Första Kungaboken

20 Ben-Hadad,+ Arams+ kung, samlade hela sin armé, och tillsammans med 32 andra kungar och deras hästar och vagnar drog han upp och belägrade+ Samaria+ och stred mot staden. 2 Han skickade in budbärare i staden till Ahab,+ Israels kung, med budskapet: ”Så här säger Ben-Hadad: 3 ’Ditt silver och ditt guld tillhör mig, precis som dina vackraste hustrur och barn.’” 4 Israels kung svarade: ”Som du säger, min herre och kung, jag själv och allt jag har tillhör dig.”+

5 Senare kom budbärarna tillbaka och sa: ”Ben-Hadad säger: ’Jag gav dig detta budskap: ”Du ska ge mig ditt silver och guld och dina hustrur och barn.” 6 Men vid den här tiden i morgon ska jag skicka mina tjänare till dig. De ska noga leta igenom ditt hus och dina tjänares hus och lägga beslag på allt som är värdefullt och ta med sig det.’”

7 Då kallade Israels kung på alla de äldste i landet och sa: ”Ni ser ju själva att han har bestämt sig för att dra olycka över oss. För han har redan begärt att få mina hustrur och barn och mitt silver och guld, och det nekade jag honom inte.” 8 Alla de äldste och hela folket sa till honom: ”Ge inte efter för honom.” 9 Därför sa han till Ben-Hadads budbärare: ”Säg till min herre och kung: ’Allt som du först krävde av din tjänare ska jag göra, men det här kan jag inte gå med på.’” Då tog budbärarna med sig detta svar tillbaka.

10 Ben-Hadad sände det här beskedet till honom: ”Må gudarna straffa mig hårt om det blir så mycket grus kvar av Samaria att alla som följer mig kan få en handfull var!” 11 Israels kung svarade: ”Säg till honom: ’Den som tar på sig rustningen ska inte skryta som den som tar av sig den.’”+ 12 Ben-Hadad fick svaret medan han och kungarna satt och drack i sina tält.* Genast sa han till sina tjänare: ”Gör er redo för strid!” Då gjorde de sig redo att angripa staden.

13 Men en profet kom till Ahab,+ Israels kung, och sa: ”Så här säger Jehova: ’Har du sett hela denna stora skara? Jag ska ge dem i din hand, och då ska du inse att jag är Jehova.’”+ 14 Ahab frågade: ”Vem ska du använda?” Profeten svarade: ”Så här säger Jehova: ’Provinsfurstarnas tjänare.’” ”Vem ska börja striden?” frågade Ahab. ”Du!” svarade han.

15 Ahab räknade sedan provinsfurstarnas tjänare, och de var 232. Därefter räknade han alla de israelitiska männen, 7 000 man. 16 De drog ut vid middagstiden, samtidigt som Ben-Hadad drack sig berusad i tälten* tillsammans med de 32 kungarna som understödde honom. 17 Provinsfurstarnas tjänare drog ut först. Ben-Hadad sände genast ut spanare, som rapporterade: ”Några män har kommit ut från Samaria.” 18 Då sa han: ”Oavsett om de kommer i fredliga syften eller om de kommer för att kriga ska ni ta dem levande.” 19 Men när provinsfurstarnas tjänare och de arméer som följde dem kom ut ur staden 20 högg de ner sina motståndare. Då flydde araméerna,+ och israeliterna förföljde dem. Men Ben-Hadad, Arams kung, och några av ryttarna kom undan till häst. 21 Israels kung drog ut och slog till mot hästarna och vagnarna, och han tillfogade araméerna ett stort nederlag.*

22 Senare kom profeten+ fram till Israels kung och sa till honom: ”Stärk dina led och tänk över vad du ska göra,+ för i början av nästa år* kommer Arams kung att dra upp mot dig.”+

23 Arams kungs rådgivare sa till honom: ”Deras gud är en bergsgud. Det var därför de besegrade oss. Men om vi strider mot dem på slätten kommer vi att besegra dem. 24 Gör också detta: Ersätt kungarna+ med ståthållare som befäl. 25 Sätt sedan samman* en lika stor armé som den du förlorade, häst för häst och vagn för vagn. Låt oss sedan strida mot dem på slätten, så kommer vi helt säkert att besegra dem.” Då lyssnade han på dem och följde deras förslag.

