Jeremia

5 Ströva omkring på Jerusalems gator och se nu och vet, och sök själva på hennes torg, om ni kan finna en man,+ om det finns någon som gör det som är rätt,+ någon som söker trofasthet+ – då skall jag förlåta henne. 2 Även om de säger: ”Så sant Jehova lever!” svär de ändå falskt.+

3 Jehova, är inte dina ögon vända mot trofasthet?+ Du har slagit dem,+ men de kände ingen smärta.+ Du utrotade dem.+ De vägrade att ta emot tuktan.+ De gjorde sina ansikten hårdare än en brant klippa.+ De vägrade att vända tillbaka.+ 4 Och jag hade sagt: ”Sannerligen, de tillhör den ringa klassen. De har handlat dåraktigt, för de har ignorerat Jehovas väg, sin Guds* dom.+ 5 Jag skall ge mig i väg till de stora och tala med dem;+ de måste ju känna Jehovas väg, sin Guds dom.+ Sannerligen, de måste allesammans ha brutit sönder oket; de måste ha slitit sönder banden.”+

6 Därför har ett lejon från skogen slagit dem, ja, en varg från ökenslätterna fortsätter att skövla dem,+ en leopard vakar ständigt vid deras städer.+ Var och en som går ut från dem slits i stycken. Ty deras överträdelser har blivit många; deras trolösa handlingar har blivit talrika.+

7 Hur kan jag förlåta dig* detta? Dina söner har övergett mig, och de svär+ vid det som inte är Gud.*+ Och jag mättade dem ständigt,+ men de fortsatte att begå äktenskapsbrott,+ och till en prostituerad kvinnas hus går de i skaror. 8 Hästar i brunst, med starka testiklar, har de blivit. De gnäggar var och en efter sin medmänniskas hustru.+

9 ”Skulle jag inte hålla räkenskap för detta?” lyder Jehovas uttalande.+ ”Eller skulle inte min själ hämnas på en sådan nation som denna?”+

10 ”Dra upp mot hennes rader av vinstockar* och vålla fördärv,+ men företa inte en fullständig utrotning.+ Ta bort hennes frodiga rankor, ty de tillhör inte Jehova.+ 11 Ty Israels hus och Judas hus har handlat mycket förrädiskt mot mig”, lyder Jehovas uttalande.+ 12 ”De har förnekat Jehova, och de fortsätter att säga: ’Han finns inte.+ Och över oss skall ingen olycka komma, och varken svärd eller hungersnöd skall vi se.’+ 13 Och profeterna blir till vind, och ordet är inte i dem.+ Så kommer det att gå med dem.”

14 Därför, detta är vad Jehova, härarnas Gud, har sagt: ”Eftersom ni säger detta, se, så gör jag mina ord i din mun till en eld,+ och detta folk skall vara som vedträn, och elden skall förtära dem.”+

15 ”Se, jag låter en nation fjärran ifrån komma över er,+ Israels hus”, lyder Jehovas uttalande. ”Det är en bestående nation.+ Det är en forntida nation, en nation vars språk* du inte känner och vars tal du inte förstår. 16 Deras koger är som en öppen grav; de är alla väldiga män.*+ 17 Och de skall förtära din skörd och ditt bröd.+ Männen skall förtära dina söner och dina döttrar. De skall förtära dina småboskapshjordar och dina nötboskapshjordar. De skall förtära din vinstock och ditt fikonträd.+ Med svärd skall de förstöra dina befästa städer, som du förlitar dig på.”

18 ”Och inte ens i de dagarna”, lyder Jehovas uttalande, ”skall jag företa en utrotning av er.+ 19 Och det skall ske att ni säger: ’Av vilken orsak har Jehova, vår Gud, gjort allt detta mot oss?’+ Och du skall säga till dem: ’Alldeles som ni har övergett mig och börjat tjäna en utländsk gud* i ert land, så skall ni få tjäna främlingar i ett land som inte är ert.’”+

20 Kungör detta i Jakobs hus, och förkunna det i Juda och säg: 21 ”Hör nu detta, du ovisa folk utan ett förståndigt hjärta:*+ De har ögon, men de kan inte se;+ de har öron, men de kan inte höra.+ 22 ’Fruktar ni inte ens mig’,+ lyder Jehovas uttalande, ’eller vrider ni er inte i smärtor på grund av mig,+ som har satt sanden som gräns för havet, en förordning som består till oöverskådlig tid och som det inte kan överskrida? Fastän dess vågor kastar sig hit och dit, kan de ändå inte få övertaget; och fastän de brusar vilt, kan de ändå inte överskrida den.+ 23 Men detta folk har fått ett motspänstigt och upproriskt hjärta; de har vikit av och fortsätter att vandra på sin väg.+ 24 Och de har inte sagt i sitt hjärta: ”Låt oss nu frukta Jehova, vår Gud,+ han som ger hällregn i rätt tid, både höstregn och vårregn,+ han som bevarar åt oss de veckor som är bestämda för skörden.”+ 25 Era missgärningar har rubbat denna ordning, och era synder har hållit tillbaka det goda från er.+

26 Ty bland mitt folk har man funnit ondskefulla människor.+ De spejar, som när fågelfångare hukar sig ner.+ De har satt ut en fördärvbringande fälla.* Det är människor* de fångar. 27 Liksom en bur är full av flygande skapelser, så är deras hus fulla av bedrägeri.+ Därför har de blivit stora, och de skaffar sig rikedom.+ 28 De har blivit feta;+ de har blivit skinande. Ja, de flödar över av onda ting.* Ingen rättssak tar de sig an,+ inte ens den faderlöses rättssak,+ så att de kan ha framgång;+ och de hävdar inte de fattigas rätt.’”

29 ”Skulle jag inte hålla räkenskap för detta”, lyder Jehovas uttalande, ”eller skulle inte min själ hämnas på en sådan nation som denna?+ 30 Ett häpnadsväckande tillstånd, ja något fasansfullt, råder* i landet:+ 31 Profeterna profeterar lögn,+ och prästerna underkuvar andra med den makt de har.*+ Och mitt folk älskar att ha det så;+ men vad skall ni göra när slutet på det kommer?”+