar följande anvisning: ”Ni skall vara vittnen om mig ... till jordens mest avlägsna del.” (Apg. 1:8) Om dem som i våra dagar lojalt tjänar Gud sägs det att de ”har arbetet att vittna om Jesus”. (Upp. 12:17) Hur ihärdiga är vi i arbetet med att vittna?

Många som uppriktigt säger att de tror på Jesus vet ingenting om hans tillvaro innan han blev människa. De inser inte att han verkligen var en människa, när han var här på jorden. De förstår inte vad som menas med att han är Guds Son. De vet mycket lite om hans roll i förbindelse med förverkligandet av Guds avsikt. De vet inte vad han gör nu, och de inser inte hur deras liv berörs av det han kommer att göra i framtiden. De kanske rentav har den felaktiga uppfattningen att Jehovas vittnen inte tror på Jesus. Vi har privilegiet att tala om sanningen för dem.

Andra tror inte att den Jesus som Bibeln talar om verkligen har levat. Somliga betraktar Jesus som blott och bart en stor människa. Många förkastar tanken på att han är Guds Son. ”Att vittna om Jesus” för sådana människor kräver stor ansträngning, mycket tålamod och takt.

Vilken uppfattning människor än har, måste de skaffa sig kunskap om Jesus Kristus om de skall få nytta av den anordning Gud har gjort för att människor skall kunna få evigt liv. (Joh. 17:3) Guds klart uttryckta vilja är att alla som lever ”öppet skall erkänna att Jesus Kristus är Herre” och underordna sig hans myndighet. (Fil. 2:9–11) Därför kan vi inte helt enkelt undvika den här frågan när vi träffar människor som har starka, men felaktiga, uppfattningar eller direkta fördomar. Även om vi ibland kan tala rakt på sak om Jesus Kristus – också vid första besöket – måste vi kanske i andra fall säga något taktfullt för att hjälpa den besökte att få en rätt syn på honom. Vi kanske också måste tänka ut hur vi skall kunna utveckla ämnet vidare vid senare besök. Men det är kanske inte möjligt att gå in på alla detaljer förrän vi leder ett bibelstudium med personen. (1 Tim. 2:3–7)

Jesu viktiga roll i förbindelse med Guds avsikt. Vi måste hjälpa människor att förstå att Jesus är ”vägen” och att ”ingen kommer till Fadern utom genom” honom och att det därför är omöjligt att få ett godkänt förhållande till Gud utan att tro på Jesus Kristus. (Joh. 14:6) Om man inte förstår vilken viktig uppgift Jehova har gett sin förstfödde Son, är det omöjligt att förstå Bibeln. Varför det? Därför att Jehova har gjort sin Son till nyckelpersonen när det gäller att förverkliga sina avsikter. (Kol. 1:17–20) Bibelns profetior kretsar kring detta. (Upp. 19:10) Det är genom Jesus Kristus som alla de problem som uppstod i och med Satans uppror och Adams synd kommer att avlägsnas. (Hebr. 2:5–9, 14, 15)

För att förstå Kristi uppgift måste man inse att människorna befinner sig i ett beklagligt tillstånd som de inte kan ta sig ur själva. Vi är alla födda i synd. Detta kan påverka oss på olika sätt i livet, men förr eller senare leder det till döden. (Rom. 3:23; 5:12) Resonera om detta med dem du förkunnar för. Visa sedan att Jehova genom Jesu Kristi lösenoffer kärleksfullt har gjort det möjligt för människor som utövar tro på detta offer att bli befriade från synd och död. (Mark. 10:45; Hebr. 2:9) Detta gör det möjligt för dem att få leva för evigt i fullkomlighet. (Joh. 3:16, 36) Det kan man inte uppnå på något annat sätt. (Apg. 4:12) När du undervisar, antingen enskilt eller i församlingen, bör du göra mer än att bara nämna dessa fakta. Du bör vänligt och tålmodigt hjälpa dem som lyssnar att känna tacksamhet för den uppgift Kristus har som återlösare. Uppskattning av den här anordningen kan ha en djup inverkan på en människas inställning, uppförande och mål i livet. (2 Kor. 5:14, 15)

