”Hjälp mig där jag brister i tro!”

”Barnets far ... sade: ’Jag har tro! Hjälp mig där jag brister i tro!’”— MARKUS 9:24.

1. Vad fick en far att utropa: ”Hjälp mig där jag brister i tro”?

FADERN till en demonbesatt pojke stod framför Jesus Kristus. Vad denne man längtade efter att hans barn skulle bli botat! Jesu lärjungar hade inte haft tillräckligt med tro för att kunna driva ut demonen, men fadern ropade: ”Jag har tro! Hjälp mig där jag brister i tro!” Genom kraft från Gud drev Jesus därefter ut demonen, och därigenom stärkte han utan tvivel tron hos pojkens far. — Markus 9:14—29.

2. På vilka två sätt skäms de kristna inte, när det gäller tro?

² Precis som den pojkens hoppfulle far skäms inte Jehovas lojala tjänare för att säga: ”Jag har tro!” Bespottare kan förneka Guds kraft, Guds ords sannfärdighet och till och med Guds själva existens. Men sanna kristna erkänner villigt att de har tro på Jehova Gud. Men när samma personer enskilt talar till sin himmelske Fader i bön, kan de dock vädja: ”Hjälp mig där jag brister i tro!” Och de gör detta utan att skämmas, eftersom de vet att till och med Jesu Kristi apostlar bad: ”Ge oss mera tro.” — Lukas 17:5.

3. Vad är anmärkningsvärt i fråga om Johannes’ sätt att använda ordet ”tro” i sitt evangelium, och varför var detta passande?

³ Det är framför allt de kristna grekiska skrifterna som talar mycket om tro. I Johannes’ evangelium förekommer faktiskt olika grekiska ord som har samband med ”tro” över 40 procent oftare än vad det gör i de andra tre evangelierna tillsammans. Johannes betonar att det inte räcker med att ha tro, utan att man måste utöva tro. Johannes skrev omkring år 98 v.t., och han såg då hur avfällighetens giftiga tentakler sträckte ut sig för att söka snärja sådana kristna som var svaga i tron. (Apostlagärningarna 20:28—30; 2 Petrus 2:1—3; 1 Johannes 2:18, 19) Det var således nödvändigt att utöva tro och att bevisa sin tro genom gärningar av gudaktig hängivenhet. Svåra tider väntade.

4. Varför är ingenting omöjligt för dem som har tro?

⁴ Tron sätter de kristna i stånd att klara av vilka som helst svårigheter som de kan komma att ställas inför. Jesus sade till sina lärjungar att ingenting skulle vara omöjligt för dem, om de hade ”tro så stor som ett senapskorn”. (Matteus 17:20) Jesus betonade därigenom kraften i tron, en frukt av helig ande, och vidare — inte vad människor kan göra — utan vad Guds ande eller verksamma kraft kan göra. De som vägleds av tro förstorar inte upp små hinder och problem till att bli stora hinder och problem. Genom att de tillämpar den vishet som Guds ande ger får de hjälp att ha rätt perspektiv på saker och ting. Också allvarliga problem krymper ihop, när de utsätts för trons uppehållande kraft. — Matteus 21:21, 22; Markus 11:22—24; Lukas 17:5, 6.

Att be om att tron inte må svikta

5—7. a) Vilka varningens ord om tro yttrade Jesus, när han instiftade Åminnelsen? b) Hur gjorde Petrus’ tro det möjligt för honom att styrka sina bröder?

⁵ År 33 v.t. firade Jesus för sista gången den judiska påsken med sina lärjungar. Efter att ha skickat i väg Judas Iskariot instiftade han sedan Åminnelsen och sade: ”Jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett rike. ... Simon, Simon, se, Satan har utkrävt er för att sålla er som vete. Men jag har framburit ödmjuk bön för dig, att din tro inte må tryta; och du, när du en gång har vänt åter: styrk dina bröder.” — Lukas 22:28—32.

⁶ Jesus bad att Simon Petrus’ tro inte måtte tryta, för trots att Petrus alltför självsäkert skröt om att han aldrig skulle förneka Jesus, gjorde han det kort därefter tre gånger. (Lukas 22:33, 34, 54—62) Ja, i och med att herden, som det var förutsagt, slogs ner genom att bli dödad, blev faktiskt fåren förskingrade. (Sakarja 13:7; Markus 14:27) Men när Petrus hade återhämtat sig från sitt fall ner i fruktans snara, styrkte han sina andliga bröder. Det var han som tog upp frågan om att ersätta den otrogne Judas Iskariot. När Petrus tjänstgjorde som apostlarnas talesman vid pingsten år 33 v.t., använde han den första av de ”nycklar” som Jesus hade gett honom och öppnade därigenom vägen för judarna att kunna bli medlemmar av Riket. (Matteus 16:19; Apostlagärningarna 1:15—2:41) Satan hade utkrävt apostlarna för att sålla dem som vete, men Gud såg till att deras tro inte sviktade.

