När alla människor åter tillbeder en enda Gud

 1. Vad var det som två styrelseledamöter i ett sällskap i New York, som ger ut biblar och biblisk litteratur, lade märke till den 6 december 1956 på Areopagen i Aten?

EN DAG år 1956 — det var den 6 december — klättrade presidenten och vicepresidenten för ett över hela jorden känt sällskap, som ger ut biblar och biblisk litteratur,a uppför Areopagen, en av kullarna i Greklands huvudstad, Aten. Namnet betyder Areskullen och härrör från forntidens hedniska greker. En stentrappa för upp till kullens topp. De båda männen hade inte hunnit så många steg, förrän de stannade. Titta! En bronsplatta infälld i klippan till höger om trappan! Plattan bär en inskrift som är avfattad på det grekiska talspråk som var vanligt för nitton hundra år sedan. Inskriften är i själva verket ett bibelcitat. Ja, den är hämtad från den del av bibeln som först skrevs på grekiska till de kristna och som allmänt kallas Nya testamentet. Orden står att läsa i Apostlagärningarna 17:22—31. Återgivna enligt en nutida översättning lyder de så här:

 2. Vad hade inskriften på bronsplåten för innehåll?

² ”Atenare, jag ser att ni i allt tyckas vara mera benägna för fruktan för gudomligheterna än andra äro. Så till exempel fann jag också, medan jag gick omkring och noggrant gav akt på föremålen för eder dyrkan, ett altare som bar inskriften ’Åt en okänd Gud’. Det som ni utan att veta det ägna eder gudsdyrkan, det förkunnar jag därför nu för eder. Då den Gud, som har gjort världen och allt vad däri är, ju är Herre över himmel och jord, bor Han icke i tempel, gjorda med händer; icke heller är han betjänad av människohänder, som om han vore i behov av någonting, ty han själv giver åt alla människor liv och ande och allt. Och han har från en enda man gjort varje nationalitet bland människorna, till att bo på jordens hela yta; och han har fastställt de bestämda tiderna och begränsningarna för människornas boende, för att de skulle söka Gud, om de kunde treva efter honom och verkligen finna honom, ehuru han i själva verket icke är långt borta från någon enda av oss. Ty genom honom hava vi livet och röra oss och äro till, såsom också vissa av skalderna bland eder hava sagt: ’Ty vi äro också hans avkomlingar.’ Med tanke på att vi äro avkomlingar av Gud böra vi alltså icke föreställa oss, att det gudomliga Väsendet är likt guld eller silver eller sten, likt någonting som är utformat genom mänsklig konst och uppfinning. Det är sant, att Gud har haft överseende med denna okunnighets tider, men nu bjuder han människorna, att de alla överallt skola göra bättring. Ty han har utsatt en dag, då han ämnar döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat; och han har åvägabragt en garanti åt alla människor, i det att han har upprest honom från de döda.”

 3, 4. Vilket förhållande vittnade denna plåt på klippan om, och hur kom de där återgivna orden att uttalas?

³ Varför var denna plåt med dessa märkliga ord infälld i klippan? För att vittna om att Paulus från staden Tarsus i Mindre Asien yttrade dessa ord där på Areopagen för nitton hundra år sedan. Paulus var apostel eller sändebud för Jesus Kristus, vilken omkring aderton år före denna händelse hade blivit med orätt dödad i Jerusalem, men vilken Gud, den Allsmäktige, hade återfört från döden till livet på den tredje dagen. Paulus själv hade mött denne Jesus Kristus några år efter hans uppståndelse från de döda. Detta mirakulösa möte hjälpte till att omdana Paulus från att vara en förföljare av Kristi efterföljare till att själv bli en trogen efterföljare av honom. Paulus kunde därför vittna om det förhållandet, att Gud, den Allsmäktige, hade upprest Jesus Kristus ur döden och hade förvandlat honom till en härlig andevarelse i de osynliga himlarna.

⁴ Alltså stod nu den kristne aposteln Paulus uppe på Areskullen eller Areopagen. Ledamöterna av det forntida Atens högsta domstol hade fört honom dit upp för att lyssna till honom, ty det var på Areopagen som denna domstol höll sina sammanträden. Bland domstolens medlemmar fanns filosofer, både av den stoiska och av den epikureiska skolan. Som Paulus påminde dem om, trodde de på många gudomligheter, åt vilka de av fruktan hade byggt tempel och altaren. De var rädda för att möjligen förbigå någon gud. För att undgå straff reste de därför ett altare åt någon, vem det nu kunde vara, som var denne gud. De bekände, att de var okunniga om denne gud, genom att på hans altare inrista orden: ”Åt en okänd Gud.” Vem var han? Paulus visste det. Men atenarna visste det inte.

 5. Vad bevisade Paulus för domstolens ledamöter om uttrycken ”Jesus” och ”uppståndelse”?

⁵ Vad var denne okände Guds namn? Atenarna hade hört Paulus tala om Jesus och om uppståndelsen. De menade nu att Jesus och Uppståndelse var namn på gudar som var främmande för dem. De förde Paulus till domstolen på Areopagen för att han skulle försvara sig mot anklagelsen för religiös hädelse, ett brott som kunde ådraga honom dödsstraff. Paulus bevisade för dem att Jesus och Uppståndelse inte var namn på den okände Guden. Hade Jesus själv uppväckt sig ur döden? Nej. Historien förtäljer att Jesus hade uppväckt andra personer på jorden från de döda, dvs. givit dem en uppståndelse. Men sig själv kunde han inte uppväcka från de döda. Att han var död hindrade honom från att göra det.

 6. Vem hade då åstadkommit Jesu uppståndelse, och i vilket förhållande stod därför dessa båda till varandra?

⁶ Vem var det då som åstadkom Jesu Kristi uppståndelse från de döda? Det var Gud. Han uppväckte Jesus Kristus från de döda och förde honom inte endast tillbaka till liv igen, utan förvandlade honom också till en odödlig andevarelse som skulle leva där uppe i himlarna. Tror ni inte att han måste vara Gud för att kunna göra detta? Jo. En varelse som kunde utföra en sådan mirakulös handling måste vara den ende sanne och levande Guden. Han måste vara allsmäktig för att kunna göra något sådant. Ingen av atenarnas gudar eller av något annat folks gudar hade någonsin gjort något sådant eller kunde göra det. Genom att den allsmäktige Guden uppväckte denne Jesus Kristus från de döda till att åtnjuta övermänskligt, andligt liv hos Honom i de högsta himlarna, visade också Gud att han var den himmelske Fadern till denne Jesus och att denne uppståndne Jesus var Guds Son. Att han fick kropp och liv av Gud, den Allsmäktige, gjorde honom till Guds Son, en himmelsk, andlig Son av Gud.

