Slutnoter

Guds principer är grundläggande sanningar som vi kan hitta i Bibeln, och de ligger till grund för hans lagar. De hjälper oss att förstå hur Gud tänker och känner. Principer hjälper oss att fatta bra beslut i livet och att göra det som är rätt. De är framför allt användbara när vi hamnar i situationer som inte berörs av någon direkt lag i Bibeln.

▸ Kapitel 1, paragraf 8

Lydnad för Jehova innebär att vi frivilligt gör som han säger. Jehova vill att vi ska lyda honom för att vi älskar honom. (1 Johannes 5:3) Om vi älskar Jehova och litar på honom kommer vi att följa hans råd i alla lägen, även när det känns svårt. Det är till vårt bästa att lyda Jehova, eftersom det ger oss ett bra liv nu och ett löfte om en fantastisk framtid. (Jesaja 48:17)

▸ Kapitel 1, paragraf 10

Jehova har gett alla människor en fri vilja, eller förmågan att fatta beslut. Han har inte skapat oss som robotar. (5 Moseboken 30:19; Josua 24:15) Vi kan använda vår frihet till att göra bra val, men om vi inte tänker oss för kan vi fatta dåliga beslut. Att vi har en fri vilja innebär att vi själva måste bestämma om vi ska vara lojala mot Jehova och visa att vi älskar honom.

▸ Kapitel 1, paragraf 12

Jehova har gett oss moralnormer, eller vägledning för hur vi ska uppföra oss. I Bibeln kan vi få reda på vilka de normerna är och hur de kan göra vårt liv bättre. (Ordspråksboken 6:16–19; 1 Korinthierna 6:9–11) De hjälper oss också att förstå vad Gud tycker är rätt och fel. Dessutom hjälper de oss att bli mer kärleksfulla, att fatta bra beslut och att vara omtänksamma mot andra. Världens moralnormer sjunker hela tiden, men Jehovas normer förändras aldrig. (5 Moseboken 32:4–6; Malaki 3:6) Om vi lever efter dem slipper vi många problem, både fysiskt och känslomässigt sett.

▸ Kapitel 1, paragraf 17

Samvetet är en inre känsla för vad som är rätt och fel, och Jehova har gett alla människor ett samvete. (Romarna 2:14, 15) Om samvetet ska fungera på rätt sätt måste vi forma det efter Jehovas moralnormer. Då kan vårt samvete hjälpa oss att fatta beslut som gör Jehova glad. (1 Petrus 3:16) Samvetet kan varna oss när vi är på väg att göra något dumt. Det kan också få oss att må dåligt när vi har gjort något som är fel. Vårt samvete kan bli svagt, men med Jehovas hjälp kan vi stärka det. Ett rent samvete ger oss självrespekt och ett inre lugn.

▸ Kapitel 2, paragraf 3

Om vi har djup respekt för Gud och älskar honom vill vi inte göra sådant som han ogillar. Respekt för Jehova hjälper oss att göra det som är rätt och undvika det som är fel. (Psalm 111:10) Det får oss också att ta till oss av allt han säger och infria de löften vi har gett honom. Respekt för Gud påverkar vårt sätt att tänka, vårt sätt att behandla andra och de val vi gör varje dag.

▸ Kapitel 2, paragraf 9

I Bibeln inbegriper ånger den djupa sorg man känner när man har gjort något fel. De som älskar Gud blir väldigt ledsna när de inser att de har gått emot hans principer. När vi har gjort något fel är det viktigt att vi ber Jehova förlåta oss med Jesus lösenoffer som grund. (Matteus 26:28; 1 Johannes 2:1, 2) När vi verkligen ångrar oss och slutar göra det som är fel, kan vi vara säkra på att Jehova förlåter oss. Då behöver vi inte längre ha några skuldkänslor. (Psalm 103:10–14; 1 Johannes 1:9; 3:19–22) Vi måste anstränga oss för att lära av våra misstag, ändra felaktiga tankemönster och följa Jehovas normer.

