Job
42 Då svarade Job Jehova:
3 Du sa: ’Vem höljer mina avsikter i dunkel och talar utan kunskap?’+
Ja, jag talade utan att förstå,
om sådant som är för underbart för mig, sådant som jag inte vet något om.+
4 Du sa: ’Jag ber dig, lyssna, så ska jag tala.
Jag ska ställa frågor, och du ska svara.’+
5 Förut hade jag bara hört talas om dig,
men nu har jag sett dig med egna ögon.
7 När Jehova hade slutat tala med Job riktade sig Jehova till temanén Ẹlifas:
”Du och dina båda vänner har gjort mig mycket upprörd,+ för ni har inte sagt sanningen om mig,+ som min tjänare Job har gjort. 8 Ta därför sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra ett brännoffer för era synder. Min tjänare Job kommer att be för er,+ och jag ska lyssna på hans bön* om att inte straffa er för er dårskap. För ni har inte sagt sanningen om mig, som min tjänare Job har gjort.”
9 Då gick temanén Ẹlifas, shuhiten Bildad och naamatiten Sofar och gjorde som Jehova hade sagt. Och Jehova lyssnade på Jobs bön.
10 Efter att Job hade bett för sina vänner+ tog Jehova bort hans lidande+ och gav honom välståndet tillbaka.* Jehova gav honom dubbelt av allt som han tidigare hade haft.+ 11 Alla hans bröder och systrar och alla hans gamla vänner+ kom till hans hus och åt en måltid tillsammans med honom. De visade medkänsla och tröstade honom efter alla svårigheter som Jehova hade låtit honom drabbas av. Alla gav honom var sitt silverstycke och var sin guldring.
12 Jehova välsignade den senare delen av Jobs liv mer än den första,+ och Job fick med tiden 14 000 får, 6 000 kameler, 2 000 oxar* och 1 000 åsnor.*+ 13 Han fick också sju söner och tre döttrar till.+ 14 Den första dottern gav han namnet Jemima, den andra Kesịa och den tredje Keren-Happuk. 15 Det fanns inga kvinnor i hela landet som var så vackra som Jobs döttrar. Deras far lät dem ärva tillsammans med bröderna.
16 Job levde ytterligare 140 år och fick se sina barn och barnbarn i fyra generationer. 17 Till slut dog Job, efter ett långt och rikt liv.*