 7. Vad är denne uppväckare av Jesus Kristus dessutom?

⁷ Denne allsmäktige, odödlige Gud gjorde mera än detta att ge liv åt sin Son, Jesus Kristus. För att göra atenarna mera bekanta med den okände Guden talade Paulus där på Areopagen om för dem att detta är den Gud som ”har gjort världen och allt vad däri är”. Han är därför den store Skaparen, Danaren och Gestaltaren av allt som finns, vare sig osynligt för oss eller synligt. Nåväl då, Han är, som Paulus säger, ”Herre över himmel och jord”, dvs. den som äger och råder över hela himmelen och jorden. Därför kallar vi honom med rätta för Herren Gud.

Hans namn och tillbedjan

 8. Med vilket personligt namn får vi kalla honom, och var och hur många gånger där förekommer detta namn?

⁸ Kan vi kalla denne Herre Gud med ett personligt namn för att kunna skilja honom från alla andra som kallas ”gudar”? Ja, det kan vi. Vilket personligt namn då? Har ni hört någon sjunga eller utropa det långa ordet ”halleluja”? Det är ett hebreiskt ord, egentligen hallelú Jah, och det betyder ”prisa Jah!” Men vem är då denne Jah, som vi således uppmanas att prisa? De som studerat hebreiskan säger oss att detta namn Jah är en förkortad form för namnet Jehova (i vissa språk skrivet Jehovah). En del lärda män föredrar att uttala namnet Jahvé, men det mest brukliga uttalet i vår tid är Jehova. Ingen människa har givit honom detta namn. Han har själv kallat sig med det namnet. Genom sin osynliga kraft, förmedelst vilken han skapade världen, har han också låtit en bok skrivas på jorden av människor som tjänade och tillbad honom. Därför att han genom sin osynliga verksamma kraft drev dessa män till att skriva denna bok, kallas den helig. Ibland kallas den för den Heliga skrift, men mest kallas den för bibeln. Det grekiska ord, som vårt ord bibel kommer av, betyder ”små böcker”, och bibeln består också av många sådana, sextiosex stycken i de flesta bibelutgåvor. De första trettionio böckerna skrevs på det hebreiska språket, och i dessa böcker meddelar den allsmäktige Guden oss — åtminstone 6.823 gånger — att hans personliga namn är Jehova.

 9. Vad förklarar han i Jesaja 42:8 för att identifiera sig?

⁹ I Jesaja 42:8 säger Gud, den Allsmäktige: ”Jag är Jehova, det är mitt namn; och min ära vill jag icke giva åt någon annan och icke heller mitt lov åt snidade beläten.” (AS) Nu är alltså denne ende sanne och levande Gud inte längre okänd för er under sitt personliga namn. Han är Jehova Gud.

10. Varför finns det nu inget av människor byggt tempel åt Jehova, och vad sade kung Salomo i detta hänseende?

¹⁰ I de flesta länder på jorden finns det tusentals tempel, gjorda av människohand. Men känner ni till något enda av dem som är invigt åt Jehova Gud? Nej, det gör ni inte. För nitton hundra år sedan fanns det ett tempel åt Jehova i staden Jerusalem, nu i landet Jordanien. Men Jehova Gud själv lät det bli bränt och nedrivet år 70 e. Kr. Varför? Därför att detta tempel missbrukades och därför att — som Paulus sade till atenarna på Areopagen — den ende levande och sanne Guden inte bor ”i tempel, gjorda med händer; icke heller är han betjänad av människohänder, som om han vore i behov av någonting”. (Apg. 17:24, 25, NW) Hur skulle den Gud, som har danat de omätliga himlarna och det stora jordklotet, kunna bo i de i sanning oansenliga tempel som människohänder bygger upp? Vi får inte vanära Gud genom att förringa honom. För nästan tre tusen år sedan byggde kung Salomo ett härligt tempel åt Jehova i Jerusalem. Men när denne den visaste av forntidens konungar invigde templet åt Jehova, bad han och sade: ”Men bor verkligen Gud på jorden? Se, himmelen och alla himlars himlar kunna icke rymma dig, huru mycket mindre detta hus, som jag har byggt! Men vänd dig till din tjänares bön och till hans begäran, Jehova, min Gud, så att du hör på det rop och den bön, som din tjänare beder inför dig i dag, att dina ögon må vara öppna över detta hus natt och dag, över det rum, varom du har sagt: ’Mitt namn skall vara där.’” — 1 Kon. 8:27—29, Åk.

11, 12. Vilket tillstånd av beroende råder mellan Gud och oss?

¹¹ Den som har skapat allting i himmelen och på jorden är alltför stor för att bo i tempel, som vi har gjort med våra händer. Han behöver ingenting sådant som ett tempel av trä, tegel eller sten. I stället för att vi skulle behöva ge honom saker och ting, för att han skall hålla sig i välmåga och vara lycklig, är det så, att ”han själv giver åt alla människor liv och ande och allt”, sade Paulus.

¹² Vårt liv är från Gud. Vår förmåga att andas och luften som vi andas är från Gud. Jorden och allt som vi njuter av är från Gud, hans gåvor till oss. Varför skulle vi då tänka, att han måste vara beroende av oss och att vi måste bygga tempel åt honom? Då han ju är vår livgivare och den som vi är beroende av för allting gott, bör han vara vår Gud, som vi dyrkar, tillbeder och strävar att behaga. Så bör det förhålla sig med oss, oavsett vilken nation vi tillhör i denna tid.

13. I vilken bemärkelse är vi Guds avkomlingar, oavsett vår nationalitet?

¹³ Låt oss höra ännu en gång vad Paulus sade på Areopagen, när han förklarade vem och hurudan denne Gud är: ”Han har från en enda man gjort varje nationalitet bland människorna, till att bo på jordens hela yta; och han har fastställt de bestämda tiderna och begränsningarna för människornas boende, för att de skulle söka Gud, om de kunde treva efter honom och verkligen finna honom, ehuru han i själva verket icke är långt borta från någon enda av oss. Ty genom honom hava vi livet och röra oss och äro till, såsom också vissa av skalderna bland eder hava sagt: ’Ty vi äro också hans avkomlingar.’ Med tanke på att vi äro avkomlingar av Gud böra vi alltså icke föreställa oss, att det gudomliga Väsendet är likt guld eller silver eller sten, likt någonting som är utformat genom mänsklig konst och uppfinning.” Vi kommer alltså alla från den ende förste mannen som Gud skapade, sak samma vilken nation vi nu tillhör, sak samma var vi bor här på jorden. Eftersom denne ende förste man var danad eller skapad av Gud och således var en ”son av Gud”, är vi på sätt och vis ”avkomlingar av Gud”, eftersom vi härstammar från denne man. Förvisso bör vi då såsom vår Gud tillbedja Skaparen, vilkens avkomlingar vi är. — Luk. 3:38.