▸ Kapitel 2, paragraf 18

En person som har begått en allvarlig synd utan att ångra sig och som vägrar följa Jehovas principer kan inte längre tillhöra församlingen. Han eller hon måste uteslutas. Och när en person blir utesluten bryter vi kontakten och slutar prata med honom eller henne. (1 Korinthierna 5:11; 2 Johannes 9–11) Uteslutningsanordningen skyddar församlingen och Jehovas namn. (1 Korinthierna 5:6) Det är också en tillrättavisning som kan hjälpa den uteslutne att tänka om och komma tillbaka till Jehova. (Lukas 15:17)

▸ Kapitel 3, paragraf 19

Jehova älskar oss och vill hjälpa oss. Det är därför han ger oss råd, anvisningar och vägledning genom Bibeln och genom människor som älskar honom. Vi är ofullkomliga, så vi behöver verkligen hans hjälp. (Jeremia 17:9) Vi visar att vi har respekt för Jehova och vill lyda honom när vi lyssnar på dem som han använder för att vägleda oss. (Hebréerna 13:7)

▸ Kapitel 4, paragraf 2

Vi är alla ofullkomliga, så vi har lätt för att bli själviska och stolta. Men Jehova förväntar att vi ska vara ödmjuka. Ofta inser vi vad ödmjukhet är när vi jämför oss med Jehova och förstår hur små vi är. (Job 38:1–4) Något som kännetecknar en ödmjuk person är att han eller hon har höga tankar om andra och tänker mer på andras bästa än sitt eget. Stolthet kan få oss att tro att vi är bättre än andra. Men en ödmjuk person har en realistisk självbild och ser både sina styrkor och sina svagheter. Han eller hon är inte rädd för att erkänna sina misstag, be om ursäkt och ta emot förslag och råd. Den som är ödmjuk förlitar sig på Jehova och följer hans vägledning. (1 Petrus 5:5)

▸ Kapitel 4, paragraf 4

En person med auktoritet har rätt att bestämma och fatta beslut. Och Jehova har den högsta auktoriteten i himlen och på jorden. Han har skapat allt och är den mäktigaste i universum. Han använder alltid sin makt till andras bästa. Han har delegerat ansvar till en del människor för att de ska ta hand om oss. Jehova har bland annat gett viss auktoritet till föräldrar, äldste och världsliga myndigheter, och han vill att vi ska samarbeta med dem. (Romarna 13:1–5; 1 Timoteus 5:17) Men om landets lagar och Guds lagar går emot varandra, så lyder vi alltid Gud. (Apostlagärningarna 5:29) När vi underordnar oss de auktoriteter som Jehova har valt att använda, visar vi att vi respekterar honom.

▸ Kapitel 4, paragraf 7

De äldste är erfarna bröder som Jehova använder för att ta hand om församlingen. (5 Moseboken 1:13; Apostlagärningarna 20:28) De här bröderna hjälper oss att ha ett starkt förhållande till Jehova, och de hjälper oss att tillbe honom på ett välorganiserat och fridfullt sätt. (1 Korinthierna 14:33, 40) Varför kan man säga att äldstebröder förordnas genom helig ande? Bland annat eftersom de måste uppfylla vissa krav som finns i Bibeln, som ju skrevs under den heliga andens ledning. (1 Timoteus 3:1–7; Titus 1:5–9; 1 Petrus 5:2, 3) Vi stöttar Guds organisation och har fullt förtroende för den, så vi samarbetar gärna med de äldste. (Psalm 138:6; Hebréerna 13:17)

▸ Kapitel 4, paragraf 8

Jehova har gett föräldrar ansvaret att ta hand om sina barn. Bibeln förklarar att det är mannen som är familjens överhuvud. Om det inte finns någon pappa i familjen blir mamman familjens överhuvud. Familjens överhuvud har ansvaret att se till att familjen har mat, kläder och ett hem. Det är viktigt att han är drivande när det gäller familjens tillbedjan. Han ska till exempel se till att familjen går på mötena, går i tjänsten och studerar tillsammans. Det är också han som har ansvaret för att fatta beslut. Han försöker alltid efterlikna Jesus och vara snäll och hänsynsfull, och han får aldrig vara hård eller elak. Det bidrar till en varm atmosfär i hemmet och gör att alla i familjen känner sig trygga och kan få ett starkare förhållande till Jehova.

