Jeremia
15 Sedan sa Jehova till mig: ”Inte ens om Mose och Samuel stod inför mig+ skulle jag visa någon barmhärtighet mot detta folk. Driv bort dem från mig, låt dem gå sin väg. 2 Och om de frågar: ’Vart ska vi gå?’ ska du svara dem: ’Så här säger Jehova:
”De som ska drabbas av den dödliga plågan, bege er till den dödliga plågan!
De som ska drabbas av svärdet, bege er till svärdet!+
De som ska drabbas av svälten, bege er till svälten!
Och de som ska drabbas av fångenskapen, bege er till fångenskapen!”’+
3 ’Och jag ska beordra fyra olyckor* över dem’,+ säger Jehova, ’svärdet som ska döda, hundarna som ska släpa bort och himlens fåglar och markens djur som ska sluka och förinta.+ 4 Och jag ska göra dem till något som fyller alla riken på jorden med skräck,+ på grund av Manasse, Hiskias son, Judas kung, för det han gjorde i Jerusalem.+
5 Vem kommer att ha medlidande med dig, Jerusalem,
vem kommer att känna med dig,
och vem kommer att stanna till för att höra hur du har det?’
6 ’Du har övergett mig’, säger Jehova.+
’Du vänder alltid ryggen till.*+
Därför ska jag lyfta min hand mot dig och förgöra dig.+
Jag är trött på att tycka synd om dig.*
7 Och jag ska ta en högaffel och kasta dem i landets portar.
Jag ska beröva dem barnen.+
Jag ska förgöra mitt folk,
eftersom de vägrar vända om från sina vägar.+
8 I min åsyn ska deras änkor bli fler än havets sandkorn.
Jag ska sända en ödeläggare mot dem vid middagstid, mot mödrar och unga män.
Jag ska låta oro och fasa plötsligt falla över dem.
9 Kvinnan som har fött sju barn har blivit svag,
hon kippar efter andan.
Hennes sol har gått ner medan det ännu är dag,
till skam och förödmjukelse för henne.’*
’Och de få som är kvar av dem
ska jag låta falla för fiendens svärd’, säger Jehova.”+
10 Åh, min mor, jag önskar att du aldrig hade fött mig,+
jag som ständigt hamnar i gräl och konflikter med alla i landet.
Jag har varken satt mig i skuld eller lånat ut,
ändå uttalar alla förbannelser över mig.
11 Jehova sa: ”Jag ska göra gott mot dig,
jag ska föra din talan inför fienden,
i olyckans och nödens tid.
12 Kan någon bryta sönder järn,
järn från norr, och koppar?
13 Dina skatter och rikedomar ska jag skänka bort som plundringsgods+
på grund av alla synder du har begått över hela ditt område.
Min vrede har tänt en eld,
och det är mot er den flammar.”+
15 Du vet det, Jehova.
Kom ihåg mig och lägg märke till mig.
Ta hämnd på dem som förföljer mig.+
Var inte så tålmodig* att du låter mig förgås.*
Tänk på att jag blir vanärad för din skull.+
16 Dina ord kom till mig, och jag åt dem,+
och ditt ord blev till jubel för mig och gladde mitt hjärta,
för ditt namn har nämnts över mig, Jehova, arméernas Gud.
17 Jag sitter inte och roar mig med dem som festar.+
18 Varför är min smärta kronisk och min skada obotlig?
Den vill inte läka.
Kommer du att vara som en bedräglig vattenkälla för mig,
en som inte går att lita på?
19 Därför säger Jehova:
”Om du återvänder ska jag återställa dig,
och du ska fortsätta tjäna* inför mig.
Om du skiljer det värdefulla från det värdelösa
ska du bli min talesman.*
De måste vända sig till dig,
men du kommer inte att vända dig till dem.”
20 ”Jag gör dig till en befäst kopparmur inför detta folk.+
De kommer att strida mot dig,
men de kommer inte att besegra* dig,+
för jag är med dig för att rädda och befria dig”, säger Jehova.
21 ”Och jag ska befria dig ur de ondas hand
och friköpa dig ur de hänsynslösas grepp.”