14. Varför behöver vi inte längre treva efter Gud utan hopp om att kunna finna honom?

¹⁴ Tider av okunnighet om denne Gud har länge härskat på jorden, redan långt innan Paulus upptäckte altaret ”Åt en okänd Gud” i Aten för nitton hundra år sedan. På grund härav har många av oss, som har längtat efter att lära känna den levande och sanne Guden, trevat efter honom. Tänk bara: Han är inte långt borta från någon enda av oss, så vi borde kunna finna honom! Och tänk också på detta: Han har fastställt de bestämda tiderna då vi skulle kunna söka honom, för att vi skulle kunna finna honom! Och tänk på ännu en sak: Nu är det den fastställda tiden, då vi kan söka honom med gott hopp om att verkligen finna honom och lära känna honom!

Den ursprungliga tillbedjan av en enda Gud

15. Vad kan det leda till, om man finner Gud, och hurudant var Adams tillstånd, när han kände Gud?

¹⁵ Om vi finner honom för att lära känna och förstå honom och erfara vänskap med honom, betyder det att vi finner vår himmelske livgivare och uppehållare. Att vi alltså har framgång i att finna honom kan leda till att vi vinner evigt liv i fullkomlig lycka och frid. Den förste mannen kände honom, men förlorade honom. Denna stora förlust drog döden över denne ende förste man och över alla de nationer som uppkom från honom som stamfar. När den förste mannen, vars namn var Adam, kände Gud som sin himmelske Fader och stod i familjeförhållande till Gud såsom Guds jordiske son, då var Adam i förening med sitt livs gudomliga källa. Om Adam skulle få fortsätta att leva på jorden, måste han fortsätta att stå i kontakt med denna enda källa till liv. Jehova Gud vill att hans söner i himmelen och på jorden skall vara fullkomliga. Han skapar dem fullkomliga. ”Fullkomlig är hans verksamhet.” (5 Mos. 32:4, NW) Hans skapande av den förste mannen, Adam, var fullkomligt. För att citera från Guds bok, bibeln: ”Jehova Gud danade människan av jordens stoft och inblåste livets andedräkt i hennes näsborrar; och människan blev en levande själ.” (1 Mos. 2:7, AS) Inte en ofullkomlig, döende själ; nej, den första människan blev en fullkomlig, levande själ.

16. Vilken möjlighet låg framför Adam i Eden, och på vad berodde dess förverkligande?

¹⁶ Inser vi vad detta betyder? Som fullkomlig människosjäl kunde Adam ha levat vidare på jorden för evigt, och det skulle ha varit en glädje och fägnad för honom och för oss hans avkomlingär att leva här för evigt. Hur hänger det ihop? Jo, Gud satte honom i ett jordiskt paradis och önskade att han skulle stanna kvar i det, ty Gud älskade denne jordiske son och ville att han skulle förbli i Guds familj. Guds heliga bibel säger oss: ”Jehova Gud planterade en lustgård [ett paradis] österut, i Eden [Välbehag, Ljuvlighet]; och där satte han mannen som han hade danat. Och upp ur marken lät Jehova Gud varje slags träd växa, som är angenämt att se på och gott att äta av, också livets träd mitt i lustgården och trädet för kunskap om gott och ont.” (1 Mos. 2:8, 9, AS) Varpå berodde det då om Adam skulle få stanna kvar i detta ljuvliga paradis i förening med livets källa? Jo, på om han fortfor att utöva tillbedjan på det enda rätta sättet.

17, 18. a) Varför var Adam säkert inte benägen för att dyrka och tillbedja förfäder? b) Eller träden? c) Eller djuren, fåglarna och insekterna?

¹⁷ Men vem skulle Adam tillbedja och dyrka? Vem skulle Adam i sin mänskliga fullkomlighet önska tillbedja? Jordiska förfäder? Adam hade inga jordiska förfäder. Skulle han vilja ägna sin dyrkan åt träden där i lustgården eller floden som flöt ut ur Eden för att vattna denna lustgård? Nej. Han hade blivit satt i lustgården för att vårda sig om dess träd: ”Så tog nu HERREN [Jehova] Gud mannen och satte honom i Edens lustgård till att bruka och bevara den.” (1 Mos. 2:15) Mannen Adam hade inte fått sitt liv från några träd, inte ens från ”livets träd”, som Gud hade planterat mitt i lustgården. Om Adam hade fått bemyndigande från himmelen, kunde han ha huggit ned vilka som helst av dessa träd och dödat dem.

¹⁸ Nåväl, skulle Adam då vara benägen för att dyrka och tillbedja några av de lägre animala skapelserna, djuren och fåglarna och insekterna i lustgården, eller några av fiskarna som simmade i floden och de strömmar som den förgrenade sig i? Nej. Han var satt att öva tillsyn över dessa lägre animala skapelser, och han gav dem namn. Jehova Gud ”förde dem fram till mannen för att se, huru denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande varelse, så skulle den heta”. (1 Mos. 2:19, 20) Men Adam kallade ingen enda av dem för ”Gud”. Han rådde över dem, inte de över honom. De hyste vördnad för honom, inte han för dem. Han härstammade inte från dem, utan blev skapad särskilt, helt avskild från dem. Han såg dem dö! Varför skulle han tillbedja och dyrka några av dem?