▸ Kapitel 4, paragraf 12

Den styrande kretsen är en liten grupp bröder med ett himmelskt hopp som Jehova använder för att leda sitt folk. Under det första århundradet använde Jehova en styrande krets som gav församlingarna anvisningar om predikoarbetet och vägledning i andra frågor. (Apostlagärningarna 15:2) Den styrande kretsen i vår tid vägleder, stöttar och hjälper oss att hålla oss nära Jehova. När de här bröderna fattar beslut förlitar de sig på Guds ord och hans andes ledning. Jesus kallade den här gruppen smorda bröder för ”den trogne och förståndige tjänaren”. (Matteus 24:45–47)

▸ Kapitel 4, paragraf 15

Ibland kan en syster bli ombedd att göra något i församlingen som vanligtvis sköts av en broder. När hon utför den uppgiften har hon på sig en huvudbonad för att visa respekt för Jehovas sätt att göra saker. Hon behöver inte ha en huvudbonad i alla situationer. Men om hon till exempel leder ett bibelstudium och hennes man eller en döpt broder är med, ska hon ha något på huvudet. (1 Korinthierna 11:11–15)

▸ Kapitel 4, paragraf 17

Vi är neutrala och det innebär att vi inte tar parti i politiska frågor. (Johannes 17:16) Vi som tjänar Jehova stöder hans rike. Vi är politiskt neutrala, precis som Jesus var.

Jehova uppmanar oss att ”lyda regeringar och myndigheter”. (Titus 3:1, 2; Romarna 13:1–7) Men Guds lag säger att vi inte får döda någon. Så vi skulle aldrig ha samvete att ta del i krig eller göra militärtjänst. Ibland finns det möjlighet att välja civil tjänstgöring i stället för militärtjänst. I den situationen måste ett Jehovas vittne fundera på om hans eller hennes samvete tillåter det.

Jehova har skapat oss, och vi tillber bara honom. Vi visar respekt för nationalsymboler, men vi sjunger inte nationalsången och tar inte del i flaggceremonier. (Jesaja 43:11; Daniel 3:1–30; 1 Korinthierna 10:14) Alla Jehovas vittnen har tagit ett personligt beslut att inte rösta på något politiskt parti eller på någon politiker. Det beror på att vi redan har ställt oss på Guds rikes sida. (Matteus 22:21; Johannes 15:19; 18:36)

▸ Kapitel 5, paragraf 2

Den här världen sprider Satans tänkesätt. Hans sätt att tänka är vanligt bland dem som inte älskar och efterliknar Jehova och som ignorerar hans normer. (1 Johannes 5:19) Det här tänkesättet och de handlingar det leder till kallas världens ande. (Efesierna 2:2) Vi som tjänar Jehova gör allt vi kan för att inte påverkas av den anden. (Efesierna 6:10–18) Vi älskar Jehova och hans normer, och vi anstränger oss för att tänka på samma sätt som han.

▸ Kapitel 5, paragraf 7

Avfällighet är att ta ställning mot sanningen i Bibeln. De som är avfällingar gör uppror mot Jehova och mot Jesus, som är kungen i Guds rike, och försöker påverka andra att göra likadant. (Romarna 1:25) De vill skapa tvivel hos dem som tjänar Jehova. Några av de första kristna blev avfällingar, och det har några blivit i vår tid också. (2 Thessalonikerna 2:3) De som är lojala mot Jehova har ingen som helst kontakt med avfällingar. Vi låter inte nyfikenhet eller påtryckningar från andra göra att vi läser något från avfällingar eller lyssnar på deras tankar. Vi är lojala mot Jehova och tillber bara honom.

▸ Kapitel 5, paragraf 9

När israeliterna var under Moses lag frambar de försoningsoffer för att Jehova skulle förlåta deras synder. De tog med sig säd, olja och djur till templet för att frambära det som offer. Det här påminde israeliterna om att Jehova ville förlåta deras synder, både individuellt och som nation. När Jesus hade gett sitt liv för våra synder behövdes inte längre de här offren. Jesus frambar ett fullkomligt offer ”en gång för alla”. (Hebréerna 10:1, 4, 10)

▸ Kapitel 7, paragraf 6

Moses lag tillät att folket åt kött. Lagen sa också att de skulle offra djur. (3 Moseboken 1:5, 6) Men Jehova tillät inte att de behandlade djuren illa. (Ordspråksboken 12:10) Faktum är att Moses lag skyddade djuren. Israeliterna uppmanades att ta hand om sina djur. (5 Moseboken 22:6, 7)

▸ Kapitel 7, paragraf 6

Fraktioner av blod. Blodet består av fyra huvudkomponenter: röda blodkroppar, vita blodkroppar, blodplättar och plasma. De fyra huvudkomponenterna kan brytas ner i mindre delar som kallas fraktioner.a

Jehovas vittnen tar inte emot transfusioner av helblod eller någon av blodets fyra huvudkomponenter. Men hur är det med fraktioner av blod? Bibeln säger inget om det. Var och en måste alltså själv ta ett beslut enligt sitt samvete som formats av Bibeln.

