Har Gud kallat er till frid?
”Om den icke troende bereder sig att gå, låt honom då gå; en broder eller en syster är inte slavbunden under sådana omständigheter, utan Gud har kallat er till frid.” — 1 KORINTIERNA 7:15.
1. Hur bör äktenskapet betraktas enligt bibeln?
JEHOVA avsåg aldrig att äktenskapet skulle leda till hjärtslitande separationer eller skilsmässor. Äktenskapet skulle vara ett bestående band som gjorde makarna till ”ett kött” och skulle skänka dem glädje, frid och ro. (1 Moseboken 2:24; Rut 1:9) Allmänt talat ger bibeln gifta människor rådet att fortsätta att leva tillsammans, också när bara den ena av parterna är kristen och den andra inte är troende. (1 Korintierna 7:12—16) Ett förrädiskt handlande som leder till att äktenskapsbanden brister gör dessutom en person moraliskt ansvarig inför Gud, som hatar skilsmässa. — Malaki 2:13—16, NW.
2. Hur betraktar de kristna separation och skilsmässa?
2 Mänsklig ofullkomlighet och andra faktorer har ibland lett till separation eller skilsmässa också bland döpta Guds tjänare. Men på grund av den stora respekt som de kristna har för äktenskapet tar man vanligtvis dessa steg först sedan man har gjort stora ansträngningar att hålla ihop sitt äktenskap. Gud själv är i detta avseende det förnämsta föredömet genom att han, som den äkta man som ägde det forntida Israel, uthärdade århundraden av halsstarrighet, uppror och andligt äktenskapsbrott från sitt folks sida. (Jesaja 54:1—5; Jeremia 3:14—17; NW; Hosea 1:10, 11; 3:1—5) Det var först när israeliterna hade gått så långt att det inte längre var möjligt med någon bättring för dem som Jehova förkastade dem som nation. — Matteus 23:37, 38.
3. a) På vilka grunder tillåter bibeln att en kristen separerar från sin äktenskapspartner? b) Under vilka omständigheter kan man enligt bibeln få skilsmässa?
3 Församlingsäldste blir ibland kontaktade av medtroende som önskar få hjälp med allvarliga äktenskapsproblem. De äldste är inte bemyndigade att säga till någon att han skall lämna eller skilja sig från sin äktenskapspartner, men de kan påpeka vad Guds ord har att säga om dessa saker. Som det visades i föregående artikel är det enligt bibeln tillåtet att separera, när det är fråga om vägran att bidra till försörjningen eller extrem fysisk misshandel eller när ens andlighet är i absolut fara. Det har också påpekats att skilsmässa med möjlighet att senare gifta om sig med någon annan partner enligt bibeln är möjlig endast om den ena av makarna har begått ”otukt”, vilket omfattar flera slag av omoraliska sexuella förbindelser. (Matteus 19:9) Att separera eller skiljas bör naturligtvis inte vara något självklart, eftersom det kanske går att återställa friden i äktenskapet. Den oskyldiga äktenskapspartnern kan även förlåta äktenskapsbrott eller andra former av otukt. — Matteus 5:31, 32; jämför Hosea 3:1—3.
4. a) Sammanfatta helt kort vad Paulus skrev till gifta kristna i 1 Korintierna 7:10—16. b) När kan det sägas: ”Gud har kallat er till frid”?
4 Som vi såg i föregående artikel uppmanade aposteln Paulus gifta kristna att inte lämna sin äktenskapspartner. (1 Korintierna 7:10—16) Om en icke troende make väljer att stanna kvar hos sin kristna äktenskapspartner, bör den troende med tanke på Paulus’ ord försöka hjälpa honom andligen. (1 Petrus 3:1—4) Hans omvändelse skulle i hög grad bidra till att göra hemmet lugnt och fridfullt. Men vad kan den kristne göra, om den icke troende är så emot sin troende makas tro att han väljer att separera? Om den troende försökte tvinga honom eller henne att stanna, skulle den icke troende kanske göra situationen så besvärlig att den kristne fullständigt skulle berövas sin frid. I fridens intresse kan den troende således låta den icke troende gå sin väg. (Matteus 5:9) Det är endast när en icke troende äktenskapspartner går sin väg, som det kan sägas: ”Gud har kallat er till frid.” Dessa ord kan inte med rätta användas för att rättfärdiga separation på oskriftenliga eller bagatellartade grunder mellan två kristna makar.
5. Vilka frågor förtjänar nu att begrundas?
5 Varje separation eller skilsmässa har sina speciella omständigheter, och det finns inte någon ”formel” som täcker alla fall. Men vilka problem kan möta en kristen som har separerat eller som är frånskild? Vad kan man göra åt dessa problem? Och hur kan andra vara till hjälp?