19. Vem torde Adam ha varit benägen för att tillbedja, och varför, trots det att denne var osynlig?

¹⁹ Vem skulle då Adam vara benägen för att dyrka och tillbedja? Sig själv? Nej, och detta trots det att han verkligen rådde över djuren. Sin livgivare då? Ja, ty han hade skapat Adam i fullkomlighet och hade frambragt alla dessa levande skapelser omkring Adam och också Edens sköna paradis, för att Adam skulle leva där. Jehova var ingen okänd Gud för Adam. Han hade skapat Adam av sådan materia och med sådana fysiska egenskaper, att Adam inte kunde se Gud och förbli vid liv. (2 Mos. 33:20) Likväl talade Gud till honom från det osynliga och talade om för honom varför han hade blivit satt här på jorden. Han talade om för honom hur han skulle kunna få leva på jorden i sitt paradis för evigt. ”Och Jehova Gud pålade också mannen denna befallning: ’Av varje träd i lustgården får du äta dig mätt. Men vad angår trädet för kunskap om gott och ont, får du icke äta därav, ty på den dag du äter därav skall du förvisso dö.’” (1 Mos. 2:16, 17, NW) Adam godtog dessa upplysningar, därför att de kom från hans Skapare. Han odlade och tog vård om paradisets lustgård, men han åt inte av det träd som Gud hade nämnt. Han ville leva och vara i stånd till att tala och umgås med sin kärleksrike Skapare i detta fullkomliga jordiska hem.

20. Hur ökade Gud den ensamme Adams lycka, och vilken tillbedjan fortfor därefter?

²⁰ För att ytterligare öka Adams lycka skapade Gud en fullkomlig hustru åt honom. För att hon verkligen skulle vara en del av Adam, försänkte Gud denne i en djup sömn och avlägsnade därpå på ett smärtfritt sätt ett revben från hans sida och använde detta till att bygga upp en kvinna. Gud gav henne därpå i äktenskap åt Adam. Han förklarade för dem sitt uppsåt med avseende på dem: ”Gud välsignade dem [han förbannade dem inte]; Gud sade till dem: ’Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden.’ ” (1 Mos. 2:18—25; 1:26—28) Adam och hans hustru Eva hörde Gud tala till dem. De visste vem deras Skapare var. Han var den — och den ende — som de tillbad som Gud.

21. Hur tillbad Adam och Eva Gud, och vad kan alltså med sanning sägas om alla människor då?

²¹ Hur tillbad de honom? Genom att bygga tempel? Nej. Gud behövde inte något hus för att tala till dem där och ingen annanstans. Genom att göra ett beläte av något slags gestalt? Nej. Inget beläte kunde vara en avbild av Gud. Varje av människor gjort beläte skulle framställa honom på ett felaktigt sätt och skulle vara en lögn mot honom. Genom att frambära offer? Nej. Gud befallde dem inte att döda djur och bränna dem på altaren. Adam och Eva var fullkomliga mänskliga själar och hade inga synder, som de behövde utgjuta blod och bära fram offer för. Hur tillbad de då sin Skapare såsom Gud? Genom att tacka och prisa honom och genom att lyda honom såsom sin himmelske Fader och laggivare. Detta gjorde de till en tid och var rena och lyckliga, de visste inte av någon plåga, någon sorg, någon fruktan. Adam och Eva och det ofödda människosläktet i deras länd förenade sig i att tillbedja Jehova, sin Skapare och livgivare. Alltså fanns det en tid, då alla människor tillbad en enda Gud. Detta var mänsklighetens sedvänja vid släktets själva början, och det var den enda riktiga sedvänjan. Det var det ursprungliga mönstret för oss.

Försök att frambringa fler gudar

22. Vad var den första början till att det blev så många, gudar att dyrka?

²² I vår tid finns det så många som kallas gudar och dyrkas som sådana. Detta är så rakt i strid med vad som var fallet vid mänsklighetens rena begynnelse i Edens paradis. Det började när en egoistisk skapelse ville vara Gud och således komma det att finnas två gudar i universum. Osynlig framställde sig denna skapelse i paradiset. Han började tala med kvinnan Eva, inte direkt, på det sätt som Gud gjorde, utan indirekt genom en orm i lustgården. Han ljög mot den ende Guden genom att säga till Eva, att Gud hade ljugit angående trädet för kunskap om gott och ont. Denne lögnare ville att Eva skulle dyrka honom som gud, genom att lyda honom, i stället för att dyrka sin Skapare såsom Gud, genom att lyda Honom. Denna självförhärligande skapelse visade, att han ville bli dyrkad såsom gud, genom att säga till Eva: ”Ni skola förvisso icke dö. Ty Gud vet, att på själva den dag då ni äta av det [det förbjudna trädet] måste edra ögon nödvändigtvis öppnas och måste ni nödvändigtvis bliva lika Gud, i det ni veta vad som är gott och vad som är ont.” Han blev en gud, när Eva och därpå hennes man, Adam, lydde honom genom att äta av den förbjudna frukten av trädet för kunskap om gott och ont. — 1 Mos. 3:1—7, NW.

23. Vad är synd, och vilken dyrkan inbegreps i Adams och Evas synd?

²³ Olydnad mot Gud är synd; det är att förfela målet — fullkomlighet. Gud straffar synd med döden. Han dömde den förste mannen och den första kvinnan till döden för deras synd och deras dyrkan av en falsk gud och drev ut dem ur Edens paradis. Men innan han gjorde detta, lät han dem höra hur han sade till den falske guden, att denne inte för alltid skulle tillåtas att stjäla dyrkan och tillbedjan från Jehova Gud.

24. Vad innebar Guds varning till ormen, och varför är vi alla ofullkomliga och döende?

²⁴ I stället för att jämföra denne falske gud med sig själv liknade Jehova honom vid ormen och förbannade honom och sade: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.” (1 Mos. 3:14, 15) Att trampa sönder en orms huvud måste vara detsamma som att döda den. Detta är just vad som kommer att ske med den ursprunglige falske guden under hälen på Guds kvinnas utlovade Säd. Det är också vad som kommer att ske med alla de andra falska gudarna, eftersom dessa är den förste falske gudens ”säd”. Att dyrka och lyda en falsk gud, vilken det vara må, är synd. Det straffas med döden. Det är därför som vi läser om Adam, som syndade: ”Han [blev] fader till söner och döttrar. Så uppgingo alla Adams dagar, som han levde, till nio hundra trettio år, och han dog.” (1 Mos. 5:4, 5, NW) Han kunde ha levat för evigt i sitt paradis, om han inte hade syndat genom att äta av den förbjudna frukten eller på något annat sätt. Alla hans barn ända fram till oss i vår tid har ärvt synden och döden från honom. (Rom. 5:12) Vet ni varför vi alla är ofullkomliga och döende? Jo, det är just på grund av detta arv.

25. Vad kallade Jehova den förste falske guden, och hur spred sig tydligen dyrkan av falska gudar alltifrån den tredje generationen?