En del vittnen väljer att säga nej till alla fraktioner av blod. De kanske resonerar som så att Guds lag till israeliterna krävde att allt blod som hade tömts från ett djur skulle hällas ut på marken. (5 Moseboken 12:22–24)

Andra väljer att göra på ett annat sätt. Deras samvete tillåter dem att acceptera vissa fraktioner av blod. De kanske anser att de här fraktionerna inte längre representerar den människas eller det djurs liv som blodet kom ifrån.

När du ska ta ställning till om du kan ta emot fraktioner av blod eller inte, kan du tänka igenom de här frågorna:

• Inser jag att om jag säger nej till alla fraktioner, så betyder det att jag också säger nej till vissa läkemedel som bekämpar sjukdomar eller som hjälper till att stoppa blödningar?

• Skulle jag kunna förklara för en läkare varför jag säger ja eller nej till en eller flera fraktioner av blod?

Medicinska behandlingar. Jehovas vittnen ger inte blod, och vi godkänner inte heller att vårt eget blod lagras inför en operation. Men det finns andra behandlingar som inbegriper patientens blod. Vi måste själva ta ett beslut om hur vårt eget blod ska hanteras under en operation, ett behandlingstillfälle eller i samband med en provtagning. Vid sådana behandlingar eller provtagningar kan det hända att patientens eget blod tillfälligt är helt separerat från patienten. (Mer information finns i Vakttornet för 15 oktober 2000, sidan 30, 31.)

En metod som används är hemodilution, som innebär att man precis före en operation tar ut en del av patientens blod och ersätter det med ett volymersättningsmedel. Senare, antingen under eller strax efter operationen, återför man blodet till patienten.

En annan metod är blodåtervinning. Blod som patienten förlorar under operationen samlas upp, renas och återförs till patienten under eller strax efter operationen.

Det kan variera från läkare till läkare hur de här metoderna utförs. Så innan en operation, ett behandlingstillfälle eller en provtagning måste ett Jehovas vittne själv ta reda på hur hans eller hennes blod kommer att hanteras och sedan fatta ett beslut.

Tänk igenom de här frågorna när du ska fatta beslut som gäller användandet av ditt eget blod:

• Om något av mitt blod leds ut utanför kroppen och det kanske till och med blir ett tillfälligt avbrott i blodflödet, kan jag då med gott samvete betrakta det blodet som en del av mig, så att man inte behöver ”hälla ut det på marken”? (5 Moseboken 12:23, 24)

• Skulle jag få dåligt samvete om något av mitt blod i samband med en behandling tas ut, modifieras och förs tillbaka in i (eller på) kroppen?

• Inser jag att om jag säger nej till alla behandlingsmetoder som inbegriper användning av mitt eget blod, så innebär det att jag säger nej till blodprovstagning, hemodialys och hjärt-lungmaskin?

Vi måste be Jehova om vägledning innan vi ska ta ett beslut angående fraktioner av blod och behandlingar som inbegriper användandet av vårt eget blod. Vi måste också läsa på om ämnet. (Jakob 1:5, 6) När vi har gjort det kan vi följa vårt samvete som vi format efter Bibeln och ta ett beslut. Vi ska inte fråga andra vad de skulle ha gjort i vår situation, och andra ska inte heller försöka påverka vårt beslut. (Romarna 14:12; Galaterna 6:5)

▸ Kapitel 7, paragraf 11

Vi är moraliskt rena om våra handlingar är rena i Jehovas ögon. Men moralisk renhet är mer än så, det omfattar även vad vi tänker och säger. Jehova befaller oss att undvika all sexuell orenhet och omoral. (Ordspråksboken 1:10; 3:1) Vi måste bestämma oss för att följa Jehovas rena normer redan innan vi hamnar i en situation där vi skulle kunna frestas att göra något fel. Vi måste be Jehova hjälpa oss att tänka rena tankar, och vi måste undvika sådant som kan leda till sexuell omoral. (1 Korinthierna 6:9, 10, 18; Efesierna 5:5)

