En sång av Koras söner.+ Till musikledaren, enligt mahalạt-stilen. Ska sjungas i växelsång. Maskịl av esrahiten Heman.+
88 Jehova, min räddnings Gud,+
om dagen ropar jag till dig,
om natten vänder jag mig till dig.+
2 Låt min bön nå fram,+
böj dig ner och hör mitt rop på hjälp,+
3 för mitt liv är fyllt av elände,+
jag vacklar på gravens rand.+
4 Jag räknas redan till dem som farit ner i jordens djup,+
jag har blivit en hjälplös man+
5 som lämnats bland de döda,
bland de dräpta i en grav,
bland dem som du inte längre minns
och som är avskurna från din omsorg.
6 Du har lagt mig i den djupaste grav,
på mörka platser, i en väldig avgrund.
7 Ditt raseri vilar tungt på mig,+
dina bränningar vräker in över mig. (Selah)
8 Du har drivit bort dem som känner mig,+
du har fått dem att avsky mig.
Jag är fångad och kan inte komma loss.
9 Min blick har blivit svag på grund av min nöd.+
Jag ropar till dig, Jehova, hela dagen+
och sträcker mina händer mot dig.
10 Gör du några underverk för de döda?
Kan de som ligger livlösa i döden resa sig och prisa dig?+ (Selah)
11 Förkunnar man din lojala kärlek i graven,
din trofasthet på förmultningens plats?
12 Blir dina underverk kända i mörkret
eller din rättfärdighet i glömskans land?+
13 Ändå ropar jag till dig om hjälp, Jehova,+
varje morgon stiger min bön upp till dig.+
14 Varför avvisar du mig, Jehova?+
Varför döljer du ditt ansikte för mig?+
15 Ända sedan min ungdoms dagar
har jag plågats och varit nära döden,+
jag är som bedövad av allt hemskt du har låtit mig gå igenom.
16 Din flammande vrede krossar mig,+
dina fasor förgör mig.
17 Hela dagen slår de in över mig som vattenmassor,
de närmar sig från alla håll.
18 Du har drivit mina vänner och bekanta långt bort från mig,+
mörkret har blivit min följeslagare.