Daniel

6 Dareios bestämde sig för att tillsätta 120 satraper* över hela riket.+ 2 De skulle ha tre höga ämbetsmän över sig, och Daniel var en av dem.+ Satraperna+ skulle avge rapport till dem för att skydda kungens intressen. 3 Daniel utmärkte sig bland de höga ämbetsmännen och satraperna med sina unika förmågor,+ och kungen planerade att sätta honom över hela riket.

4 Då försökte de höga ämbetsmännen och satraperna hitta något att anklaga Daniel för i hans sätt att sköta statsangelägenheterna,* men de kunde inte hitta något att anklaga honom för eller några oegentligheter, för han var pålitlig. Han var varken vårdslös eller korrumperad. 5 Då sa männen: ”Vi hittar aldrig något att anklaga den där Daniel för, om vi inte kan komma på något som har med hans gudsdyrkan att göra.”*+

6 Ämbetsmännen och satraperna gick då in till kungen i samlad trupp, och de sa: ”Må du leva för evigt, kung Dareios! 7 De kungliga ämbetsmännen, prefekterna, satraperna, de kungliga rådgivarna och ståthållarna har enats om att kungen bör utfärda följande förbud och stadga: Den som under de närmaste 30 dagarna ber till någon annan än till dig, o kung, vare sig gud eller människa, ska kastas i lejongropen.+ 8 Utfärda nu stadgan, o kung, och underteckna den,+ så att den enligt medernas och persernas lag inte kan ändras eller upphävas.”+

9 Då undertecknade kung Dareios stadgan och förbudet.

10 Men så snart Daniel fick veta att stadgan var undertecknad gick han in i sitt hus, som hade en takkammare med fönster öppna mot Jerusalem.+ Och tre gånger om dagen föll han ner på sina knän och bad och lovprisade sin Gud, precis som han alltid hade gjort. 11 Och medan Daniel höll på att be och vädja till sin Gud stormade männen in.

12 Sedan gick de in till kungen och påminde honom om det kungliga förbudet: ”Har du inte undertecknat en stadga om att den som under de närmaste 30 dagarna ber till någon annan än till dig, o kung, vare sig gud eller människa, ska kastas i lejongropen?” Kungen svarade: ”Det står fast i enlighet med medernas och persernas lag, som inte kan upphävas.”+ 13 Genast sa de till kungen: ”Daniel, en av dem som förts hit från Juda,+ visar ingen respekt för dig, o kung, eller för det förbud som du har undertecknat, utan han ber till sin Gud tre gånger om dagen.”+ 14 När kungen fick höra detta blev han mycket olycklig, och han försökte komma på ett sätt att rädda Daniel. Ända till solnedgången gjorde han allt han kunde för att hitta en lösning. 15 Till slut gick männen återigen in till kungen i samlad trupp, och de sa till honom: ”O kung, kom ihåg att medernas och persernas lag säger att inget förbud och ingen stadga som har utfärdats av kungen får ändras.”+

16 På kungens befallning hämtade man då Daniel och kastade honom i lejongropen.+ Kungen sa till honom: ”Din Gud, som du så troget tjänar, kommer att rädda dig.” 17 Sedan hämtade man en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sin egen signetring och sina stormäns signetring, så att inget skulle kunna ändras i Daniels fall.

18 Sedan gick kungen tillbaka till sitt palats. Han fastade hela kvällen och avböjde all underhållning,* och han låg sömnlös hela natten.* 19 Tidigt i gryningen steg kungen upp och skyndade sig till lejongropen. 20 När han närmade sig gropen ropade han till Daniel med sorgsen röst: ”Daniel, du den levande Gudens tjänare, har din Gud, som du så troget tjänar, kunnat rädda dig från lejonen?” 21 Genast svarade Daniel kungen: ”Må kungen leva för evigt! 22 Min Gud sände sin ängel och stängde till lejonens gap+ så att de inte skadade mig,+ för i hans ögon var jag oskyldig. Inte heller mot dig, min kung, har jag gjort något ont.”

23 Kungen blev överlycklig och befallde att Daniel skulle lyftas upp ur gropen. Daniel var helt oskadd när han kom upp ur gropen, eftersom han hade litat på sin Gud.+

24 På kungens befallning hämtade man männen som hade anklagat* Daniel, och de och deras hustrur och barn kastades i lejongropen. De hade knappt nått gropens botten förrän lejonen kastade sig över dem och krossade alla deras ben.+

25 Sedan skrev kung Dareios till alla folk, nationer och språkgrupper på hela jorden:+ ”Må ni ha stor frid! 26 Härmed befaller jag att man i hela mitt rike ska frukta och respektera Daniels Gud.+ För han är den levande Guden, och han består för alltid. Hans rike ska aldrig förstöras, och hans herravälde* varar för evigt.+ 27 Han räddar+ och befriar, han utför tecken och under i himlen och på jorden,+ och det är han som har räddat Daniel ur lejonens klor.”

28 Och Daniel hade framgång under både Dareios regering+ och persern Kyros regering.+