⁷ Föreställ dig hur Petrus måste ha känt det, när han hörde Jesus säga: ”Jag har framburit ödmjuk bön för dig, att din tro inte må tryta.” Tänk bara! Petrus’ Herre hade bett att Petrus’ tro inte skulle svikta. Och den sviktade eller tröt inte heller. På pingstdagen blev faktiskt Petrus och andra lärjungar de första som blev smorda med helig ande till att bli Guds andliga barn, blivande medregenter med Kristus i himmelsk härlighet. De kunde då, när helig ande i tidigare okänd omfattning verkade på dem, som aldrig förr visa dess frukt, tron inbegripen. Vilket underbart svar på deras vädjan: ”Ge oss mera tro.” — Lukas 17:5; Galaterna 3:2, 22—26; 5:22, 23.

Att möta förestående prov med tro

8. Vilken varning i rätt tid har organisationen gett oss om uppfyllelsen av 1 Tessalonikerna 5:3?

⁸ I uppfyllelse av bibelns profetior kommer vi snart att få höra ropet: ”Fred och säkerhet!” (1 Tessalonikerna 5:3) Skulle detta kunna sätta vår tro på prov? Ja, eftersom vi riskerar att överrumplas av den skenbara framgång som nationerna kan få i att åstadkomma fred. Men vi kommer inte att dela sådana fredsförkunnares anda, om vi kommer ihåg att Jehova Gud inte använder några av denna världens organ till att skapa fred. Han har sitt eget sätt att åstadkomma verklig fred, och det är genom sitt rike under Jesus Kristus. Vilken framgång nationerna än kan komma att få i att åstadkomma fred, kommer den därför att bli kortvarig och endast skenbar. För att hjälpa oss att som Jehovas tjänare vara på vår vakt, när det gäller detta, kommer ”den trogne och omdömesgille slaven” att fortsätta att i rätt tid sända ut varningar för att vi inte skall överrumplas av den kommande pretentiösa proklamationen om ”fred och säkerhet” av nationerna i denna gamla tingens ordning. — Matteus 24:45—47.

9. Varför kommer det att krävas mod och tro från vår sida vid tillintetgörandet av det stora Babylon?

⁹ Ropet ”fred och säkerhet!” kommer att bli signalen till att ”plötslig undergång” skall komma över det stora Babylon, världsväldet av falsk religion. (Uppenbarelseboken 17:1—6; 18:4, 5) Detta kommer också att sätta de kristnas tro på prov. Kommer Jehovas vittnen att förbli fasta i tron, när den falska religionen brakar samman i ruiner? Det kommer de naturligtvis att vara. Denna händelse — som är oväntad och ofattbar för de flesta människor — kommer inte att vara ett verk av människor. Människor måste få veta att det faktiskt är Jehovas dom till helgande av det namn som den falska religionen så länge har smädat. Men hur skulle människor kunna veta detta, om inte någon hade talat om det för dem? Och vilka utom Jehovas vittnen kan förväntas göra detta? — Jämför Hesekiel 35:14, 15; Romarna 10:13—15.

10. Hur kommer Gogs angrepp på Jehovas folk att också bli ett trosprov?

¹⁰ Smorda Jehovas vittnen och deras medförbundna med ett jordiskt hopp har haft det mod som har krävts för att berätta för andra om det nära förestående verkställandet av Jehovas dom över det stora Babylon och resten av Satans tingens ordning. (2 Korintierna 4:4) I sin roll som Gog i Magog, som betecknar Satans nuvarande förnedrade ställning, kommer Satan att ställa upp sina jordiska styrkor till ett angrepp på bred front mot Guds folk. Då kommer Jehovas vittnens tro på Guds makt att beskydda dem att sättas på prov. Men vi kan ha tro på att Jehova kommer att rädda sitt folk, precis som hans ord har förutsagt. — Hesekiel 38:16; 39:18—23.

11, 12. a) Vad säkerställde Noas och hans familjs frälsning under floden? b) Vad behöver vi inte bekymra oss om under den stora vedermödan?

¹¹ Vi vet inte nu exakt hur Jehova kommer att beskydda sitt folk under den ”stora vedermödan”, men vi behöver därför inte tvivla på att han kommer att göra det. (Matteus 24:21, 22) Situationen för Guds nutida tjänare kommer att bli lik den som Noa och hans familj befann sig i under floden. De måste ha fyllts av vördnad, när de instängda i arken såg den demonstration av Guds makt som förintelsens virvlande vattenmassor utanför arken utgjorde, och de bad säkert innerligt. Det finns inget i bibeln som tyder på att de oroade sig och frågade sig: ”Är arken verkligen tillräckligt stabil för att klara de fördärvande krafterna? Har vi mat så att det räcker tills floden är över? Kommer vi att kunna klara av de förändrade förhållandena på jorden efteråt?” De efterföljande händelserna bevisade att sådana bekymmer skulle ha varit helt obefogade.