²⁵ Emedan den förste falske guden var fiende till Jehova Gud och baktalade honom och hade använt en orm till att förleda Eva och Adam till synd, kallade Jehova honom för ”draken, den ursprunglige ormen, som är djävulen och Satan”. (Upp. 20:2; 12:9; NW) Många av Adams barnbarn måste ha givit falska gudar sin tillbedjan. Många saker från längesedan svunna tider, saker som har att göra med gudsdyrkan och som forskare har grävt upp ur jorden, tjänar till att visa att de verkligen gjorde det.b I Adams sonson Enos’ dagar gick människorna till och med så långt, att de kallade andra ting med Jehovas namn: ”Vid den tiden gjordes en början med att åkalla Jehovas namn.” (1 Mos. 4:25, 26, NW) Den falska gudsdyrkan måste ha tagit större fart, när änglar i himmelen, Guds söner, i olydnad kom ned från himmelen genom att ikläda sig gestalten av vackra och ståtliga män och gifta sig med de fagra kvinnorna och föda upp barn, som kallades för nefilim. ”Nefilim voro på jorden i de dagarna, visade det sig, och även därefter, när Guds söner fortsatte att hava förbindelse med människornas döttrar och dessa födde söner åt dem; de voro de väldiga som voro av den världen, de ryktbara männen. Följaktligen såg Jehova att människans ondska hade blivit stor på jorden och att varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar endast var ond hela tiden.” Det var inte underligt att jorden var full av våld genom deras förvållande! Falsk gudsdyrkan leder alltid till detta fördärvliga resultat. — 1 Mos. 6:1—5, 13, NW.

26. Vem var den första av människorna som inte gav efter för falsk gudsdyrkan, och vad visade han sig vara?

²⁶ Det var inte alla människor då på den tiden som gav efter för falsk gudsdyrkan. Adams andre son, som hette Abel, vände sig till att dyrka Jehova Gud, som han i sanning trodde på. Han är den förste i bibeln som det berättas om att han frambar ett djuroffer åt Gud, och Gud tog emot detta offer såsom en profetisk bild av ett större offer, som verkligen skulle ta bort synden och avlyfta dödens förbannelse från de människor som skulle komma att hysa tro på detta offer och ta emot dess gagneliga verkningar. Därför att Abel tillbad den ende Guden på rätt sätt, greps hans äldre bror Kain av avund och mördade honom. (1 Mos. 4:1—8) Det är alltid fara för att falska gudsdyrkare skall hata och förfölja sanna gudsdyrkare. Bibeln nämner Abel som Jehovas första trogna vittne på jorden. Den säger: ”Genom tron frambar Abel åt Gud ett offer av större värde än Kain, och genom denna tro fick han vittnesbörd buret åt sig, att han var rättfärdig, i det att Gud bar vittnesbörd beträffande hans gåvor; och genom den talar han ännu, fastän han dog.” Han var den förste i forna tiders stora ”sky av vittnen”. — Hebr. 11:4; 12:1; NW.

27. Vem omnämns därnäst som ett vittne för Jehova, och om vad profeterade han?

²⁷ Den sjunde mannen i släktlinjen från Adam hette Enok. Liksom Abel var han också ett troget vittne för Jehova Gud, ty bibeln förtäljer för oss: ”Enok fortsatte att vandra med Guden.” (1 Mos. 5:18—24, NW) Om hans vittnande för Jehova läser vi också: ”Ja, den sjunde i släktlinjen från Adam, Enok, profeterade också med avseende på dem, när han sade: ’Se, Jehova kom med sina heliga myriader för att verkställa dom på alla och för att överbevisa alla de ogudaktiga i fråga om alla deras ogudaktiga handlingar, som de begingo på ett ogudaktigt sätt, och i fråga om alla de upprörande ting, som ogudaktiga syndare talade mot honom.’ ” (Jud. v. 14, 15, NW) Detta ger oss en inblick i de religiösa förhållandena på jorden på Enoks tid. Det pekar också framåt mot den domsdag som Jehova har utsatt, ”då han ämnar döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat; och han har åvägabragt en garanti åt alla människor, i det att han har upprest honom från de döda”. (Apg. 17:31, NW) Bara tre generationer efter Enok utförde Jehova Gud en världsvid demonstration av hur han kan verkställa dom på hela den bebodda jorden. Lägg märke till hans förfaringssätt. — Hebr. 11:5; 12:1.

28, 29. Hur bevisade sig Noa vara ett Jehovas vittne, och hur försvann falsk gudsdyrkan från jorden på hans tid?

²⁸ I den tredje generationen efter Enok fanns det en man, som var helt uppfylld av tro. Han hette Noa. I hans dagar utgjorde nefilim, de olydiga ”Guds söners” avkomlingär med människornas döttrar, ”de väldiga som voro av den världen, de ryktbara männen”. De var skapelser som skaffade sig själva ett stort namn, men Noa bar vittnesbörd om Jehovas namn såsom namnet på den ende levande och sanne Guden. — 1 Mos. 6:4, NW.

²⁹ Noa var över fem hundra år gammal, när Jehova underrättade honom om att det skulle komma en vattenflod över hela jorden inom de närmaste hundra åren. Genom denna förödande flod ämnade Jehova dränka alla som tillbad falska gudar och därigenom verkställa sin dom över syndig falsk gudsdyrkan. I god tid före floden gav Jehova Noa föreskrift om att börja bygga en ark eller en stor farkost, vari han skulle bli beskyddad mot de uppslukande vattenmassorna. Medan Noa byggde arken, var han en ”rättfärdighetens predikare” och ett vittne för Jehova. (Hebr. 11:7; 12:1) Samma dag som floden bröt fram från den avlägsna rymden, gick Noa och de sju medlemmarna av hans familj in i arken, dit de redan hade fört individer av alla fåglarna och djuren. Sedan Gud hade stängt dörren bakom Noa, störtade den stora syndafloden ned och kom över alla de falska gudsdyrkarna utanför arken. Alla nefilim förgicks med dem. Men de olydiga ”Guds söner” gjorde sig av med de mänskliga kroppar, i vilka de hade levat tillsammans med sina hustrur och sina söner, nefilim, och återvände till den osynliga andevärlden för att där bli demonänglar under demonernas härskare, Satan, djävulen. (1 Mos. 7:11—13; 1 Petr. 3:19, 20) Denna gamla värld från tiden före floden förgicks utan att ha blivit omvänd till Gud. ”Han [avhöll sig] icke ... från att straffa en forntida värld, men bevarade Noa, en rättfärdighetens predikare, i trygghet tillsammans med sju andra, när han sände en flod av vatten över en värld av ogudaktiga människor.” ”Förmedelst detta led den tidens värld tillintetgörelse, när den blev översvämmad av vatten.” (2 Petr. 2:5; 3:6; NW) Med ett enda väldigt slag tillintetgjorde Gud, den Allsmäktige, den falska gudsdyrkan på jorden genom att sopa bort alla falska gudsdyrkare på en och samma gång. Kommer han att nödgas upprepa denna prestation?