▸ Kapitel 8, paragraf 11

Skamlöst uppförande innebär att prata eller bete sig på ett sätt som allvarligt bryter mot Guds normer och som visar en fräck och föraktfull inställning. En person som uppför sig på det här sättet visar att han eller hon inte har någon respekt för Guds lagar. Skamlöst uppförande är en allvarlig synd som ska behandlas av en kommitté av äldstebröder. Orenhet omfattar olika slags synder. Beroende på hur allvarligt ett fall av orenhet är, kan det behöva behandlas av en kommitté. (Galaterna 5:19–21; Efesierna 4:19; mer information finns i ”Frågor från läsekretsen” i Vakttornet för 15 juli 2006.)

▸ Kapitel 9, paragraf 7; kapitel 12, paragraf 10

Jehovas tanke med sex är att det ska vara ett rent och fint sätt för ett gift par att visa att de älskar varandra. Men onani, det vill säga att tillfredsställa sig själv sexuellt, är något orent. Vanan att onanera kan skada ens förhållande till Jehova. Det kan skapa onaturliga begär och göra att man får en pervers syn på sex. (Kolosserna 3:5) Men den som har svårt att sluta med den här orena vanan behöver inte känna att det är hopplöst. (Psalm 86:5; 1 Johannes 3:20) Om du har det här problemet, be då innerligt till Jehova för att få hjälp. Håll dig borta från sådant som pornografi, som bara leder till orena tankar. Prata med någon av dina föräldrar eller en annan mogen vän som respekterar Jehovas lagar. (Ordspråksboken 1:8, 9; 1 Thessalonikerna 5:14; Titus 2:3–5) Du kan vara säker på att Jehova ser och värdesätter dina ansträngningar att hålla dig moraliskt ren. (Psalm 51:17; Jesaja 1:18)

▸ Kapitel 9, paragraf 9

Jehovas tanke med äktenskapet var att det skulle bestå av en man och en kvinna. På Bibelns tid tillät han att israelitiska män hade mer än en fru, men det var inte tanken från början. I dag tillåter Jehova inte månggifte. En man får bara ha en fru, och en kvinna får bara ha en man. (Matteus 19:9; 1 Timoteus 3:2)

▸ Kapitel 10, paragraf 12

Jehovas tanke är att ett gift par ska hålla ihop så länge de lever. (1 Moseboken 2:24; Malaki 2:15, 16; Matteus 19:3–6; 1 Korinthierna 7:39) Jehova tillåter bara skilsmässa om en av dem har varit otrogen. Då ger han den oskyldiga parten möjlighet att bestämma om han eller hon ska ta ut skilsmässa. (Matteus 19:9)

En del vittnen har bestämt sig för att flytta ifrån sin partner även om det inte har förekommit någon otrohet. (1 Korinthierna 7:11) Följande omständigheter kan göra att ett Jehovas vittne överväger separation:

• Vägran att bidra till försörjningen: Mannen vägrar att försörja familjen till den grad att de är utan mat och pengar. (1 Timoteus 5:8)

• Fysisk misshandel: En man eller hustru blir fysiskt misshandlad till den grad att han eller hon känner att livet eller hälsan är i fara. (Galaterna 5:19–21)

• Förhållandet till Jehova är i fara: Mannen eller hustrun gör det omöjligt för sin partner att tjäna Jehova. (Apostlagärningarna 5:29)

▸ Kapitel 11, paragraf 19

Alla behöver beröm och uppmuntran. (Ordspråksboken 12:25; 16:24) Om det vi säger är snällt och kärleksfullt kan det bygga upp och trösta andra. Det kan hjälpa våra bröder och systrar att hålla ut och fortsätta tjäna Jehova trots att de går igenom jobbiga saker. (Ordspråksboken 12:18; Filipperna 2:1–4) Om någon känner sig väldigt nere måste vi lyssna respektfullt och verkligen försöka förstå hur han eller hon känner. Då kan vi lättare komma fram till vad vi ska säga eller göra för att hjälpa till. (Jakob 1:19) Ha som mål att lära känna dina bröder och systrar så bra att du verkligen förstår vad de behöver. Då kan du hjälpa dem att få tröst och nya krafter från Jehova, som är källan till all tröst och uppmuntran. (2 Korinthierna 1:3, 4; 1 Thessalonikerna 5:11)