¹² För att säkerställa sin frälsning måste Noa och hans familj utöva tro. Detta innebar att de måste följa de anvisningar och den vägledning Guds heliga ande gav. Under den stora vedermödan kommer det att vara precis lika viktigt att vi följer den heliga andens ledning och att vi lyder de anvisningar som Jehova ger genom sin organisation. Då kommer vi inte att ha någon orsak att oroa oss och fråga: ”Hur kommer våra andliga och lekamliga behov att tillgodoses? Vilka anordningar kommer att göras för äldre personer eller för dem som behöver speciell medicinsk vård eller behandling? Hur kommer Jehova att göra det möjligt för oss att överleva in i den nya världen?” Med stark tro på Jehova kommer alla Jehovas lojala tjänare att lämna allt i hans kapabla händer. — Jämför Matteus 6:25—33.

13. Varför kommer vi att behöva ha en tro lik Abrahams, när den stora vedermödan väl har börjat?

¹³ Vår tro kommer utan tvivel att i hög grad stärkas, när den stora vedermödan väl har börjat. Vi kommer ju trots allt att få se Jehova genomföra det som han har sagt att han skall göra. Vi kommer att med egna ögon få se hans verkställande av dom! Men kommer vår egen tro att vara tillräckligt stark, så att vi tror att Gud kommer att bevara sitt folk, när han tillintetgör de ondskefulla? Kommer vi att vara lika Abraham, som hade tro på att ”hela jordens Domare” kommer ”att göra det som är rätt” och inte tillintetgöra ”den rättfärdige med den ondskefulle”? — 1 Moseboken 18:23, 25, NW.

14. Vilka frågor bör få oss att analysera vår tro och att arbeta hårt på att stärka den?

¹⁴ Det är verkligen viktigt att vi nu bygger upp vår tro! Må vi, nu när slutet för den här onda tingens ordning är så nära, låta Guds ande driva oss till ”ett heligt uppförandes gärningar och handlingar präglade av gudaktig hängivenhet”. (2 Petrus 3:11—14) Då kommer vi inte att under den stora vedermödan behöva plågas av sådana oroande tankar som dessa: ”Är jag berättigad att få Jehovas beskydd? Skulle jag ha kunnat göra mer i hans tjänst? Arbetade jag verkligen tillräckligt hårt för att ta på mig ’den nya personligheten’? Är jag det slags person som Jehova önskar ha i sin nya värld?” Sådana rannsakande frågor bör få oss att analysera vår tro och att nu arbeta hårt på att stärka den! — Kolosserna 3:8—10.

Tro till att göra oss friska

15. Vad sade Jesus ibland till dem som han botade, men varför är detta inte något stöd för våra dagars helbrägdagörelse genom tro?

¹⁵ Jesus inskränkte inte sitt fysiska botande till människor med tro. (Johannes 5:5—9, 13) Hans verksamhet ger därför inget stöd för den obibliska läran om helbrägdagörelse genom tro. Det är sant att Jesus ibland sade till dem som han botade: ”Din tro har gjort dig frisk.” (Matteus 9:22; Markus 5:34; 10:52; Lukas 8:48; 17:19; 18:42) Men genom att säga detta framhöll han bara en självklar sanning: Om dessa drabbade personer hade saknat tro på Jesu förmåga att bota, skulle de ju inte alls ha kommit till honom för att bli botade.

16. Vilket program med att bota leder Jesus i våra dagar?

¹⁶ I våra dagar leder Jesus Kristus ett program av andligt botande, och över 4.000.000 personer håller nu på att få gagn av det. Som Jehovas vittnen åtnjuter de — trots de eventuella fysiska krämpor de kan ha — andlig hälsa. De smorda kristna bland dem har ett himmelskt hopp, och de ”håller blicken fäst vid” de eviga ”ting” ”som inte syns”. (2 Korintierna 4:16—18; 5:6, 7) Och de kristna med ett jordiskt hopp ser fram emot de underbara gärningar av fysiskt botande som skall ske i Guds nya värld.

17, 18. Vilka föranstaltningar av Jehova beskrivs i Uppenbarelseboken 22:1, 2, och hur krävs det tro av oss för att vi skall få gagn av dem?

