Första Moseboken
30 När Rakel inte fick några barn blev hon avundsjuk på sin syster och sa till Jakob: ”Ge mig barn, annars vill jag inte leva längre.” 2 Då blev Jakob arg på Rakel och sa: ”Det är väl inte jag som är Gud och som har hindrat dig från att få barn?”* 3 Då sa hon: ”Ligg med min tjänstekvinna Bilha,+ så kan hon föda barn i stället för mig.* På det sättet kan jag också få barn, genom henne.” 4 Så hon gav Jakob sin tjänstekvinna Bilha till hustru, och han låg med henne.+ 5 Bilha blev med barn och födde en son åt Jakob. 6 Då sa Rakel: ”Gud har lyssnat på mig och skipat rättvisa* och gett mig en son.” Därför gav hon honom namnet Dan.*+ 7 Rakels tjänstekvinna Bilha blev med barn igen och födde en son till åt Jakob. 8 Då sa Rakel: ”Jag har haft en hård kamp med min syster, men jag har segrat!” Därför gav hon honom namnet Nạftali.*+
9 När Lea insåg att hon inte fick fler barn gav hon sin tjänstekvinna Silpa till Jakob som hustru.+ 10 Och Leas tjänstekvinna Silpa födde en son åt honom. 11 Då sa Lea: ”Lyckliga jag!” Därför gav hon honom namnet Gad.*+ 12 När Leas tjänstekvinna Silpa fick sin andre son med Jakob 13 sa Lea: ”Min glädje! Nu kommer kvinnorna att se min glädje.”+ Därför gav hon honom namnet Aser.*+
14 En dag under veteskörden när Ruben+ var ute och gick hittade han några alrunefrukter,* och han tog med dem hem till sin mor Lea. Då sa Rakel till Lea: ”Ge mig några av din sons alrunefrukter.” 15 Hon sa då till henne: ”Räcker det inte med att du har tagit min man?+ Ska du ta min sons alrunefrukter också?” Då sa Rakel: ”Om jag får din sons alrunefrukter så får du ligga med Jakob i natt.”
16 När Jakob kom från betesmarkerna den kvällen gick Lea ut och mötte honom och sa: ”Du ska ligga med mig i natt. Jag har faktiskt betalat för den rätten med min sons alrunefrukter.” Så han låg med henne den natten. 17 Och Gud lyssnade på Leas böner, och hon blev med barn och födde sin femte son åt Jakob. 18 Då sa Lea: ”Gud har gett mig min lön* för att jag gav min tjänstekvinna åt min man.” Så gav hon honom namnet Isạskar.*+ 19 Och Lea blev med barn igen och födde sin sjätte son åt Jakob.+ 20 Då sa Lea: ”Gud har gett mig en god gåva. Äntligen kommer min man att acceptera mig,+ för jag har fött sex söner åt honom.”+ Därför gav hon honom namnet Sẹbulon.*+ 21 Sedan födde hon en dotter som fick heta Dina.+
22 Till slut visade Gud att han inte hade glömt Rakel, utan han lyssnade på hennes böner och gjorde så att hon kunde få barn.*+ 23 Och hon blev med barn och födde en son. Hon sa: ”Gud har tagit bort min skam!”+ 24 Därför gav hon honom namnet Josef*+ och sa: ”Jehova har gett mig en son till.”
25 Efter att Rakel hade fött Josef sa Jakob till Laban: ”Låt mig få återvända till min släkt och mitt land.+ 26 Ge mig mina barn och mina hustrur, som jag har fått för mitt arbete hos dig, och låt mig gå. Du vet ju själv hur troget jag har tjänat dig.”+ 27 Laban svarade: ”Snälla, stanna här hos mig. Jag tolkar tecknen* som att Jehova välsignar mig tack vare dig.” 28 Sedan sa han: ”Säg vad du vill ha i lön, så ska du få det.”+ 29 Då sa Jakob: ”Du vet ju själv att jag har tjänat dig troget och att jag har tagit väl hand om din boskap.+ 30 Du hade inte så mycket när jag kom hit, men dina hjordar har vuxit, och Jehova har välsignat dig sedan jag kom. När ska jag få göra något för min egen familj?”+
31 Då sa Laban: ”Vad ska jag ge dig?” ”Du behöver inte ge mig någonting alls”, svarade Jakob. ”Jag ska fortsätta som herde och vakta dina får och getter,+ men jag vill be dig om en sak. 32 Låt oss gå igenom hela din hjord i dag, och skilj ut alla spräckliga och brokiga får och alla mörkbruna ungbaggar och alla brokiga och spräckliga getter. Från och med nu ska de vara min lön.+ 33 Och när du i framtiden kommer för att se över min lön kommer min ärlighet att tala för sig själv.* Om du skulle hitta någon get som inte är spräcklig och brokig eller någon ungbagge som inte är mörkbrun hos mig, ska det djuret räknas som stulet.”
34 Laban svarade: ”Det låter bra! Vi gör som du säger.”+ 35 Samma dag skilde han ut de strimmiga och brokiga bockarna och alla spräckliga och brokiga getter, alla djur som det fanns något vitt på, och alla mörkbruna ungbaggar, och han överlämnade dem i sina söners vård. 36 Sedan gav sig Laban av och höll ett avstånd på tre dagsresor från Jakob, och Jakob var herde för resten av Labans hjordar.
37 Jakob tog sedan nya käppar av styraxträ, mandelträ och platan och skalade bort bitar av barken så att det blev vita fläckar på käpparna. 38 Sedan lade han käpparna som han hade skalat i rännorna och i vattenhoarna där djuren brukade dricka, så att de, när de kom för att dricka, hade käpparna framför sig när de parade sig.*
39 Och djuren brukade para sig framför käpparna och fick strimmiga, spräckliga och brokiga kullar. 40 Sedan avskilde Jakob ungbaggarna och ställde hjordarna så att de var vända mot de strimmiga och de mörkbruna djuren i Labans hjordar. Sedan ställde han sina egna hjordar för sig och blandade dem inte med Labans. 41 Och varje gång det var friska och starka djur som kom i brunst lade Jakob dit käpparna i rännorna, så att djuren såg dem när de parade sig.* 42 Men om djuren var svaga lade han inte dit käpparna. På det sättet fick Laban alltid de svaga djuren medan Jakob fick de friska och starka.+
43 Och Jakob blev mycket rik, och han skaffade sig många får och getter, tjänare och tjänstekvinnor, kameler och åsnor.+