Jesus gav sitt liv som offer en gång för alla. (Hebr. 9:28) Men han tjänar nu aktivt som överstepräst. Förklara för människor vad det betyder. Upplever de stress, besvikelser, lidande eller problem därför att andra behandlar dem illa? När Jesus var människa upplevde han allt detta. Han förstår hur vi känner det. Känner vi att vi behöver Guds barmhärtighet på grund av vår ofullkomlighet? Om vi ber Gud om förlåtelse på grundval av Jesu offer, tjänar Jesus som ”en hjälpare hos Fadern”. Medlidsamt ”lägger [han] sig ut för oss”. (1 Joh. 2:1, 2; Rom. 8:34) På grundval av Jesu offer och hans tjänst som överstepräst kan vi närma oss Jehovas ”oförtjänta omtankes tron” för att få hjälp i rätt tid. (Hebr. 4:15, 16) Även om vi är ofullkomliga, kan vi tjäna Gud med ett rent samvete tack vare den hjälp Jesus ger oss som överstepräst. (Hebr. 9:13, 14)

Dessutom har Jesus stor myndighet eftersom han är den som Gud har utsett till att vara den kristna församlingens huvud. (Matt. 28:18; Ef. 1:22, 23) I den ställningen ger han oss vägledning i enlighet med Guds vilja. När du undervisar andra, bör du förklara att det är Jesus Kristus, och inte någon människa, som är församlingens huvud. (Matt. 23:10) Redan från första början bör du inbjuda de intresserade till församlingens möten, där vi studerar Bibeln med hjälp av publikationer som ”den trogne och omdömesgille slaven” förser oss med. Förklara inte bara vem ”slaven” är, utan också vem ”hans herre” är, så att de förstår att det är Jesus som är huvudet. (Matt. 24:45–47) Presentera dem för de äldste, och förklara vilka bibliska krav dessa måste uppfylla. (1 Tim. 3:1–7; Tit. 1:5–9) Framhåll att församlingen inte tillhör de äldste, utan att de hjälper oss att vandra i Jesu Kristi fotspår. (Apg. 20:28; Ef. 4:16; 1 Petr. 5:2, 3) Hjälp de intresserade att förstå att ett organiserat, världsomfattande samhälle är i verksamhet under Kristi ledarskap.

Av evangelierna får vi veta att när Jesus kom till Jerusalem strax före sin död, hyllades han av lärjungarna som ”han som kommer såsom Kungen i Jehovas namn”. (Luk. 19:38) Efter hand som människor studerar Bibeln lär de sig att Jehova nu har gett Jesus myndighet att härska, något som påverkar människor i alla nationer. (Dan. 7:13, 14) När du håller tal i församlingen eller leder studier, bör du bygga upp uppskattning av vad Jesu styre betyder för oss alla.

Betona att vårt levnadssätt visar om vi verkligen tror att Jesus Kristus är kung och om vi villigt underordnar oss hans styre. Rikta uppmärksamheten på det arbete som Jesus – efter det att han hade blivit smord till kung – gav sina efterföljare i uppdrag att utföra. (Matt. 24:14; 28:18–20) Förklara vad det var Jesus, den Underbare rådgivaren, sade att vi bör sätta främst i livet. (Jes. 9:6, 7; Matt. 6:19–34) Framhåll den anda Fredsfursten sade att hans efterföljare skulle visa. (Matt. 20:25–27; Joh. 13:35) Det är inte din uppgift att bedöma om andra gör så mycket som de borde. Uppmuntra dem att tänka efter i vilken utsträckning deras gärningar vittnar om att de underordnar sig Kristi styre. Kom samtidigt ihåg att du måste göra samma sak själv.

Lägg Kristus som grunden. Att göra en kristen lärjunge liknas i Bibeln vid att uppföra en byggnad där Jesus Kristus är grunden. (1 Kor. 3:10–15) Du måste därför hjälpa människor att lära känna Jesus som han beskrivs i Bibeln. Se till så att de inte betraktar dig som den som de skall följa. (1 Kor. 3:4–7) Rikta uppmärksamheten på Jesus Kristus.

Om du har lagt en god grund, kommer de intresserade att förstå att Kristus efterlämnade en förebild åt oss för att vi ”skulle följa tätt i hans fotspår”. (1 Petr. 2:21) Bygg vidare på den grunden och uppmuntra de intresserade att läsa evangelierna inte bara som sann historia, utan som ett mönster som vi bör följa. Hjälp dem att lägga märke till den inställning och de egenskaper som kännetecknade Jesus. Uppmana dem att ge akt på vilket nära förhållande Jesus hade till sin Fader, vad han gjorde när han utsattes för frestelser och prövningar, hur han underordnade sig Gud och hur han behandlade människor i olika situationer. Framhåll vilken verksamhet som var den viktigaste i Jesu liv. När de intresserade sedan ställs inför prövningar och viktiga beslut i livet, kommer de att fråga sig själva: Vad skulle Jesus ha gjort i den här situationen? Kommer mitt handlingssätt att visa att jag verkligen uppskattar det han har gjort för mig?