Känslomässiga eller sexuella behov
6. Vad kan sägas om problem i samband med separation eller skilsmässa?
6 En enligt bibeln tillåten separation eller skilsmässa kommer att lösa vissa problem, men en sådan åtgärd får i huvudsak till resultat att man byter ut ett slags problem mot ett annat. En frånskild kristen sade till exempel: ”Jag kan inte låta bli att tacka Jehova för att jag nu har frid.” Men hon medgav: ”Det är inte lätt att som ensamstående förälder uppfostra barn. Och ibland kan jag känna mig mycket ensam och deprimerad. Det är inte heller lätt sexuellt. Man måste anpassa sig till ett helt annorlunda liv.”a
7. Varför bör en kristen noga överväga följderna av en separation eller skilsmässa?
7 En kristen bör därför, om han alls har något val, noga tänka över de eventuella konsekvenserna av en separation eller skilsmässa. Tänk till exempel på de känslomässiga behoven, kanske på en kvinnas längtan efter manligt sällskap. (Jämför 1 Moseboken 3:16.) En frånskild kvinna kan ha stora förhoppningar om att kunna gifta om sig. Somliga önskar bli befriade från ett prövande äktenskap, men är de redo att acceptera det förhållandet att de kanske inte får tillfälle att gifta om sig?
8. a) Vad bör kristna makar som har separerat överväga under bön, med tanke på 1 Korintierna 7:11? b) Vilka behov bör inte underskattas, när man begrundar separation eller skilsmässa?
8 Paulus skrev: ”Om hon verkligen skulle gå ifrån honom, må hon då förbli ogift eller också försona sig igen med sin man.” (1 Korintierna 7:11) Med lite ansträngning kanske en kvinna kan försona sig igen med sin man. Om kristna makar har separerat, bör de således under bön allvarligt överväga att försonas igen. Och dessutom bör de inte ignorera det förhållandet att sexualdriften kan utgöra en fara. Hur kan Gud komma att betrakta dem, om deras underlåtenhet att försonas skulle leda till att de gjorde sig skyldiga till omoraliskhet? En viss döpt kvinnas erfarenhet belyser den faran. Efter sin skilsmässa började hon gå ut med en världslig man, och snart blev hon gravid och uteslöts. Även om hon senare blev återupptagen, understryker hennes erfarenhet att man måste vara försiktig och under bön sätta sin lit till Jehova för att undvika att ”synda mot Gud”. (1 Moseboken 39:7—12) Det är också uppenbart att man, när man börjar tänka på separation eller skilsmässa, inte skall underskatta känslomässiga och sexuella behov.
Ensamheten kan minska
9. Hur skulle vi kunna hjälpa kristna som har separerat eller som är frånskilda att bekämpa sin ensamhet?
9 Om en separation eller skilsmässa inte går att undvika, måste man möta de problem som blir följden. Ensamhet är till exempel ett allvarligt problem för somliga kristna, som har separerat eller är frånskilda. Vad kan andra göra åt detta? Ja, församlingens äldste och andra kan visa andligt intresse för sådana personer och söka uppmuntra dem. (Jämför 1 Tessalonikerna 5:14.) Vi kan bland annat emellanåt bjuda hem dessa personer och deras barn på en enkel måltid och ett uppbyggande samtal tillsammans med vår familj. Det är inte nödvändigt att duka upp ett kalas, för ”bättre är ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat”. (Ordspråksboken 15:17) En sådan kväll kan man också berätta erfarenheter som man har haft i tjänsten eller studera tillsammans för att förbereda sig för ett kristet möte.
10, 11. a) På vilket annat sätt skulle en kristen som har separerat eller är frånskild kunna hjälpas? b) Varför måste man vara försiktig?
10 Att man låter en förälder, som är frånskild eller som har separerat, tillsammans med sina barn få följa med ens egen familj i tjänsten på fältet kan också hjälpa dem att klara av ensamheten. Andra kan naturligtvis inte inta den saknade förälderns plats, men en frånskild kristen kvinna sade: ”Problemen med att fostra barnen utan en man i huset har minskat avsevärt genom den hjälp jag har fått av de äldste och tjänarna i församlingen, vilka har försökt att kompensera på ett praktiskt sätt.”
