Ordspråksboken
8 Ropar inte visheten,+ och låter inte urskillningen höra sin röst?+ 2 Den har ställt sig på toppen av höjderna,+ vid vägen, där stigarna korsar varandra. 3 Den ropar högt vid sidan av portarna, vid infarten till staden,+ där man går in genom ingångarna:+
4 ”Det är till er, ni människor,* jag ropar, och min röst går ut till människors* söner.+ 5 Ni oerfarna, förstå vad klokhet är;+ och ni enfaldiga, förstå vad ett förståndigt hjärta är.*+ 6 Lyssna, ty jag talar om viktiga ting,+ och jag öppnar mina läppar till rättrådighet.+ 7 Ty min mun säger sanningen med låg röst,+ och ondska är något avskyvärt för mina läppar.+ 8 Alla min muns ord är rättfärdiga.+ I dem finns inget falskt eller förvänt.+ 9 De är alla rätta för den som har urskillning och rättrådiga för dem som finner kunskap.+ 10 Ta emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utsökt guld.+ 11 Ty vishet är bättre än koraller,+ och inget annat som man finner behag i kan jämställas med den.+
12 Jag, visheten, har min boning hos klokheten,+ och jag äger kunskap och tankeförmåga.+ 13 Fruktan för Jehova innebär att hata det onda.+ Jag hatar självupphöjelse och stolthet+ och den onda vägen och den falska munnen.+ 14 Hos mig finns råd+ och praktisk vishet.+ Jag är förstånd;+ hos mig finns styrka.+ 15 Det är genom mig kungar regerar och höga ämbetsmän påbjuder rättfärdighet.+ 16 Det är genom mig furstar härskar+ och alla ädlingar dömer i rättfärdighet.+ 17 Jag älskar dem som älskar mig,*+ och de som söker efter mig finner mig.+ 18 Hos mig finns rikedom och ära,*+ värdefullt arvegods och rättfärdighet.+ 19 Min frukt är bättre än guld,* ja än luttrat guld, och min avkastning bättre än finaste silver.+ 20 Jag vandrar på rättfärdighetens väg,+ mitt på det rättas stigar,+ 21 för att ge egendom i arv åt dem som älskar mig;+ och deras förrådshus fyller jag.+
22 Jehova frambringade mig* som begynnelsen* av sin väg,+ det tidigaste av sina verk för länge sedan.+ 23 Från oöverskådlig tid har jag varit insatt på min plats,+ från begynnelsen,* innan jorden fanns.+ 24 När djupen* inte fanns, frambringades jag som under födslosmärtor,+ när det inte fanns några källor fyllda med vatten. 25 Innan bergen sänktes på plats,+ före kullarna, frambringades jag som under födslosmärtor, 26 när han ännu inte hade gjort jorden+ och de öppna vidderna och det första av det fruktbara landets* stoftmassor.+ 27 När han beredde himlen var jag där;+ när han fastställde en cirkel över djupets yta,+ 28 när han gjorde molnmassorna där ovan fasta,+ när han lät djupets källor bli starka,+ 29 när han satte för havet sin förordning, för att vattnen inte skulle överskrida hans befallning,*+ när han bestämde jordens grundvalar,+ 30 då var jag vid hans sida som en mästerlig arbetare;*+ jag var den som han* höll särskilt kär+ dag efter dag. Hela tiden gladdes jag inför honom,+ 31 gladdes över det fruktbara landet* på hans jord,+ och min glädje var hos människosönerna.*+
32 Och nu, ni söner, lyssna till mig; ja, lyckliga är de som håller sig till mina vägar.+ 33 Lyssna till tuktan och bli visa,+ och nonchalera den inte.+ 34 Lycklig är den människa som lyssnar till mig genom att vaka vid mina dörrar dag efter dag, genom att hålla vakt vid mina ingångars dörrposter.+ 35 Ty den som finner mig har funnit livet,+ och han röner välvilja från Jehova.+ 36 Men den som inte finner mig begår våld mot sin själ;+ var och en som hatar mig älskar döden.”+