Domarboken

16 Vid ett tillfälle gick Simson till Gaza. Där fick han se en prostituerad, och han gick in till henne. 2 Invånarna i Gaza fick höra att Simson hade kommit dit. Så de omringade platsen, och hela natten låg de i bakhåll i stadsporten. De höll sig stilla under natten och tänkte: ”Vi dödar honom så fort det blir ljust.”

3 Men Simson låg kvar till midnatt och steg sedan upp. Han tog tag i stadsportens dörrar och de båda dörrposterna och ryckte loss dem tillsammans med bommen. Han lade allt på sina axlar och bar i väg det upp till toppen av det berg som ligger mitt emot Hebron.

4 Senare blev han kär i en kvinna i Sorekdalen* som hette Delila.+ 5 Filistéernas furstar gick till henne och sa: ”Få honom att berätta+ var han får sin enorma styrka ifrån och hur vi kan övermanna, binda och besegra honom. Då ska du få 1 100 silverstycken från var och en av oss.”

6 Delila sa sedan till Simson: ”Snälla, berätta för mig var du får din enorma styrka ifrån och hur man kan binda och besegra dig.” 7 Simson sa till henne: ”Om man binder mig med sju nya bågsträngar* som inte har torkat, då blir jag lika svag som alla andra.” 8 Filistéernas furstar tog då med sig sju nya bågsträngar som inte hade torkat, och hon band honom med dem. 9 Samtidigt låg det folk gömda i det inre rummet. Hon ropade till honom: ”Filistéerna är här, Simson!” Då slet han sönder bågsträngarna lika lätt som man sliter sönder en svedd lintråd.*+ Och hemligheten bakom hans styrka avslöjades inte.

10 Delila sa till Simson: ”Du har lurat* mig och ljugit för mig. Snälla, berätta nu vad man kan binda dig med.” 11 Då sa han till henne: ”Om man binder mig med nya rep som inte har använts än, då blir jag lika svag som alla andra.” 12 Så Delila tog nya rep och band honom med dem och ropade: ”Filistéerna är här, Simson!” (Samtidigt låg det folk gömda i det inre rummet.) Då slet han bort repen från armarna som om de var trådar.+

13 Delila sa till Simson: ”Du bara luras och ljuger hela tiden.+ Berätta vad man kan binda dig med.” Då sa han: ”Väv ihop mina sju flätor med varptråden.” 14 Hon slog fast flätorna med vävpinnen och ropade: ”Filistéerna är här, Simson!” Då vaknade han upp ur sömnen och drog bort vävpinnen och varptråden från håret.

15 Hon sa nu till honom: ”Hur kan du säga att du älskar mig+ när du inte är ärlig mot mig? Tre gånger har du lurat mig och inte berättat var du får din enorma styrka ifrån.”+ 16 Och eftersom hon hela tiden låg på och tjatade blev han så trött på henne att han bara ville dö.+ 17 Till slut öppnade han sitt hjärta för henne och sa: ”Mitt hår har aldrig blivit klippt,* för jag är en Guds nasir från födseln.*+ Om man klipper mitt hår försvinner min styrka och jag blir svag och blir som vem som helst.”

18 När Delila förstod att han hade öppnat sitt hjärta för henne skickade hon genast bud efter filistéernas furstar+ och sa: ”Kom hit, för nu har han avslöjat sin hemlighet för mig.” Så filistéernas furstar kom upp till henne och hade med sig pengarna. 19 Delila fick honom att somna i sitt knä och kallade in en man som rakade av hans sju flätor. Efter det fick hon makt över honom, för hans styrka försvann. 20 När hon ropade: ”Filistéerna är här, Simson!” vaknade han och tänkte: ”Jag sliter mig loss och kommer undan precis som förut.”+ Men han visste inte att Jehova hade övergett honom. 21 Och filistéerna grep honom och stack ut ögonen på honom. Sedan förde de honom ner till Gaza och satte på honom två kopparbojor, och han fick dra runt kvarnstenen i fängelset. 22 Men håret på hans huvud började växa ut igen.+

23 Filistéernas furstar samlades för att bära fram ett stort offer till sin gud Dagon+ och för att fira, och de sa: ”Vår gud har gett vår fiende Simson i vår hand!” 24 När folket såg honom* prisade de sin gud och sa: ”Vår gud har gett vår fiende i vår hand, han som har ödelagt vårt land+ och dödat så många av oss.”+

25 Eftersom de var på gott humör sa de: ”Hämta Simson, så att vi kan ha roligt åt honom.” Då hämtade de Simson från fängelset för att man skulle driva med honom, och de ställde honom mellan pelarna. 26 Simson sa till den pojke som ledde in honom: ”Låt mig få röra vid pelarna som bär upp huset och luta mig mot dem.” 27 (För övrigt var huset fullt av män och kvinnor. Alla filistéernas furstar var där, och på taket stod det omkring 3 000 män och kvinnor och tittade på när man drev med Simson.)

28 Simson+ ropade nu till Jehova: ”Suveräne Herre Jehova, jag ber dig, kom ihåg mig och gör mig stark+ en sista gång. O Gud, låt mig få hämnas på filistéerna för ett av mina båda ögon.”+

29 Sedan satte Simson händerna mot mittpelarna som bar upp huset och tog spjärn med högra handen mot den ena och vänstra handen mot den andra. 30 Han ropade: ”Låt mig dö tillsammans med filistéerna!” Sedan tryckte han till allt han kunde, och huset rasade ihop över furstarna och alla som var i det.+ På det sättet dödade han fler vid sin död än under hela sin livstid.+

31 Senare kom hans bröder och hela hans fars familj för att hämta hem kroppen. De tog med honom och begravde honom mellan Sora+ och Ẹstaol i hans far Manọas+ grav. Han hade varit domare i Israel i 20 år.+