När du talar till församlingen, bör du inte mena att du inte behöver rikta så stor uppmärksamhet på Jesus, eftersom dina medbröder redan tror på honom. Det du säger får djupare innebörd om du bygger på denna tro. När du talar om mötena, kan du visa vilket samband de har med Jesu roll som församlingens huvud. När du talar om tjänsten, kan du framhålla den anda som Jesus visade i sin tjänst och förknippa tjänsten med vad Kristus som kung gör för att församla människor som skall få leva in i den nya världen.

Det är uppenbart att människor behöver lära sig mer än bara grundläggande fakta om Jesus. För att bli sanna kristna måste de utöva tro på honom och verkligen älska honom. Sådan kärlek sporrar till lojal lydnad. (Joh. 14:15, 21) Det hjälper människor att stå fasta i tron under motgångar, att fortsätta att vandra i Kristi fotspår så länge de lever och att visa sig vara mogna kristna som är fast ”rotade och befästa på grundvalen”. (Ef. 3:17) En sådan livskurs ger ära åt Jehova, Jesu Kristi Gud och Fader.

NÄR Jesus beskrev olika drag i tecknet på sin närvaro och avslutningen på tingens ordning, förutsade han bland annat: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matt. 24:14)

Exakt vad är det för budskap som skulle få så stor spridning? Det gäller det rike som Jesus lärde oss att be om, när han sade: ”Låt ditt kungarike komma.” (Matt. 6:10) Enligt Uppenbarelseboken 11:15 är detta ett kungavälde som ”tillhör vår Herre [Jehova] och hans Smorde”, därför att myndigheten att styra kommer från Jehova och har överlämnats åt Kristus som kung. Men lägg märke till att det budskap som Jesus sade skulle förkunnas i våra dagar är mer omfattande än det hans efterföljare predikade under det första århundradet. De förkunnade: ”Guds kungarike har kommit er nära.” (Luk. 10:9) Jesus, den som var smord till kung, var då mitt ibland dem. Men enligt Matteus 24:14 förutsade Jesus att en annan viktig händelse i förbindelse med förverkligandet av Guds avsikt skulle förkunnas över hela världen.

Profeten Daniel fick se en syn av den händelsen. Han såg ”en som var lik en människoson”, Jesus Kristus, som av ”den Gamle av dagar”, Jehova Gud, fick ”herravälde och ära och kungamakt, för att alla folk, folkgrupper och språk skulle tjäna honom”. (Dan. 7:13, 14) Den här händelsen av universell betydelse ägde rum i himlen 1914. Därefter slungades Djävulen och hans demoner ner till jorden. (Upp. 12:7–10) Den gamla tingens ordning hade kommit in i sina sista dagar. Men innan den avlägsnas för gott, förkunnas det över hela världen att Jehovas messianske kung nu styr från sin himmelska tron. Överallt får människor veta detta. Deras sätt att reagera visar vilken inställning de har till den Högste som härskare i ”mänsklighetens kungarike”. (Dan. 4:32)

Men mer skall hända – mycket mer! Vi ber fortfarande: ”Låt ditt kungarike komma.” Men vi ber inte så för att vi tror att upprättandet av Guds kungarike fortfarande hör framtiden till, utan för att vi väntar att det himmelska riket skall ingripa på ett avgörande sätt för att uppfylla sådana profetior som Daniel 2:44 och Uppenbarelseboken 21:2–4. Det kommer att förvandla jorden till ett paradis som bebos av människor som älskar Gud och sina medmänniskor. När vi predikar ”dessa goda nyheter om kungariket”, framhåller vi de här framtidsutsikterna. Men vi tillkännager också tillitsfullt att Jehova redan har gett sin Son full härskarmakt. Framhåller du de här goda nyheterna när du förkunnar om Guds kungarike?

Förklara vad Guds kungarike är. Hur kan vi fullgöra vårt uppdrag att förkunna om Guds kungarike? Vi kan väcka intresse genom att ta upp en rad olika ämnen, men vi bör vara snabba att förklara att vårt budskap gäller Guds kungarike.

Något som är viktigt i det sammanhanget är att vi läser eller citerar bibelställen som handlar om Guds kungarike. När du talar om Guds kungarike, bör du försäkra dig om att de du talar till förstår vad detta rike är. Du kanske måste säga mer än att Guds kungarike är en regering. Somliga kanske tycker att det är svårt att tänka sig en regering som är osynlig. I så fall kan du göra olika jämförelser. Du kan säga att tyngdkraften är osynlig, men att den i hög grad påverkar vårt liv. Vi kan inte se honom som är upphovet till tyngdlagen, men det är tydligt att han har stor kraft. I Bibeln omtalas han som ”evighetens Kung”. (1 Tim. 1:17) En annan möjlighet är att påpeka att i ett stort land är det många av invånarna som aldrig har varit i huvudstaden eller sett statschefen personligen. Men de får de upplysningar de behöver genom att följa med i nyheterna. Bibeln, som finns på mer än 2 200 språk, upplyser oss på samma sätt om Guds kungarike. Den talar om för oss vem som har anförtrotts myndighet i detta rike och vad riket gör. Vakttornet, som ges ut på fler språk än någon annan tidskrift, ”förkunnar Jehovas kungarike”, som det står på framsidan.