30. Vad gjorde Noa och hans husfolk, sedan de hade stigit ut ur arken, och vad kunde då med rätta sägas om hela människosläktet?

³⁰ Ett solår efter det att Noa och hans familj på sju medlemmar i trygghet gick in i arken kom de i trygghet ut ur den på bergskedjan Ararat och släppte lös fåglarna och djuren. Vad var det första som Noa och hans husfolk gjorde, sedan de hade stigit ut på den renade jorden? Dessa åtta vittnen för Jehova tillbad honom såsom den ende Guden. ”Och Noa byggde ett altare åt HERREN [Jehova] och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.” Denna förnyelse av den rena tillbedjan av Jehova Gud behagade Jehova väl, och han lovade högtidligen att en alltomfattande vattenflod aldrig mer skulle fördärva allt kött för falsk gudsdyrkans skull. Han frambragte den vackra regnbågen som en symbol av detta obrytbara löfte. (1 Mos. 8:20—9:17) Till en tid utövade dessa åtta återstående av jordens inbyggare troget sin tillbedjan av Jehova. Två år efter flodens utbrott föddes en son åt Sem, den av Noas söner som Jehova särskilt välsignade. Således fanns det återigen en tid på jorden, då alla människor tillbad en enda Gud. Men på grund av att synden och döden hade kommit in i världen genom Adam, blev offrandet av djur nu tillagt till den tillbedjan man ägnade Jehova. Människosläktet fick nu en ny start med den enda rätta tillbedjan och med fäder som var rättfärdiga i Guds ögon.

Hög tid för okunnigheten att upphöra

31. Hur började och utbredde sig okunnigheten om den sanne Guden, om vilken okunnighet Paulus uttalade sig på Areopagen?

³¹ Mer än 2.400 år senare stod den kristne aposteln Paulus på Areopagen och frambar ett vittnesbörd för den högsta domstolen i staden Aten. Han uttalade sig om det förhållandet, att det då fanns många gudomligheter — demoner — som dyrkades av den allra största delen av människorna, också av filosoferna. Den sanne Guden, han som skapat himmel och jord och danat alla människors nationer, var okänd för dessa. Denna vitt utbredda okunnighet om Jehova började någon tid efter den stora floden i Noas dagar. Den uppkom genom de ansträngningar som Satan, djävulen, och hans demonänglar gjorde för att göra slut på människosläktets enhet i tillbedjan av den Gud som hade räddat det från tillintetgörelse i floden. Nimrod, Noas sonsonsson genom hans son Ham, gick i spetsen i fråga om att överträda Jehovas bud och införa hjältedyrkan, förgudning av människor och tillbedjan av dem. ”Han var den förste som blev en mäktig på jorden. Han visade sig vara en väldig jägare i opposition mot Jehova. Det är därför som det talesättet finnes: ’Alldeles som Nimrod en väldig jägare i opposition mot Jehova.’ Och början av hans rike kom att bliva Babel.” (1 Mos. 10:8—10, NW) Många falska religioner kom sedan att upprättas, allteftersom tiden gick och allteftersom olika stammar och nationer organiserades, var och en med sin egen typ av religion.

32. Hur fortlevde den sanna religionen från Noa och fram till Kristus?

³² Fortlevde då inte den sanna religionen, den sanna tillbedjan av den ende levande och sanne Guden? Jo. Under alla dessa århundraden av avfall från den rena tron var det en tunn kedja av människor som fortfor att hålla fast vid den sanna tron och att tillväxa i kunskapen om Jehova Gud. Denna kedja ledde från Noa vidare genom andra som likt honom var vittnen för Jehova, sådana som hans son Sem och — många släktled längre fram i tiden — den trogne Abraham, som ”kom att kallas ’Jehovas vän’ ”. (Jak. 2:23, NW) Abraham var farfarsfar till de tolv stamfäderna i Israel. Med Israels forntida nation ingick Jehova ett nationellt förbund, en hela nationen omfattande överenskommelse, genom profeten Mose, och åt denna nation gav han sina lagar och den godkända formen av gudsdyrkan. Till dessa Israels barn sände han sina profeter till att vägleda och tillrättavisa dem och ge dem storslagna uppenbarelser av sanning. Till dem sände han slutligen ned sin egen Son från himmelen till att leva på jorden i trettiotre och ett halvt år såsom en fullkomlig människa. — Joh. 3:16, 17.

33. Hur visade Jesus, om han ville få människor att ägna honom sin tillbedjan, och hur är han ensam medlaren mellan Gud och människor?

³³ När Jesus Kristus var på jorden, efterliknade han då den väldige jägaren Nimrod och försökte förmå människor till att ägna honom sin tillbedjan? Nej, det gjorde han inte. När Satan, djävulen, försökte fresta honom till djävulsdyrkan, sade han: ”Gå bort, Satan! Ty det är skrivet: ’Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är åt honom allena du skall ägna helig tjänst.’ ” (Matt. 4:10, NW) Han sökte först en del i Guds rike och uppmanade sina efterföljare att göra detsamma, i det han sade: ”Ni skola därför bedja på detta sätt: ’Vår Fader i himlarna, må ditt namn bliva helgat. Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.’ ... Ty eder himmelske Fader vet, att ni behöva allt detta. Fortsätt därför med att först söka riket och hans rättfärdighet, så skola alla dessa andra ting även givas eder.” (Matt. 6:9, 10, 32, 33, NW) Till en jude som kom med en fråga till Jesus sade han: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.” (Mark. 10:18) För att visa att det bara finns en enda rätt form av tillbedjan och bära en enda väg till den ende sanne Guden sade Jesus därpå till sina efterföljare: ”Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh. 14:6) Orsaken till att Jesus sade detta var den att han hade kommit hit för att vara mellanhanden eller medlaren mellan Jehova Gud och människorna. Under gudomlig inspiration förklarar aposteln Paulus: ”Ty det finnes en Gud, och en medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till en motsvarande lösen för alla.” (1 Tim. 2:5, 6, NW) Då ju Kristus Jesus var en fullkomlig människa på jorden och dog syndfri som martyr för Guds rike, frambar han åt Gud det enda godtagbara lösenoffret för människosläktets synder. Därför är han den ende som kan tjäna som medlare.