11 Men det finns anledning att vara försiktig. En syster erkände: ”Eftersom min son är faderlös, intresserade sig en broder mycket vänligt för honom. ... Jag började se hur omtänksam och generös han var mot min son, och orätta begär började utvecklas inom mig. Det var precis som när David utvecklade ett orätt begär efter något som inte var hans.” (2 Samuelsboken 11:1—4) Även om det inte förekom någon sexuell omoraliskhet, blev denna kvinna skamsen över sina tankar och sitt flirtiga uppträdande, och hon bad Jehova om förlåtelse och slutade upp att umgås med brodern. Hur väl belyser inte detta behovet av att kväva orätta begär och ”undvika varje sken av ondska”! — 1 Tessalonikerna 5:22, The New American Bible; Galaterna 5:24.
12. Genom att göra vad, som är positivt, skulle en person kunna minska sin ensamhet?
12 Ensamheten kan minska genom att man gör saker och ting för andra. ”Om man är upptagen med att söka nå ut till och hjälpa andra, så finns det inte rum för självömkan och ensamhet”, sade en syster vars äktenskapsband hade klippts av. Att en person som har separerat eller är frånskild på så sätt söker ”nå ut” kan inbegripa att bjuda hem en familj för en kväll av andligt uppbyggande umgänge. Om man av ekonomiska eller andra skäl kanske inte kan göra detta så ofta, kanske man i stället kan besöka och uppmuntra sjuka vänner och andra. Du kanske också kan hjälpa de äldre att handla eller med andra sysslor. Ge av dig själv på detta sätt, så kommer du att få fler bevis för att ”det är lyckligare att ge än att få”. — Apostlagärningarna 20:35.
13. Nämn något annat som kan hjälpa en att övervinna ensamheten.
13 En annan sak som hjälper en att övervinna ensamheten är att ta initiativet till att regelbundet följa med medtroende i arbetet med att förkunna om Riket. ”Ibland längtar jag verkligen efter en man”, erkände en syster, ”men med min ökade verksamhet i tjänsten på fältet och min nya frihet att umgås med bröderna och systrarna är dessa perioder mycket sällsynta och kortlivade.” Regelbundet vittnande från hus till hus kan leda till återbesök hos och bibelstudier med intresserade människor, av vilka somliga kanske blir överlämnade Jehovas tjänare. Vi tar naturligtvis inte del i tjänsten för att övervinna ensamhet, men detta kan bli ett resultat av denna glädjefyllda och välsignade verksamhet. — Ordspråksboken 10:22.
14. Vilken verksamhet bör ha en god inverkan på kristna som har separerat eller som är frånskilda?
14 Allt Jehovas folk kan få andligt gagn av att ta del i tjänsten och kristna möten och av att ”först söka riket”. (Matteus 6:33) Eftersom sådan nyttig verksamhet har en god inverkan på Jehovas tjänare i allmänhet, kan den också bygga upp kristna som har separerat eller som är frånskilda. Nej, sådan verksamhet löser inte alla deras problem, men den bör förbättra deras inställning.
Bönen spelar en viktig roll
15. Vilken roll kan bönen spela i deras liv som på nytt måste anpassa sig till livet som ogift?
15 En kristen syster som på nytt har måst anpassa sig till livet som ogift blev hjälpt av att ”vara upptagen i tjänsten på fältet ... och av att besöka sjuka, gamla och overksamma”. Men hon tillade: ”Närhelst jag känner mig ensam, går jag och hälsar på någon och ber om styrka, eftersom jag vet att Satan är mycket verksam.” Ja, innerlig bön är livsviktig, om man skall kunna bevara sin ostrafflighet mot Gud. Kristna som har separerat eller är frånskilda kan bland annat be om Jehovas ande och dess frukt självbehärskning för att kunna tygla sin sexualdrift. (Lukas 11:13; Galaterna 5:22, 23; Kolosserna 3:5, 6) Och eftersom det för vissa kvinnor som har separerat eller är frånskilda kan utgöra ett problem att fatta sådana beslut, som tidigare fattades av deras män, kan de också behöva be om Guds hjälp att kunna fatta visa beslut i saker och ting och klara av olika prövningar. — Jakob 1:2—8.
16. Vad skulle kunna sägas om skuldkänslor i samband med en separation eller skilsmässa?
16 Skuldkänslor kan visa sig vara prövande. En kristen erkände: ”Även om man inte är den skyldiga parten, kan den skuld man känner under en skilsmässa vara överväldigande.” Skuldkänslor är naturligtvis förståeliga om en separation eller skilsmässa inträffade på grund av att man med orätt vägrade att fullgöra sina äktenskapsförpliktelser. (1 Korintierna 7:3—5) Men om det var en skriftenlig grund till separationen eller skilsmässan och man först hade övervägt det hela under bön, skulle det vara på sin plats att be Jehova om hjälp att övervinna obefogade skuldkänslor. Det kan tilläggas att församlingsäldste bör vara noga med att ge på bibeln grundade råd och inte vinkla sina råd på ett sådant sätt att de får en kristen att känna sig skuldmedveten över att få eller gå med på en enligt bibeln tillåten separation eller skilsmässa.