För att hjälpa människor att förstå vad Guds kungarike är kan du nämna något av det som de vill att en regering skall sörja för: ekonomisk trygghet, fred, frihet från brottslighet, opartisk behandling av alla etniska grupper, utbildning och hälsovård. Visa att det endast är Guds kungarike som helt kan uppfylla dessa och alla andra berättigade önskningar som människor har. (Ps. 145:16)

Försök att väcka en önskan hos människor att bli undersåtar till Guds rike med Jesus Kristus som kung. Förklara att de underverk han utförde var en försmak av det han kommer att göra som himmelsk kung. Framhåll ofta vilka tilltalande egenskaper han visade. (Matt. 8:2, 3; 11:28–30) Förklara att han gav sitt liv för oss och att Gud därefter uppväckte honom till odödligt liv i himlen. Det är därifrån han härskar som kung. (Apg. 2:29–35)

Betona att Guds kungarike nu styr från himlen, men kom ihåg att de flesta tycker att förhållandena borde vara helt annorlunda om Guds kungarike styr. Säg att du förstår den tanken men fråga sedan om de vet vilka förhållanden Jesus Kristus sade skulle råda omedelbart efter det att Guds kungarike upprättats. Nämn några av dragen i det sammansatta tecken som beskrivs i Matteus, kapitel 24, Markus, kapitel 13, eller Lukas, kapitel 21. Fråga sedan varför Kristi trontillträde i himlen skulle leda till sådana förhållanden på jorden. Visa Uppenbarelseboken 12:7–10, 12.

För att ge ett konkret bevis på vad Guds kungarike gör kan du läsa Matteus 24:14 och beskriva det världsvida program för biblisk undervisning som nu pågår. (Jes. 54:13) Berätta om de olika skolor som Jehovas vittnen har tillgång till – skolor som ger kostnadsfri utbildning grundad på Bibeln. Förklara att vi, förutom att förkunna från hus till hus, erbjuder enskilda personer och familjer i mer än 230 länder kostnadsfri undervisning i Bibeln i deras hem. Vilken mänsklig regering kan erbjuda ett så omfattande undervisningsprogram inte bara åt sina egna undersåtar, utan åt människor över hela jorden? Inbjud människor till Rikets sal och till våra sammankomster, så att de med egna ögon kan se hur den här utbildningen påverkar människors liv. (Jes. 2:2–4; 32:1, 17; Joh. 13:35)

Men förstår den besökte hur hans eget liv berörs? Du kan taktfullt säga att syftet med ditt besök är att visa att alla har möjlighet att välja att bli undersåtar till Guds kungarike. Hur då? Genom att lära sig vad Gud kräver och leva i enlighet med det nu. (5 Mos. 30:19, 20; Upp. 22:17)

Hjälp människor att sätta Guds kungarike främst. Även efter det att en person har omfattat sanningen, måste han fatta vissa viktiga beslut. Vilken plats kommer Guds kungarike att få i hans liv? Jesus uppmanade sina lärjungar att ”fortsätta ... med att först söka kungariket”. (Matt. 6:33) Hur kan vi hjälpa våra medkristna att göra det? Genom att själva vara goda exempel och genom att resonera om olika möjligheter som finns. Ibland genom att fråga någon om han eller hon har övervägt vissa möjligheter och genom att berätta erfarenheter som visar vad andra gör. Genom att samtala om bibliska berättelser på ett sätt som fördjupar kärleken till Jehova. Genom att understryka att Guds kungarike är en realitet. Genom att framhålla hur viktigt arbetet med att förkunna om Guds kungarike är. Det är oftast bäst att inte säga åt människor vad de bör göra, utan i stället väcka en önskan hos dem att göra det.

Det är uppenbart att det viktiga budskap vi alla måste förkunna först och främst riktar uppmärksamheten på Jehova Gud, Jesus Kristus och Guds kungarike. Det är viktiga sanningar som vi bör ge en framträdande plats i vår förkunnartjänst, i församlingen och i vårt eget liv. När vi gör det, visar vi att vi verkligen har nytta av utbildningen i skolan i teokratisk tjänst.