34. Hur helade Jehova sin kvinnas Säds sår, och vad har denna Säd nu möjlighet att göra?

³⁴ Genom att förmå de falska religiösa ledarna på jorden att döda Jesus lyckades Satan, djävulen, likt en orm stinga Guds kvinnas Säd i hälen. Men genom att uppväcka Jesus från de döda på tredje dagen efter hans död helade Jehova Gud det sår som tillfogats hans kvinnas Säd. Jesus trädde på detta sätt in i odödligt liv i himmelens andevärld och frambar värdet av sitt mänskliga offer åt Gud såsom en ”motsvarande lösen”. Han kunde således fungera som den ende medlaren mellan Gud och människor ända fram till vår egen tid nu på 1900-talet. Den uppståndne Jesus är nu i den ställning såsom Guds kvinnas Säd, att han kan krossa den livsviktiga delen, huvudet, på den store ormen och så göra ände på all falsk religion.

35. Varför kunde Paulus på Areopagen med allt skäl säga någonting om framtida dom?

³⁵ Aposteln Paulus hade en mirakulös syn av den uppståndne Jesus i hans himmelska härlighet. Paulus kände också personligen många av de fem hundra efterföljare till Jesus Kristus, som på en gång såg honom efter hans uppståndelse. När Paulus stod på Areopagen inför Atens högsta domstol och blev påmind om rättslig dom, kunde han därför med allt skäl säga någonting om en långt större dom. Vad då? Jo, att Jehova Gud genom att uppresa sin Son, Jesus, från de döda hade givit en garanti åt alla människor, också åt oss i vår tid, att han har utsatt en domsdag, då han skall döma hela den bebodda jorden genom den som han har förordnat, den uppståndne Jesus.

36. När är det därför hög tid att göra bättring och vända sig från den falska religionen?

³⁶ Jehovas dom genom hans Son i himmelen, som han har förordnat, har redan börjat på alla de nutida nationerna. Det är detta som är innebörden i alla de händelser som har skakat världen sedan år 1914, då det första världskriget bröt ut över mänskligheten. Jehova Gud har inte längre något överseende med tiderna av okunnighet om honom. Genom sina hundratusentals vittnen jorden utöver bjuder Jehova nu som aldrig förr människorna, ”att de alla överallt skola göra bättring”. (Apg. 17:30, NW) Det är nu hög tid att göra bättring och vända sig från den falska religionen, ty ingen falsk religion kommer att bestå när Jehovas dom verkställs genom hans förordnade domare, Jesus Kristus. Jehovas tid har kommit, då alla människor måste och skall på nytt tillbedja den ende Guden.

37. Är det nu genom världens bättring och omvändelse som alla människor skall komma att tillbedja den ende Guden, och vad är förklaringen till svaret?

³⁷ Står vi då inför hela denna gamla världs omvändelse till att dyrka Jehova Gud? Kommer alla levande människor att bli Jehovas vittnen? Kommer alla människor överallt att göra bättring och vända sig från de många olika religionerna i kristenheten och i den icke kristna världen för att tillbedja Jehova såsom Gud? Nej! Det är omöjligt för världen att göra bättring och omvända sig! Men hur skall då alla människor komma att åter tillbedja en enda Gud vid den av honom fastställda tiden? Genom det häpnadsväckande ingripande från Guds sida, som han genom sina vittnen har varskott nationerna om både före och alltsedan det första världskriget. Han kommer att gå till aktion mot all falsk religion liksom han gjorde det under Noas närvaro på jorden. När Jesus Kristus var på jorden, förutsade han inte världens omvändelse och bevarande, utan dess tillintetgörelse.

38. Hur kommer denna gamla värld att sluta, och i likhet med vad som skedde i vems dagar kommer detta att inträffa?

³⁸ När Jesus förutsade slutet på denna världen med dess förvirrande mångfald av religioner, sade han att första världskriget skulle utmärka början av ”ändens tid” för världen och att en tid av vedermöda, en sådan som aldrig har förekommit sedan världens begynnelse, skulle utmärka dess slut. Denna slutliga vedermöda skall komma plötsligt över alla falska gudsdyrkare. ”Ty”, sade Jesus, ”alldeles såsom Noas dagar voro, så skall Människosonens närvaro [dvs. Jesu Kristi närvaro i det himmelska riket] vara. Ty såsom folk levde i de dagarna, före floden: de åto och drucko, gifte sig och bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken; och de togo ingen notis om något, förrän floden kom och sopade bort dem allesammans — så skall Människosonens närvaro vara.” (Matt. 24:7—22, 36—39, NW) Floden sopade bort nefilim, de onaturliga barnen till de olydiga ”Guds söner”, och alla andra sorglösa utövare av falsk religion i plötslig, snabb tillintetgörelse. Endast de åtta personer, som tillbad Jehova Gud och var vittnen för honom och som nu befann sig i Noas ark, fick genomleva floden. Således Överlevde bara en enda religion.

39. För vilket handlingssätt kommer de falska gudsdyrkarna att få plikta under den gamla världens förstöring?

³⁹ Alldeles så kommer det att vara vid Jehovas fastställda tid, fastän själva floden inte kommer att upprepas. Jehovas Son, Jesus Kristus, är nu närvarande i det himmelska riket såsom konungslig domare och skarprättare. Inom den nuvarande människogenerationens tid kommer han såsom den störste förkämpen för den rena tillbedjan av den levande och sanne Guden att avkunna sitt domslut och kommer att verkställa domen på alla de många orätta formerna av gudsdyrkan, vilka åsidosätter Jehova Gud och är i opposition mot honom. Alla falska gudsdyrkare kommer att bli avrättade under förstöringen av den obotfärdiga, oomvända gamla världen. De kommer på så sätt att få plikta för att de inte har tagit någon notis om det varnande, livsfrälsande vittnesbörd, som Jehovas vittnen ihärdigt har burit fram. Såsom Jesus förutsade om denna tid efter det första världskriget: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” -Matt. 24:14, NW.