▸ Kapitel 12, paragraf 16

Det finns inga regler i Bibeln för hur ett bröllop ska gå till. Och det skiljer sig från plats till plats vilka traditioner och juridiska krav som finns. (1 Moseboken 24:67; Matteus 1:24; 25:10; Lukas 14:8) Den viktigaste delen av bröllopet är när brudparet avger sina löften inför Jehova. Många par väljer att ha sin familj och sina nära vänner närvarande under vigseln, och de kanske ber en äldstebroder hålla ett tal grundat på Bibeln. Det är upp till brudparet att avgöra om de ska ha någon fest efter vigseln och hur den festen i så fall ska vara upplagd. (Lukas 14:28; Johannes 2:1–11) Oavsett vad paret bestämmer sig för ser de till att bröllopet blir till ära för Jehova. (1 Moseboken 2:18–24; Matteus 19:5, 6) Bibelns principer kan hjälpa dem att fatta bra beslut. (1 Johannes 2:16, 17) Om de väljer att servera alkohol på bröllopsfesten, är det viktigt att de ser till att någon har ansvar för att allt går rätt till. (Ordspråksboken 20:1; Efesierna 5:18) De ser också till att eventuell musik och underhållning inte vanärar Jehova. Två Jehovas vittnen som gifter sig bör i första hand fokusera på förhållandet till Jehova och till varandra och inte på själva bröllopet. (Ordspråksboken 18:22; mer information finns i Vakttornet för 15 oktober 2006, sidan 18–31.)

▸ Kapitel 13, paragraf 18

Vi vill fatta bra beslut som är grundade på Bibelns principer. Ett Jehovas vittne kanske blir bjuden till en släktmiddag i samband med en högtid av sin icke troende man eller fru. Hur hade du gjort? Du kanske tycker att det känns okej att gå dit, men du kan behöva förklara för din man eller fru att du inte kommer att delta i något som har hedniskt ursprung. Du kan också behöva tänka på hur andra känner. Skulle någon ta anstöt om du gick på släktmiddagen? (1 Korinthierna 8:9; 10:23, 24)

Hur skulle du göra om din chef erbjöd dig en bonus kring jul? Måste du tacka nej? Inte nödvändigtvis. Ditt beslut hänger kanske delvis på hur din chef ser på det. Ser han bonusen som en del av att fira jul? Eller är det bara hans sätt att visa uppskattning för dig som anställd? Du kan behöva fundera på det här och väga in andra faktorer innan du bestämmer dig för om du ska ta emot bonusen eller inte.

En annan situation som skulle kunna dyka upp är att någon ger dig en julklapp och säger: ”Jag vet att du inte firar, men jag vill så gärna att du ska ha den här.” Försöker han eller hon testa hur principfast du är eller få dig att fira jul? Eller kan det vara så att han eller hon bara försöker vara snäll? Det är upp till dig att bestämma om du ska ta emot presenten eller inte. Vi vill vara trogna mot Jehova och ha ett rent samvete i samband med alla beslut vi tar. (Apostlagärningarna 23:1)

▸ Kapitel 13, paragraf 22

Om man tar tag i konflikter snabbt och på ett fridsamt sätt behöver de inte växa och bli stora problem. (Matteus 5:23–26) Det viktigaste för alla Jehovas vittnen är att ära Jehova och bidra till att församlingen har en stark sammanhållning. (Johannes 13:34, 35; 1 Korinthierna 13:4, 5)

Om två Jehovas vittnen har en ekonomisk tvist ska de försöka lösa den utan att gå till domstol. I Första Korinthierna 6:1–8 ger Paulus vägledning om hur vi ska se på att dra varandra inför rätta. En domstolstvist mellan oss och en broder eller syster skulle kunna ge Jehova och församlingen dåligt rykte. I Matteus 18:15–17 finns en trestegsmetod som kristna rekommenderas att följa när någon har anklagats för något allvarligt, som förtal eller bedrägeri. 1) De inblandade parterna ska först försöka lösa problemet på egen hand. 2) Om det inte fungerar kan de be en eller två mogna Jehovas vittnen om hjälp. 3) Skulle det sedan vara nödvändigt kan de vända sig till församlingens äldste. Om det går så långt, kommer de äldste att använda Bibelns principer för att hjälpa alla inblandade att bevara friden och nå en överenskommelse. Om några av de inblandade inte är beredda att följa Bibelns principer kan det behöva behandlas av en kommitté av äldstebröder.

