1. Till vilka skriver Johannes nu, och vilka i vår tid bör anse hans budskap vara av allt uppslukande intresse?

DET som därpå följer bör vara av allt uppslukande intresse för var och en som är förbunden med Guds folks församlingar i vår tid. Här är en serie budskap. De har sin speciella tillämpning medan ”den fastställda tiden” närmar sig. (Uppenbarelseboken 1:3) Det är till vår eviga nytta att vi ger akt på dessa uttalanden. Redogörelsen lyder: ”Johannes till de sju församlingar som är i provinsen Asien: Må ni röna oförtjänt omtanke och frid från ’honom som är och som var och som kommer’, och från de sju andar som är inför hans tron, och från Jesus Kristus.” – Uppenbarelseboken 1:4, 5a.

3. a) Varifrån kommer den ”oförtjänta omtanke och frid” som omnämns i Johannes’ hälsning? b) Vilket uttalande av aposteln Paulus liknar Johannes’ hälsning?

³ ”Oförtjänt omtanke och frid” – hur önskvärda är inte dessa egenskaper, i synnerhet när vi uppskattar deras källa! ”Honom” från vilken de flödar fram är den suveräne Herren Jehova själv, ”evighetens konung”, som lever ”från obestämd tid till obestämd tid”. (1 Timoteus 1:17; Psalm 90:2, NW) Inbegripna här är också ”de sju andarna”, ett uttryck som anger fullhet i fråga om hur Guds verksamma kraft, hans heliga ande, fungerar när den skänker insikt och välsignelse åt alla som ägnar uppmärksamhet åt profetian. En som också innehar en nyckelroll är ”Jesus Kristus”, om vilken Johannes senare skrev: ”Han var full av oförtjänt omtanke och sanning.” (Johannes 1:14) Johannes’ hälsning innehåller således samma beståndsdelar som de aposteln Paulus omnämnde i avslutningen av sitt andra brev till församlingen i Korint: ”Herren Jesu Kristi oförtjänta omtanke och Guds kärlek och delaktigheten i den heliga anden vare med er alla.” (2 Korintierna 13:14) Må dessa ord vara tillämpliga också på var och en av oss som älskar sanningen i vår tid! – Psalm 119:97.

”Det trogna vittnet”

4. Hur fortsätter Johannes att beskriva Jesus Kristus, och varför är dessa beskrivande benämningar så passande?

⁴ Näst efter Jehova är Jesus den mest ärorika personen i universum, alldeles som Johannes erkände, när han beskriver honom som ”’det trogna vittnet’, ’den förstfödde från de döda’ och ’härskaren över jordens kungar’”. (Uppenbarelseboken 1:5b) Liksom månen på himlen har han varit fast grundad som det mest framstående vittnet för Jehovas gudomlighet. (Psalm 89:38 [37]) Sedan han bevarat sin ostrafflighet ända till en offerdöd, blev han den förste från mänskligheten som uppväcktes till odödligt andligt liv. (Kolosserna 1:18) Nu är han i Jehovas närvaro, upphöjd högt över alla jordiska kungar och har tilldelats ”all myndighet i himmelen och på jorden”. (Matteus 28:18; Psalm 89:28 [27]; 1 Timoteus 6:15) År 1914 insattes han som kung för att härska bland de jordiska nationerna. – Psalm 2:6–9.

5. a) Hur fortsätter Johannes att uttrycka uppskattning av Herren Jesus Kristus? b) Vilka får nytta av Jesu gåva i form av hans fullkomliga mänskliga liv, och hur har smorda kristna fått del av en särskild välsignelse?

⁵ Johannes fortsätter att uttrycka uppskattning av Herren Jesus Kristus i glödande ordalag: ”Honom som älskar oss och som har löst oss från våra synder medelst sitt eget blod – och han gjorde oss till ett kungarike, präster åt sin Gud och Fader – ja, honom tillhör härligheten och makten för alltid. Amen.” (Uppenbarelseboken 1:5c, 6) Jesus gav sitt fullkomliga mänskliga liv, så att de av människovärlden som utövar tro på honom kan bli återställda till fullkomligt liv. Du, käre läsare, kan komma att vara bland dessa! (Johannes 3:16) Men Jesu offerdöd öppnade vägen till en speciell välsignelse för dem som blivit smorda kristna liksom Johannes. De har förklarats rättfärdiga på grundval av Jesu lösenoffer. De som tillhör den lilla hjorden har avstått från alla utsikter till liv på jorden, liksom Jesus gjorde, och har blivit pånyttfödda av Guds ande med utsikten att bli uppväckta för att tjäna som kungar och präster med Jesus Kristus i hans rike. (Lukas 12:32; Romarna 8:18; 1 Petrus 2:5; Uppenbarelseboken 20:6) Vilket storslaget privilegium! Inte att undra på att Johannes med sådan övertygelse utropade att äran och makten tillhör Jesus!