Jona
2 Då bad Jona till Jehova, sin Gud, från fiskens mage.+ 2 Han sa:
”I min förtvivlan ropade jag till Jehova, och han svarade mig.+
Från gravens* djup* ropade jag på hjälp.+
Du hörde min röst.
Alla dina brottsjöar och vågor sköljde över mig.+
4 Och jag tänkte: ’Jag har drivits bort från dig!*
Ska jag aldrig mer få se ditt heliga tempel?’
Tång slingrade sig runt mitt huvud.
6 Till bergens grundvalar sjönk jag ner.
Jordens portar stängdes bakom mig för alltid.
Men du, Jehova, min Gud, förde mig levande upp ur gravens djup.+
7 När mitt liv höll på att rinna ut var det dig, Jehova, jag tänkte på,+
och min bön nådde dig i ditt heliga tempel.+
8 De som tillber värdelösa avgudar överger honom som visar dem lojal kärlek.*
9 Men jag ska offra till dig och uttrycka min tacksamhet.
Det jag har lovat ska jag hålla.+
Räddningen kommer från Jehova.”+
10 Till slut befallde Jehova fisken att spy upp Jona på land.