Skyddad av ”Guds frid”
17. Vad kan hjälpa alla kristna att vara lyckliga och stabila i denna oroliga värld?
17 Kristna som har separerat eller är frånskilda har ofta unika problem. Men i viss utsträckning fullbordas ”samma saker vad lidanden beträffar” ”i hela skaran” av våra bröder i världen. (1 Petrus 5:6—11) Förföljelse påverkar till exempel alla som tjänar Jehova, och de flesta kristna ställs inför ekonomiska problem eller hälsoproblem, besvikelser, frestelser osv. Likt andra Jehovas vittnen måste därför den kristne som har separerat eller är frånskild fortsätta att fylla sina andliga behov genom att studera bibeln, regelbundet vara med vid möten, vara verksam i tjänsten på fältet, ha ett balanserat liv av helig tjänst och ständigt ägna sig åt bön för att förbli nära Jehova. (Matteus 5:3) Underlåtenhet att göra detta skulle äventyra varje kristens andlighet, medan däremot varje lojalt Jehovas vittne får ett märkbart mått av lycka och stabilitet genom att först söka Riket i denna oroliga värld.
18. Vilka frågor och åtgärder förtjänar att allvarligt begrundas av kristna makar som har separerat?
18 Vår andliga stabilitet är beroende av att vi själva tillämpar Guds ord. Har du därför, om du är en kristen som separerat från en äktenskapspartner som också är överlämnad åt Gud, tagit Paulus’ råd i 1 Korintierna 7:10—16 till hjärtat? Du skulle, särskilt om ni har bott åtskilda under någon tid, göra väl i att göra en försoning till en sak att be uppriktigt om. Du skulle också kunna fråga dig själv: Vad förväntar Jehova av mig som en gift person? Bör inte kristna makar bringa sitt liv i samklang med Guds krav för dem som har gift sig? Skulle det kunna vara så att vi är utan Jehovas välsignelse därför att vi inte har lyckats infria våra äktenskapslöften? Tänk bara på det goda som skulle kunna åstadkommas, om ni skulle diskutera saken ödmjukt, be uppriktigt och flitigt arbeta på att tillämpa Guds ord i ert liv. Hur bra skulle det inte vara om ni två kunde lösa era äktenskapsproblem och återigen glädja er åt livet tillsammans i ett lugnt och fridfullt hem!
19. Vilket dyrbart ting kan alla Jehovas tjänare åtnjuta enligt Filipperna 4:6, 7?
19 Alla Jehovas trogna tjänare behöver och kan få åtnjuta något dyrbart, nämligen ”Guds frid, som övergår allt förstånd”. Som kristna kan vi äga denna dyrbara frid, om vi lyssnar till Paulus’ ord: ”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud; och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era tankeförmågor med hjälp av Kristus Jesus.” — Filipperna 4:6, 7.
20. a) Vad är ”Guds frid”? b) Vad bör vi göra oavsett vårt civilstånd?
20 Den friden är ett gudagivet lugn, som man erfar också under de mest prövande omständigheter. Den härrör från ett nära förhållande till Jehova och vetskapen om att vi gör det som behagar honom. De som äger ”Guds frid” låter hans ande driva dem, och de överväldigas inte av oro. Varför inte det? Därför att de vet att ingenting får lov att hända dem utan att Gud tillåter det. (Efesierna 4:30; jämför Apostlagärningarna 11:26.) Låt oss därför, antingen vi är ogifta eller gifta, har separerat eller är frånskilda, vårda ”Guds frid”. Och må vi ha samma tillförsikt som David, som förklarade: ”I frid skall jag både lägga mig och sova, för du, endast du, o Jehova, låter mig bo i trygghet.” — Psalm 4:9, NW.
[Fotnot]
a Se Vakttornet för 15 januari 1981, sidorna 9—20, för en diskussion om enföräldersfamiljer.
Hur skulle du svara?
◻ Under vilka förhållanden kan det sägas: ”Gud har kallat er till frid”?
◻ Hur kan man minska ensamheten?
◻ Vilken roll bör bönen spela i en kristens liv, som har separerat eller är frånskild?
◻ Hur skulle du definiera ”Guds frid”, som skyddar hjärtat hos ogifta och gifta kristna och hos kristna som har separerat eller är frånskilda?
[Bild på sidan 29]
Bön kan skänka alla trogna kristna ”Guds frid” som skall skydda deras hjärtan och tankeförmågor