Jesaja
49 Lyssna till mig, ni öar,*+ och ge akt, ni folkgrupper i fjärran.+ Jehova har kallat mig+ ända från moderlivet.+ Från det att jag var i min mors inre har han nämnt mitt namn.+ 2 Och han gjorde min mun lik ett skarpt svärd.+ I sin hands skugga+ gömde han mig.+ Och han gjorde mig till en blankpolerad* pil. I sitt koger dolde han mig. 3 Sedan sade han till mig: ”Du är min tjänare, Israel,+ genom dig skall jag visa min skönhet.”+
4 Men jag sade: ”Förgäves har jag mödat mig.+ På tomhet och det som ingenting är har jag förbrukat min kraft.+ Sannerligen, min rätt är hos Jehova+ och min lön hos min Gud.”*+ 5 Och nu har Jehova, han som från moderlivet har format mig till sin tjänare,+ sagt att jag skall föra Jakob tillbaka till honom,+ så att Israel kan samlas hos honom.*+ Och jag blir ärad i Jehovas ögon, ja, min Gud har blivit min styrka. 6 Sedan sade han: ”Det har varit mer än en obetydlig sak för dig att bli min tjänare till att uppresa Jakobs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel;+ jag har också gett dig som ett ljus för nationerna,+ för att min räddning skall nå ut* till jordens yttersta ände.”*+
7 Detta är vad Jehova, Israels Återköpare,+ hans Helige, har sagt till honom som man föraktar i själen,*+ till honom som är avskydd av nationen,*+ till härskarnas tjänare:+ ”Kungar skall se det och resa sig,+ likaså furstar, och de skall böja sig ner, på grund av Jehova, som är trofast,+ Israels Helige, som utväljer dig.”+
8 Detta är vad Jehova har sagt: ”I en välviljans tid* har jag svarat dig,+ och på en räddningens dag har jag hjälpt dig;+ och jag har fortsatt att bevara dig så att jag kunde ge dig som ett förbund för folket,*+ för att återupprätta landet,+ för att låta de ödelagda arvsbesittningarna på nytt bli tagna i besittning,+ 9 för att säga till fångarna:*+ ’Kom ut!’,+ till dem som är i mörkret:+ ’Visa er!’+ Vid vägarna skall de finna bete, och på alla upptrampade stigar* skall deras betesmark vara.+ 10 De skall inte hungra,+ och de skall inte törsta,+ och brännande hetta och sol skall inte träffa dem.+ Ty Han som har medlidande med dem* skall leda dem,+ och vid vattenkällorna skall han föra dem.+ 11 Och jag skall göra alla mina berg till väg, och mina landsvägar skall ligga högt.+ 12 Se, några skall komma från fjärran,+ och se, några från norr+ och från väster,*+ och några från Sinims* land.”
13 Ropa högt av glädje, ni himlar,+ och fröjda dig, du jord.+ Må bergen glädja sig med ett högt fröjderop.+ Ty Jehova har tröstat sitt folk,+ och med sina betryckta visar han medlidande.*+
14 Men Sion fortsatte att säga: ”Jehova har övergett mig,+ ja, Jehova* har glömt mig.”+ 15 Kan en hustru glömma sitt dibarn, så att hon inte har medlidande med sitt moderlivs son?+ Till och med dessa kvinnor kan glömma,+ men jag, jag glömmer inte dig.*+ 16 Se! På mina handflator* har jag inristat dig.+ Dina murar är ständigt inför mig.+ 17 Dina söner har skyndat sig. De som river ner dig och förhärjar dig drar bort från dig. 18 Lyft upp dina ögon och se dig omkring! De har alla samlats.+ De har kommit till dig. ”Så sant jag lever”, lyder Jehovas uttalande,+ ”du skall klä dig med dem alla som med smycken, och du skall binda dem om dig som en brud.+ 19 Fastän dina förhärjade platser och dina ödelagda platser och dina ruiners land finns där,+ fastän du nu är för trång att bo i och de som uppslukade dig är långt borta,+ 20 skall ditt berövade tillstånds söner+ likväl säga för dina öron: ’Platsen är för trång för mig.+ Bered rum för mig, så att jag kan bo här.’+ 21 Och du skall säga i ditt hjärta: ’Vem har blivit far till dessa åt mig? Jag är ju en kvinna som har berövats sina barn och som är ofruktsam, landsflyktig och tillfångatagen.*+ Och dessa, vem har fött upp dem?+ Se! Jag hade lämnats ensam kvar.+ Var var då dessa?’”+
22 Detta är vad den suveräne Herren Jehova har sagt: ”Se! Jag lyfter upp min hand för nationerna,+ och för folken reser jag upp min signal.*+ Och de skall komma med dina söner i famnen, och dina döttrar skall de bära på sina axlar.+ 23 Och kungar skall bli vårdare åt dig+ och deras furstinnor* ammor åt dig. De böjer sig ner för dig med ansiktet* mot jorden,+ och dina fötters stoft skall de slicka;+ och du skall inse att jag är Jehova och att de som hoppas på mig inte skall behöva skämmas.”+
24 Kan man ta krigsbytet* från en väldig man,+ eller kan tyrannens* fångar* slippa undan?+ 25 Men detta är vad Jehova har sagt: ”Den väldige mannens fångar skall bli tagna från honom,+ och tyrannens krigsbyte skall slippa undan.+ Och mot den som strider mot dig skall jag själv strida,+ och dina söner skall jag rädda.+ 26 Och jag skall låta dem som behandlar dig illa äta sitt eget kött; och de blir druckna av sitt eget blod, som av sött vin. Och allt kött skall inse att jag, Jehova,+ är din Räddare+ och din Återköpare,+ Jakobs Starke.”+