¹⁷ Aposteln Johannes syftade på Guds föranstaltningar för evigt liv, när han skrev det vi läser i Uppenbarelseboken 22:1, 2: ”Han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som flöt ut från Guds och Lammets tron och vällde fram i mitten av den breda vägen i staden. Och på den här sidan om floden och på den andra sidan stod livets träd, som frambringade tolv fruktskördar, i det de ger sin frukt var månad. Och trädens löv tjänade till botande av nationerna.” ”Livets vatten” inbegriper Guds sanningsord och varje annan föranstaltning av Jehova för att återställa lydiga människor från synd och död och ge dem evigt liv på grundval av Jesu lösenoffer. (Efesierna 5:26; 1 Johannes 2:1, 2) Medan Jesu 144.000 smorda efterföljare är på jorden dricker de av Guds föranstaltning för liv genom Kristus, och de kallas ”rättfärdighetens stora träd”. (Jesaja 61:1—3, NW; Uppenbarelseboken 14:1—5) De har frambringat mycket andlig frukt på jorden. Som uppväckta i himmelen kommer de under Kristi tusenåriga regering att få vara med om att förmedla de goda verkningarna av lösenoffret, som tjänar ”till botande av nationerna” från synd och död.

¹⁸ Ju starkare vår tro på dessa Guds föranstaltningar är, desto större kommer vår villighet att följa hans andes ledning till att ta del av dem att vara. Fysisk fullkomlighet kommer tydligen att komma allteftersom en person utövar tro på Kristus och gör andliga framsteg. Även om en person genom ett underverk kommer att bli botad från större handikapp, är det allteftersom han utövar det som är rätt som han kommer att föras närmare fullkomlighet. Han kommer regelbundet att ta del av det som Gud genom Kristi offer har tillhandahållit för att bota. Tron kommer således att påverka att vi blir botade och görs fullkomliga i fysiskt avseende.

”Frälsta genom tro”

19. Varför är det viktigt att förbli fast i tron?

¹⁹ Hur viktigt är det inte att Jehovas tjänare förblir fasta i tron, tills Guds nya värld bryter in och för evigt skingrar denna onda världs mörker! Människor ”utan tro” kommer att kastas ”i sjön som brinner med eld och svavel”, den andra döden. Detta kommer att inträffa senast efter det sista provet vid slutet av Kristi tusenåriga regering. (Uppenbarelseboken 20:6—10; 21:8) Hur välsignad kommer inte utgången att bli för dem som fortsätter att utöva tro och som får överleva för att åtnjuta en oändlig framtid!

20. Hur kommer 1 Korintierna 13:13 att få en speciell innebörd vid slutet av Kristi tusenåriga regering?

²⁰ Då kommer följande ord av Paulus i 1 Korintierna 13:13 att få en speciell innebörd: ”Nu består emellertid tro, hopp, kärlek, dessa tre; men störst av dessa är kärleken.” Vi kommer då inte längre att behöva utöva tro på att det profetiska löftet i 1 Moseboken 3:15 skall bli en verklighet eller hoppas att det skall uppfyllas. Det kommer att ha hänt. Som sådana som bevarar sin ostrafflighet kommer vi att fortsätta att hoppas på Jehova, ha tro på honom och hans Son och älska dem som de som åstadkom att denna profetia uppfylldes. Dessutom kommer djup kärlek och innerlig tacksamhet för vår frälsning att för all evighet med obrytbar hängivenhet binda oss till Gud. — 1 Petrus 1:8, 9.

21. Vad bör vi i våra dagar göra för att bli ”frälsta genom tro”?

²¹ Genom sin synliga organisation har Jehova gjort underbara föranstaltningar för att stärka tron. Utnyttja dem alla helt och fullt. Var regelbundet med vid och ta del i Guds folks möten. (Hebréerna 10:24, 25) Studera flitigt hans ord och kristna publikationer. Be Jehova om hans heliga ande. (Lukas 11:13) Efterlikna deras tro som ödmjukt har ledningen i församlingen. (Hebréerna 13:7) Motstå världsliga frestelser. (Matteus 6:9, 13) Ja, och fördjupa på allt sätt ditt eget förhållande till Jehova. Fortsätt framför allt att utöva tro. Då kan du få vara bland dem som behagar Jehova och vinner frälsning, för Paulus förklarade: ”Ja, på grund av ... oförtjänt omtanke har ni blivit frälsta genom tro; och detta beror inte på er, det är Guds gåva.” — Efesierna 2:8.

Vad svarar du?

◻ Vilka trosprov ligger omedelbart framför oss?

◻ På vilka två sätt kan vår tro göra oss friska?

◻ Hur länge måste vi, enligt 1 Petrus 1:9, bevara vår tro?

◻ Vilka föranstaltningar har vi för att stärka vår tro?

[Bild på sidan 15]

Känner du, likt fadern vars son Jesus botade, att du har behov av mera tro?

[Bild på sidan 17]

Det kommer att krävas sådan tro som Noa och hans familj hade för att få överleva den ”stora vedermödan”