I vissa situationer kan det vara nödvändigt att föra en sak till domstol för att få en rättslig prövning, till exempel i samband med skilsmässor, vårdnadstvister, underhållsbidrag, försäkringsärenden, konkurser eller testamenten. Man går alltså inte emot Paulus vägledning om man försöker få en fredlig lösning i sådana ärenden med hjälp av rättsväsendet.

Man går inte heller emot Paulus vägledning när man anmäler allvarliga brott till myndigheterna, som till exempel våldtäkt, övergrepp mot barn, misshandel, grov stöld eller mord.

▸ Kapitel 14, paragraf 14

Djävulen har försökt lura människor ända sedan Adam och Evas tid. (1 Moseboken 3:1–6; Uppenbarelseboken 12:9) Han vet att han kan få oss att göra sådant som är fel om han kan manipulera vårt tänkesätt. (2 Korinthierna 4:4; Jakob 1:14, 15) Djävulen använder politik, religion, konsumtion, underhållning, utbildning och många andra saker för att sprida sitt tänkesätt och få det att verka helt normalt. (Johannes 14:30; 1 Johannes 5:19)

Djävulen vet att hans tid håller på att rinna ut, så han gör allt han kan för att vilseleda så många som möjligt. Han är framför allt intresserad av att vilseleda dem som älskar Jehova. (Uppenbarelseboken 12:12) Om vi inte är försiktiga skulle djävulen successivt kunna förvrida vårt sätt att tänka. (1 Korinthierna 10:12) Ett exempel är synen på äktenskap. Jehova vill att ett äktenskap ska vara något permanent. (Matteus 19:5, 6, 9) Men många tar inte så allvarligt på äktenskap och skilsmässa. Det synsättet förs även fram i många filmer, tv-program och serier. Vi måste se till att världens syn på äktenskapet inte påverkar oss.

En annan av djävulens metoder är att uppmuntra en trotsig attityd. (2 Timoteus 3:4) Om vi inte ser upp skulle vi kunna tappa respekten för dem som Jehova har delegerat ansvar till. En broder kanske börjar motarbeta äldstebrödernas vägledning. (Hebréerna 12:5) Eller en syster kanske börjar ifrågasätta den familjestruktur som Jehova har skapat. (1 Korinthierna 11:3)

Vi måste vara beslutna att inte låta djävulen påverka vårt tänkesätt. Vi vill försöka tänka som Jehova gör och vara inriktade ”på det som är där ovan”. (Kolosserna 3:2; 2 Korinthierna 2:11)

▸ Kapitel 16, paragraf 9

Vi vill alla vara friska, och när vi är sjuka vill vi få den bästa vården. (Jesaja 38:21; Markus 5:25, 26; Lukas 10:34) I dag finns det en uppsjö av olika behandlingsmetoder. Och det är viktigt att vi väger in Bibelns principer när vi ska fatta beslut om vilken behandling vi ska välja. Vi måste komma ihåg att det bara är Guds rike som kan bota oss permanent. Vi vill inte bli så uppslukade av vår egen hälsa att vår tillbedjan av Jehova hamnar i bakgrunden. (Jesaja 33:24; 1 Timoteus 4:16)

Vi måste vara noga med att undvika alla behandlingar som verkar ha samband med övernaturliga krafter. (5 Moseboken 18:10–12; Jesaja 1:13) Så innan vi går med på en behandling eller tar en viss medicin måste vi ta reda på vad den har för ursprung och om den har koppling till det övernaturliga. (Ordspråksboken 14:15) Vi får aldrig glömma att djävulen vill lura in oss i ockultism. Om vi ens misstänker att en behandling har anknytning till det ockulta är det säkrast att undvika den. (1 Petrus 5:8)

▸ Kapitel 16, paragraf 18