26 I början av året* mönstrade Ben-Hadad araméerna och marscherade till Afek+ för att strida mot Israel. 27 Israeliterna blev också mönstrade och försågs med proviant, och de drog ut för att möta araméerna. När israeliterna låg lägrade mitt emot dem påminde de om två små gethjordar, medan araméerna täckte hela landet.+ 28 Då gick den sanne Gudens man till Israels kung och sa: ”Så här säger Jehova: ’Eftersom araméerna har sagt: ”Jehova är en bergsgud och inte en slätternas gud”, ska jag ge hela denna mäktiga armé i din hand,+ och ni ska inse att jag är Jehova.’”+

29 De låg lägrade mitt emot varandra i sju dagar, och på sjunde dagen började de strida. Israeliterna slog 100 000 arameiska fotsoldater på en enda dag. 30 Resten flydde in i Afek.+ Men stadsmuren rasade ner över 27 000 män som var kvar. Ben-Hadad flydde också in i staden och gömde sig längst in i ett hus.

31 Då sa hans tjänare till honom: ”Vi har hört att Israels kungar är barmhärtiga kungar.* Låt oss därför gå ut till Israels kung med säckväv om höfterna och rep om våra huvuden, så kanske han skonar ditt liv.”+ 32 Så med säckväv om höfterna och rep om sina huvuden kom de in till Israels kung och sa: ”Din tjänare Ben-Hadad säger: ’Jag ber dig, låt mig få leva.’” Han svarade: ”Lever han fortfarande? Han är min broder.” 33 Männen uppfattade det som ett tecken och tog honom genast på orden, så de sa: ”Ben-Hadad är din broder.” ”Gå och hämta honom”, svarade han. Då gick Ben-Hadad ut till honom, och Ahab lät honom stiga upp i vagnen.

34 Ben-Hadad sa nu till honom: ”De städer som min far tog från din far ska jag återlämna, och du kan etablera marknader* i Damaskus, precis som min far gjorde i Samaria.”

Ahab svarade: ”Med tanke på det här avtalet* ska jag frige dig.”

Så han slöt ett avtal med honom och lät honom gå.

35 På Jehovas befallning sa en av profetsönerna*+ till en annan: ”Slå mig!” Men den andre vägrade. 36 Då sa han till honom: ”Eftersom du inte lyssnade på Jehova* kommer ett lejon att döda dig* så fort du lämnar mig.” När han hade lämnat honom kom ett lejon emot honom och dödade honom.

37 Han träffade en annan man och sa: ”Slå mig!” Då slog mannen till honom och skadade honom.

38 Därefter gick profeten och ställde sig vid vägen och väntade på kungen, och han knöt en bindel för ögonen för att inte bli igenkänd. 39 När kungen passerade ropade profeten till honom: ”Jag, din tjänare, var på väg mitt in i striden. Då kom en man med en fånge emot mig. Han sa: ’Vakta den här mannen. Om han rymmer måste du ge ditt liv i stället för hans liv+ eller betala en talent* silver.’ 40 Men jag fick annat att sköta, och plötsligt hade han försvunnit.” Israels kung sa: ”Så blir domen över dig. Du har själv fällt den.” 41 Då tog han snabbt bort bindeln från ögonen, och Israels kung såg att han var en av profeterna.+ 42 Profeten sa: ”Så här säger Jehova: ’Eftersom du lät den man komma undan som jag hade befallt skulle dödas,+ måste du ge ditt liv i stället för hans liv+ och ditt folk i stället för hans folk.’”+ 43 Efter det fortsatte Israels kung hem till Samaria,+ missmodig och nedstämd.