En sång; en sång med musikackompanjemang; av Koras söner. Till ledaren, över Mahalạt, för växelsång. Maskịl av esrahiten Heman.+
88 Jehova, min räddnings Gud,+
om dagen ropar jag högt,+
också om natten inför dig.+
2 Låt min bön komma inför ditt ansikte.+
Böj ditt öra till mitt enträgna rop.+
3 Ty min själ har haft nog av olyckor,+
och mitt liv har nått fram till Sheọl.+
4 Jag räknas till dem som far ner i gravens djup,+
jag har blivit som en kraftfull man utan styrka,+
5 frigiven bland de döda,+
lik de slagna som ligger i graven,+
dessa som du inte längre kommer ihåg
och som har avskilts från din hjälpande hand.+
6 Du har lagt mig i den djupaste gropen,
på mörka platser, i en väldig avgrund.+
7 Ditt raseri kastar sig över mig,+
och med alla dina brottsjöar plågar du mig.+ Sẹlah.
8 Du har drivit mina förtrogna långt bort från mig,+
du har gjort mig till något mycket avskyvärt för dem.+
Jag är inspärrad och kan inte komma ut.+
9 Mitt öga försmäktar på grund av min nöd.+
Jag ropar till dig, Jehova, hela dagen,+
mot dig breder jag ut mina handflator.+
10 Gör du ett under för de döda?+
Eller skall de som är kraftlösa i döden resa sig?+
Skall de prisa dig?+ Sẹlah.
11 Förkunnas din kärleksfulla omtanke i graven,
din trofasthet på tillintetgörelsens plats?+
12 Skall ett under från dig bli känt i mörkret+
eller din rättfärdighet i glömskans land?+
13 Men jag ropar till dig, Jehova, om hjälp,+
och på morgonen kommer min bön inför dig.+
14 Varför, Jehova, förkastar du min själ?+
Varför döljer du ditt ansikte för mig?+
15 Jag är betryckt och har varit nära att dö ända från min ungdom,+
jag har uthärdat många förskräckelser från dig.+
16 Dina utbrott av brinnande vrede går fram över mig,+
fasorna från dig har tystat mig.+
17 De omger mig som vattenmassor hela dagen,+
de innesluter mig alla på en gång.
18 Du har drivit vän och kamrat långt bort från mig,+
mina förtrogna är mörkret.+