40. Vilka kommer att bli bevarade genom denna gamla världs slut, och vad skall de få åtnjuta därefter?

⁴⁰ Riket är icke av denna gamla värld, utan är av den nya värld som Gud skall skapa. Den gamla världen kommer att nå sitt slut och med den dess milliarder av falska gudsdyrkare. Satan, djävulen, som är ”denna världens gud”, kommer att bli bunden och inspärrad liksom i en förseglad avgrund, och med honom alla hans demonänglar, genom vilka denna världens nationer har blivit vanstyrda och vilseledda. (Upp. 20:1—3) Men de som predikar Riket kommer att bli bevarade genom slutet på denna gamla värld. Den domare och skarprättare, som Jehova Gud har förordnat, kommer inte att avrätta dessa trogna predikare, utan kommer att beskydda dem och låta dem med livet i behåll träda in i Guds nya värld. På jorden kommer de att åtnjuta välsignelserna från Guds upprättade rike under Jesus Kristus.

Den förenade tillbedjan en skön företeelse

41. Hurudan kommer alltså situationen på jorden att bli omedelbart efter den stora vedermödan?

⁴¹ Inser vi vad detta kommer att betyda? Det kommer att betyda att Gud, den Allsmäktige, då har utfört sitt uppsåt att alla människor åter skall tillbedja den ende Guden, Jehova, Skaparen och den odödliga källan till allt liv. Endast de som tillbeder honom kommer att överleva den stora vedermödan, vari den djävulsdyrkande gamla världen når sitt slut. Genom det uppenbarande av hans makt och rättvisa, som då kommer att ske, går denna profetia i uppfyllelse: ”Jorden skall bliva full av kunskap om Jehovas härlighet, såsom vattnen täcka över havets botten.” (Hab. 2:14, Åk) Liksom Noa och hans familj gjorde, sedan floden hade förintat den forna, ogudaktiga världen, så kommer Jehovas rikespredikande vittnen att i förening föra tillbedjan av den ende Guden vidare på en jord som renats från all falsk religion. Den falske guden Satan, djävulen, och hans demoner kommer då inte att vara fria och kunna ge upphov åt religiösa fördomar och krig. Den nya världens rike kommer inte att tolerera någon annan religion än den sanna religionen.

42. Vad kommer snart att på nytt göra sitt inträde på jorden, när alla de människor som lever då åter tillbeder en enda Gud?

⁴² När hela människosläktet ursprungligen tillbad den ende Guden, Jehova, så skedde detta i ett jordiskt paradis, Edens lustgård. När alla de överlevande predikarna av Riket utövar den enda rena och obesudlade religionen efter den stora vedermödan, som nu är nära, kommer också paradiset att snart på nytt göra sitt inträde, den här gången inte bara på den plats där det förra paradiset låg, i Eden österut, utan runt hela jorden. De förfärliga följderna av årtusendens stamkrig och internationella krig mellan människor av olika religioner kommer att bringas att försvinna, när de som överlevat vedermödan griper sig an med sin av Gud förlänade uppgift att lägga jorden under sig. (1 Mos. 1:28) Genom sitt rike under Jesus Kristus kommer Jehova Gud att välsigna deras ansträngningar att försköna människans eviga jordiska hem, liksom han välsignade landet åt Israels forntida nation, när dess inbyggare tillbad och lydde honom, så att det i bibeln beskrivs som ett land, ”som flyter av mjölk och honung, och som är en prydnad för alla länder”. — Hes. 20:6, 15, 1878; 2 Mos. 3:8.

43. Vilka andra skapelser kommer att njuta av detta sköna paradis, och varför?

⁴³ Inte bara de människor som överlever vedermödan kommer att njuta av detta sköna paradis, utan fromma och ofarliga djur kommer att genomströva det, och fåglar som smeker ögat med sin skönhet eller örat med sin sång kommer att flyga och hoppa omkring där. Djur och fåglar strömmade ut ur Noas ark efter floden för länge sedan, och bibelns profetior försäkrar oss om att djur och fåglar likaså skall bli bevarade genom den stora vedermödans tid och vara den nya världens inbyggare underdåniga. Eftersom Jesus Kristus givit sitt offer, blir det inte nödvändigt att offra några av dessa djur, när man tillbeder Jehova Gud. — 1 Mos. 8:15—22.

44. Hur kommer den döende ogärningsmannen att få det löfte som Jesus gav honom uppfyllt, men först efter vilka?

⁴⁴ När Jesus dog som ett offer på en tortyrpåle, sade han till en ogärningsman som hängde vid sidan om honom: ”Jag säger dig i sanning i dag: Du skall vara med mig i paradiset.” (Luk. 23:43, NW; Ro) Hur skall Jesu löfte till denne välvilligt inställde ogärningsman, som varit död under de senaste nitton hundra åren, bli en verklighet? Genom att mannen blir upprest från de döda under Guds rike, när paradiset har blivit återställt här på jorden. Och vad mera är, alla Jehovas trogna vittnen från Abel fram till profeten Johannes, som döpte Jesus, kommer att uppväckas ur döden före denne ogärningsman, som dog för sina förbrytelsers skull. Jesus har försäkrat oss detta. (Joh. 5:28, 29; Matt. 22:31, 32) Jesu uppståndelse är en förelöpare till och en garanti för en de rättfärdigas och de orättfärdigas uppståndelse. — 1 Kor. 15:20; Apg. 24:15.

45. Hur kommer den enda tillbedjan av den ende Guden från alla människors sida att alltjämt utföras och bevaras?

⁴⁵ Dessa uppståndna forntida vittnen för Jehova kommer att på nytt ägna sig åt hans tillbedjan tillsammans med dem som överlevat vedermödan, men de kommer nu att göra det med större kunskap och insikt. Alla de som förs fram genom uppståndelsen kommer att bibringas kunskap om Jehova och läras att tillbedja honom på rätt sätt. Vilka det vara må som vägrar att vara med i den enda rena tillbedjan av Jehova och att lyda honom såsom Gud kommer att bli tillintetgjorda såsom förstockade, oförbätterliga. De som villigt och lydigt tillbeder Jehova kommer att få röna de gagneliga verkningarna av Jesu lösenoffer och kommer att befrias från fördömelse och bli helade och upplyfta till mänsklig fullkomlighet för att alltid leva i ett välsignat paradis. För evigt kommer alla människor som lever att tillbedja en enda Gud, honom vars härliga namn är Jehova.

[Fotnot]

(The Watchtower, 15 april 1957)

[Bild på sid 173]

AREOPAGEN