Jeremia
4 ”Om du vänder tillbaka, Israel”, säger Jehova,
”om du vänder tillbaka till mig
och om du tar bort dina avskyvärda avgudar ur min åsyn,
då ska du slippa vara flykting.+
2 Och om du i sanning, rätt och rättfärdighet svär:
’Så sant Jehova lever’,
då ska nationerna få en välsignelse genom honom,*
och med stolthet ska de berätta om honom.”+
3 För så här säger Jehova till männen i Juda och till Jerusalem:
”Plöj marken och gör den odlingsbar,
och så inte bland törnbuskar.+
Annars kommer min vrede att flamma upp som en eld
och brinna utan att någon släcker,
på grund av era onda gärningar.”+
5 Kungör det i Juda, och förkunna det i Jerusalem.
Ge hals och blås i horn i hela landet.+
Ropa högt: ”Samla alla!
Låt oss fly in i de befästa städerna.+
6 Höj ett fälttecken som visar vägen till Sion.
Sök skydd, stå inte stilla.”
För jag* låter en olycka komma från norr,+ ett stort sammanbrott.
Han har dragit ut från sitt tillhåll,
han ska göra ditt land till något avskräckande.
Dina städer ska läggas i ruiner,
så att ingen kan bo där.+
Sörj* och jämra er,
för Jehovas brinnande vrede har inte vänt ifrån oss.
Prästerna ska stå skräckslagna och profeterna slås av häpnad.”+
10 Då sa jag: ”Åh nej, suveräne Herre Jehova! Du har fört detta folk+ och Jerusalem bakom ljuset! Du har lovat oss fred,+ men vi har svärdet mot strupen.”*
11 Vid den tiden ska detta folk och Jerusalem få höra:
”En glödhet vind från öknens karga höjder
ska svepa ner över dottern* mitt folk,
men den är inte till för att kasta eller rensa säd i.
12 Det är på min befallning som vinden kommer med full styrka från dessa platser.
Nu ska jag avkunna dom mot dem.
Hans hästar är snabbare än örnar.+
Stackars oss, det är ute med oss!
14 Skölj bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem, så att du kan bli räddad.+
Hur länge ska du tänka onda tankar?
16 Berätta det för nationerna,
förkunna det för Jerusalem.”
”Spioner* kommer från ett avlägset land,
och de ska höja ett stridsrop mot städerna i Juda.
17 Som vakterna ute på ett fält omringar de henne från alla håll,+
för hon har gjort uppror mot mig”,+ säger Jehova.
18 ”Ditt uppförande och dina gärningar ska slå tillbaka mot dig.+
Din olycka är så bitter,
för din upproriskhet träffar dig rakt i hjärtat.”
19 Ångest,* jag vrider mig i ångest!
Det känns som att hjärtat* ska sprängas.
Hjärtat bultar i bröstet på mig.
20 Rapporter om olycka på olycka sprids,
för hela landet har blivit förstört.
Plötsligt förstörs mina tält,
på ett ögonblick förintas mina tältdukar.+
22 ”Mitt folk är oförståndigt.+
De vill inte veta av mig.
De är ovisa barn,* utan förnuft.
De förstår sig på att göra det onda,
men de vet inte hur man gör det rätta.”
23 Jag såg på landet, och det var tomt och öde.+
Jag tittade upp mot himlen, och ljuset var borta.+
Detta var på grund av Jehova,
på grund av hans brinnande vrede.
27 För så här säger Jehova:
”Hela landet ska ödeläggas,+
även om jag inte ska förstöra det fullständigt.
Det är för att jag har talat, jag har tagit ett beslut,
De ger sig in i snåren,
gömmer sig bland klipporna.+
Varenda stad är övergiven,
inte en människa bor i dem.”
30 Du är ödelagd, så vad ska du göra nu?
Men förgäves gjorde du dig vacker,+
för de som åtrådde dig har förkastat dig.
De är ute efter ditt liv.+
31 Jag har hört rop som från en kvinna i smärtor,
skrik som från en förstföderska.
Det är dottern Sion som kippar efter andan.
Hon lyfter sina händer och säger:+
”Stackars mig, jag är helt slut på grund av alla mördare!”