Ester
8 Samma dag fick drottning Ester huset som hade tillhört Haman,+ judarnas fiende,+ i gåva av kung Ahasvẹros. Och Mọrdokaj fick audiens hos kungen, för Ester hade berättat att de var släkt.+ 2 Sedan tog kungen av sig signetringen+ som han hade tagit tillbaka från Haman och gav den åt Mọrdokaj. Och Ester lät Mọrdokaj få ansvaret över Hamans hus.+
3 Ännu en gång vände sig Ester till kungen. Hon föll ner för hans fötter och grät och vädjade att han skulle förhindra agagiten Hamans onda plan mot judarna.+ 4 Då räckte kungen ut den gyllene spiran mot Ester,+ och hon reste sig upp inför honom. 5 Hon sa: ”Om det är kungens vilja och jag har behagat dig, och om kungen tycker det är lämpligt och ser på mig med godhet, så återkalla de skrivelser som konspiratören Haman,+ agagiten Hammedạtas son,+ utfärdade för att tillintetgöra judarna i kungens alla provinser. 6 För hur ska jag kunna bära all denna olycka som kommer att drabba mitt folk, och hur ska jag kunna se på när mina släktingar utrotas?”
7 Då sa kung Ahasvẹros till drottning Ester och till juden Mọrdokaj: ”Jag har gett Hamans hus till Ester+ och låtit hänga upp Haman på pålen+ därför att han konspirerade* mot judarna. 8 Så skriv nu för judarnas räkning vad ni tycker verkar lämpligt. Skriv det i kungens namn och försegla det med kungens signetring, för en skrivelse i kungens namn som är förseglad med kungens signetring kan inte återkallas.”+
9 Då skickade man efter de kungliga sekreterarna, på 23:e dagen i tredje månaden, alltså månaden sivan.* Allt som Mọrdokaj dikterade skrevs ner till judarna och till satraperna,*+ ståthållarna och furstarna i provinserna+ från Indien till Etiopien, 127 provinser. Man skrev till varje provins med dess egna skrivtecken* och till varje folk på dess eget språk, och till judarna med deras egna skrivtecken* och på deras eget språk.
10 Mọrdokaj utfärdade skrivelsen i kung Ahasvẹros namn, förseglade den med kungens signetring+ och sände ut den med kurirer på snabba posthästar som hade avlats för kunglig tjänst. 11 Genom skrivelsen fick judarna i varje stad kungens tillåtelse att gå samman och försvara sig. De fick döda, förgöra och utrota alla styrkor som angrep dem, ur alla folk och ur alla provinser, även kvinnor och barn, och lägga beslag på deras ägodelar.+ 12 Allt skulle ske på en och samma dag i alla kung Ahasvẹros provinser, på 13:e dagen i 12:e månaden, alltså månaden adar.*+ 13 Skrivelsen som sändes ut skulle gälla som lag i varje provins och offentliggöras för alla folken, så att judarna skulle vara beredda att hämnas på sina fiender den dagen.+ 14 Lagen utfärdades i borgen* Susa,+ och på kungens order satte kurirerna i väg i full galopp på de kungliga posthästarna.
15 Mọrdokaj gick ut från kungen i en kunglig skrud av blått och vitt tyg. Han bar en stor krona av guld och en mantel av lila ull i finaste kvalitet.+ Och hela staden Susa började jubla. 16 För judarna betydde det hopp,* glädje, ära och triumf. 17 Och i alla provinser och i alla städer, överallt dit kungens skrivelse och lag nådde, blev det jubel och glädje bland judarna. De firade och hade festmåltider. Många av folken i landet förklarade sig vara judar,+ för de kände skräck för judarna.