Jeremia
22 Så här säger Jehova: ”Gå ner till Judas kungs palats och framför detta budskap. 2 Du ska säga: ’Hör Jehovas ord, du Judas kung, som sitter på Davids tron, du tillsammans med dina tjänare och ditt folk, de som går in genom dessa portar. 3 Så här säger Jehova: ”Handla rätt och rättvist. Rädda den som plundrats ur bedragarens våld. Behandla inte invandraren illa, och skada inte den faderlöse* eller änkan.+ Och utgjut inte oskyldigt blod på den här platsen.+ 4 För om ni är noga med att följa denna befallning, då ska kungarna som sitter på Davids tron+ dra in genom portarna till detta palats i vagnar och på hästar. De ska dra in tillsammans med sina tjänare och sitt folk.”’+
5 ’Men om ni inte lyder denna befallning’, säger Jehova, ’svär jag vid mig själv att detta palats ska läggas i ruiner.’+
6 För så här säger Jehova om Judas kungs palats:
’Du är som Gilead för mig,
som Libanons topp.
Men jag ska göra dig till en vildmark,
alla dina städer ska bli obebodda.+
De ska hugga ner dina praktfulla cedrar
och kasta dem i elden.+
8 Många nationer ska dra förbi denna stad och undra: ”Varför har Jehova gjort detta mot denna stora stad?”+ 9 Och svaret ska bli: ”Därför att de övergav förbundet med Jehova, sin Gud, och böjde sig ner för andra gudar och tillbad dem.”’+
10 Gråt inte över den döde kungen,
sörj honom inte.
Gråt i stället häftigt över den som drar bort,
för han ska aldrig mer återvända och se sitt födelseland.
11 För så här säger Jehova om Sallum,*+ Josịas son, Judas kung, som blev kung efter sin far Josịa+ och som har dragit bort från denna plats: ’Han ska aldrig mer återvända hit. 12 För han ska dö på den plats dit han har blivit förd i landsflykt, och han ska aldrig mer få se detta land.’+
13 Olycka ska drabba honom* som bygger sitt hus med orättfärdighet
och övervåningen med orätt,
som gör sin medmänniska till en obetald tjänare
och förvägrar honom lön,+
14 han som säger: ’Jag ska bygga mig ett stort hus
med en rymlig övervåning.
Jag ska förse det med fönster
och cederpanel målad i cinnoberrött.’
15 Sitter du säkert på tronen för att du överträffar alla andra i att använda cederträ?
16 Han såg till att den nödställde och den fattige fick sin rätt,
och då gick allt bra.
’Är inte det att känna mig?’ säger Jehova.
17 ’Men det enda du har för ögonen och tänker på är att girigt roffa åt dig,
att utgjuta oskyldigt blod
och att bedra och utpressa.’
18 Därför säger Jehova om Jehojạkim,+ Josịas son, Judas kung:
’Man ska inte sörja honom och säga till varandra:
”Åh nej, min bror! Åh nej, min syster!”
Man ska inte sörja honom:
”Åh nej, min herre! Åh nej, Hans Majestät!”
19 Som man begraver en åsna ska han begravas.+
Han ska släpas i väg och kastas bort
utanför Jerusalems portar.’+
21 Jag talade till dig medan du kände dig trygg.
Men du sa: ’Jag vill inte lyda.’+
Så har du varit sedan du var ung,
du har inte lyssnat på mig.+
All olycka som drabbar dig ska göra dig skamsen och förödmjukad.
23 Du som bor på Libanonberget,+
som har ditt näste i cedrarna,+
du ska stöna när värkarna kommer över dig,
24 ”’Så sant jag lever’, säger Jehova, ’även om du, Konja,*+ Jehojạkims son,+ Judas kung, vore en sigillring på min högra hand skulle jag slita bort dig därifrån! 25 Jag ska överlämna dig åt dina mordlystna fiender, åt dem som du fruktar, åt Nebukadnẹssar, Babylons kung, och åt kaldéerna.+ 26 Och jag ska slunga dig och din mor som födde dig bort till ett annat land, ett land där ni inte föddes, och där ska ni dö. 27 Och ni ska aldrig mer återvända till det land ni längtar efter.+
28 Är den här mannen, Konja, en kasserad, sönderslagen kruka,
ett kärl som ingen vill ha?
Varför slungas han och hans avkomlingar ner
och kastas bort till ett land de inte känner?’+
29 Jord, jord, jord,* hör Jehovas ord.
30 Så här säger Jehova: